prylbloggen

prylbloggen

Prylbloggen  //  Om prylar. På svenska.

Sep 17 / 3:16am

Test: Creative Zen X-Fi – Ljudmaskin med rymd (arkiv 2008)

Creative_zen_x-fi_liten
Schyssta lurar följer med, för en gångs skull. 

Alltså, hur många nya MP3-spelare behövs det? Är inte butikerna redan fulla med musikspelare? 

Creative tycker i alla fall att det alltid finns utrymme för produktutveckling i segmentet ”inte alltför dyra spelare med bra skärm, plats för minneskort, X-Fi-ljudförbättring och WLAN”. Den nyaste heter Creative Zen X-Fi with Wireless LAN, den kommer i antingen 16 eller 32 GB och vi har testat den! 

13 knappar, ingen pekskärm

Utseendemässigt är Zen X-Fi inget speciellt, det är den vanliga svarta lådan i ungefär kreditkortsformat, men lite tjockare. Speciellt med den är att Creative struntar både i slitna klichéer, som scrollhjul, och i underliga nymodigheter, som pekskärm. Den här spelaren hanteras med 13 små, runda knappar på fronten; nio lätt upphöjda symbollösa knappar ordnade i ett rutfält på 3x3 samt två symbolförsedda knappar över och två under rutfältet. På baksidan finns en vippknapp som dubblerar som på/av- och hold-knapp. De nio knapparna i mitten är pilknappar som används för navigering och de fyra övriga är bakåtknapp, kontextuell meny-knapp, genvägsknapp och spela/stoppa. Det kan låta oöverskådligt, men man lär sig snabbt systemet och kan navigera också i mörker (knappsatsen är inte belyst). 

Ska vi säga något om ljudet? Det är bra. 

Nej, vi skämtar – lite mera kan man säga. Recensenter runt om i bloggosfären har ganska unisont berömt kvaliteten på ljudet i den här spelaren. Sedan förhåller sig en del lite tveksamt till det som är ett av Creatives försäljningsargument: X-Fi-teknologin, som består av två delar: en s.k. ”Crystalizer” som ska återställa det ljud som går förlorat när musiken packas ihop till MP3:or (WMA... etc.) och ”Expand”, som är till för att ge musiken mera rymd: istället för att allt ljud pressas ihop och kläms in i örongången på en punkt i örat känns det mera ”på riktigt”, som om man lyssnade på ett band som står någonstans framför en. Crystalizern kan vara på, av eller på max, medan expandern antingen är på eller av. 

Delade åsikter om X-Fi – men vi gillar! 

Snabbgenvägen på spelaren är förinställd på att gå till X-Fi-inställningarna och det är säkert bra, eftersom de flesta säkert vill leka med den ett slag. En del avskyr nämligen X-Fi-teknologin, andra (som vi) tycker att den förtjänar sin plats. Ljudet blir ofta mera levande och fylligare, instrument hörs mera distinkt, ljudbilden blir snyggare, helt enkelt och det känns som om kvaliteten faktiskt höjs på hårt komprimerade filer. Men teknologin lämpar sig definitivt inte för alla sorters musik – och inte för alla öron heller, så här får var och en lyssna sig fram. Det är för övrigt ganska lätt, eftersom Creative packar ner ett par bra in-ear-lurar i paketet – för en gångs skull måste man inte börja med att kasta de medföljande hörlurarna i soporna (enligt tillverkarens egen uppgift kostar lurarna 49,90 om man köper dem separat och det borde borga för någon sorts kvalitet). Den som ogillar hörlurar kan förresten använda den inbyggda högtalaren istället. Och just det: det finns också en equalizer med en handfull förinställda lägen och ett manuellt för den som riktigt vet vad den vill ha ut av ljudet. 

Musik ordnas nätt enligt spellista, album, artist etc, som man är van vid. Albumomslag visas i låtläge, inte när man bläddrar. Som vanligt kan man fortfarande inte gå runt hörnet i menyerna, men med hörnknapparna i blocket med navigeringsknappar kan man hoppa längst upp – längst ner – en skärmbild i taget upp eller ner. 

På en 2,5-tumsskärm går det någotsånär att se på filmer och bilder. Skärmen har tillräckligt hög resolution för det – men varning för att spelaren är lite kinkig med videoformat och -codecar, så när man synkar över filmer med programvaran Creative Central (som följer med) ska de ofta konverteras, vilket inte går snabbt och kan leda till kvalitetsförsämringar. Men det här är väl knappast den spelare man använder för att se på helaftonslångfilmer med? 

Minneskort, jo... 

X-Fi-spelarna med WLAN har antingen 16 eller 32 GB inbyggt minne, vilket är helt okej för en så pass liten spelare. Dessutom kan minnet som sagt utvidgas med ett SD-kort. En besvikelse är däremot att de bilder, filmer och låtar man har på minneskortet inte integreras i spelarens bibliotek, utan man kommer åt dem från en helt egen, separat meny. Däremot kan man importera material från minneskortet till spelaren. 

Radio finns också, vi tyckte att den sprakade och brusade lite onödigt mycket i hemförhållanden, men mottagningen är definitivt inte lika dålig som på tidigare Creative-spelare vi har testat. 

Ingen surfmaskin 

Och så det där trådlösa, då. Först av allt: man kan inte surfa på webben med Zen X-Fi och räckvidden är inte förfärligt stor. WLAN används för att 

  • lyssna på podcasts som ligger på Creatives server,
  • chatta med andra Zen-användare (man måste först aktivera ett konto hos Creative) och med kompisar som använder Yahoo Instant Messenger eller Windows Live Messenger,
  • samt trådlöst spela upp musik och titta på filmer och bilder som man har liggande på hemdatorn eller hemmaservern.

Att lyssna på podcasts fungerar bra och är rätt roligt, speciellt om utbudet blir större och lite mera uppdaterat. Chattandet fungerar, men är lite besvärligt och att lyssna på musik som ligger på hemdatorn är något som alla recensenter säger att fungerar strålande, om man bara har konfigurerat datorn så den fungerar som en UPnP-server (Universal Plug and Play). Vi tror att det stämmer, men efter att i flera timmar förgäves ha försökt få Zen att kommunicera med redaktionens PC gav vi upp. Men det beror nog på att redaktions-PC:n har drabbats av härdsmälta, inte på spelaren – så pass entydiga är nämligen lovorden i bloggosfären. 

Pcmag_om_zen_x-fi
PC Mag gillar det trådlösa (länk till artikeln längst ner).

Knökiga knappar 

Spelaren kommer ihåg lösenord till nätverk man loggar in på och det är bra. Det är nämligen rätt knökigt att knappa in text med Zen X-Fi. Knappsatsen är väldigt oresponsiv, så ibland får man trycka och trycka innan det händer något. Och sen är logiken inte av denna världen: när man ska skriva text dyker en bild av en gammaldags, hederlig mobilknappsats upp på skärmen. Har man sedan nio fysiska knappar ordnade 3x3 bredvid skärmen + ett par till under dem kunde man ju tänka sig att knappen längst upp till vänster motsvarar 1, den i mitten i översta raden är a, b, c, 2, den till höger är d, e, f, 3 och så vidare. Men nej, knapparna är fortfarande bara navigeringsknappar som styr kursorn på skärmen upp, ner, åt sidorna och diagonalt. Så ska man skriva lösenordet ”olau” navigerar man med pilknapparna kursorn på skärmen till 6:an, trycker på okej (som är mittknappen på knappsatsen) tre gånger för att få ett ”o”, sedan vidare med navigeringsknapparna ett steg åt vänster, trycker på nytt på ”okej” tre gånger för att få ett ”l”... ja, ni fattar. När man ska okeja sitt lösenord navigerar man kursorn längst ner på den virtuella skärmen och trycker på ”okej”, som fortfarande alltså är knappen i mitten. Det går inte snabbt. Och det gör också att chattandet antagligen inskränker sig till mkt krta txter och några smajlisar. En mobil med hyfsad knappsats och T9 slår alla gånger den här! En nackdel är också att man inte kan chatta medan man gör annat – WLAN-funktionerna kan inte vara igång samtidigt som musik-/videospelaren, vilket kanske beror på att det äter enormt mycket batteri. Spelaren som ska kunna veva musik i 25 timmar kroknar på 3 när man leker med WLAN. 

Så chattandet ska man kanske räkna som en extra bonus, men det kan inte vara ett köpargument – den som har riktigt stora chattbehov har väl för länge sedan skaffat en chattklient till mobilen som fungerar snabbare och lättare. De övriga trådlösa funktionerna är inte tokiga, bara man ser till att ha med sig USB-kabeln, så man kan ladda batteriet vid behov. Andra godsaker här är kalender, uppgifter och kontakter (som synkas över från datorn, man kan inte mata in information direkt i spelaren), röstinspelning, möjlighet att välja teman och konfigurera menyerna efter egen smak. 

Vi tycker att navigeringen kunde ha gjorts på ett elegantare sätt och WLAN-funktionerna kunde utvecklas (typ med en webbläsare?), men i det stora hela är det här ändå en inte oäven musikspelare. Kapaciteten är rätt stor, formatet litet – och ljudet är bra, vilket är det viktigaste. 

Creative Zen X-Fi med WLAN 
Specifikationer 

Kapacitet: 16 GB / 32 GB, plats för SD/SDHC-kort 
Mått: 55 x 83 x 12,5 mm, vikt: 70 g 
Skärm: 2,5-tum, 16,7 miljoner färger 
Creative X-Fi-ljudförbättring, inbyggd högtalare, radio med 32 kanalplatser, röstinspelning, kalender, kontakter m.m. WLAN: Trådlös strömning, nedladdning av innehåll, textchatt 
Ljudformat: MP3, WMA (DRM 10), AAC (M4A), WAVE, Audible 
Videoformat: WMV9, MPEG4, DivX, XviD (320 x 240) 
Fotoformat: JPEG 
Krav på datorn: Windows XP (Service Pack 2), XP 64-bitars, Vista och USB-port, Windows Media Player 10 eller högre, 130 MB ledigt hårddiskutrymme 
Batteritid: musik 25 h / 15 h med högtalare (tillverkarens uppgift), video 5 h 
Menyspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, holländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, polska, ryska, tjeckiska, grekiska, ungerska turkiska, koreanska, japanska, kinesiska, 
Pris: 16 GB: 199 €, 32 GB: 289 € 

PC Magazines recension 
Den här hittade vi på Washington Posts webbplats 

(Ursprungligen publicerad 04/09/08.)

Filed under  //  2008   Creative   Zen   mediespelare   test   trådlöst  
Sep 16 / 5:12am

På testbordet: tre svarta lådor (arkiv 2008)

Pa_testbordet_liten
Vem är vem? Med släckta skärmar är det inte lätt att se skillnad på en Creative Zen X-Fi, en Sony Ericsson W908 Walkman och en Samsung Touchwiz...

Semestern är slut och hösten har definitivt börjat igen. Det märks också här på Prylbloggsredaktionen – kurirerna står nästan i kö för att leverera testprylar till oss (nåh, nästan, i allafall). På vårt kliniskt rena, vetenskapligt utformade testbord ligger just nu tre små mystiska svarta lådor bestående av: 1 st. Creative Zen X-Fi mediespelare med WLAN och Creatives musikförbättringsteknologi X-Fi, 1 st. Sony Ericsson W908 Walkman-mobil med HSDPA och 8 GB inbyggt minne, 1 st. Samsung Touchwiz-telefon med stor pekskärm, plats för minneskort och HSDPA. 

Recensioner av de här prylarna dyker småningom upp här på Prylbloggen, förstås – och då får ni också se riktiga bilder på dem. Tills dess får ni leva i spänning!

(Ursprungligen publicerad 30/08/08.)

Filed under  //  2008   Creative   Samsung   Sony Ericsson   Zen   mediespelare   mobiler   test  
Sep 15 / 8:43pm

Creative Zen Stone / Stone Plus med högtalare: Inte helt fel (arkiv 2008)

Zen_stone_group_liten
Creative Zen Stone. Nu med högtalare.

Zen_stone_plus_group_liten
Creative Zen Stone Plus. Med skärm och nu också med högtalare.

Gullig. Det är det första adjektiv man kommer att tänka på när man får en Zen Stone i handen. Minimusikspelaren är mullig och bullig och ligger bra i handen, sådär som en slipad sten på havsstranden (ja, vad månne Creative tänkte på när de döpte den till Stone?). Men låt oss säga det genast: Stone är inte lika liten och den är inte lika snygg som en Apple iPod Shuffle. Så var det sagt.

Stone har redan funnits ett slag, både med och utan skärm. Det nya med den här varianten är att den har högtalare. Det verkade först lite fånigt, för ljudkvaliteten i så små högtalare är ju ändå aldrig något att ha. Men efter att ha testat ett slag känns det inte så dumt – när man vill dela en bra låt med sina vänner är det mycket snabbare och effektivare att sparka igång högtalaren istället för att fiddla med hörlurar som ska cirkulera från den ena till den andra. För att inte tala om att många idag använder in-ear-lurar som börjar kännas ungefär lika intima som den egna tandborsten... Så ja, vi gillar idén. Och förvånansvärt mycket ljud åstadkommer apparaten.

Vad annat? Spelaren kommer i två varianter, Zen Stone och Zen Stone Plus. Den enklare av dem motsvarar till sina funktioner en iPod Shuffle. Kapaciteten är densamma, 1 och 2 GB. Man kan spela upp alla låtar i den ordning de laddats in, eller blanda dem slumpmässigt. Men i motsats till äppelspelaren kan Zen också bläddra mellan album, vilket ju är fiffigt när man söker just den där speciella skivan. Apples Shuffle har däremot en inbyggd fästklämma, medan klämman är ett tillbehör till Zen. Den placeras i det lite fula skyddsfodral i silikon som följer med. Det gör förstås spelaren klumpigare, men det fungerar. Zen Stone stöder inte Apples AAC-format, precis som Shuffle inte stöder Windows-formatet WMA.

Plus: Mera av allt

Zen Stone Plus har mera av allt, bl.a. dubbelt så stor kapacitet och en skärm på 64 x 64 pixlar. Det är tillräckligt för att visa hur långt in i låten man är, hur mycket laddning det är kvar i batteriet, spelläge (upprepa, blanda, spela en gång), om equalizern är igång och sånt. Däremot ryms det inte in information om vilket album man lyssnar till, det ser man bara i bläddringsläget.

Med skärmen kan man också se vad klockan är, ta tid, hitta sina egna inspelningar, ställa in radion och göra olika inställningar. Med andra ord finns det en hel del mera godsaker i Stone Plus än i den mindre Stone. Men innan ni hoppar i taket av glädje ska det påpekas att a) inspelningen bara fungerar sådär, d.v.s. är bäst som diktafon (come on, vad kan man annat förvänta sig i det formatet?) och b) att vi hade svårt att få bra ljud på radion – det sprakar och susar mest hela tiden. Bäst ljud får man om man sitter stilla och inte rör vare sig radion eller hörlurarna. Och just nu när detta skrivs, sent på natten, är ljudet plötsligt alldeles klart och utan störningar.

Inget datorkrångel

En stor skillnad mellan Stone och Stone Plus är att den senare också är kompis med Mac: pluggar man in den i Maccen är det bara att dra över musiken, också iTunes-låtar i AAC (gäller inte musik som köpts från iTunes store, förstås). 617 GB tar ca åtta minuter att föra över.

Creative har också gjort det lätt för Windowsanvändare: det egna, lätthanterliga överföringsprogrammet Media Lite följer med. I Media Lite kan man också kolla spelarens batterinivå (fiffigt, speciellt med den skärmlösa spelaren) och ställa in en maxnivå på volymen – i normalläge klarar spelarna av att pumpa ut tillräckligt mycket ljud för att ge vem som helst tinnitus. Det här är antagligen en funktion som närmast är tänkt för oroliga föräldrar som vill blockera några decibel för att skona ungarnas hörsel, för det är nog jättesvårt att av misstag glida upp i maxläget under avlyssning, så pass många och bestämda tryckningar behövs det.

Hanteringen är okomplicerad. På Stone finns en cirkelformad fyrvägsknapp för att spola/hoppa framåt/bakåt och för volym upp/ner. Mitt i den sitter knappen för spela/pausa. På sidan finns ett skjutreglage för att välja mellan blanda/spela upp låtarna i rätt ordning/byta mapp. Att växla mellan högtalarläge och hörlursläge är lätt: hörlurar i = hörlursläge, dra ut hörlurarna = högtalarläge. Laddning och överföring av musik till båda spelarna görs med USB-kabeln som följer med.

Smart genväg

Stone Plus skiljer sig en liten aning i handhavandet: mittknappen är en menyknapp, så pausa/spela sitter istället på en vippknapp på sidan. Pausa/spela-knappen fungerar också som start/stopp för stoppur och inspelning och som på/av för hela spelaren. På samma knapp, vippad åt andra hållet, finns en genväg till en valfri funktion. Den är förinställd på att växla mellan högtalare på/av – eftersom hörlurarna fungerar som antenn för radion och det måste gå att lyssna på radion också i högtalaren behövs det alltså en knapp för att växla läge.

Gemensamt för båda spelarna är att mittknappen kräver ett exakt och bestämt tryck för att fungera. Och att det är väldigt lätt att i misstag trycka in den omgivande fyrvägsknappen samtidigt. Inte bekvämt.

På Plus är det lite irriterande att man måste jobba snabbt inne i menyerna, för om man inte rör på sig halkar man snabbt ut ur menyn och måste stega sig fram på nytt. Och som så ofta med sådana här spelare går det inte att gå ”runt hörnet” – när man har nått slutet på en meny måste man backa upp tillbaka, vilket är fånigt och dessutom jobbigt, t.ex. i en lång musiklista.

Byt hörlurar!

Vid uppspelning blir det ibland en liten paus mellan låterna. I övrigt har vi inget att anföra mot ljudkvaliteten – Creative är nu en gång för alla proffs på det här med ljud. Stone Plus är förstås mera anpassningsbar i och med att den har en equalizer. Och vi rekommenderar varmt att byta ut de medföljande hörlurarna mot bättre don. Våra in-ear-lurar är inte några superdyra proffsgrejer och ändå fick vi ett klarare, mera distinkt ljud med mera tryck i basen med dem, jämfört med dem som följer med spelaren.

Flera recensenter har kritiserat Stones batteritider, men vi mätte upp ca 19 timmars speltid i högtalarläge (på knappt halva maxvolymen). Det räcker bra för oss åtminstone.

Så, dags för slutsatser: Vi hittar inga större fel på Zenarna i jämförelse med den närmaste konkurrenten. Går man efter utseendet är det Shuffle som gäller. Den är också lättare att hantera. Men Stone Plus har så pass mycket extra finesser att det kan vara värt att betala fyra (4!) euro extra för den.


Riktpriser:
ZEN Stone Speaker 1GB 59 €
ZEN Stone Speaker 2GB 69 €
ZEN Stone Plus Speaker 2GB 79 €
ZEN Stone Plus Speaker 4GB 99 €
Apple iPod Shuffle 1 GB 55 €
Apple iPod Shuffle 2 GB 75 €


Zen Stone Speaker och Zen Stone Plus Speaker
Musikspelare i miniformat med inbyggd högtalare

Kapacitet: 1–2 GB / Plus: 2–4 GB (2 GB = ca 1000 låtar)
Färger: svart, blå, rosa, champagne
Batteritid (enligt tillverkaren): upp till 20 timmar. Batteri: Litium-Ion.
Extra funktioner i Plus: Skärm, 64 x 64 pixlar, FM-radio, mikrofon (mono), klocka, tidtagarur
Storlek: 53,7 x 35,6 x 16 mm, vikt: 18,3 g / Plus: 55,6 x 35,7 x 17,5 mm, vikt: 21 g
Musikformat: MP3, WMA (inkl. DRM 9) / Plus: desamma och dessutom oskyddad AAC
Anslutningar: 3,5 mm hörlurar, mini-USB
Krav på datorn: Windows XP (Service Pack 2), XP 64-bit, Vista
Medföljer vid köp: USB-sladd, knapphörlurar, skyddsfodral med borttagbar klämma, snabbguide.
Menyspråk: svenska, finska, norska, polska, tjeckiska, ungerska, japanska, kinesiska, koreanska.

Zen_stone_shuffle_jmf2_tn_liten

Bonus för alla som orkade såhär långt: storleksjämförelse,
Underst en Zen Stone Plus, i mitten en vanlig Zen Stone
och överst en iPod Shuffle. (Foto: TN)

Ursprungligen publicerad 05/03/08.

Filed under  //  2008   Creative   Zen   mediespelare   test  
Sep 15 / 5:11am

Prylbloggen testar: Creative Zen Stone och Stone Plus (arkiv 2008)

Creative_zen_stone_tn_liten

(Foto: Prylbloggen) 

Idag anlände ett paket till Prylbloggens redaktion. Det är de nya mp3-spelarna Creative Zen Stone och Zen Stone Plus som ska testas och recenseras. 

Detta är alltså en uppgradering av de tidigare Stone-modellerna, de lanserades på CES-mässan i Las Vegas i januari och skiljer sig från de tidigare bl.a. genom att de har högtalare. Recensionen kommer förstås att finnas här på Prylbloggen med tiden. Stay tuned! 

(P.S: Som ni ser har Prylbloggens redaktion använt en egen halvsunkig bild istället för de proffsbilder som medierna vanligtvis publicerar. Det är för att vi vill visa att vi faktiskt har grejerna här och inte sitter och hittar på saker.)

 

(Ursprungligen publicerad 22/02/08.)

 

 

Filed under  //  2008   Creative   Zen   test