Det första intrycket av X10 mini är – just det, att den är så liten. Den är mindre än alla småmobilers urfader, Nokia 8210 från 1999, men har ändå alla de finesser man kan förvänta sig av en modern smartlur (för jämförelsens skull: Nokia 8210 mätte 101,5 mm x 44,5 mm x 17,4 mm och vägde 79 g, X10 mini har måtten 83 x 50 x 16 mm och vikten är 88 g). Eventuellt är det just för att understryka litenheten som tillverkaren har valt att inte falla för VersalSjukan – modellerna heter faktiskt mini och mini pro, utan versaler.

X10 mini och mini pro skiljer sig enbart genom att pro har ett utfällbart qwerty-tangentbord med riktiga, fysiska knappar, vilket har gjort den 7 mm högre och 32 gram tyngre än mini.

Tumstorlek

Den första frågan som alla ställer sig är förstås om en så liten telefon med pekskärm kan vara något att ha? Svaret är att den fungerar överraskande bra. Sony Ericsson har fixat till ett eget användargränssnitt som ligger över operativsystemet Android. I många fall kan man faktiskt hantera mobilen med tummen, för med en så liten skärm som 2,5 tum når man bekvämt över hela skärmen utan att behöva byta grepp.

På startskärmen ligger genvägar till fyra ofta använda applikationer (man kan byta ut dem som man vill), en i varje hörn av skärmen. Resten får man fram genom att gå in i programmenyn med ett tryck på mittknappen under skärmen eller genom att klicka pilsymbolen nertill på skärmen. Lite förvirrande är kanske att de fyra appar som man väljer att sätta i hörnen på startskärmen sedan inte längre hittas i programmenyn – det är alltså själva appen man placerar i hörnet, inte en genväg/widget.

Som på alla Androidmobiler kan man ha en rad widgetar på startskärmen. Men på den här mobilen ryms det bara en per sida, man växlar mellan dem genom att svepa i sidled över skärmen. Notifikationerna finns som vanligt i en rullgardinsmeny som man drar ner från övre kanten av skärmen. Där ser man förutom vanlig info om nätverk, inkomna meddelanden, kalendernotifikationer och sånt också en fiffig genväg till att stänga av och slå på datatrafik i mobilen.

Styvt ibland

Det enda vi har att klaga på ifråga om handhavandet är när man ska låsa upp telefonen: först ska man klicka på på-/avknappen upptill på telefonen och sedan på menyknappen på framsidan, under skärmen. Även om vi gillar skärmlås är det här obekvämt, för att man måste byta handgrepp för att komma åt båda knapparna.

De fysiska knapparna för meny, hem/programmeny och tillbaka ligger i ett silverfärgat band under skärmen. På ena flanken finns volymknapparna och en fysisk kameraknapp, upptill på- och avknappen. De fysiska knapparna kräver ibland ett lite för hårt tryck för att kännas riktigt bekväma, speciellt kameraknappen är besvärlig och vi har svårt att få bilder utan rörelseoskärpa, just för att man måste trycka så hårt innan det händer något (vi upplevde att problemet var värre på mini pro än på mini).

Att skriva på den lilla skärmen går lättare än vi trodde. Det beror på att Sony Ericsson helt har skippat qwerty-tangentbordet och bara erbjuder en traditionell knappsats med vanlig telefonlayout. Logiskt, eftersom ett fullt qwerty-skärmtangentbord hade blivit allt för plottrigt – skärmen är kapacitiv, så det går ju inte att använda pekpenna. Med en knappsats med nio knappar blir ytan för varje knapp så pass stor att man kan skriva med tummen, om man inte har byggjobbarhänder. Den inbyggda ordboken fungerar bra, men går att stänga av för den som föredrar att skriva på gammaldags sätt. Lite irriterar vi oss över sättet att visa ordförslag: de svävar i en ruta som kan dyka upp var som helst på skärmen – i mitten, till höger... Om man inte godkänner det ord som föreslås i första hand, utan klickar på pilen för att se flera förslag, dyker de upp i ett svävande fönster till vänster på skärmen. Att ordrutan hoppar av och an på det sättet känns onödigt.

Lätta språkval

Ett stort plus är att det bara krävs två tryck för att byta skrivspråk – de mest använda språken hamnar överst i den imponerande långa listan över tillgängliga språk. För att få fram siffertangenter sveper man över tangentbordet från höger till vänster och drar fram ett numeriskt tangentbord och från den andra kanten drar man fram en symbolmeny om man behöver t.ex. smilisar. Skärmen ger en lätt vibrationsrespons (men när vi testade den tangentbordslösa minin hände det ett par gånger att vibrationen hakade upp sig och gav ifrån sig irriterande långt surrande). Alla menyer har en blå bakgrund med vit text – det ser fräscht ut, men en del användare kanske skulle önska lite större kontrast mellan text och bakgrund.

Mini pro har som sagt ett fysiskt tangentbord som glider ut från sidan av luren. Skärmbilden vrider sig förstås 90 grader när man fäller ut det. Tangenterna är små och kvadratiska, men väl separerade och har egna knappar för å, ä och ö (tyvärr har det lett till att kommatecknet istället kräver två knapptryck, alt+komma). Känslan är bra, knapparna är lagom fasta, varken för lösa eller hårda i avtrycket. Fastän ”å” har fått en lite underlig placering klarar vi snart av att skriva ganska snabbt och utan några tyrckfel.

Det fysiska tangentbordet lockar till att skriva långa texter – men: det finns bara två pilknappar; framåt och bakåt, inga som låter en bläddra upp och ned i texten. Har man klumpiga fingrar är det besvärligt att redigera text när man bara kan flytta kursorn genom att peka på skärmen.

Ifall man tvekar mellan mini utan tangentbord och mini pro med tangentbord skulle vi nästan rekommendera mini pro. Visst, den blir en liten aning större, men mini pro är fortfarande en väldigt liten mobil. Och enligt MBnets Hintaseuranta är prisskillnaden futtiga 13 euro!

Zooma med klick

Med en mobil som ständigt är uppkopplad är förstås webbsurfandet en viktig del av upplevelsen. Det går riktigt bra med WebKit-webbläsaren. Eftersom skärmen är så liten får man zooma en hel del för att kunna läsa text och träffa rätt när man ska klicka på länkar. Det gör man genom att vidröra skärmen, så att en -/+-symbol dyker upp och så klickar man på plustecknet – de här mobilerna har inte multitouch, så det går inte att zooma med nyprörelser. Vi lät en normalstor karl använda mini pro i några dagar och det här visade sig vara en av de större stötestenarna, för att de små zoomningssymbolerna blir så små att det är svårt att träffa rätt om man har grövre fingrar (men det fysiska tangentbordet uppskattades).

Webbläsaren radar snällt om texten när man zoomar och på en punkt klår den redaktionens Samsung Galaxy S: mini-mobilerna klarar av att visa inbäddade You Tube-videor på webbsidor (de öppnas i den separata YouTube-appen), medan Samsung-luren bara visar en tom yta där det finns en inbäddad video. På den lilla QVGA-skärmen tittar man ju inte på långa filmer, men det är trevligt att i alla fall ha den möjligheten. Skärmen är inte heller den bästa på marknaden, den känns lite suddig och är inte så ljusstark i jämförelse med konkurrenterna. Däremot verkar den reagera snabbare än jätteskärmen på ”stora” Xperia X10.

Kameran är en femmegapixlare som tar helt okej bilder – de är skarpa och har för det mesta ganska naturliga färger. Som vanligt gäller att bildkvaliteten sjunker dramatiskt så fort ljuset blir lite sämre. Den lilla blixten är inte till stor hjälp, dess räckvidd är inte lång. Inställningsmöjligheterna är minimala, men funktionella: blixt på/av, makro-, skymning-, sport- och autoläge – men så är också gränssnittet väldigt tumvänligt, när man inte behöver peta i några små menyer. Makron gör ett gott jobb. Pekfokus finns inte, så man får använda det gammaldags sättet att trycka in knappen halvvägs och sedan komponera om bilden vid behov. I det här sammanhanget kan man notera att det inte finns någon kamera på fronten, man ringer alltså inte videosamtal med mini och mini pro.

FM-radion söker stationer automatiskt, inne i stan hittar den 17 stationer. Radion har ett väldigt enkelt gränssnitt; ett frekvenshjul som löper över skärmen, frekvenserna på de stationer som hittats är utskrivna på sidan om hjulet. Med ett klick registrerar man stationer som favoriter och kan sedan bläddra mellan dem med pilknapp upp/ner. För att hoppa från station till station drar man snabbt med tummen över tummen upp/ner över frekvensmätaren. Det är enkelt och funktionellt, precis som med kameran.

Musikspelaren är också den enkel, med smarta spellistor (senast tillagda, senast spelade, aldrig spelade) och musik ordnad enligt artist, smarta spellistor, eller alla låtar. När man spelar en låt dyker det upp en en oändlighetssymbol ovanför skivomslaget, trycker man på den söker mobilen efter mera information om artisten/låten på webben, t.ex. på YouTube. Elegant.

Timescape, njaa – Creatouch, ja!

En av Sony Ericssons egna godbitar är Timescape, en app/widget som visar de senaste inkomna meddelandena och uppdateringarna från Facebook och Twitter som svävande ”visitkort” som man kan bläddra genom. Timescape såg vi redan i stora X10:an, men vi kan inte påstå att vi gillar den bättre nu. Visst ser det snyggt ut, appen plockar t.o.m. in folks profilbilder, men ibland är det svårt att läsa den vita texten när den ligger på ett foto eller en logo. Finns det många uppdateringar att läsa in blir appen rätt långsam. Ett problem är att inte ens de 140 tillåtna tecknen i en twittring ryms på visitkortet, så nyttan av appen är tveksam, när man ändå måste klicka sig vidare till Facebook/Twitter/inkomna meddelanden för att kunna läsa hela texten.

Betydligt roligare hade vi med SE:s egen app Creatouch som låter en kreera imponerande snygga skrivbordsbakgrunder till mobilen. Bilderna är optimerade för den lilla skärmen, så om man för över dem till en annan telefon med större skärm är de inte alls lika krispiga och fina längre, men de fungerar. Tyvärr finns inte appen på Android Market, för åtminstone än så länge är den Sony Ericssons egen lilla godbit.

Appar, ja. Det här är som sagt Android-telefoner, så man kan ladda ner program enligt eget val. Men alla appar är inte tillgängliga: förutom betalappar, som ju inte alls finns i Finland ännu, begränsas utbudet också av att mini och mini pro använder en gammal version av operativet, 1.6 (2.2 är den allra senaste). En uppdatering till 2.1 är utlovad under det sista kvartalet i år, men det krävs lite jobb från Sony Ericssons sida att göra den specialanpassning i det egna UXP-gränssnittet som krävs för de här mobilerna. En annan begränsande faktor på appmarknaden är förstås den lilla skärmen.

Lite minne, mycket batteri

I alla fall hittade vi alldeles tillräckligt med saker att ladda ner. Förutom underhållningsappar också sådant som Android-telefoner av någon anledning alltid saknar, trots att de minsann behövs: en vettig batterimätare, en filhanterare, en uppgiftshanterare, en hygglig anteckningsapp. Av de här är uppgiftshanteraren nog viktigast, för med en telefon som kan multitasking har man lätt så många appar öppna att minnet inte räcker till. Det inbyggda minnet är på 128 MB, av det är maximalt ca 60 MB tillgängligt (vår redaktionstelefon har upp till 200 MB). När det lediga minnet sjunker ner mot 20 MB och mobilen segar ihop är det bra att kunna stänga av överflödiga program med ett klick.

Förutom det där med inbäddade videor vinner minimobilerna över vår Samsung-bjässe på en annan punkt: medan redaktionstelefonen måste laddas minst en gång i dygnet klarade vi med normal användning att hålla igång mini och mini pro i ett par dygn utan laddning. I viloläge klarar de sig förstås i flera dagar. På tre-fyra timmars hård användning; surfande, spelande, appnedladdande, film, foto tömmer man kring 50 % av batteriet.

De här små, relativt batterisnåla mobilerna skulle lämpa sig utmärkt som MiFi, d.v.s. som en WiFi-hotspot för trådlöst mobilsurfande via datorn, men tyvärr måste man vänta på en uppgradering till Android 2.2 för att få den funktionen (ifall SE inte väljer att implementera det i sin 2.1-uppgradering). Å andra sidan är det fortfarande ett litet mirakel att man kan klämma in så många funktioner i en så liten mobil – och nu har vi inte ens talat om GPS med Google Maps och Wisepilot, men det finns alltså och fungerar, även om den lilla skärmen inte är optimal för navigering.

Slutsats

Trots sina små brister tycker vi att både mini och mini pro är trevliga mobiler. De är små, smidiga och kul att använda. Gränssnittet är genomtänkt och fungerar bra. Skärmen kunde vara skarpare och ljusstarkare och mobilerna kunde ha mera minne, men det här är ändå riktiga smartlurar! Prismässigt är de dessutom väldigt konkurrenskraftiga och med sitt smidiga format kan de säkert locka nya användargrupper.

Specifikationer
Xperia X10 mini och Xperia X10 mini pro
Android-mobiler i miniformat

Nätverk: GSM/GPRS/EDGE 850/900/1800/1900, UMTS/HSPA 900/2100, UMTS/HSPA 850/1900/2100
Övrig uppkoppling: WiFi, Bluetooth, mikro-USB, aGPS (Google Maps, Wisepilot)
Storlek: mini – 83 x 50 x 16 mm, 88 g; mini pro – 90 x 52 x 17 mm, 120 g
Skärm: kapacitiv, 2,55 tum, TFT, 240 x 320 pixlar (QVGA), ej multitouch
Minne: Inbyggt minne 128 MB, stöd för minneskort (mikro-SD, max 16 GB)
Inmatningssätt: på pekskärmen, 9-knapparslayout med prediktiv textinmatning, mini pro dessutom utdragbart qwerty-tangentbord (med egna knappar för å, ä, ö)
Operativsystem: Android 1.6
Kamera: 5 megapixlar, blixt, autofokus, videoinspelning
Musikspelare, ringsignaler i MP3 och AAC, smarta spellistor, albumomslag
FM-radio med RDS
Webbläsare: WebKit
Program: Exchangestöd (via Roadsync-appar), Timescape med Facebook- och Twitterintegrering, Creatouch (skapa egna skrivbordsunderlägg), klocka, kalender, e-post, miniräknare + gratisappar som laddas ner via Android Market
Batteritid (3G): samtalstid 3,5 h, passningstid 360 h (tillverkarens uppgift)
Färger: mini – svart, vitt, lime, rött, rosa, silver (utbytbara skal); mini pro – svart, rött, vitt
Språk (menyer, T9): svenska, finska, engelska, danska, norska, isländska, tyska, holländska, franska, spanska, katalanska, galiciska, italienska, portugisiska, rumänska, bosniska, kroatiska, tjeckiska, polska, ryska, serbiska, slovakiska, slovenska, bulgariska, ukrainska, albanska, grekiska, lettiska, litauiska, baskiska, estniska, ungerska, turkiska, kazakiska, indonesiska, malajiska, javanesiska, sundanesiska, tagalog, kinesiska
Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: mini 293 €, mini pro 306 €.

(Ursprungligen publicerad 10/09/10)

Vi har haft några hektiska veckor tillsammans med höstens två Jesuslurar – Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1). I bloggosfären har man ju länge väntat på och talat om de här telefonerna som till sina specifikationer verkligen är imponerande, börjande med hela ”bokstavssoppan” HSDPA (snabb mobildata), WiFi (trådlös uppkoppling), GPS (navigation), aGPS (snabbfix av positionen), RSS (nyhetsströmmar) och fortsättande med Bluetooth, kamera, mediaspelare, radio, Office-program. Och förstås pekskärm. 

De här är båda mobiler som får seriösa mobilanvändare att fnissa åt iPhone – de har allt som den saknar (MMS, vidarebefordran av textmeddelanden, kopiera-och-klistra, möjlighet att skicka filer via Bluetooth) och mer därtill.

Första intrycket: iPhoneaktigt vs. sobert 

Det första intrycket av Samsung Omnia är mycket iPhoneaktigt: fronten domineras av den stora skärmen (3,2 tum). Under den finns knappar för lur på och lur av och mellan dem en knapp som antingen fungerar som en optisk joystick eller som en fingermus. Till utformningen är luren kanske lite intetsägande – den ger ett sakligt och funktionellt intryck, för att säga det vackert. 

Xperia är några millimeter kortare och smalare, men i gengäld 5 millimeter tjockare. Med tanke på att den har ett utfällbart, fysiskt tangentbord är det kanske inte att undra på. Knappsatsen ser verkligt sober ut, med knappar i borstad metall som är formgivna med ett knappt synligt prismamönster. Apparaten känns tung och gedigen och slidemekanismen för att skjuta ut tangentbordet känns välgjord. Tills man tappar telefonen i golvet och skadar mekanismen så att det uppstår en ful glipa mellan tangentbord och skärm (vi talar av bitter erfarenhet)... På fronten finns en hel ansamling av fysiska knappar som tyvärr är gjorda av högglansig plast och ser, tja... plastiga ut. Knapparna är lur på och av, en okej-knapp (som fungerar som tillbaka-knapp), en optisk joystick omgiven av en fyrvägsvalknapp och Panel-knappen (mera om den senare). Dessutom har man lånat två av ”häftklammerknapparna” från W880, de är egentligen helt onödiga, eftersom de bara dubblerar funktioner som man kan nå lika bra genom att klicka på skärmen. 

Båda mobilerna har förstås fotolampa och kameraobjektiv på baksidan. Och båda är de helt oskyddade, Xperias objektiv dessutom en aning upphöjt från ytan. När man hanterar telefonen i utfällt läge är det, åtminstone för oss, helt omöjligt att inte sätta fingrarna på objektivet, som alltså bums blir nedsmetat med fingerflott. 

Widgets och genvägar på Omnia 

En sak som ju iPhone har är ett oerhört lättanvänt användargränssnitt, medan både Xperia och Omnia dras med Windows Mobile, om än lätt maskerat med egna ”skal” som ligger över det tråkiga, och inte helt intuitiva operativsystemet. De två tillverkarna har valt lite olika vägar för att förbättra användarupplevelsen. 

På Samsung Omnia har vi samma typ av gränssnitt som det vi redan såg i deras Touchwiz-lur, med en skärm som i grundläget har genvägar till vissa basfunktioner via en rad ”widgets” som ligger i en docka i skärmens vänstra kant. För att använda dem drar man ut dem ur dockan och in på skärmen – fånigt nog kan de inte aktiveras medan de ligger i dockan. Klickar man istället på texten ”Huvudmeny” nertill på skärmen dyker en skärm med 15 genvägar till de mest använda applikationerna upp. Därifrån kan man bläddra vidare till en ny skärm med ytterligare 13 program (ikonerna ”program” och ”inställningar” finns på båda skärmarna). Och om man vill ha snabb tillgång till ännu flera program eller filer klickar man på ”Genvägar” och får upp ytterligare en skärm med plats för tolv ikoner som man kan välja själv. Tillbaka till widgetläget kommer man lättast med ett tryck på (den fysiska) menyknappen på sidan av luren. Allt det här är fingervänligt och ganska logiskt med sammanlagt 40 genvägar bara några få klick bort. Att växla mellan skärmarna går snabbt. En del av applikationerna är också optimerade för fingerstyrning, medan andra, t.ex. meddelandefunktionerna, förlitar sig på Windows Mobiles eget gränssnitt. 

Det följer med en pekpenna med Omnia, men fånigt nog har den ingen plats i mobilen, utan den ska hänga som ett mobilsmycke på sidan. Att den ser ut som en eyeliner är något som säkert kan avskräcka en del humorbefriade machomän. Men samtidigt ska det påpekas att vi inte har behövt pekpennan en enda gång under testperioden. Kombinationen av stor skärm och inte överdrivet hög resolution gör nämligen att också WM:s minsta kryssrutor kan hanteras med tumnageln. En lätt vibrationsfeedback underlättar hanteringen. 

Panelerna gör Xperia 

Sony Ericsson Xperia har valt en annan väg. Här är man beroende av såkallade paneler, som är en sorts skrivbordsapplikationer som innehåller genvägar till olika funktioner. Den som dyker upp från början är en ”Idag”-panel i typisk WM-anda. Den visar klocka, kalendernoteringar, inkomna meddelanden och sånt. Dessutom finns det två Sony Ericsson-paneler som kan konfigureras, t.ex. med genvägar till några favoritprogram, RSS-strömmar och kortnummer. Att konfigurera dem är inte helt logiskt, bl.a. lyckades vi få in både RSS-strömmar och senast använda applikationer i den ena panelen, men inte i den andra. Irriterande är också att om man ställer in sin hemort (behövs för klockan och den lilla vädervisaren) på den ena panelen så överförs inte informationen automatiskt till den andra. Antalet RSS-strömmar som kan visas är maximalt 10, men det kräver att man ägnar hela panelen enbart åt dem och tar bort alla klockor, programstartare, möten och annat. RSS-junkies bör lägga på minnet att detta är enda sättet att få tillgång till RSS-strömmar – det finns ingen skild RSS-läsare i programmenyn. Detsamma gäller flera andra funktioner: det enda sättet att komma åt dem är via panelerna. Därför är det lite synd att växlingen mellan panelerna är seg. Från det att man tryckt på Panel-knappen till det att hela den valda panelen är inläst och aktiv kan det gå tio sekunder. Det är för långsamt för något som är själva grundbulten i hanteringen.

I det färdiga panelutbudet finns också en panel för mediespelaren, som är en snygg, lätthanterad sak som till det yttre påminner om dem vi har sett i SE:s vanliga mobiler. Radion kommer man också åt via en egen panel. Flera paneler går att ladda ner efterhand (vi hann testa en lite kul Facebook-panel, t.ex.). Hur viktigt det här paneltänkandet är för denna lur fattar man när man ser att panelerna har fått en helt egen fysisk knapp, så man ska kunna komma åt dem i alla lägen. På panelskärmen som dyker upp när man trycker på Panel-knappen ryms nio paneler.

Xperia har en strålande fin skärm med hög resolution (800x480 mot Omnias 400x240). Det lämpar sig utmärkt för att se på film och bilder med, men försvårar hanteringen av WM:s menyer; text och klickrutor blir väldigt små. Däremot behövde vi inte pekpennan här heller, man klarar sig bra med den optiska joysticken och tangentbordet i de lägen då fingrarna känns för klumpiga.

Se själva: inga knappar för å, ä, ö! 

Smörgåsbords- och språkkatastrof på Xperia 

Innan de två telefonerna kom trodde vi sådär lite spontant att det var Xperia som skulle bli Prylbloggsredaktionens personliga favorit, eftersom den har ett riktigt, fysiskt, utskjutbart qwerty-tangentbord. Och där bedrog vi oss. Sony Ericsson har nämligen gjort det katastrofala beslutet att den variant av Xperia som säljs i Finland är den internationella, inte den svenska. Så qwerty-tangentbordet saknar knappar för å, ä, ö! För att skriva ett å eller ett ö på Xperia ska man skriva ”a” resp. ”o” och sedan trycka fem gånger på en accentknapp (ä kräver ”bara” fyra tryckningar)! Om man till detta tillägger att XT9 (ordbok) bara finns på engelska så kan man inte heller spara knapptryckningar genom att skriva a, a, o och låta telefonen gissa rätt ord. 

För att göra det hela ännu värre finns det inte heller något annat on-screen-tangentbord än Windows Mobiles verkligt minimala lilla pekpennetangentbord, där skanderna också kräver extra tangenttryckningar. Ingen fingervänlig mobiltelefonknappsats på skärmen, så man kan inte kasta iväg några snabba enhandsskrivna textisar. Fysiskt tangentbord och tvåhandsgrepp krävs alltid. Och sex knapptryckningar för ett ynka litet ”ä”. Vad tänkte ni på, Sony Ericsson? (Sen finns ju de olika WM-varianterna för att skriva för hand direkt på skärmen, men man måste skriva på det sätt som telefonen vill och det kräver pekpenna.) 

Språkkunnig Omnia 

Av det enkla skälet blev Samsung Omnia vår favorittelefon. Den har inget fysiskt tangentbord, men flera on-screen tangentbord att välja mellan (två qwerty-varianter och ett telefontangentbord, inget av dem så litet att pekpennan skulle behövas – med undantag för WM:s patetiska pekpennetangentbord, som har slunkit med här också). Handstilsigenkänning saknas i Omnia – eller, den finns inte, men vi saknar den inte heller. Eftersom det finns XT9 även på svenska och finska kan man strunta i att å, ä och ö ligger begravda nere i teckenmenyerna. Omnia har XT9 på många språk (inklusive finska och svenska) – att växla mellan dem kräver visserligen sju skärmklick, men det går. Dessutom går det att byta menyspråk, även om det i praktiken betyder att man måste ominstallera hela operativsystemet. 

I fråga om snabbhet och förmåga att hantera många applikationer utan att sega ihop helt vinner Omnia. Ett långt tryck på menyknappen öppnar dessutom en programhanterare där man kan stänga av program vid behov. På Xperia väljer man gärna att klick i stängningsrutan inte bara stänger fönstret, utan hela programmet, för applikationer som är öppna i bakgrunden får luren att sega ihop. Vi gillar också att Omnia har en rörelsesensor som vänder skärmen automatiskt när man vänder telefonen (och att funktionen kan stängas av om den känns irriterande). På Xperia har man inga val. Telefonen hopfälld = stående skärm, utfälld = liggande skärm. 

Omnias svårfunna mobildatainställning

Båda lurarna är HSDPA-telefoner med maxhastigheter på 7,2 Mbps och båda har de WLAN. Att surfa med dem är inga problem – de följer den moderna trenden att komplettera Internet Explorer med Opera Mobile. På Xperia är det lättare att stänga av mobildataanslutningen när man vill vara säker på att man faktiskt surfar via WLAN. På Omnia har den annars så utmärkta widgeten ”Wireless Manager” dumt nog inget alternativ för att stänga av mobildata men i övrigt låta telefonen vara på, så det krävs mycket mera grävande i menyerna. Webbläsaren Opera har ju fått många lovord, men på båda lurarna upplever vi att den fryser eller blir seg ibland.

Kontorsapplikationerna är Office Mobile på båda, meddelanden och e-post hanteras så som de nu brukar hanteras på WM-mobiler, inga överraskningar där.

Bilder kan man förstås skicka per MMS, e-post och Bluetooth. I Omnia finns dessutom ShoZu färdigt installerat, liksom i de flesta andra Samsung-lurar, vilket är en bra hjälp för den som bloggar via mobilen. Den funktionen saknas i Xperia (men det kan vara för att ShoZu har problem med att göra applikationer för WM-mobiler med hög skärmresolution – det har man åtminstone sagt i fråga om bristen på ShoZu för HTC-lurar med hög skärmresolution). Xperia låter en bara sända bilder till ens ”Space” på Windows Live.

Foton med och utan pekskärmsfokus

Kamerorna är nu sådär. Omnia ståtar med fem megapixlar och autofokus, men bilderna blir ofta väldigt bleka och färglösa – i många fall lönar det sig att koppla på läget ”Höstfärger” för att få mera liv i färgerna. Menyerna är lätta att hantera direkt på skärmen och det går att geotagga bilderna. Xperia har pekskärmsfokus och naturligare färgåtergivning på sin 3,2-megapixlare. Men mörka novemberdagar är det inte helt lätt att hitta tillräckligt mycket ljus för att få riktigt skarpa bilder med någondera mobilerna. Och för båda gäller det att det inte är någon idé att ta bilder innan man har putsat den nedkladdade linsen... (exempelbilder finns på Flickr, länk nedan). Xperia komprimerar sina tremegapixelbilder rätt häftigt, de ”väger” 200–400 KB per styck, medan Omnias femmegapixelfoton väger in på 1–1,5 MB. Skillnaden syns tydligt när man ser på bilderna i 100 % på skärmen.

I 100 % ser man att Xperia komprimerar bilderna kraftigt. Mera testbilder här.

Omnia tar generellt blekare bilder, men de visar inte lika mycket komprimeringsartefakter. 

GPS finns förstås i båda telefonerna, med aGPS, som alltså söker en fixpunkt via basstationer i mobilnätet, vilket gör att GPS:en hittar ens position snabbare. På Omnia finns Route 66 färdigt installerat på det medföljande 16 GB-minneskortet (men det är litet svårt att hitta, det finns i programmenyn under namnet ”Samsung Mobile Navigator”) och kartorna täcker Finland, Sverige, Norge och Danmark. Glädjande nog fungerar adresserna både på finska och svenska i vårt tvåspråkiga land. Xperia erbjuder lite snålt nog bara en testversion av Wayfinder Navigator. Båda telefonerna har också Google Maps, som laddar ner kartor via mobilnätet.

Film är bättre på Xperia 

Musik och media fungerar bra, men som sagt vill man hellre se på film på Xperia. Vi ”lånar” Xperias James Bond-trailer för att kolla den också i Omnia och när man tittar på den på båda telefonerna samtidigt är skillnaden stor. Där Xperia visar en himmel där färgen mjukt skiftar från vitt till blått visar Omnia en randig himmel, t.ex. Däremot har Omnia ett bredare filstöd, så man behöver inte konvertera filmer i samma utsträckning som med Xperia. På Omnia finns det flera applikationer för bildvisning; Diabilder, Mediaalbum och Digital Frame och det tar lite tid innan man kommer underfund med vilken man vill använda när (Digital Frame har t.ex. lite bildredigeringsmöjligheter). På Xperia väljer man naturligtvis att gå via den snygga mediepanelen för musik, film, spel och bilder. Windows Media ligger i bakgrunden och lurar på båda lurarna. Radio finns på båda telefonerna. De är inte integrerade i mediemenyerna, men den kritiken kan man väl rikta mot nästan alla mobiler... Musik och bilder kan lagras på minneskort – med båda mobilerna måste man ta bort batterilocket för att komma åt korten. 

Båda lurarna kommer med en handsfree-sladd som också fungerar som adapter för de egna favorithörlurarna – Xperia använder dessutom en 3,5 millimeters plugg, så man kan koppla in dem direkt i telefonen (kombinationen adaptersladd + egna lurar ger en megalång sladd, nämligen). Omnia använder en typ av jätte-in-ear-lurar som inte passade oss alls, så det är bra att de kan bytas ut. 

Kalenderwidgeten på Omnia tycker inte om november. Den gick direkt från oktober till december. Klickar man på widgeten öppnas kalendern, som visar rätt månad. 

Nej, ingen är perfekt... 

Båda lurarna dras med småfel och buggar. På vår första Xperia kom det ingen PIN-kodsförfrågan innan Idag-skärmen hann aktiveras, vilket betyder att man lätt tror att telefonen är igång, och sedan undrar varför ingen ringer på hela dagen, eftersom själva telefondelen inte startas utan PIN-koden. För att få en PIN-kodsbegäran måste man gå in och peta i menyerna via systemstatussymbolerna i skärmens övre kant. På den Xperia vi fick efter att den första fallit i golvet fanns inte detta problem. På vår första Xperia slutade accentknappen som ger å, ä och ö att fungera, men den hämtade sig efter det annars så fatala fallet. En fånig detalj, som tydligen inte är en bugg, är att man inte kan ha både klocka och batteristatus samtidigt i den övre menyraden – det skulle finnas plats, men aktiverar man klockan så försvinner batterisymbolen. 

På Omnia måste man kolla att rutan ”använd Unicode vid behov” inte är förkruxad i meddelandeinställningarna. Är den förkruxad skickas alla textisar i Unicode, och då ryms bara 70 tecken per textis! En klar bugg är att kalenderwidgeten påstår att det är oktober, trots att både systemklockan, kalendern och Samsungs egen klocka/alarm vet att det är november (i praktiken hoppade widgeten över hela oktober – när detta skrivs är det den första december, vilket kalenderwidgeten också säger att det är). En stor brist är att kommande möten inte visas på Omnias huvudskärm, något som vi tycker borde vara en självklarhet.

Flitig användare laddar ofta

Omnia klarar sig ca 3 dygn med moderat användning, nästan en vecka med mycket liten användning. Xperia klarar sig ungefär lika länge. WLAN och framför allt GPS tömmer batteriet snabbt och den som använder mobilen mycket laddar nog batteriet dagligen. För att spara batteri väljer man i regel att låta skärmen släckas så snabbt som möjligt när den inte används. Därför är det fiffigt att Xperia kan signalera med ljussignaler t.ex. om missade samtal eller inkomna textisar. På Omnia måste man sätta på skärmen för att se om det har hänt något. 

Ifall nu någon fortfarande tror att en mobil främst är till för att ringa med så kan vi berätta att det är lätt som en plätt med båda mobilerna. Båda två matchar de namn och/eller telefonnummer som man matar in med dem som finns i telefonboken. Båda har kortnummer, Omnia via en widget på huvudskärmen, på Xperia kan man programmera in favoritnummer i två av panelerna. Ljudet är okej i båda.

Valet blir rätt klart

Så, vilkendera ska man välja? Prismässigt ligger de i samma klass, egenskaperna är i stort sett lika. På de punkter de skiljer sig åt är inte den ena nödvändigtvis bättre än den andra, utan det är snarast fråga om tycke och smak. Och som sagt: den perfekta mobilen är inte uppfunnen ännu. Men ska vi säga såhär: Om Sony Ericsson lyckas pigga upp panelhanteringen i nästa firmwareuppdatering och om de börjar ta in den svenska versionen med riktiga knappar för å, ä och ö så skulle vi ha svårt att välja mellan de två. Men i det här läget är valet ganska klart. 

Se mera bilder tagna med båda mobilerna här! 

Specifikationer 
Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1) 
Smartmobiler med pekskärm. 

Storlek, Omnia: 112 x 57 x 12,5 mm, 120 g 
Storlek, Xperia: 110,5 x 53 x 17 mm, 158 g 
Skärm, Omnia: 3,2 tum, 240x400, 65K TFT 
Skärm, Xperia: 3 tum, 800x480, 65K TFT 
Operativsystem, båda: Windows Mobile 6.1 Professional 
Nät, båda: GSM 850 / 900 / 1800 / 1900 MHz, HSDPA 850 / 900 / 2100 MHz (max 7,2 Mbps), GPRS, EDGE 
Övriga kommunikationer: Bluetooth: 2.0 + EDR, WiFi, GPS 
Navigatorprogram, Omnia: Route66 + Google Maps 
Navigatorprogram, Xperia: Wayfinder Navigator (testversion) + Google Maps 
Minne, Omnia: c:a 100 MB ledigt + 16 GB minneskort (mikro-SD, medföljer) 
Minne, Xperia: c:a 300 MB ledigt, plats för minneskort (mikro-SD) 
Taltid, Omnia: max 6,5 h (tillverkarens uppgift) 
Standbytid, Omnia: max 450 h (tillverkarens uppgift) 
Taltid, Xperia: max 10 h, HSDPA 6,5 h (tillverkarens uppgift) 
Standbytid, Xperia: max 500 h, HSDPA 640 h (tillverkarens uppgift) 
Kamera, Omnia: 5 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus, ansiktsigenkänning
Kamera, Xperia: 3,2 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus (inkl. pekskärmsfokus) 
Underhållning: FM-radio, mediespelare (musik, film, foto), Java, spel. 
Medieformat, Omnia: MP3 / ACC / ACC+ / eACC+ / WMA, DivX / Xvid / WMV / MP4 / 3GP / MPEG4 / H.263 
Medieformat, Xperia: MP3 / AAC / MPEG4 
E-post, Omnia: POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook 
E-post, Xperia: POP3 / SMTP / IMAP4, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook 
Övrigt: kalender, kalkylator, Office Mobile, klocka, alarm, m.m. 
Menyspråk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska (byte av språk kräver ominstallering av operativsystemet) 
XT9-språk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, holländska, tjeckiska, polska 
Menyspråk, Xperia: Engelska 
XT9-språk, Xperia: Engelska 
Medelpris enligt Hintaseuranta, Omnia: 648 € 
Medelpris enligt Hintaseuranta, Xperia: 689 €

(Ursprungligen publicerad 01/12/08.)

I stort sett är han full av lovord för Xperia, men kanske för att hans exemplar är ett tidigt förproduktionsexemplar finns det ännu saker som inte fungerar så smidigt som de borde. Bland annat klagar skribenten Peter Wissinger på att ”övergången mellan panelerna, och övergången från applikation till panel och tvärtom inte (är) helt klockren. Det gick lite för långsamt och var inte så följsamt som jag tror att det kommer att göra i den färdiga versionen”, säger han. (Panelerna är liksom alternativa skrivbord, maximalt nio stycken kan vara igång samtidigt och man kan ha olika genvägar till olika funktioner på varje panel. De spelar en viktig roll i hela Xperia-konceptet.) 

”Om Sony Ericsson får ordning på panelerna blir det här en helt fantastisk telefon med en helt ny upplevelse på toppen av det som redan är bra med Windows Mobile. Sen känns den väldigt exklusiv”, säger han.

Och vi andra får vänta ett slag ännu innan vi kan se om vi är håller med... 

Här finns originalartikeln

(Ursprungligen publicerad 16/09/08.)

(Uppdaterad) 

Dagen efter att Nokia lanserade sina nya business-mobiler E E71 och E66 var det Sony Ericssons tur att presentera vårnyheter i flera länder på en gång. Men när det kom fram att det på pressinformationen också fanns inte mindre än två förproduktionsexemplar av kommande Jesus-luren Xperia var det nog den som stal showen. Xperia lanserades ju redan tidigare i år, men ska komma ut på marknaden först under Q4, så nyfikenheten kring den är stor. Specifikationerna kan sammanfattas med ”extra allt”, i samma klass som t.ex. Samsung Omnia och HTC Touch Diamond. 

Prylbloggsredaktionen kastade sig som en hök över ett av de tidiga exemplaren och kan nu rapportera att: 

• formatet är verkligt smidigt, luren känns mycket mindre än Nokias Commare (som ju också har fullt qwerty-tangentbord) – den som har låtit bli att skaffa en Commare för att den känns så klumpig ska titta en gång extra på Xperia 
• luren känns tung och stabil i handen – men om det blir lika mycket metall i de färdiga exemplaren vet vi inte 
• tangentbordet har en bra känsla, men på grund av knappstorleken är det antagligen lättast att skriva med välvässta tumnaglar, åtminstone tyckte herremannen bredvid oss att hans tummar var för grova för knappsatsen 
• den del av användargränssnittet som Sony Ericsson står för, panelerna som fungerar lite som skrivbordswidgets, verkar fungera bra på pekskärmen, de är tillräckligt stora för att kunna hanteras utan pet 
• operativsystemet Windows Mobile är dock väldigt tydligt närvarande, den kännspaka menyraden finns med högst upp i alla vyer; panelerna är alltså mest ett tunt skal över operativet, lite som med HTC Touch Cruise, som vi testade tidigare i vår. 

Förproduktionsexemplaren var inte uppkopplade mot nätet, och de är som sagt inte färdiga exemplar ännu, så mycket kan ännu förändras. Men vi kan inte låta bli att tycka att det här verkar vara ett lovande projekt. Bara det inte går med Xperia som med P990, som i tiderna lanserades med buller och bång och sedan blev så försenad att kunderna inte riktigt orkade vänta på den...

Och innan vi glömmer det: de nya SE-lurarna som alltså släpptes på riktigt idag är: 

* C905 Cyber-shot, en slajd-kameramobil med rätt slipat utseende och inte mindre än 8,1 megapixlar i kameracellen. Autofokus och ansiktsigenkänning, men bara digital zoom. 2 GB minneskort medföljer. Stor skärm på 2,4 tum. WiFi och HSDPA. Kommer i svart, silver och koppar-guld i slutet av året. (Se bild ovan.) 

* S302 Cyber-shot, ett monoblock med 2,0 mp kamera och EDGE, tvåtumsskärm. Kommer i grått och blått, också i slutet av året. 

* F305, en mobil uttryckligen gjord för spelande, à la Wii (man viftar och härjar med luren för att styra spelet). En slajdtelefon som riktar sig till en yngre publik – kanske därför också rätt plastig? Tre spel som stöder rörelsesensorn medföljer. Stereohögtalare, tvåmegapixelkamera, EDGE. Kommer i svart och vitt i slutet av året. 

* J132 och K330 – två billiga bastelefoner som knappast kommer att synas hos oss. J132 har radio. 

och: 

* MD400 och MD400G – två bredbandsmodem som kopplas in i USB-porten. Hastigheterna ska vara 7,2 Mbps (ner) och 2,0 Mbps (upp)! G-modellen har dessutom en GPS-mottagare. Båda modemen har minneskortläsare för Memory Stick Micro (det format som SE använder) och SD-kort (det som alla andra använder). Locket som skyddar USB-kontakten fungerar som antenn när man fäller upp det. Ska ha stöd för XP, Vista och Mac OSX. Kommer i svart och vitt i slutet av året. 

Prisuppgifter finns inte ännu, men USB-modemen kommer sannolikt att ligga kring 200 €. 

Vi har skrivit om Xperia tidigare (klicka på taggen ”Xperia”)

Uppdatering: Boy Genius Report har en recension av Xperia 

(Ursprungligen publicerad 18/06/08.)

Publiken jublade när Jobs förklarade att den nya varianten är 2,8 gånger snabbare än den föregående, som bara hade EDGE, och att luren ska släppas i sammanlagt 70 länder, bland dem Finland. 

11 juli smäller det 

Den stora dagen är 11.7 och finsk leverantör är Sonera – som än så länge har vägrat att uppge vad Jesus-luren ska kosta och med vilken typ av kontrakt man kan få den. En sak är säker: de priser som Steve Jobs kallade för ”maxpriser i alla länder”, 199 dollar för 8 GB-varianten och 299 för 16 GB, är för lurar som är hårt bundna med långa operatörskontrakt. 

Andra nyheter med iPhone är att den nu har GPS, att batteritiderna har förbättrats och att språkstödet har utvecklats. Nu ska det gå att växla mellan olika språk i luren, bland dem svenska, finska och ryska. Apple lanserar också tjänsten MobileMe som automagiskt synkroniserar e-post, telefonbok och kalender mellan iPhone, Mac, PC och iPod Touch – skamligt nog mot en extra avgift. 

Inga MMS 

Det som fortfarande inte finns i iPhone är MMS och möjlighet att kopiera och klistra in text. Kameran är samma tvåmegapixlare som förr. Frontkamera för videosamtal saknas fortfarande, liksom möjligheten göra videoinspelningar. Och fortfarande kan man inte byta batteri själv, vilket är en stor nackdel för heavy users som är vana vid att ha ett extra batteri i handväskan för att aldrig riskera att mobilen dör vid fel tillfälle. 

I ärlighetens namn ska vi tillägga att skärmen är samma stora, vackra widescreenskärm som förr och att operativsystemet fortfarande är det enkla, lättfattliga och pekvänliga system som har fått miljoner av köpare att förälska sig i iPhone 1.0, trots att den mobilteknologiskt sett var föråldrad redan när den släpptes. 

Vadå för HSDPA? 

Prylbloggsredaktionen har förgäves försökt hitta uppgifter om hur snabb den nya iPhone egentligen är. På Apples hemsida sägs bara att den har HSDPA och är ”twice as fast” som den förra. Om maxhastigheten för EDGE är 384 Kbps betyder det att iPhone 2.0 inte ens kan tävla med de äldsta HSDPA-mobilerna – för att inte tala om de nyare telefonerna som ska klara upp till 7,2 Mbps. Engadget säger sig ha hittat en uppgift om att iPhone ska klara 3,6 Mbps, vilket i så fall är helt okej, men det har vi inte fått bekräftat ännu. 

I en undersökning som konkurrenten Samsung har låtit göra i Finland sägs det i och för sig att bara en procent av de tillfrågade tycker att snabba 3G-förbindelser är ett centralt kriterium när man väljer telefon, så kanske vi är onödigt kritiska i fråga om Apples förtegenhet vad gäller iPhone-hastigheten. Men med tanke på att mobilnäten hela tiden uppgraderas tycker vi faktiskt att det är relevant att veta vad en lur klarar av... 

Viktiga kriterier 

Enligt samma Samsung-undersökning är de viktigaste funktionerna hos en mobil följande, enligt finländska konsumenter: 

1. Kamera
2. Modern formgivning
3. Navigering
4. Kalender
5. Musikspelare
6. Pekskärm

Så ur det perspektivet borde Jesus-luren kunna klara sig riktigt bra, den har alla de egenskaperna. Om konsumenterna bara är beredda att svälja att kameran har en resolution som ligger långt från konkurrenternas i samma prissegment. (Nu ska man inte ha allt för stor tilltro till den här undersökningen: bara tre procent av respondenterna säger sig anse att brandet är ett viktigt kriterium – samtidigt som Samsung bara har en marknadsandel på 6 procent och ändå är tvåa på den finländska marknaden, kilometer efter gissa-vilket-märke.) 

Ja, men priset då? 

En sak som förvirrar är att luren ska släppas inom en månad i en lång rad europeiska länder och fortfarande vet ingen vad den ska kosta. Boy Genius Report har hittat en uppgift om att Vodafone i Italien ska sälja en icke-subventionerad lur för 499 euro (8 GB) och 569 euro (16 GB). Om det är riktgivande för prisnivån i Finland vet vi inte. Prylbloggsredaktionen intervjuade en försäljare i en Sonera-butik idag. ”Jag vet inte”, var svaret på hans fråga om vad priset blir och på frågan om den kan komma att säljas obunden blev svaret ”knappast”. Så där. 

(Varning: I detta stycke finns spekulationer och rykten!) 

Intressant är däremot att Apple lär ha frångått principen om att det bara ska få finnas en operatör per land som säljer iPhone. Än så länge har vi inte hört något om läget i Finland, men en kollega som nyligen träffade representanter för Elisa meddelande att de var underligt förtegna om huruvida Elisa kanske också...? Låt oss hoppas på det bästa. 

Det här kan också vara en orsak till att operatörer runt om i Europa än så länge tiger om prissättningen. Man vill helt enkelt kolla om det eventuellt blir någon konkurrens först. Eller så pågår förhandlingarna med Apple fortfarande. Eller så är det här bara Apples sätt att förlänga hajpen kring luren. 

To buy or not to buy? 

Så, kommer Prylbloggsredaktionen att skaffa en iPhone? 

Svaret är "nja..." 

Vi meddelat Sonera vårt intresse för luren (se länk nedan), och vi är lite tagna av att den är relativt smart, men ändå så lättanvänd; smartmobiler tenderar att ha ganska grötiga användargränssnitt. Men de vaga specifikationerna i fråga om HSDPA-hastigheten, bristen på MMS och den krattiga kameran är avtändande. Och mest avtändande av allt är att mobilen är operatörslåst (om man inte hackar den, med risk för att den förvandlas till en obrukbar tegelsten med nästa programvaruuppdatering). Om man som vi har tre olika SIM-kort vill man kunna välja vilket kort som sitter i vilken mobil! 

I alla fall kommer vi inte att fatta något beslut innan vi har petat på färdiga exemplar av HTC Touch Diamond, Sony Ericsson Xperia och Samsung Omnia. Xperia och Omnia kommer först till hösten eller fram emot jul, så vi har tid på oss att våndas... 

Engadget har en lång lista med fråga–svar om iPhone 
Boy Genius Report om priserna i Italien 
Steve Jobs keynote kan man se här 
(Kul detalj: när Jobs säger att Apple står på tre ben; Macen, musiken och iPhone, beskrivs det med en bild på en typisk trebent Aalto-pall!) 
Här kan man anmäla sitt intresse för en Sonera-låst iPhone 
Info om Samsungs finländska konsumentundersökning finns här

(Ursprungligen publicerad 14/06/08.)

Sony Ericsson har släppt en s.k. white paper som berättar lite mera om Xperia, superluren som fick en massa uppmärksamhet på Mobile World Congress i Barcelona i februari. Mobil.se har läst papperet och rapporterar om godsakerna. Bland annat ska X1 ha fem olika paneler förinstallerade (de används för att styra mobilen på pekskärmen, antagligen lite som HTC:s TouckFlo-teknologi, men förhoppningsvis bättre integrerat i systemet). Flera paneler ska gå att ladda ner vid behov. Mobilen ska också ha stöd för DLNA (Digital Living Network Alliance), vilket betyder att den kan kommunicera trådlöst med andra prylar som stöder samma standard. Då kan alla inkopplade enheter dela på exempelvis musik eller bilder som finns lagrade på husservern i garderoben. 

En nackdel är att den enda installerade webbläsaren verkar vara Internet Explorer. Men eftersom operativsystemet är Windows Mobile kan man säkert själv ladda ner annan programvara. 

Någon gång mot sommaren ska X1 förhoppningsvis finnas i butikerna. 

Läs mera på Mobil.se

(Ursprungligen publicerad 27/03/08.)