LG har aldrig hört till de riktigt hypade märkena i Finland, men med en marknadsandel på 4,8 procent är företaget ändå världens tredje största mobiltillverkare (enligt Gartners siffror för Q3 2011). De flesta minns åtminstone Chocolate-serien för sådär fem år sedan, med sina touchknappar och en formgivning som kändes revolutionerande (se t.ex. bilden på Cnets recension från 2006). Dagens testmobil, E900, a.k.a. Optimus 7 har inte samma wow-faktor, men är ändå en alldeles habil telefon.

Siffran 7 efter namnet antyder sannolikt att det här är en Windows Phone 7-mobil – fast egentligen borde den då heta 7,5, eftersom den kör Mango, den senaste versionen av operativet. Färgschemat går i evigt populära svart och till storleken känns den här liten jämfört med de jätteblaffor vi nyligen har testat – skärmen är ”bara” 3,8 tum. Ovanför och under skärmen finns det dock en massa extra utrymme, så E900 är nästan exakt lika lång som en Samsung Galaxy S II med sin 4,27 tums skärm, men 6,3 mm smalare. Däremot väger den nästan lika mycket som jätten HTC Titan och är ett par millimeter tjockare. Slutintrycket är en tung och gedigen mobil, som ändå upplevs som rätt liten (om än inte tunn).

Bra för fumliga

Knappuppsättningen är den man är van vid: på/av upptill, volymknappar på vänstra sidan, laddningsport (dold under en lucka som hålls fast med en liten gummistropp, en lösning som vi alltid tycker att känns osäker) och kameraavtryckare på högra sidan. Och till skillnad från många andra WP-lurar hittar vi här fysiska knappar för tillbaka, hem och sök under skärmen. Hela nedre fronten under skärmen är en stor vippknapp med hemknappen som en upphöjd ö i mitten. Fysiska knappar är ett plus för dem som ofta kommer åt pekknapparna under skärmen av misstag. De här har dessutom tydlig och klar respons, så man vet verkligen om man tryckt på dem eller inte. Locket på baksidan är av metall och har en låsknapp. Sånt gillar vi.

Närbild – alldeles okej också i dåligt ljus.

Specifikationerna är i stor utsträckning styrd av Microsoft, så vi hittar bl.a. WiFi, Bluetooth, HSDPA, kamera (men bara 5 megapixel), GPS och en processor på 1 GHz. På en punkt skiljer man sig från många av konkurrenterna: det interna lagringsutrymmet är på 16 GB, medan många andra erbjuder bara 8. Operativsystemet är förstås detsamma som i alla andra WP-lurar – Microsoft tillåter ju inte att tillverkarna macklar speciellt mycket med det. Därför är det ingen idé att fördjupa sig i operativet, det har vi gjort i tidigare recensioner (t.ex. här). Men man kan upprepa att ord med räksmörgåsbokstäver alltså blir väldigt underliga om man använder den prediktiva textinmatningen i vissa appar, som i Evernote och Facebook.

Lite eget stuff också

Tre LG-specialare hittar vi i mobilen, de har alla en egen panel på startskärmen, så man ska hitta dem. Den ena är PlayTo, en app som låter en dela musik och bilder med DLNA. Den andra heter ScanSearch och är en app för ”förhöjd verklighet” (motsvarande Samsung Layar): appen pejlar av omgivningen och kan t.ex. visa var de närmaste restaurangerna, hotellen, bankerna etc. finns. Klickar man på en träff får man upp information om stället och kan t.ex. ringa restaurangen och boka bord direkt. Man kan välja själv om sökningen ska göras med Bing eller Google, men bara en kategori kan vara aktiv i taget. 

Panoramafunktionen är kul, men kräver övning för att bilden ska bli bra.

En tredje grej som tillverkaren marknadsför på startskärmen är Panorama, ett busenkelt sätt att ta panoramafoton (fem i bredd). Tydliga pilar och markeringar i rött och grönt visar hur långt man ska föra telefonen mellan varje bild. Efter att man manuellt har tagit den första bilden tas de övriga automatiskt, så fort kameran har flyttats tillräckligt långt. Bilden sys sedan ihop automatiskt – men bilden blir mycket mindre än vanliga foton och om man inte är säker på handen och rör sig tillräckligt långsamt blir det lätt suddigt eller underliga hack i bilden. Synd är att de fem fotona inte sparas som separata bilder också. 

I övrigt kan man konstatera att den lilla fotolampan inte gör stor nytta om man försöker filma i sämre ljus. Inomhusbilder får lätt en underlig blå ton, men vanliga utomhusbilder i bra ljus funkar. Som vanligt stör vi oss över att mobilen kräver Zune för att överföra bilder och annat mellan datorn och mobilen, men det är inte LG:s fel, utan något man ska gnälla på Microsoft för.

Det hänger på detaljerna

Under vår testperiod kändes mobilen snabb och smidig. Operativsystemet är, som vi har konstaterat tidigare, ganska trevligt och lätt att jobba med, fastän det ännu finns utrymme för förbättringar. Eftersom alla WP-mobiler är väldigt lika är det egentligen lagringsutrymmet, de fysiska knapparna under skärmen och den lite smalare utformningen som får bli avgörande för om det är den här mobilen man vill ha eller inte. Ja, och det faktum att vi upplevde att batteriet håller något längre än i många andra smartmobiler (vid aktiv användning ca 1,5 dygn mot 1 för många andra). Priset kan också spela en roll, den här placerar sig nämligen i ett lite billigare segment.

Inomhus i krattigt ljus. 

LG Optimus 7 (LG E-900)

Specifikationer: http://www.gsmarena.com/lg_e900_optimus_7-3532.php (här finns utförligare uppgifter än på LG:s egen webbplats)

Övrigt:

Menyspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, spanska, italienska, portugisiska, franska, polska, tjeckiska, ryska, grekiska, ungerska, japanska, kinesiska, koreanska.

Skrivspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, spanska, italienska, portugisiska, franska, polska, tjeckiska, ukrainska, ryska, grekiska, ungerska, turkiska, japanska, kinesiska (5 varianter), koreanska, filippinska, indonesiska, malajiska.

Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 352,51 €

Nästa vecka ska det äntligen släppas en uppdatering till Windows Phone 7. Den ska fixa en del av de saker som vi kritiserade i vår lilla WP7-recension här nyligen. På åtgärdslistan finns bl.a:

• Marketplace ska inte längre frysa när man försöker gå in i appen.
• Sökindexeringen har förbättrats, så när man söker på appar får man faktiskt bara appar på träfflistan, inte musik och spel och whatnot.
• Kopiera och klistra in! Också från en app till en annan!

På videon här ovan visar nordiska WP7-chefen Peter Wissinger hur det funkar, mera info finns på hans blogg.

(Här fortsätter vår recension av Windows Phone 7 på en Samsung Omnia 7. Del ett hittas t.ex. via taggen ”WinPhoRec”)

På tal om att ladda ner appar: Marketplace heter stället där man gör det. Antalet appar är en bråkdel av det som Android och Apple kan skryta med, men Microsoft gör vad de kan för att röra till det ändå: det är svårt att få någon översikt och om man gör en sökning på ett appnamn får man också träffar på låtar, album och Xbox Live-spel som säljs på Marketplace. Eller så görs en webbsökning med Bing om det inte finns lämpliga träffar på Marketplace. Vi laddade snabbt ner appen Marketplace Search som söker enbart bland appar. Efter nedladdningen finns det ingen direkt länk till den nya appen, den måste man själv söka fram i applikationslistan.

När man går in på Marketplace första gången måste man sätta upp ett konto, trots att man är inloggad med Windows Live ID. Sedan ska man ange ”country/region” och här finns varken ”Finland”, ”Scandinavia” eller ”Europe”, men nog en rad andra länder. Vi valde UK. Sedan väntade vi. Och väntade. Och väntade. Efter en halv timme gav vi upp. Vi blev insläppta på Marketplace först följande dag, efter många försök. Det här upprepade sig ett par gånger under testperioden: både Marketplace och Pictures strulade ibland, när vi klickade på ikonen såg vi bara en svart skärm och texten ”Loading” med en rad små prickar som rör sig över skärmen (vilket motsvarar Microsofts snurrande hjul i tidigare versioner av operativet). Och så kastades vi ut, tillbaka till startsidan, utan någon som helst förklaring.

Webb och dokument

Av de inbyggda apparna hade vi bättre framgång med Internet Explorer. Webbsidor renderas snabbt och snyggt, zoomen funkar bra. Däremot radas inte textrader om ifall man zoomar in mycket. Flash stöds inte, inbäddade videor visas bara som en tom, vit ruta – men det finns en Youtube-app att ladda ner, så man åtminstone kommer åt mobilanpassade videor. Underligt är att varje gång vi går in på en webbsida genom att peka på bokmärket som vi har nålat upp på startsidan så öppnas den i en ny flik. Telefonen klarar i och för sig av att ha sex sidor öppna utan att bli nämnvärt mycket segare, men det känns ändå dumt. Liksom det faktum att webbläsaren nog vänder sig automatiskt om man vrider telefonen från liggande till stående läge, men då försvinner också symbolerna i nedre kanten (lägg till bokmärke, lista över bokmärken/historik, flikar) och adressbalken i övre kanten, så om man vill surfa till en annan sida måste man vända tillbaka till stående läge. Avsaknaden av kopiera-och klistra in gör att det enda sättet att dela med sig av länkar är genom att e-posta dem, det går inte att kopiera en URL för att sedan t.ex. dela den via Facebook.

För många är säkert integrationen med Microsofts Officepaket ett viktigt argument för att skaffa en Windowstelefon. Vi testar med att mejla en Word-, en Excel- och en PowerPoint-fil till oss själva. Dessutom mejlade vi en PDF. Vår .ppt-fil, genererad av en gammal version av PowerPoint, kan bara läsas på mobilen, inte redigeras. Nyare versioner funkar dock (sen är det en annan sak att man kanske inte vill redigera så hemskt mycket på en liten mobilskärm). Vanliga .doc och .docx funkar okej, likaså .xls. Däremot ska man ju inte vänta sig att alla funktioner som finns i PC-versionen också ska finnas i den lätta mobilversionen, det är en avskalad upplevelse man får, förstås. När vi försökte öppna PDF-filen fick vi beskedet att vi först måste ladda ner Acrobat Reader. Det gick med en knapptryckning, men för att komma tillbaka till PDF:en måste vi leta fram mejlet med bilagan på nytt. Acrobat sparar snällt PDF:ar som man har öppnat, men för att Office-dokumenten ska sparas på telefonen måste man först välja att spara dem under ett annat namn. Senast här inser man förresten att det inte finns något filsystem: dokumenten hittas inne i respektive applikation.

Synkning, stöldskydd och ett säkerhetshål

Alla dokument och foton kan synkas upp mot Microsofts molntjänst SkyDrive på skydrive.live.com, som erbjuder generösa 25 GB utrymme. På tal om molntjänster: om man istället går till windowsphone.live.com får man en bättre helhetsbild av vad Microsoft erbjuder för webbtjänster: här har man tillgång till alla uppladdade dokument på SkyDrive, Windows Live-kalendern, Zune för mediasynkning, sparade kontakter och stöldskyddet ”Find my phone”: om man i telefonens inställningar har valt att Windows ska hålla reda på var man rör sig kan man spåra sin telefon på en karta. Via webben kan man sedan välja att ha telefonen att börja ringa (praktiskt om man har förlagt den någonstans i huset), eller låsa telefonen – och det mest dramatiska alternativet: radera allt innehåll på den. Vi testade: några sekunder efter att ha klickat på okej står det på mobilens skärm att telefonen är låst. Sedan startar den om. Efter det är telefonen faktiskt som ny, man får göra de grundläggande inställningarna på nytt och vi hittar inga kvarglömda filer någonstans.

Ifall telefonen blir stulen gäller sedan att reagera snabbt, för vi upptäckte ett gapande, skriande säkerhetshål i mobilen: när man först börjar använda mobilen ska man som sagt ange sitt Windows Live ID. Men om man byter SIM-kort i mobilen krävs inte lösenordet på nytt! Det betyder att den skurk som stjäl din mobil kan komma åt all information i den bara genom att sätta i ett eget SIM-kort – också om mobilen var avstängd när den stals. Vi får ju hoppas att detta var en bugg och inte en egenskap...

Andra molntjänster som vi testade är Evernote och Dropbox – det finns inte ännu officiella appar för dem, bara tredjepartsappar. Fasternote funkade relativt bra med Evernote, medan BoxFiles först funkade alldeles bra när vi förde över foton (ett i taget, det går inte att välja flera på en gång), men sedan slutade appen funka. Det är synd, för bilderna överfördes i full storlek, i motsats till bilder som mejlas eller synkas till SkyDrive; de krymps från ca 2 MB till 200–500 kB.

Tre sorters filnamn

Angående överföring av bilder blev vi irriterade över att filnamnen blir helt olika beroende på hur man överför dem. När vi skickade bilder till Dropbox höll de samma namn som i mobilen, typ WP_000001, när de mejlades eller överfördes till SkyDrive har de namn som 0fg94jdmmk43hkfkdk322fdmm – utom när vi synkade till SkyDrive och laddade ner dem på en Mac, då de hette sådant som 3c och 3d. Försök nu sedan hålla reda på vilka foton man har överfört till datorn...

För att föra över musik, bilder och annat till och från mobilen är det Zune som gäller. Vi ogillar att tvingas ladda ner stor programvara på datorn bara för att kunna synka filer, men utan Zune händer det ingenting om man kopplar in telefonen till en dator.

Bild och ljud

Bilder, ja. Microsoft kräver som sagt att det ska finnas en fysisk kameraknapp, vilket är utmärkt. Den kan också aktivera kameran när mobilen är låst, vilket också är bra. Bilderna blir ganska okej, men trots av avtryckaren är av tvåstegstyp, där man först trycker lite för att ställa in skärpan och sedan först tar bilden så blir många av våra foton som tagits i skarpt solljus med hårda skuggor lite oskarpa. Man kan göra grundläggande inställningar (vitbalans, exponeringskompensation, ISO m.m.), men dedikerade motivprogram finns inte. Bilderna kan delas per e-post, laddas upp till SkyDrive eller skickas till Facebook och diverse fotodelningssajter. PhotoSharing-appen låter en skicka flera bilder per gång och den funkar bra, även om det är lite förvirrande att den bara visar två bilder som valda, fastän man har valt att ladda upp flera.

Hur knapplösa mobilerna än blir finns det ändå en som aldrig försvinner: på/av-knappen. Den har inga finesser som Symbian- och Androidanvändare är vana vid, som att kunna välja flight mode eller ljudprofiler. Här betyder kort tryck att telefonen går in i viloläge och långt tryck att den stängs av. Det sker helt utan någon varning, man ser bara texten ”Goodbye!” och så slocknar mobilen.

FM-radion finns det inte så mycket att säga om. Den är väldigt enkel, men den fungerar. Radion är gömd inne i appen Music & videos och den går inte att nåla upp på startskärmen. Däremot kan man nåla upp sina favoritradiostationer. I fråga om musik har vi i alla fall multitasking: man kan t.ex. lyssna på radion medan man gör annat. Bristen på multitasking är i övrigt irriterande, eftersom man inte kan växla mellan program på ett naturligt sätt. Webbläsaren kommer ihåg vilken sida man haft öppen senast, men ponera att man t.ex. spelar ett spel och får ett SMS som man vill läsa genast: när man går tillbaka till spelet måste det läsas in i sin helhet på nytt, det kan inte ligga aktivt i bakgrunden. Detsamma händer om man sitter och funderar för länge på nästa drag, så att skärmen hinner slockna.

Ljudkvaliteten upplever vi som okej, och det gäller också i samtal. Hörbarheten verkar vara normal. Utom när vi åker metro, då tappar mobilen nätet och den hittar det inte på nytt förrän vi startar om telefonen.

Operativet lider av lite buggar, som att Now-appen ett par gånger tappade inställningarna för vilken ort väderprognosen ska gälla och vilka nyheter man vill se. Och efter att vi första gången SkyDrive-synkade en anteckning som nålats upp på startskärmen så försvann anteckningen från startskärmen, men det hände bara första gången. Emellanåt hade vi som sagt problem med att komma in på Marketplace och i Pictures-hubben. 

Batteritiderna är ungefär vad man kan vänta sig: vid aktiv användning laddar man varje kväll. När aktiviteten är mindre håller batteriet kanske två dagar, längre om man stänger av alla dataanslutningar. En aktiv spelsession bränner slut på batteriet på några timmar. Helt normalt, med andra ord.

Slutsatser

Dags att sammanfatta: Microsoft är nog på rätt spår med sitt nya operativsystem. Det är inte lika flexibelt som t.ex. Android och det har sina brister, men en del av dem kommer förhoppningsvis att försvinna med kommande uppdateringar. Däremot är telefonen snabb och lättanvänd. Men Microsofts strikta hårdvarukrav gör att de här mobilerna ligger i det dyrare segmentet, vilket säkert påverkar försäljningen; den som är beredd att betala 500–600 euro för en mobil vill att den ska vara mycket bra, inte bara ”ganska okej”. Det ska bli spännande att se om de värsta problemen kan lösas tills Nokia börjar släppa sina WP-lurar.

Vad vi gillar:

• Smidigt gränssnitt som är snabbt, avskalat och lätt att begripa sig på.
• Lätt att sätta upp e-postkonton, mejlen fungerar smidigt.
• Snabb synkning av dokument och foton till SkyDrive.
• Bra tangentbord (utom vad gäller å, ä och ö).
• Möjligheten att se och bläddra i foton som man har laddat upp på webben.

Vad vi ogillar:

• Säkerhetshålet, att byte av SIM-kort inte kräver att man anger sitt Windows Live ID-lösenord.
• Brist på multitasking, ingen uppgiftshanterare, inget filsystem.
• Ingen copy-paste.
• Inget svenskt språkstöd.
• Funktionshämmad kartapplikation, bristande respekt för tvåspråkigheten i vårt land. Inga ljudprofiler. 
• Små buggar, som att inställningar försvinner.

Specifikationer:
Samsung Omnia 7 (I8700)

Operativsystem: Windows Phone 7
Band: GSM&EDGE 850 / 900 / 1800 / 1900 MHz, 3G 900 / 2100 MHz (GPRS, EDGE, HSDPA max 7,2 Mbps / HSUPA max 5,76 Mbps)
Övriga anslutningar: Bluetooth 2.1 + EDR, USB 2.0, WIFI (802.11 b/g/n), GPS, 3,5 mm hörlurskontakt / microUSB
CPU: 1 GHz
Inbyggt minne: 8 GB
Storlek: 11 x 64 x 122 mm, 138 gram
Skärm: 4 tum, 800 x 480 pixlar, kapacitiv, Super AMOLED 16 miljoner färger
Kamera: 5 Megapixel, 4 x digital zoom, autofokus, LED-fotolampa, inställning av kameraeffekter, vitbalans, ISO (upp till 800)
Video: HD-inspelning 1280 x 720 pixlar / 25 bilder per sekund (MPEG4)
Videouppspelning: WMV / DivX / MPEG4 / 3GP / H.263 / H.264
Musikspelare: MP3 / AAC / AAC+ / eAAC+ / WMA / WAV
E-post: Microsoft Exchange ActiveSync / POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS
Övrigt: Facebook-integration, PhotoSharing, FM-radio, Office-program, klocka, larm, kalkylator, m.m.
Batteri: 1500 mAh
Samtalstid (tillverkarens uppgift): max 8,7 h (GSM) / 6,1 h (3G)
Standbytid (tillverkarens uppgift): max 390 h (GSM) / 330 h (3G)
Språk, menyer och textinmatning: engelska, tyska, spanska, italienska, franska
Medelpris (enligt MBnets Hintaseuranta): 600 €

Testlur: Samsung Omnia 7.

Låt oss vara ärliga: Prylbloggsredaktionen var inte sådär överdrivet intresserad av Windows Phone 7 när det lanserades och de första mobilerna äntligen började komma ut på marknaden. Visst har vi ju petat lite blaserat på några lurar, men Microsofts nya, pekvänliga smartlursoperativ kändes allt för begränsat – ”vi väntar till nästa version”, tänkte vi – och vi har nog inte varit ensamma om den åsikten. Men så kom beskedet om att Nokia och Microsoft börjar samarbeta och då vaknade intresset. Vi vill ju veta vad vi har att vänta oss – även om det ryktas att Nokia kommer att börja använda en senare, mera utvecklad version av operativet.

Så här, ta-daa, kommer Prylbloggens första WinPhone 7-recension! Den blir lååång och utförlig, främst för att vi kommer att ägna mera utrymme än vanligt åt grundläggande info om hur man hanterar WP7, sett ur den vanliga användarens perspektiv. Därför blir den här texten också uppdelad i två delar. Klicka på taggen ”WinPhoRec” för att hitta dem båda.

Hårdvara

Men, för att börja utifrån: Hårdvaran behöver man inte slösa så många ord på, främst för att alla WP7-mobiler är ganska lika. Microsoft har nämligen ställt upp strikta minimikrav för dem. De ska ha:

• kapacitiv skärm, WVGA (480x800 pixlar), multitouch (minst fyra punkter)
• processor på 1 GHz, ARM v7 Cortex/Scorpion eller bättre
• GPU som kan rendera DirectX9
• RAM minst 256 MB, minst 8 GB flashminne
• accelerometer med kompass, ljussensor, närhetssensor och aGPS (assisted GPS)
• kamera på 5 megapixel med LED-blixt
• FM-radio
• 7 knappar: tillbaka, start, sök, på/av, kamera, volym upp/ned

(källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Windows_Phone_7#Minimum_requirements).

Värt att notera är att externa minneskort inte ingår i kraven, utan att Microsoft anser att det inbyggda flashminnet ska räcka till.

Specsen här ovan gäller alltså också vår testtelefon, en Samsung Omnia 7. De yttre måtten är ganska identiska med Samsungs Androidflaggskepp Galaxy S, men Omnia 7 ser större ut p.g.a. att den inte har Galaxyns mjukt avrundade hörn. De ger mobilen ett stramt, affärsmässigt utseende, men skär tyvärr in i handflatan om man leker med mobilen längre stunder. Mobilen är också tyngre än Galaxy, för att Omnia 7 har ett skal i borstad metall. På baksidan är skalet mörkt chokladbrunt, upptill och nedtill är det svart. Skärmen är samma som på Galaxy S, en fyra tum stor Super Amoled-skärm. Och så mycket mera finns det inte att säga om det yttre. Sobert och gediget.

Förresten: Tillverkarnas möjligheter att påverka innehållet (med egna användargränssnitt, applikationer) är också ungefär lika med noll, så det man kan säga om en WP7-mobil gäller så gott som till hundra procent också för en annan WP7-mobil.

Så till det viktiga: användningen.

Hantering, plattor och nålar

Det ska sägas genast att den som har använt tidigare versioner av Microsofts mobila operativsystem kan glömma allt. Här finns inga besvärliga menyer att fiddla i med en liten penna, inga finurliga inställningar – de facto kan man överhuvudtaget göra rätt få inställningar. Allt är gjort för att man ska kunna peka, svepa, klicka och knipa med fingrarna. Och det har man lyckats med över förväntan. Användargränssnittet är avskalat, snabbt och lätt att förstå sig på.

När man slår på telefonen första gången får man göra lite grundinställningar som att välja språk (än så länge bara engelska, tyska, spanska, italienska eller franska), välja tidszon och sedan ska man logga in med sitt Windows Live ID, eller skapa ett nytt konto. Efter det säger telefonen att allt är klart och så uppmanar den en att ha kul.

Startskärmen i WP 7 består av ”tiles” (kakelplattor/tegelpannor, men vi kan ju kalla dem för plattor); stora fyrkantiga ikoner, av vilka en del är ”levande”, d.v.s. de kan automatiskt uppdateras med ny information, men det är begränsat och kan inte jämföras med levande widgetar i en Androidtelefon. T.ex. visar e-postplattan hur många nya mejl man har och kalenderplattan visar dagens datum och nästa inbokade möte. Plattorna är ordnade i två lodräta spalter och man sveper uppåt och nedåt för att bläddra bland dem. De flesta av dem är kvadratiska, men några, t.ex. kalendern, fotohubben och Now (väder, aktiekurser och nyheter från Reuters) är dubbelt så stora; blaffiga rektanglar som tar upp hela den tvåspaltiga bredden. Tyvärr utnyttjas den stora ytan dåligt, t.ex. på kalenderplattan visas bara det närmast följande inbokade evenemanget, trots att det galant skulle rymmas två eller tre.

Plattorna kan ordnas i den ordning man vill ha dem och så kan man förstås lägga till appar, spel, bokmärken, favoritkontakter, videor och (favoritmarkerade) foton till startskärmen. Genom ett långt tryck på objektet öppnas en meny med alternativet ”pin to start”, eller så spanar efter en symbol som ser ut som en kartnål för att nåla upp objektet på startskärmen (hur 17 man nu sedan nålar fast en kakelplatta?).

Sveper man till vänster på startskärmen kommer man in i programlistan, där man som vanligt sveper uppåt och nedåt för att bläddra. Ett svep till höger leder tillbaka till startskärmen. Eller så kan man klicka på hemknappen, en fysisk knapp under skärmen som alltid leder tillbaka startskärmen. Den som har sett en iPhone eller en Androidlur begriper sig på systemet bums. Fast vi saknar en menyknapp, tills vi kom underfund med att det i många fall går att få upp en meny med lite alternativ om man trycker i det nedre högra hörnet av skärmen – ibland finns det tre diskreta punkter som markerar var man ska trycka, men inte alltid.

Ett annat sätt att komma åt inställningarna för olika appar är att gå in i appen Settings; man landar på en sida för systeminställningar (ljud, Wifi, e-postkonton m.m.), men sveper man åt vänster inne i Settingsappen hittar man alla appinställningar samlade på en sida. Det är ganska smart. De flesta Microsoftappar följer den här logiken; svep åt sidan för att få flera alternativ. Går man t.ex. in i Office landar man på en sida för OneNote, Microsofts enkla anteckningsapp. Ett svep åt vänster för en till Documents, det är här man hittar dokument som man har sparat ner till mobilen och Word, PowerPoint och Excel. Ytterligare ett svep till vänster leder till till SharePoint, en företagslösning för att dela dokument på SharePoint Server 2010.

WiFi eller 3G? GPS?

Men för att återgå till det som är hjärtat i mobilen: startskärmen. Det är här man ska samla allt det som man vill ha snabb åtkomst till och ordna det på ett vettigt sätt. Så mycket mera kan man inte göra för att personalisera sin mobila upplevelse – färgen på plattorna kan ändras och bakgrundsbilden på den skärm man ser i låst läge kan ändras, det är allt. Låsskärmen är annars ganska fiffigt konstruerad. Den dyker upp när man trycker på hemknappen när telefonen är i viloläge och den visar tid, datum, nästa inbokade möte, nätstyrka, batteristyrka, antal inkomna e-postmeddelanden och SMS. Fånigt är att man bara ser antalet nya meddelanden, men kommer inte åt dem, för att göra det måste man svepa uppåt för att komma ut ur viloläget och sedan klicka på meddelandeikonen på startskärmen (ifall det är startskärmen som senast varit öppen, annars måste man först trycka på Hem-knappen).

Högst uppe på skärmen finns en notifikationsbalk. Om den inte syns kommer den fram när man trycker på skärmen alldeles i övre kanten. Där visas mobilnätets signalstyrka och wlan-signal (om WiFi är på), en symbol som anger hur mycket det är kvar av batteriet och klockslag. Däremot visar den inte om det är WiFi- eller mobildataanslutningen som man för ögonblicket använder. GPS:en syns inte på något sätt, så vi vet aldrig om den är på eller av – enligt specifikationerna har vi en GPS i mobilen, men den märks överhuvudtaget aldrig. Notifikationsbalken är inte interaktiv, så det händer i regel inget om man klickar eller drar där. Undantaget är om man trycker på någon av volymknapparna, då kan man snabbt växla mellan tyst läge (vibrationsläge) och normalt ljudläge (det här är det närmaste man kommer ljudprofiler i en Windowstelefon – det går inte heller att t.ex. ställa in olika volym för spel och ringsignaler). Notifikationsbalken är också interaktiv om telefonen hittar ett nytt WiFi-nät eller om man får ett nytt textmeddelande, då kan man klicka på balken för att komma in i WiFi-inställningar resp. inkomna SMS. SMS visas för övrigt på det moderna sättet, som konversationer. Tyvärr har meddelanden man själv har skrivit och inkomna meddelanden samma färg på pratbubblorna, vilket kan bli råddigt.

På varsin sida om hemknappen finns touchknappar, en tillbakaknapp och en sökknapp. Tillbakaknappen går till föregående öppnade app eller sida, oavsett om det var ett spel, en webbsida, en kontakt eller vad som helst. Det betyder att telefonen minns vad man har sysslat med förr – men vi hade hellre sett att det fanns en uppgiftshanterare för att snabbt växla mellan nyligen använda appar. Och den finns nu bara inte.

Det här funkar inte hos oss...

Sökknappen gör lite olika saker i olika appar. Är man inne i sina kontakter kan man söka bland dem. Men i många fall skjutsas man direkt till Bing för att göra sökningar på webben. Är man inne i Maps och klickar på ”sök” kan man ingalunda söka efter adresser på kartan, utan bara på webben. Det gör kartorna ganska meningslösa: man måste veta var saker finns för att kunna lokalisera dem på kartan. Navigeringstjänster finns inte här i Norden. Och på tal om kartor: skandalöst nog anger Maps gatunamn bara på finska i det tvåspråkiga Helsingfors! På en del helt svenskspråkiga orter finns de enbart på svenska, men t.ex. i Raseborg (Ekenäs), där majoritetsspråket är svenska, presenterar Maps också bara finska gatunamn. Det är riktigt dåligt och då hjälper det inte att både kart- och satellitvyn laddas snabbt och är smidig att zooma in och ut i.

Skriva, e-posta, Facebooka

Angående språk finns operativet alltså inte ännu på svenska eller finska. Eventuellt kommer det till sommaren. Ordlistor finns inte heller på svenska och finska, så e-post och meddelanden måste skrivas bokstav för bokstav, utan ordförslag. Å, ä och ö kräver ett långt tryck på a respektive o. Annars känns tangentbordet bra, faktiskt är det ett av de bättre pekskärmstangentborden vi har använt, vi fick betydligt färre tyrckfel än med många andra mobiler. Men det gick saa laangsamt att faa fram raeksmoergaasbokstaeverna att vi boerjade skriva saa haer. Förhoppningsvis är detta dock ett övergående problem. Det finns bara ett tangentbord, inga almöjligheter här. Pilknappar finns inte heller, behöver man flytta kursorn ska man trycka och hålla ner i textfältet, så dyker en flyttbar kursor upp. Fast det behövs ju rätt sällan, eftersom man inte kan redigera text – det går inte att markera och klippa ut text, inte kopiera och klistra in, ingenting. Finheter som Swype eller SlideIT för snabb textinmatning finns inte heller. Om man skriver med telefonen i liggande ställning fyller tangentbordet inte upp hela bredden, det ser lite slarvigt ut.

Att ställa in e-posten gick extremt smidigt, både för våra Google-konton och ett konto via vår internetprovider (Welho). E-posten är snyggt sorterad i ”alla”, ”olästa”, ”viktiga” och ”flaggade” meddelanden. Allt fungerar smidigt och mödolöst, också trots att vi inte har någon Microsoftisk e-post typ Hotmail. Lite lustigt är att varje e-postkonto räknas som en skild app. Någon gemensam inkorg finns alltså inte. Ologiskt nog placerar sig däremot nerladdade spel inte som separata appar i programlistan, utan de ligger alla dolda i XBox Live Games.

Googleintegrationen funkar f.ö. inte bara med e-post, man kan också integrera sin Google-kalender (och förstås Windows Live-kalendern) med telefonen. Ännu djupare integrerat är Facebook. I det som förr kallades för telefonbok, men som nu är en ”People hub” kan man inte bara se sina kontakter, utan också Facebookvännernas senaste statusar som man kan kommentera och gilla direkt i hubben. Telefon- och Facebookkontakter kan kopplas ihop, så att man ser all info om en person på en sida. Windows motsvarighet till favoritkontakter är att man kan nåla upp viktiga kontakter på startskärmen.

Facebookintegrationen slutar inte här. I Pictures-hubben återkommer Facebook, för där visas inte bara de senaste mobilbilderna, utan också de senaste bilderna som ens vänner laddat upp och alla ens egna bilder på Facebook (när de väl har laddats ner till luren, det lyckades inte genast för oss). Ifall man ogillar att se sitt FB-innehåll så splittrat kan man ladda ner Microsofts egen FB-app. Eller göra som vi: nåla upp m.facebook.com på startsidan. Någon Twitterintegration finns inte, det är synd.

Appar, appar, medmera – gå till del två!