Vi har haft några hektiska veckor tillsammans med höstens två Jesuslurar – Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1). I bloggosfären har man ju länge väntat på och talat om de här telefonerna som till sina specifikationer verkligen är imponerande, börjande med hela ”bokstavssoppan” HSDPA (snabb mobildata), WiFi (trådlös uppkoppling), GPS (navigation), aGPS (snabbfix av positionen), RSS (nyhetsströmmar) och fortsättande med Bluetooth, kamera, mediaspelare, radio, Office-program. Och förstås pekskärm. 

De här är båda mobiler som får seriösa mobilanvändare att fnissa åt iPhone – de har allt som den saknar (MMS, vidarebefordran av textmeddelanden, kopiera-och-klistra, möjlighet att skicka filer via Bluetooth) och mer därtill.

Första intrycket: iPhoneaktigt vs. sobert 

Det första intrycket av Samsung Omnia är mycket iPhoneaktigt: fronten domineras av den stora skärmen (3,2 tum). Under den finns knappar för lur på och lur av och mellan dem en knapp som antingen fungerar som en optisk joystick eller som en fingermus. Till utformningen är luren kanske lite intetsägande – den ger ett sakligt och funktionellt intryck, för att säga det vackert. 

Xperia är några millimeter kortare och smalare, men i gengäld 5 millimeter tjockare. Med tanke på att den har ett utfällbart, fysiskt tangentbord är det kanske inte att undra på. Knappsatsen ser verkligt sober ut, med knappar i borstad metall som är formgivna med ett knappt synligt prismamönster. Apparaten känns tung och gedigen och slidemekanismen för att skjuta ut tangentbordet känns välgjord. Tills man tappar telefonen i golvet och skadar mekanismen så att det uppstår en ful glipa mellan tangentbord och skärm (vi talar av bitter erfarenhet)... På fronten finns en hel ansamling av fysiska knappar som tyvärr är gjorda av högglansig plast och ser, tja... plastiga ut. Knapparna är lur på och av, en okej-knapp (som fungerar som tillbaka-knapp), en optisk joystick omgiven av en fyrvägsvalknapp och Panel-knappen (mera om den senare). Dessutom har man lånat två av ”häftklammerknapparna” från W880, de är egentligen helt onödiga, eftersom de bara dubblerar funktioner som man kan nå lika bra genom att klicka på skärmen. 

Båda mobilerna har förstås fotolampa och kameraobjektiv på baksidan. Och båda är de helt oskyddade, Xperias objektiv dessutom en aning upphöjt från ytan. När man hanterar telefonen i utfällt läge är det, åtminstone för oss, helt omöjligt att inte sätta fingrarna på objektivet, som alltså bums blir nedsmetat med fingerflott. 

Widgets och genvägar på Omnia 

En sak som ju iPhone har är ett oerhört lättanvänt användargränssnitt, medan både Xperia och Omnia dras med Windows Mobile, om än lätt maskerat med egna ”skal” som ligger över det tråkiga, och inte helt intuitiva operativsystemet. De två tillverkarna har valt lite olika vägar för att förbättra användarupplevelsen. 

På Samsung Omnia har vi samma typ av gränssnitt som det vi redan såg i deras Touchwiz-lur, med en skärm som i grundläget har genvägar till vissa basfunktioner via en rad ”widgets” som ligger i en docka i skärmens vänstra kant. För att använda dem drar man ut dem ur dockan och in på skärmen – fånigt nog kan de inte aktiveras medan de ligger i dockan. Klickar man istället på texten ”Huvudmeny” nertill på skärmen dyker en skärm med 15 genvägar till de mest använda applikationerna upp. Därifrån kan man bläddra vidare till en ny skärm med ytterligare 13 program (ikonerna ”program” och ”inställningar” finns på båda skärmarna). Och om man vill ha snabb tillgång till ännu flera program eller filer klickar man på ”Genvägar” och får upp ytterligare en skärm med plats för tolv ikoner som man kan välja själv. Tillbaka till widgetläget kommer man lättast med ett tryck på (den fysiska) menyknappen på sidan av luren. Allt det här är fingervänligt och ganska logiskt med sammanlagt 40 genvägar bara några få klick bort. Att växla mellan skärmarna går snabbt. En del av applikationerna är också optimerade för fingerstyrning, medan andra, t.ex. meddelandefunktionerna, förlitar sig på Windows Mobiles eget gränssnitt. 

Det följer med en pekpenna med Omnia, men fånigt nog har den ingen plats i mobilen, utan den ska hänga som ett mobilsmycke på sidan. Att den ser ut som en eyeliner är något som säkert kan avskräcka en del humorbefriade machomän. Men samtidigt ska det påpekas att vi inte har behövt pekpennan en enda gång under testperioden. Kombinationen av stor skärm och inte överdrivet hög resolution gör nämligen att också WM:s minsta kryssrutor kan hanteras med tumnageln. En lätt vibrationsfeedback underlättar hanteringen. 

Panelerna gör Xperia 

Sony Ericsson Xperia har valt en annan väg. Här är man beroende av såkallade paneler, som är en sorts skrivbordsapplikationer som innehåller genvägar till olika funktioner. Den som dyker upp från början är en ”Idag”-panel i typisk WM-anda. Den visar klocka, kalendernoteringar, inkomna meddelanden och sånt. Dessutom finns det två Sony Ericsson-paneler som kan konfigureras, t.ex. med genvägar till några favoritprogram, RSS-strömmar och kortnummer. Att konfigurera dem är inte helt logiskt, bl.a. lyckades vi få in både RSS-strömmar och senast använda applikationer i den ena panelen, men inte i den andra. Irriterande är också att om man ställer in sin hemort (behövs för klockan och den lilla vädervisaren) på den ena panelen så överförs inte informationen automatiskt till den andra. Antalet RSS-strömmar som kan visas är maximalt 10, men det kräver att man ägnar hela panelen enbart åt dem och tar bort alla klockor, programstartare, möten och annat. RSS-junkies bör lägga på minnet att detta är enda sättet att få tillgång till RSS-strömmar – det finns ingen skild RSS-läsare i programmenyn. Detsamma gäller flera andra funktioner: det enda sättet att komma åt dem är via panelerna. Därför är det lite synd att växlingen mellan panelerna är seg. Från det att man tryckt på Panel-knappen till det att hela den valda panelen är inläst och aktiv kan det gå tio sekunder. Det är för långsamt för något som är själva grundbulten i hanteringen.

I det färdiga panelutbudet finns också en panel för mediespelaren, som är en snygg, lätthanterad sak som till det yttre påminner om dem vi har sett i SE:s vanliga mobiler. Radion kommer man också åt via en egen panel. Flera paneler går att ladda ner efterhand (vi hann testa en lite kul Facebook-panel, t.ex.). Hur viktigt det här paneltänkandet är för denna lur fattar man när man ser att panelerna har fått en helt egen fysisk knapp, så man ska kunna komma åt dem i alla lägen. På panelskärmen som dyker upp när man trycker på Panel-knappen ryms nio paneler.

Xperia har en strålande fin skärm med hög resolution (800x480 mot Omnias 400x240). Det lämpar sig utmärkt för att se på film och bilder med, men försvårar hanteringen av WM:s menyer; text och klickrutor blir väldigt små. Däremot behövde vi inte pekpennan här heller, man klarar sig bra med den optiska joysticken och tangentbordet i de lägen då fingrarna känns för klumpiga.

Se själva: inga knappar för å, ä, ö! 

Smörgåsbords- och språkkatastrof på Xperia 

Innan de två telefonerna kom trodde vi sådär lite spontant att det var Xperia som skulle bli Prylbloggsredaktionens personliga favorit, eftersom den har ett riktigt, fysiskt, utskjutbart qwerty-tangentbord. Och där bedrog vi oss. Sony Ericsson har nämligen gjort det katastrofala beslutet att den variant av Xperia som säljs i Finland är den internationella, inte den svenska. Så qwerty-tangentbordet saknar knappar för å, ä, ö! För att skriva ett å eller ett ö på Xperia ska man skriva ”a” resp. ”o” och sedan trycka fem gånger på en accentknapp (ä kräver ”bara” fyra tryckningar)! Om man till detta tillägger att XT9 (ordbok) bara finns på engelska så kan man inte heller spara knapptryckningar genom att skriva a, a, o och låta telefonen gissa rätt ord. 

För att göra det hela ännu värre finns det inte heller något annat on-screen-tangentbord än Windows Mobiles verkligt minimala lilla pekpennetangentbord, där skanderna också kräver extra tangenttryckningar. Ingen fingervänlig mobiltelefonknappsats på skärmen, så man kan inte kasta iväg några snabba enhandsskrivna textisar. Fysiskt tangentbord och tvåhandsgrepp krävs alltid. Och sex knapptryckningar för ett ynka litet ”ä”. Vad tänkte ni på, Sony Ericsson? (Sen finns ju de olika WM-varianterna för att skriva för hand direkt på skärmen, men man måste skriva på det sätt som telefonen vill och det kräver pekpenna.) 

Språkkunnig Omnia 

Av det enkla skälet blev Samsung Omnia vår favorittelefon. Den har inget fysiskt tangentbord, men flera on-screen tangentbord att välja mellan (två qwerty-varianter och ett telefontangentbord, inget av dem så litet att pekpennan skulle behövas – med undantag för WM:s patetiska pekpennetangentbord, som har slunkit med här också). Handstilsigenkänning saknas i Omnia – eller, den finns inte, men vi saknar den inte heller. Eftersom det finns XT9 även på svenska och finska kan man strunta i att å, ä och ö ligger begravda nere i teckenmenyerna. Omnia har XT9 på många språk (inklusive finska och svenska) – att växla mellan dem kräver visserligen sju skärmklick, men det går. Dessutom går det att byta menyspråk, även om det i praktiken betyder att man måste ominstallera hela operativsystemet. 

I fråga om snabbhet och förmåga att hantera många applikationer utan att sega ihop helt vinner Omnia. Ett långt tryck på menyknappen öppnar dessutom en programhanterare där man kan stänga av program vid behov. På Xperia väljer man gärna att klick i stängningsrutan inte bara stänger fönstret, utan hela programmet, för applikationer som är öppna i bakgrunden får luren att sega ihop. Vi gillar också att Omnia har en rörelsesensor som vänder skärmen automatiskt när man vänder telefonen (och att funktionen kan stängas av om den känns irriterande). På Xperia har man inga val. Telefonen hopfälld = stående skärm, utfälld = liggande skärm. 

Omnias svårfunna mobildatainställning

Båda lurarna är HSDPA-telefoner med maxhastigheter på 7,2 Mbps och båda har de WLAN. Att surfa med dem är inga problem – de följer den moderna trenden att komplettera Internet Explorer med Opera Mobile. På Xperia är det lättare att stänga av mobildataanslutningen när man vill vara säker på att man faktiskt surfar via WLAN. På Omnia har den annars så utmärkta widgeten ”Wireless Manager” dumt nog inget alternativ för att stänga av mobildata men i övrigt låta telefonen vara på, så det krävs mycket mera grävande i menyerna. Webbläsaren Opera har ju fått många lovord, men på båda lurarna upplever vi att den fryser eller blir seg ibland.

Kontorsapplikationerna är Office Mobile på båda, meddelanden och e-post hanteras så som de nu brukar hanteras på WM-mobiler, inga överraskningar där.

Bilder kan man förstås skicka per MMS, e-post och Bluetooth. I Omnia finns dessutom ShoZu färdigt installerat, liksom i de flesta andra Samsung-lurar, vilket är en bra hjälp för den som bloggar via mobilen. Den funktionen saknas i Xperia (men det kan vara för att ShoZu har problem med att göra applikationer för WM-mobiler med hög skärmresolution – det har man åtminstone sagt i fråga om bristen på ShoZu för HTC-lurar med hög skärmresolution). Xperia låter en bara sända bilder till ens ”Space” på Windows Live.

Foton med och utan pekskärmsfokus

Kamerorna är nu sådär. Omnia ståtar med fem megapixlar och autofokus, men bilderna blir ofta väldigt bleka och färglösa – i många fall lönar det sig att koppla på läget ”Höstfärger” för att få mera liv i färgerna. Menyerna är lätta att hantera direkt på skärmen och det går att geotagga bilderna. Xperia har pekskärmsfokus och naturligare färgåtergivning på sin 3,2-megapixlare. Men mörka novemberdagar är det inte helt lätt att hitta tillräckligt mycket ljus för att få riktigt skarpa bilder med någondera mobilerna. Och för båda gäller det att det inte är någon idé att ta bilder innan man har putsat den nedkladdade linsen... (exempelbilder finns på Flickr, länk nedan). Xperia komprimerar sina tremegapixelbilder rätt häftigt, de ”väger” 200–400 KB per styck, medan Omnias femmegapixelfoton väger in på 1–1,5 MB. Skillnaden syns tydligt när man ser på bilderna i 100 % på skärmen.

I 100 % ser man att Xperia komprimerar bilderna kraftigt. Mera testbilder här.

Omnia tar generellt blekare bilder, men de visar inte lika mycket komprimeringsartefakter. 

GPS finns förstås i båda telefonerna, med aGPS, som alltså söker en fixpunkt via basstationer i mobilnätet, vilket gör att GPS:en hittar ens position snabbare. På Omnia finns Route 66 färdigt installerat på det medföljande 16 GB-minneskortet (men det är litet svårt att hitta, det finns i programmenyn under namnet ”Samsung Mobile Navigator”) och kartorna täcker Finland, Sverige, Norge och Danmark. Glädjande nog fungerar adresserna både på finska och svenska i vårt tvåspråkiga land. Xperia erbjuder lite snålt nog bara en testversion av Wayfinder Navigator. Båda telefonerna har också Google Maps, som laddar ner kartor via mobilnätet.

Film är bättre på Xperia 

Musik och media fungerar bra, men som sagt vill man hellre se på film på Xperia. Vi ”lånar” Xperias James Bond-trailer för att kolla den också i Omnia och när man tittar på den på båda telefonerna samtidigt är skillnaden stor. Där Xperia visar en himmel där färgen mjukt skiftar från vitt till blått visar Omnia en randig himmel, t.ex. Däremot har Omnia ett bredare filstöd, så man behöver inte konvertera filmer i samma utsträckning som med Xperia. På Omnia finns det flera applikationer för bildvisning; Diabilder, Mediaalbum och Digital Frame och det tar lite tid innan man kommer underfund med vilken man vill använda när (Digital Frame har t.ex. lite bildredigeringsmöjligheter). På Xperia väljer man naturligtvis att gå via den snygga mediepanelen för musik, film, spel och bilder. Windows Media ligger i bakgrunden och lurar på båda lurarna. Radio finns på båda telefonerna. De är inte integrerade i mediemenyerna, men den kritiken kan man väl rikta mot nästan alla mobiler... Musik och bilder kan lagras på minneskort – med båda mobilerna måste man ta bort batterilocket för att komma åt korten. 

Båda lurarna kommer med en handsfree-sladd som också fungerar som adapter för de egna favorithörlurarna – Xperia använder dessutom en 3,5 millimeters plugg, så man kan koppla in dem direkt i telefonen (kombinationen adaptersladd + egna lurar ger en megalång sladd, nämligen). Omnia använder en typ av jätte-in-ear-lurar som inte passade oss alls, så det är bra att de kan bytas ut. 

Kalenderwidgeten på Omnia tycker inte om november. Den gick direkt från oktober till december. Klickar man på widgeten öppnas kalendern, som visar rätt månad. 

Nej, ingen är perfekt... 

Båda lurarna dras med småfel och buggar. På vår första Xperia kom det ingen PIN-kodsförfrågan innan Idag-skärmen hann aktiveras, vilket betyder att man lätt tror att telefonen är igång, och sedan undrar varför ingen ringer på hela dagen, eftersom själva telefondelen inte startas utan PIN-koden. För att få en PIN-kodsbegäran måste man gå in och peta i menyerna via systemstatussymbolerna i skärmens övre kant. På den Xperia vi fick efter att den första fallit i golvet fanns inte detta problem. På vår första Xperia slutade accentknappen som ger å, ä och ö att fungera, men den hämtade sig efter det annars så fatala fallet. En fånig detalj, som tydligen inte är en bugg, är att man inte kan ha både klocka och batteristatus samtidigt i den övre menyraden – det skulle finnas plats, men aktiverar man klockan så försvinner batterisymbolen. 

På Omnia måste man kolla att rutan ”använd Unicode vid behov” inte är förkruxad i meddelandeinställningarna. Är den förkruxad skickas alla textisar i Unicode, och då ryms bara 70 tecken per textis! En klar bugg är att kalenderwidgeten påstår att det är oktober, trots att både systemklockan, kalendern och Samsungs egen klocka/alarm vet att det är november (i praktiken hoppade widgeten över hela oktober – när detta skrivs är det den första december, vilket kalenderwidgeten också säger att det är). En stor brist är att kommande möten inte visas på Omnias huvudskärm, något som vi tycker borde vara en självklarhet.

Flitig användare laddar ofta

Omnia klarar sig ca 3 dygn med moderat användning, nästan en vecka med mycket liten användning. Xperia klarar sig ungefär lika länge. WLAN och framför allt GPS tömmer batteriet snabbt och den som använder mobilen mycket laddar nog batteriet dagligen. För att spara batteri väljer man i regel att låta skärmen släckas så snabbt som möjligt när den inte används. Därför är det fiffigt att Xperia kan signalera med ljussignaler t.ex. om missade samtal eller inkomna textisar. På Omnia måste man sätta på skärmen för att se om det har hänt något. 

Ifall nu någon fortfarande tror att en mobil främst är till för att ringa med så kan vi berätta att det är lätt som en plätt med båda mobilerna. Båda två matchar de namn och/eller telefonnummer som man matar in med dem som finns i telefonboken. Båda har kortnummer, Omnia via en widget på huvudskärmen, på Xperia kan man programmera in favoritnummer i två av panelerna. Ljudet är okej i båda.

Valet blir rätt klart

Så, vilkendera ska man välja? Prismässigt ligger de i samma klass, egenskaperna är i stort sett lika. På de punkter de skiljer sig åt är inte den ena nödvändigtvis bättre än den andra, utan det är snarast fråga om tycke och smak. Och som sagt: den perfekta mobilen är inte uppfunnen ännu. Men ska vi säga såhär: Om Sony Ericsson lyckas pigga upp panelhanteringen i nästa firmwareuppdatering och om de börjar ta in den svenska versionen med riktiga knappar för å, ä och ö så skulle vi ha svårt att välja mellan de två. Men i det här läget är valet ganska klart. 

Se mera bilder tagna med båda mobilerna här! 

Specifikationer 
Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1) 
Smartmobiler med pekskärm. 

Storlek, Omnia: 112 x 57 x 12,5 mm, 120 g 
Storlek, Xperia: 110,5 x 53 x 17 mm, 158 g 
Skärm, Omnia: 3,2 tum, 240x400, 65K TFT 
Skärm, Xperia: 3 tum, 800x480, 65K TFT 
Operativsystem, båda: Windows Mobile 6.1 Professional 
Nät, båda: GSM 850 / 900 / 1800 / 1900 MHz, HSDPA 850 / 900 / 2100 MHz (max 7,2 Mbps), GPRS, EDGE 
Övriga kommunikationer: Bluetooth: 2.0 + EDR, WiFi, GPS 
Navigatorprogram, Omnia: Route66 + Google Maps 
Navigatorprogram, Xperia: Wayfinder Navigator (testversion) + Google Maps 
Minne, Omnia: c:a 100 MB ledigt + 16 GB minneskort (mikro-SD, medföljer) 
Minne, Xperia: c:a 300 MB ledigt, plats för minneskort (mikro-SD) 
Taltid, Omnia: max 6,5 h (tillverkarens uppgift) 
Standbytid, Omnia: max 450 h (tillverkarens uppgift) 
Taltid, Xperia: max 10 h, HSDPA 6,5 h (tillverkarens uppgift) 
Standbytid, Xperia: max 500 h, HSDPA 640 h (tillverkarens uppgift) 
Kamera, Omnia: 5 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus, ansiktsigenkänning
Kamera, Xperia: 3,2 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus (inkl. pekskärmsfokus) 
Underhållning: FM-radio, mediespelare (musik, film, foto), Java, spel. 
Medieformat, Omnia: MP3 / ACC / ACC+ / eACC+ / WMA, DivX / Xvid / WMV / MP4 / 3GP / MPEG4 / H.263 
Medieformat, Xperia: MP3 / AAC / MPEG4 
E-post, Omnia: POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook 
E-post, Xperia: POP3 / SMTP / IMAP4, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook 
Övrigt: kalender, kalkylator, Office Mobile, klocka, alarm, m.m. 
Menyspråk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska (byte av språk kräver ominstallering av operativsystemet) 
XT9-språk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, holländska, tjeckiska, polska 
Menyspråk, Xperia: Engelska 
XT9-språk, Xperia: Engelska 
Medelpris enligt Hintaseuranta, Omnia: 648 € 
Medelpris enligt Hintaseuranta, Xperia: 689 €

(Ursprungligen publicerad 01/12/08.)

(Ursprungligen publicerad 29/10/08.)

För inte så länge sedan berättade vi om fejksamtal, som är en finess i nyaste versionen av Samsungs operativsystem. Vänner av Windows Mobile kan nu glädja sig: det finns ett lite gratisprogram som åstadkommer samma sak på WM-mobiler! Programmet, Fake Call, låter en styra om man vill få ett ”viktigt samtal” om 5, 10, 15, 30 eller 60 minuter, vid något visst klockslag eller bums. Den enda inställningen som behövs är att man väljer en kontakt i telefonboken som sedan anges som ”uppringare” när telefonen ”ringer”. 

Vi testade på Prylbloggsredaktionens HTC Touch Diamond som kör Windows Mobile 6.1 och det fungerade klockrent – utom att man inte ser HTC:s vanliga skärm för inkommande samtal, utan Windows Mobiles standardskärm för inkommande samtal. Men hur många av era bekanta vet exakt hur det ska se ut ser ut på skärmen när telefonen ringer? 

För att göra det riktigt smidigt att få sitt fusksamtal när man behöver det ska man förstås skapa en genväg till programmet – vi bara trycker och håller ner ”grön lur” för att aktivera det. 

Fake Call fungerar med mobiler som kör WM 5.0 eller nyare. 

Här finns Fake Call för Windows Mobile

Till vårt försvar kan sägas att vi a) rätt bra kände till dess specifikationer och för- och nackdelar, b) testade föregångaren Touch Cruise i våras, c) inte längre orkade med den gamla redaktionstelefonen, d) drabbades av häftig köpfeber när vi såg den... 

Men, som sagt, för- och nackdelar: häng med så får ni veta mera om båda! 

Mera av allt 

När vi provkörde HTC Touch Cruise tidigare i våras tyckte vi att den verkade helt okej, även om det störde att HTC:s pekfingervänliga användargränssnitt TouchFlo mest bara var ett tunt, kosmetiskt skal ovanpå Windows Mobiles hårda och inte så petvänliga operativsystem. Kort efter att vi hade testat den tillkännagav HTC redan uppföljaren, som enligt löftena skulle vara mindre på alla leder, ha en snabbare processor, mera minne, vara snyggare, snabbare att surfa med (max 7,2 Mbps mot 3,6 i Touch Cruise) och dessutom ge en mera fullödig TouchFlo-upplevelse. 

Allt detta stämmer. Toch Diamond är helt enkelt tuffare på många punkter. Naturligtvis är den inte perfekt – det är ingen mobil. TouchFlo-gränssnittet är visserligen utökat, så man kan göra mycket mera innan man möts av Windows Mobiles underliggande operativsystem. I skärmens nederkant finns i grundläget ett band av symboler som är genvägar till olika funktioner. Man bläddrar mellan dem genom att trycka på den aktiva symbolen och sedan svepa med fingret åt sidan. De olika symbolerna aktiveras (=förstoras) i tur och ordning. För att gå in i t.ex. meddelanden sveper man med fingret åt höger och släpper upp när meddelandesymbolen är aktiv. Det är enkelt och elegant, men om man inte är mycket distinkt i rörelserna är det fel genväg som aktiveras. Och ska man ställa in väckarklockan eller rita in ett möte i kalendern eller något annat praktiskt är det nog bäst att dra ut den lilla pekpennan för att kunna peta rätt i Windows små rutor och menyer. 

Knökig SMS-funktion (men på svenska!) 

En annan fånig grej har att göra med sättet att presentera textmeddelanden. Liksom på en viss fruktmärkt pettelefon visas SMS som kedjor av konversationer; om man har utväxlat flera textisar med en person visas både de textisar man har skickat och svaren i en lång tråd. Bra för att snabbt få en överblick. Men det finns en nackdel: när man har skrivit sitt svar och klickar bort det virtuella tangentbordet för att läsa igenom vad man skrivit fyller den tidigare diskussionen nästan hela skärmen, av sitt eget meddelande ser man bara två ynka rader text längst ner. Då är den enda lösningen att spara textisen som ett utkast och sedan gå in i Utkast-lådan och plocka upp meddelandet på nytt. Fånigt. 

Att skriva meddelanden är i sig inte svårt. Det finns så många olika varianter av virtuella knappsatser (qwerty, kompakt qwerty, mobilknappsats, Windows eget pennpekbord plus handstilsigenkänning) att alla hittar ett favoritsätt att mata in text på. Texten kan dessutom vara på svenska, finska, engelska, danska eller norska – en sällsynthet i fråga om HTC:s mobiler. Operativsystemet är visserligen bara på engelska, men det stör inte, så länge vi har ordböcker för T9 på nästan alla språk vi behöver.

Var är laddaren? 

Sen ska man inte hymla med att supermobiler som den här också gör slut på batteriet supersnabbt. Om vi inte gör något alls med luren kan den hålla igång i två dagar, men om man nu ändå vill ringa litet, skriva några textisar, surfa lite, kolla in några RSS-strömmar, lyssna lite på radio eller några musikfiler, ta några bilder, kolla in sin position med GPS:en, så... ja, ni fattar. Vi laddar mobilen varje natt och väntar ivrigt på extrabatteriet som vi just har beställt. 

GPS, ja. När vi testade föregångaren Touch Cruise i våras var den försedd med navigationsprogram från TomTom. Den här telefonen bjuder bara på Google Maps, som ju inte kan ge talade köranvisningar och som dessutom laddar ner kartorna över mobilnätet. Ska man navigera utomlands får man alltså lov att investera i skild programvara för att inte kvävas av kostnaderna för dataroaming. 

Trögt? Starta om! 

Och även om HTC har gjort ett bra jobb med att utöka sitt TouchFlo-gränssnitt så att man ska kunna sköta så många av basfunktionerna som möjligt på ett icke-Windowskt sätt, kommer man inte ifrån att det här i grund och botten är en förfinad handdator med ett Windows-operativsystem: den tiltar ibland. Inte ofta, men hittills har det hänt ett par gånger att vi har behövt lokalisera reset-knappen (den finns f.ö. fiffigt gömd i fickan där stylusen bor). Ibland segar luren ihop fullständigt och då är det bara att göra som i den stora PC-världen: starta om. 

Med standardinställningen fortsätter program vara aktiva även om man stänger programmets fönster – det stjäl massor av arbetsminne och gör snabbt luren seg. Vi ändrade inställningen så att ett klick på x-rutan också stänger programmet, eftersom Start-menyn uppe i vänstra hörnet fungerar lika bra som programväxlare de gånger man vet att man vill hoppa fram och tillbaka mellan program utan att stänga dem. 

Att väckarklockan inte ringer om telefonen är avstängd är det största irritationsmomentet hittills – det är en riktigt, riktigt stor (och tydligen evig) brist i Windows Mobile. 

Snygg bildvisning 

Kameran är varken bättre eller sämre än genomsnittet: autofokus spelar en stor roll, men när fotolampa eller blixt saknas betyder det att man ska ha goda ljusförhållanden för att få bra bilder – och se till att linsen är ren, det är vansinnigt lätt att få fingerflott på den, nämligen. De bilder man tar kan däremot visas på ett läckert, petvänligt sätt; svep över skärmen för att bläddra, gör en cirkelrörelse på den för att zooma in och ut, vänd på luren för att visa bilder i liggande format – det är snyggt, och det fungerar rätt bra. Rörelsesensorn fungerar också i webbläsaren Opera och i labyrintspelet Teeter, som väl närmast är med för att fungera som skrytapplikation när man vill visa kompisarna hur coolt det är med inbyggd rörelsesensor. 

På webben såg vi en recension, där MMS-funktionen kritik, för att man måste ange bildstorleken alltför många gånger i allt för många menyer. Men sanningen är, att när man en gång har angett i vilken storlek man föredrar att skicka bilderna behöver man aldrig mera göra om de inställningarna, ifall man inte vill. Så efter det går det snabbt och behändigt att MMS:a iväg sina bilder. 

Minneskort? Vadå minneskort? 

Vi sade något om utseendet. Och detta är nog en av de läckrare telefonerna på marknaden nu – även om den är gjord i svart fingeravtrycksuppsugande plast (det gäller att ha med putsduken om man ska flasha med luren på krogen). Baksidan är skuren som fasetter, medan fronten är helt slät och domineras av den tryckkänsliga skärmen på 2,8 tum. Under det finns ett snurrhjul med en okejknapp i mitten och fyra ”knappar”; frontpanelen under skärmen är en enda stor vippknapp med Hem i övre vänstra hörnet, Tillbaka i övre högra, ”grön lur” i nedre vänstra och ”röd lur” i nedre högra. (Ett tips: man kan ställa in vad som ska hända om man gör ett långt tryck på samtalsavslutningsknappen och vi rekommenderar varmt att man väljer att det ska låsa telefonen – annars ringer man nämligen väldigt lätt ficksamtal. Och ett tips till: det lättaste sättet att låsa upp luren i starkt dagsljus, då man verkligen inte ser ett dyft på den dimmade, låsta skärmen är helt enkelt att ta ut pennan ur sitt fack.) På ena sidan finns volymknappen, upptill power-knappen, nertill USB-porten för laddning, dataöverföring och hörlurar. That’s it, inget mer än så. 

Notera förresten att vi inte nämnde något om luckan för minneskort. Det beror på att den inte finns. Det är tänkt att man ska klara sig med de 4 GB som finns inbyggda – tiden får utvisa om det faktiskt räcker. 

Kunde vara värre! 

För att summera: ingen telefon är perfekt, men detta är nog en av de läckraste telefoner vi någonsin har haft. Den är snygg, liten och kompetent (den kan ännu mera än vi har lyckats få med här). Trots små irriterande brister har den ändå i stor utsträckning kommit att ersätta Prylbloggsredaktionens tidigare standardutrustning bestående av en smarttelefon, en internettablet och en MP3-spelare. Fast den gamla kameran ersätter den inte... 

HTC, som hittills har varit en ganska anonym mobiltillverkare, på sin höjd bekant för nördiga Windows Mobile-freakar, börjar nu få ett riktigt bra grepp på sina produkter och jobbar hårt för att nå ut till större kundkretsar. Innan den här mobilen ens har lanserats i USA eller Japan har den redan sålts i mer än en miljon exemplar, berättade PC World nyligen. Och för inte så länge sedan fick den EISA:s utmärkelse ”European Smart Phone 2008-2009” (EISA är European Imaging and Sound Association). Och för oss konsumenter i Nokialand eller SonyEricssonland är det faktiskt trevligt med lite konkurrens på mobilmarknaden. 

PC World berättar om försäljningssiffrorna 
Här kan man se vilka prylar som har fått EISA-pris och varför 
En annan åsikt: Mobil.se:s första intryck av luren 

Foton tagna med mobilen finns på Flickr 

Specifikationer: 
HTC Touch Diamond 

Mått: 102 x 51x 11 mm, vikt: 110 g 
Processor: Qualcomm® MSM7201A™ 528 MHz 
Minne: 256 MB ROM, 192 DDR SDRAM + 4 GB intern lagring, ej plats för minneskort 
Skärm: 2,8 tum TFT-LCD, tryckkänslig, VGA-resolution 
Operativsystem: Windows Mobile® 6.1 Professional 
Användargränssnitt: TouchFLO 3D 
Dataöverföring: HSDPA upp till 7,2 Mbps, Bluetooth 2,0, WLAN 802.11 b/g, USB-kontakt 
Övrigt: Inbyggd GPS med A-GPS 
Kamera: 3,2 megapixlar med autofokus, VGA-kamera för videosamtal 
FM-radio med RDS, musikspelare (MP3, AAC, AAC+, WMA, WAV, AMR-NB) 
Kalender, miniräknare, RSS-läsare, Opera Mobile och Internet Explorer, mobilversion av Word, Excel, PowerPoint, m.m. 
Taltid: max 270 min i 3G-nät, 330 min i 2G (tillverkarens uppgift) 
Passningstid: max 396 timmar i 3G, 285 timmar i 2G (tillverkarens uppgift) 
Språk, menyer: engelska 
Språk, T9: svenska, finska, engelska, danska, norska 
Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 575 euro

(Ursprungligen publicerad 26/08/08.)

Omnia, som den heter (produktbeteckningen är i900), ska komma till Finland i oktober. Den har en pekskärm på 3,2 tum och en optisk mus, HSDPA på upp till 7,2 Mbps, en kamera med 5 megapixlar, autofokus, ansikts- och leendeigenkänning, fotolampa. Tar video i QVGA-upplösning. Har FM-radio och GPS. 16 GB inbyggt minne, plus plats för minneskort. WiFi och Bluetooth, förstås. En accelerometer känner av om luren hålls upprätt eller vågrätt och vrider sig automatiskt rätt, också i menyläget. Operativsystemet är Windows Mobile 6.1 Professional och användargränssnitten är de facto två; ett mera pekvänligt och ett Windows-gränssnitt, man kan växla mellan dem med en knapptryckning. Webbläsarna är också två, Internet Explorer och Opera. Priset är ännu okänt, men som Samsungs representanter påpekade på en pressinfo idag kommer den inte att höra till de billigaste – ska vi gissa på 800–1000 euro? 

På pressinfon cirkulerade ett tidigt förproduktionsexemplar av Omnia. Vi lyckades peta på den en stund och kan åtminstone säga att a) Microsofts eget, ganska petiga, operativsystem ligger rätt väl dolt under Samsungs egna skal, men vill man få fram det går det. Filmer och bilder ser strålande ut på den stora widescreen-skärmen. Luren är tunn, har en behaglig tyngd och känns gedigen. Peksärmen kändes responsiv och exakt och om hanteringen fungerar lika bra i alla lägen kanske man kan säga att Samsung på allvar har fått till det här med pekskärmar?

Men, som sagt: det här var inte en färdig lur med alla funktioner. Hur den fungerar på riktigt, när den är fullmatad med all programvara, får vi återkomma till.

(Ursprungligen publicerad 14/06/08.)

HTC Touch Cruise är en mobiltelefon för den som vill ha allt godis på en gång: förutom 3 G-telefon är det en handdator, en mediespelare, en FM-radio, en GPS och en kamera. Den kan kommunicera med omvärlden med GPRS, EDGE, HSDPA, WiFi och Bluetooth. Och dessutom har den det som är så inne nu: en pekskärm. 

Om vi börjar med att titta på det yttre är det här ett kompakt rätblock, lite kantigt och avhugget i konturerna. Den är fem mm längre och bredare än en Nokia N96, men i gengäld 5 mm tunnare. Baksidan och sidorna är täckta med svart plast med gummiaktig yta, vilket känns säkert och tryggt. Framsidan domineras av den 2,8 tum stora, snygga skärmen, under den finns ett scrollhjul med valknapp i mitten. Hjulet är omgivet av en metallblank panel, och man trycker på något av panelens hörn för att ringa, lägga på, börja surfa eller skriva textisar (förinställda funktioner, kan ändras). På sidorna finns snabbknapp för kameran, volymknapp, minneskortslucka, reset-knapp och strömbrytare. De enda fysiska kontakterna på enheten är en mini-USB-port där man kopplar in laddare, headset eller datakabel. Modernt och bra. På baksidan finns uttag för en extra GPS-antenn. 

Skärmen är stor och skön att skåda – med den vanliga reservationen för att starkt dagsljus som vanligt har en negativ effekt på läsbarheten. Förresten följer ett skärmskydd med, vi rekommenderar att man genast applicerar det på telefonen innan man börjar peta på den med sina kladdiga fingrar. 

Snabb överblick med Idag och Home 

När man sparkar igång telefonen möts man av Idag-skärmen, välintegrerad med HTC:s Home, som kan visa en rad olika typer av information: lokalt väder, datum, missade samtal, inkomna text- och e-postmeddelanden, programstartare, m.m. Här finns stora möjligheter att anpassa vyerna så som det passar en bäst. 

Genom att dra med fingret nerifrån och upp över skärmen kan man aktivera HTC:s eget TouchFlo-användargränssnitt med stora, fingervänliga symboler. TouchFlo är organiserat som en kub, man byter sida genom att dra med fingret horisontellt över skärmen (men underligt nog har kuben bara tre sidor). På en av sidorna finns e-post, SMS/MMS, Internet Explorer, uppgiftslista, kalender och Comm Manager (för att hantera WLAN-, Bluetooth- och HSDPA-anslutningar). På följande sida i kuben kan man ställa in genvägar för favorittelefonnummer och på den tredje hanterar man musik, videor och foton. Systemet är lätthanterligt och intuitivt, men tyvärr ligger TouchFlo bara som en kosmetisk hinna över operativsystemet – så fort man vill komma åt något annat än de mest uppenbara basfunktionerna halkar man in i Windows Mobiles egna menyer. 

Fördel för damer och småfingrade 

Det är i och för sig inget större fel på Windows Mobile 6, men det är ju lite tråkigt och ibland onödigt komplicerat. Dessutom är det inte designat för att hanteras med klumpiga fingrar, så den medföljande stylusen behövs (om man inte är en person med någotsånär späda fingrar och välvässta naglar – här har alltså damer en fördel!). PC-användare känner igen Start-menyn från sin dator. För att förvirra samma PC-användare fungerar operativet på ett sätt som är mera bekant för Mac-användare: när man stänger ett programfönster är det faktiskt bara fönstret som stängs, inte själva programmet. Om telefonen efter slag börjar kännas seg får man ta sig en titt på programväljaren och börja stänga program manuellt för att frigöra minne. Och i det skedet reagerar också Programväljaren långsamt; man klickar på Programväljaren och när inget verkar hända klickar man på nytt, så när programlistan dyker upp försvinner den med en gång, för man har ju klickat två gånger... Windows Mobile har kritiserats för att vara långsamt, och visst får man titta på det snurrande hjulet ibland, t.ex. om man har skickat över en bild via Bluetooth och sen ska gå tillbaka till fillistan. Men sådär i allmänhet är väntetiderna inte oöverkomliga – t.ex. startar den här mobilen upp snabbare än många av Nokias Symbian-mobiler. 

Det här är en telefon som har så många funktioner att en utflykt till användarhandboken rekommenderas – speciellt när det gäller att få telefonen att kommunicera med andra mobiler eller datorer via Bluetooth, WLAN eller USB. Tack och lov kan de inställningar som behövs för mobilnätet göras automatiskt (fungerar åtminstone med DNA och Elisa). PC-användare kan använda sig av medföljande synkroniseringsprogram för att hålla information i datorn och mobilen up-to-date. Mac-användare kan testa med en kommersiell programvara som Missing Sync. Företagsanvändare gläder sig säkert åt att mobilen också stöder Exhchange Server. Microsoft Live och att Microsofts Office Mobile (Excel, PowerPoint och Word) ingår också. 

Njutbar RSS-läsare 

E-post och andra meddelanden är lätthanterliga, och RSS-läsaren är njutbar och lätt att kontrollera med fingergester. I fråga om dataöverföring får man dock hålla ögonen på statussymbolerna på Idag-skärmen – den här telefonen vill nämligen hemskt gärna använda mobilnätet för surfning, e-post och RSS, trots att det finns tillgängliga WLAN-nät. Det är tokigt, speciellt för den som har en mobilanslutning där det ingår en begränsad mängd data – i all synnerhet som man måste installera ett skilt program för att kunna kolla hur mycket data man skickar upp och ner. 

GPS-kartorna kommer från TomTom och är just så exakta som TomToms kartor i allmänhet är. En fördel är snabb-GPS som laddar ner positionsdata via WLAN eller GPRS för att navigatorn ska ha lättare att hitta sin position. Det betyder att den är klar att börja navigera på nolltid. TomTom erbjuder också ett fotgängarläge, som vi testade i centrum Helsingfors. Och igen en gång bekräftades det att anvisningarna inte kan vara exaktare än kartan är: i fotgängarläget leder navigatorn oss snällt in på Mikaelsgatan, som är en gågata. Men på ett annat ställe uppmanar den oss att vända om när vi går i fel riktning på en enkelriktad gata – som om vi vore en bil, alltså. Och väljer man att gena genom parker eller gå längs gatstumpar som inte finns med på kartan blir navigatorn helt konfys för en stund. Som vanligt irriterar vi oss över att navigatorn inte kan adresser på svenska – ska man till Estnäsgatan måste man veta att den heter Vironkatu på finska. Men det här är alltså programvarans fel, det är inget som är specifikt för den här apparaten. 

Dags att lära sig (X)T9! 

Den här mobilen har som sagt inget fysiskt tangentbord, och då är det ju alltid intressant att veta hur det är att mata in text i mobilen. För det första måste man påpeka att de apparater som säljs i Finland har engelska som enda språk, så för andra språk måste man köpa och installera egen programvara, t.ex. från TenGO (vårt testexemplar kom från Sverige och det fungerade, lyxigt nog, med svenska menyer och hade textinmatning på bl.a. svenska). Inmatningsalternativen är antingen ett litet qwerty-tangentbord som hanteras med pennan på pekskärmen, eller en knappsats med 12 tangenter i en uppsättning som ser ut som på en vanlig mobil. Dessutom finns ett 20-knappars tangentbord, som är en qwerty-variant med ca två bokstäver per knapp. Vår favorit blev 12-knapparsvarianten, för att knapparna blir så stora att man kan hantera dem med fingret och inte behöver härja med en stylus. Det tangentbordet i kombination med XT9, systemet för prediktiv inmatning som kan gissa vilket ord man vill skriva redan efter att man matat in några få bokstäver, gör att man snabbt kommer upp i höga skrivhastigheter. XT9 fungerar bra och det lär sig snabbt ens egna ord. För konservativa människor som envisas med att skriva bokstav för bokstav är antagligen 20-knapparstangentsatsen bäst, eftersom den vanliga 12-knapparsuppsättningen är svår att hantera när man ska klicka så många gånger på varje knapp. Det blir onödigt mycket fel, för det är svårt att klicka tillräckligt snabbt för att få rätt bokstav.

Autofokus – vi gillar 

Kameran är en 3-megapixlare med autofokus som ger alldeles okej bilder i kategorin mobiltelefonbilder. Autofokus borde vara obligatoriskt i alla kameramobiler! Som vanligt måste det finnas tillräckligt med ljus, annars fångar man bara en suddig gröt, speciellt som det inte finns någon fotolampa eller blixt. Det finns en del basinställningar att leka med. En fånig grej är att det direkt från HTC:s snygga mediespelare går att skicka bilder per e-post och MMS, men inte att överföra dem via Bluetooth, för att göra det ska man dyka ner i Windows Mobile-djungeln. 

Förutom musikspelare (både Windows Media Player och en egen, som ligger i TouchFlo-kuben) finns här också en radio, vilket inte är helt vanligt med Windows-mobiler. Headsetet fungerar som antenn. Radion fungerar smärtfritt, den hittar kanalerna snabbt och har plats för sex favoritkanaler i manöverfönstret. 

Batteritiderna då? Ja, stand by-tiden känns rätt lång, men har man en sån här supertelefon använder man ju den hela tiden och då är ju inte stand by-tiden det relevanta. Under de första dagarna, när alla roliga funktioner skulle testas för fullt, måste vi förstås ladda batteriet rätt ofta. När användningen sedan normaliserades klarade sig mobilen med att laddas ungefär en gång i dygnet. Så den som överväger att skaffa sig en sån här mobil ska nog också överväga att skaffa ett extrabatteri. Det gäller speciellt om man vill använda GPS, som suger kraften ur batteriet på bara några timmar. 

Stäng inte av till natten! 

En liten, men rätt kritisk miss är att alarmen inte fungerar om telefonen är avstängd. Och om telefonen har varit avstängd så att man missat ett larm dyker informationen om det upp på skärmen så fort man sätter på mobilen – och kör över uppmaningen att mata in PIN-koden. Så när man har klickat bort dialogrutan om missade larm loggar telefonen inte in på mobilnätet, vilket man märker först när man ska ringa eller surfa. 

Den som är van vid Nokias Symbian-system kommer att tycka att det är konstigt att man inte kan skriva memon som syns på Idag-skärmen (för de där sakerna man måste komma ihåg, men som inte är bundna till något specifikt klockslag). Motsvarigheten på HTC är att boka in ett heldagsmöte. Det går att få Uppgifter att synas på Idag-skärmen, men då står det bara ”1 aktiv uppgift”, inte vad det är för uppgift. 

Summa summarum: Det här är en ovanligt kompetent telefon. Eftersom den saknar knappsats har den också ett rätt smidigt format, med tanke på mängden av funktioner. För den som bara vill prata och skriva lite textmeddelanden är detta inget alternativ – HTC Touch Cruise sköter visserligen de basuppgifterna lätt och smidigt, men visst är det ju lite att kasta pärlor för svin. Och trots att batteritiden kunde vara bättre och det finns några få praktiska detaljer som stör så är det här ändå en mobil som har betydligt flera fördelar än nackdelar. Faktiskt så många att den här mobilen finns med bland de seriösa kandidaterna på listan över tänkbara alternativ när Prylbloggsredaktionen ska byta ut sin redaktionstelefon.  

HTC Touch Cruise 
Specifikationer: 

Mått: 110 x 58 x 15,5 mm, vikt 130 g (med batteri) 
Processor: 400MHz 
Minne: ROM : 256 MB, RAM : 128 MB DDR SDRAM 
Operativsystem: Windows Mobile 6 Professional 
Skärm: LCD, 2,8 tum, TFT-LCD, tryckkänslig 
Resolution: 240 x 320, 65,536 färger 
Band: HSDPA/UMTS/GSM/GPRS/EDGE (fyrband) 
HSDPA: max 3,6 Mbps (ner), 348 kbps (upp), 3G: max 384 kbps 
Bluetooth 2.0, Wi-Fi (IEEE 802.11 b/g) 
Kontakter: HTC:s egen mini-USB, GPS-antenn 
Minneskort: microSD (SD 2.0-kompatibel) 
Kamera: 3,0 megapixel med autofokus, sekundär kamera: VGA 
Resolution: max 2048x1536, video max: 176x144 
GPS: QCT MSM7200 med stöd för XTRA, noggrannhet: inom 15 meter 
FM Radio/RDS, 76–108 MHz 
Musik och video: MP3, AAC, AAC+, WMA, WAV, AMR-NB 
Windows Media Player: MP3, WMA, MID, AMR, AWB, M4A 
Batteri: Lithium-ion batteri, 1350 mAh 
Standby-tid: max 400 h (GSM), 450 h (UMTS) 
Taltid: max 7 h (GSM), 4 h (UMTS), 2,3 h (videosamtal) 
Mediespelaren: max 8 h (WMV), 12 h (WMA) 
Pris: 550–650 € 

Tillverkarens hemsida

(Ursprungligen publicerad 08/05/08.)

Svenska M3 har petat på Samsungs smartlur i780, en rätt kompetent sak med qwerty-tangentbord, GPS, HSDPA och WiFi och som kör operativsystemet Windows Mobile 6. Deras slutbetyg blir visserligen bara en åtta (av tio) och de kritiserar både gps:en och kameran. Slutomdömet är ändå att detta är en lur ”som utan tvekan är den grymmaste smartluren med qwerty-tangentbord vi testat”. Medelpriset i Finland ligger på 580 euro, uppger MBnets Hintaseuranta.

Läs M3:s recension här

(Ursprungligen publicerad 09/04/08.)