Formatet är bra, det är en vettig kompromiss mellan den mobila sjutummaren och den mera soffvänliga tiotummaren. Vi har ingenting emot att läsa böcker på en sjutummare (t.o.m. en fyratummare i nödfall), men det är en avsevärt större njutning att göra det på en större skärm. För att inte tala om att skriva texter! Vikten är just under ett halvt kilo, det är just så mycket att det i längden blir tungt att ha den i en hand, men inte så mycket att man skulle dra sig för att ha den med i väskan.

Tumgrepp

Materialet är, som det brukar vara hos denna tillverkare, plast. Plattan är tunn (8,6 mm) och glansig i svart eller vitt – baksidan hade gärna fått vara lite ruggad på baksidan, för den känns lätt hal och liksom lite svettig. Runt kanten finns en silverfärgad ram. Glaset ligger lite nersänkt i ramen, vilket ger ett ganska bra tumgrepp längs den breda, svarta kanten. Skärmen är intesuper-Amoled, som Samsungs high end-mobiler brukar skryta med, men vi har åtminstone inte haft något att klaga på beträffande den: den är ljusstark och skarp och de få gånger vi tycker att den inte känns tillräckligt skarp är då vi spelar spel som inte riktigt är optimerade för en så stor yta och som därför ser suddiga ut.

Nertill – om man håller plattan vågrätt – finns ett ladduttag (som använder en kontakt som ser ut som den ett visst fruktbolag använder, men som ändå inte är helt identisk), på var sida om den finns en högtalare. Upptill finns en knapp för på/av, en volymknapp, ett hörlursuttag och en SIM-kortslucka. Plats för minneskort finns inte, utan man får nöja sig med de 16 GB som finns inbyggda.

Skärmavbildning åt alla!

Operativet här är Android 3.1, Honeycomb, som under testperioden uppdaterades till 3.2. Skillnaden mellan en ”ren” Honeycomb och Samsungs version är inte stor. De mest uppenbara skillnaderna är att det i den nedre balken – den som i Honeycomb syns hela tiden, oavsett vad man än gör – förutom de virtuella knapparna för hem, tillbaka och nyligen använda program också finns en knapp för att ta en bild av skärmen. Nyttan med det här är inte lika uppenbar som i Note, för om man tar en skärmdump i Note visas den direkt i ett redigeringsläge, så man kan t.ex. göra egna anteckningar på bilden, men det sker inte här. Skärmdumpen går direkt in i galleriet. Men om inte annat är detta en funktion som gläder recensenterna som nu har lätt att få illustrationer till sina texter.

Screenshot av nyhetsappen Pulse som finns färdigt installerad
och som gör sig rätt bra i det här formatet.

I samma balk finns också en specifik Samsung-grej: en liten haksymbol. Om man pekar på den dyker det upp en list med några ikoner; det är genvägar till s.k. miniappar som lägger sig i ett litet fönster ovanpå det aktiva fönstret, så man kommer åt dem när som helst, utan att behöva lämna den sida man egentligen är på. Bland miniapparna finns kalender, pennmemo, världstid, kalkylator, musikspelare och uppgiftshanterare, så man kan t.ex. göra en snabb anteckning om något man just läser på webben eller kolla om kalkylerna stämmer i det kalkylblad man just har öppnat. Mycket praktiskt. Ang. anteckningsappen och igenkänning av handskriven text hänvisar vi till recensionen av Note.

Av de fem startskärmarna är tre redan fyllda med Samsungs egna, rätt blaffiga widgetar. De går förstås att ta bort, men vi upplever det alltid som ett störningsmoment att man måste börja med att städa sin splitternya Samsung-platta/-mobil.

På tal om irriterande saker: vi störde oss enormt på att Android med Honeycomb har utvecklat ett operativsystem som fungerar strålande oavsett hur man håller i sin surfplatta, vågrätt eller lodrätt läge – utom i Android Market, som bara fungerar i landskapsläge! Tack och lov åtgärdades det i och med att plattan uppdaterades till 3.2.

Operativet fungerar på alla ledder. Såhär ser det ut när man vill redigera sina startskärmar.

Readers Hub – och några alternativ

Surfplattan har förstås laddats med en del Samsungspecifika appar, som Social Hub och Readers Hub. Den senare är förstås ett smart sätt att samla alla läsappar på ett ställe, men vi är lite missnöjda med e-boksappen/-butiken Kobo för dess svaga utbud på andra språk än engelska, för att bara sex böcker i taget visas när man bläddrar i butiken, trots att det skulle rymmas minst 24, och för att man inte kan byta färg på ”papperet” i böckerna (som t.ex. i Aldiko, där man kan välja ett ögonvänligare papper i beige). Däremot kan man importera böcker från t.ex. Aldiko, man kan göra anteckningar och dela dem med Kobos sociala funktioner, ändra fontstorlek, m.m. Har man appen installerad på flera apparater synkas böcker och sidnummer mellan dem (vilket Aldiko inte kan utan hjälp av tredjepartsappar). Den andra komponenten i Readers Hub är PressReader (Honeycombversion här), som är vår favorit sedan länge. Här finns massor av dagstidningar från hela världen, prydligt ordnade efter land eller språk. Tidningarna är fullständiga faksimil av den riktiga, tryckta dagstidningen. Den tredje komponenten är tidskriftsbutiken Zinio, som är okej ifall man vill läsa amerikanska tidskrifter. Utbudet av tidskrifter på finska eller svenska är uselt och det är svårt att hitta dem. För tidskrifter på svenska och engelska rekommenderar vi alla gånger Paperton framom Zinio.

På tal om Samsungappar vill vi påpeka att det inte går att komma in i Samsungs egen appbutik om man har en surfplatta med SIM-kortsplats, men inget SIM-kort. Och det tycker vi att är underligt. Förresten kan man skicka och ta emot SMS med den här surfplattan, men inte ringa. Och det skulle ju se för fånigt ut, nästan ännu fånigare än att använda plattan som kamera. Men det finns nu i alla fall en 3,2-megapixlare på baksidan och en 2-megapixlare på framsidan ifall man behöver – t.ex. för Skypesamtal.

Om man prompt vill ta ett foto av en banan och en fjärr så går det.

Tillgängligt RAM i denna platta är 724 MB och processorn är på 1 GHz, dubbelkärnig. Vi undrar just om inte tillverkaren kunde satt in lite häftigare grejer än så, för ofta upplever vi de ganska typiska Samsung-mikrofrysningarna: när man går ut ur en app och till startskärmen tar det ibland nån sekund innan alla element på startsidan är inlästa och plattan går att använda igen. Men rent subjektivt tycker vi också att den saken blev bättre i och med uppdateringen till Android 3.2, så nu finns det åtminstone två skäl att bums uppdatera sin platta. I övrigt upplevde vi få kraschar, i regel funkade allt som man förväntar sig på en dyr surfplatta: smidigt och mjukt. I motsats till andra Honeycomb-apparater vi har sett kan man inte stänga öppna appar i listan över nyligen använda appar, men vi är inte ens helt säkra på att det behövs – se t.ex. denna artikel om minneshantering i Android.

Batteritiden är ganska bra, vi kom upp i ungefär åtta timmar av hård, oavbruten användning. I viloläge klarar den sig i många dagar utan laddning.

Macstrul

För Macanvändare är det bra att veta att det inte händer något alls om man kopplar in plattan i en Mac (med OS X 10.7.3), men har man tur får man Samsungs struliga överföringsprogram Kies att funka så man kan flytta filer mellan datorn och smekplattan (men vill vi varna för komponenten ”KiesViaWiFiAgent” som automatiskt öppnas när datorn startar upp och som ett par gånger har  fått våra fläktar att gå för fullt för att den plötsligt lägger beslag på 92 % av processorkraften). Eftersom det inte finns något externt minneskort är Macanvändare annars hänvisade till att skicka sina filer per e-post eller använda Dropbox eller motsvarande. På en PC kan man använda både Kies och helt vanlig dra-och-släpp i Utforskaren.

Men på det hela taget är det här en trevlig, tunn och elegant surfplatta i ett format som kan vara en vettig kompromiss mellan det lilla och det stora. Priset har också sjunkit betydligt jämfört med Samsungs allra första surfplatta som hade ett startpris på närmare tusen euro; medelpriset på denna är nu just under 500 € med 3G och WiFi, 430 € med bara WiFi.

Samsung Galaxy Tab 8.9 (GT-P7300)
Specifikationer: Se Samsungs svenska webbplats 

Medelpris enligt Hintaseuranta (feb. -12):
med 3G: 491,43 €
utan 3G: 429,91 €

Menyspråk:
svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, isländska, nederländska, spanska, katalanska, franska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, polska, slovakiska, slovenska, bulgariska, ryska, serbiska, ukrainska, lettiska, litauiska, grekiska, estniska, ungerska, kazakiska, turkiska, indonesiska, vietnamesiska, thai, koreanska, kinesiska, japanska

Textspråk:
Samsungs tangentbord: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, isländska, nederländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, polska, slovakiska, slovenska, bulgariska, ryska, serbiska, ukrainska, lettiska, litauiska, grekiska, estniska, ungerska, kazakiska, turkiska, koreanska

Swype:
svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, isländska, nederländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, polska, slovakiska, slovenska, bulgariska, ryska, serbiska, ukrainska, grekiska, ungerska, turkiska, koreanska

Bonus för dem som har orkat ända hit: En alldeles hyfsad vintervy.

En av de mest positiva sidorna med ZiiO är priset; medelpriset på 8 GB-modellen är drygt 230 euro (16 GB-modellen kan köpas via Creatives webbplats och kostar 270 euro). För ett par veckor sedan kom en uppdatering till operativsystemet, så nu kör ZiiO Android 2.2. Processorn kallas ZMS-08, den klockar in på 1 GHz och kan rendera full-HD (1080 p) och tack vare en HDMI-utgång kan filmmaterial kan spelas upp på en tv. ZiiO har förstås WiFi och dessutom Bluetooth, 3G saknas däremot. Det interna systemminnet är på 2 GB – t.ex. har vår billiga kinestablett 500 MB. Grundförutsättningarna är med andra ord goda.

Hellre ergonomiskt än snyggt

Till det yttre påminner den vita pekdatorn mera om en e-boksläsare än om en Androidtablett – av någon anledning brukar ju tabletter göras i svart, glansig plast med lite metalldetaljer för att de ska se dyrare ut, medan många e-boksläsare görs i vit plast och ser... ganska plastiga ut. Precis som Creatives platta. Ibland knirkar den dessutom lite när man tar i den och över- och underskalet har en synlig fog runtom. Men å andra sidan är den breda, vita kanten runt skärmen lätt skålad, så den ger ett bekvämt tumgrepp och den sträva plasten är säkrare att hålla i än hal, högblank plast. Vikten är också överkomlig, 415 gram.

Skärmen är hyggligt responsiv och snabb – för att vara resistiv. Det betyder att man kan klicka och peka också med nageln, eller med den medföljande pekpennan (som tyvärr inte har någon hållare eller något snöre, så den är lätt att tappa bort, men Creatives webbutik säljer nya i trepack). Ofta klarar man sig med vanliga fingerrörelser, bara man kommer ihåg att det inte finns knipzoom som på kapacitiva skärmar. Resolutionen är 480x800, vilket inte är överdrivet mycket, men ganska vanligt för billigare tabletter. Färgerna är lite matta och grådaskiga och många kritiker har önskat att Creative skulle ha satsat på en bättre skärm – men å andra sidan är det just det som höjer på priset, så då skulle tabletten falla ut ur det billiga segmentet. En tröst är att den här skärmen suger åt sig väldigt mycket mindre fingerflott än andra skärmar vi har rört vid.

Såhär roligt kan man ha med appen Sketcher
– och här är det bra med en pekpenna. 

Startskärmarna är tre till antalet, eller egentligen sex, för varje skärm består av två lager: om man sveper uppåt över skärmen dimmas ikonerna på den och de liksom sjunker in i bakgrunden. Sen kan man placera ut nya ikoner ovanpå. En symbol i övre kanten berättar vilket av lagren som är aktivt. Lösningen är ovanlig och inte helt intuitiv om man är van vid andra Androidapparater, där man bara växlar mellan startskärmarna genom att bläddra i sidled (och därför har många andra recensenter säkert missat den här funktionen).

Bra: ZiiLjud och ZiiAppar

Tabletten har också en del andra ZiiO-specifika lösningar; i den nedre balken, där Androidtelefoner brukar ha sådant som kontakter och telefonfunktioner, finns ZiiMusic, ZiiVideo, ZiiPhoto och en webbläsare, som är Androids standardwebbläsare och därför inte heter något med ”Zii”. På skrivbordet ligger tio olika genvägar till program, som ZiiO Space (Creatives appcentral på webben), ZiiExplorer (en filhanterare), e-post och annat. Och så har vi en uppgiftshanterarwidget som visar hur många program som är öppna och en speciell Creative-widget för X-Fi, företagets egen lösning för ljudförbättring. Där kan man slå på, stänga av och justera X-Fi -effekterna ”Crystalizer” och ”Expand” och ansluta via Bluetooth till apt-X-kompatibla enheter som hörlurar och högtalare, bl.a. företagets egen ZiiSound-serie. Alla är inte vän med X-FI-tekniken, men vi gillar faktiskt den ökade rymden och fylligheten i ljudet, speciellt när man lyssnar med hörlurar. Vi har inte själva testat att skicka ljud från en ZiiO till högtalare, men har sett och hört det användas i praktiken och kan konstatera att det fungerar bra.

Bland de övriga Zii-apparna finns ZiiAcademy för att läsa, ladda ner och köpa e-böcker från ZiiStore. E-boksläsaren klarar av DRM-fria böcker i EPUB- och TXT-format, den är lätthanterlig, man kan både kopiera text och slå upp ord på Google, Wikipedia, Dictionary.com. Amazon Kindle finns också och om man vill kan man ladda ner Aldikos populära e-boksläsare. Gillar man ljudböcker finns förresten Audible installerat.

ZiiMusic, -Video och -Photo gör det som namnen antyder. Låtar, videor och foton som man skyfflar över till SD-kortet hittas snabbt av respektive app. Fotoappen skiljer sig inte från Androids standardversion, musikspelaren är också ganska enkel, med undantag för att det finns en knapp för X-Fi-inställningarna. Videor som överfördes från en Mac spelades upp, men de flesta antingen utan ljud eller utan bild. Det gick bättre när vi överförde videor i lite olika format från en PC, men en WMW-film spelades upp utan bild. De flesta andra recensenter har lovsjungit ZiiO:s mångsidiga filstöd och den smidiga hanteringen, men det finns andra som har råkat ut för samma sak som vi: 

In general, I had the best luck with MOV video files, while older, smaller WMV and AVI files played audio-only, and a 1080p MOV trailer played beautifully... but silently. (Källa)  

Hårdvaran är såpass bra att det mesta löper smidigt; alla grafikprocessortestares standardapp Angry Birds flyter på helt utan problem. Däremot hände det ett par gånger under testperioden att tabletten frös så att den måste startas om. Det är inte ovanligt för sådana smekdatorer, tyvärr. Men Creative har satt en uppgiftshanterare på startskärmen så man snabbt kan stänga av program (som ofta blir på även om man väljer ”exit” helt enligt reglerna).

Mindre bra: Vacuum i appbutiken

På tal om program, ja. Den uppmärksamma läsaren noterade kanske att vi både nämnde ZiiO Space och ZiiStore för appar. Saken är den att ZiiO inte har några som helst Google-appar, alltså inte heller Android Market. Google kräver att apparater ska ha GPS och kamera med minst 2 megapixel (ZiiO:s kamera har bara VGA-upplösning) för att få installera Android Market. Så Creative har petat in en egen appbutik, ZiiStore, men har dessutom en webbaserad lösning ZiiO Space, som närmast är en samling snyggt presenterade länkar till marknadsplatser som inte är Googlestyrda. Irriterande nog kräver de här skilda inloggningar och lösenord. Dessutom kan man installera Amazons appbutik, eller t.ex. SlideMe SAM, en annan alternativ källa.

Men läget är minst sagt frustrerande, eftersom utbudet i ZiiOs egna appbutiker är ganska litet. Att tvingas surfa runt från den ena butiken till den andra på jakt efter favoritappar som kanske ändå inte hittas förtar charmen med det appvänliga operativet. Ett exempel: Eftersom ZiiO inte stöder flash (Android 2.2 gör det, men vi hittade inte Adobe Flash i ZiiO-butikerna) laddade vi ner webbläsaren Skyfire, som ska kunna visa flash. Problemet var bara att den version vi hittade var föråldrad och måste uppdateras först. Och uppdateringslänken ledde till en appbutik som inte har Skyfire! För övrigt finns det ingen YouTube-app, vilket är litet underligt för en mediecentrerad tablett som denna. Den mobilanpassade webbsidan m.youtube.com fungerar dock. Och så finns det en ersättande app, BestTube, som låter en både se och ladda ner YouTube-videor, men de visas tyvärr inte i fullskärm.

Med tanke på ergonomin skulle ZiiO lämpa sig utmärkt för den som vill läsa tidskrifter och tidningar, men vi hittade varken favoriter som tidskriftsbutiken Paperton eller tidningsbutiken PressReader. Eftersom bokbutiken Adlibris inte heller finns blir det skralt med läsning på andra språk än engelska. Å andra sidan är det här problem som kanske åtgärdas med tiden, liksom också det faktum att det (än så länge?) inte finns någon Skype- eller motsvarande app som skulle utnyttja webbkameran och den inbyggda mikrofonen.

Foton? Njaah...

Aye or nay?

Sådana här appmässiga stötestenar snavade vi på rätt ofta. Det går i och för sig att komma runt approblemen om man har en annan Androidapparat i närheten; man laddar ner appen på den och för sedan över apk-filen till minneskortet. Men då är man ganska långt från det enklicksideal som Android står för. Fast för många normalanvändare, som nöjer sig med de appar som finns färdigt installerade eller de som hittas via ZiiOs egna kanaler, är detta ju eventuellt ett nollproblem.

Batteriet höll för 4,5–5 timmar av aktiv användning (spel, surf, apptestande). I viloläge förlorar tabletten ett par procent av laddningen per dygn, det är inte mycket.

Så, kort och gott: ZiiO har en del som talar för sig, inte minst genom det förnuftiga priset. Som lätt surf-, läs- och musikplatta i soffan kan denna vara lockande, speciellt om man har apt-X-kompatibla ljudenheter – men man ska vara medveten om dess begränsningar.

Specifikationer
Creative ZiiO 7” Androidtablett