Prylbloggsredaktionen erkänner: vi har inte använt en Nokia på tre år. Vi har förstås tittat och petat på Nokior under årens lopp, men inte haft någon i dagligt bruk sedan vår gamla N80 (utan pekskärm, men åtminstone med 3G). Därför var vi ju mer än nyfikna på hur en modern Nokia med pekskärm Symbian ^3 beter sig.
Men vi kommer till det. Först ska vi titta på hårdvaran.
Vi har testat två stycken, en C7 och en E7, båda med kapacitiva pekskärmar. Skärmarna håller båda en alldeles utmärkt kvalitet, är skarpa och har god färgåtergivning. I regel reagerar de snabbt och lätt på beröring. C7 placerar sig i det högre mittsegmentet med sitt medelpris på 358 euro, medan E7 närmast är en flaggskeppsmodell i businessegmentet och kostar kring 572 euro.
Känns igen på formspråket
Vad gäller designen måste man ge Nokia en eloge; det är svårt att göra något som skiljer sig från mängden när alla mobiler idag i princip enbart består av en enorm pekskärm med en tunn ram runt, men både C7 och E7 lyckas trots det uttrycka något specifikt Nokiaskt. C7 känns liten och smäcker (den är cirka en centimeter smalare än en Samsung Galaxy S och aningen kortare) och är behagligt avrundad nertill för att sitta bra i handen. Färgschemat går i silver och grått, faktiskt fyra olika material och färgtoner, och skärmen är på 3,5 tum, vilket är ganska måttligt numera.
E7 är en rejäl, 175 g tung tegelsten med mycket borstad metall i det silvergrå skalet som omger fyratumsskärmen. E7:ans specialitet är dessutom det utfällbara tangentbordet; med ett behändigt grepp (som man nog får öva lite på innan det funkar) reser sig skärmen i 30 graders vinkel och avslöjar ett fyraradigt qwerty-tangentbord med aningen upphöjda knappar och bra skrivkänsla. Gångjärnsmekanismen är perfekt, här finns absolut ingenting som glappar eller svajar. Vänner av den gamla ”Kommaren” kan vara nöjda!
Få, men nödvändiga knappar
Båda telefonerna har fysiska kameraknappar, volymknappar och och låsknappar på sidorna. Under skärmen på båda telefonerna finns en mittknapp som leder hem respektive in i programmenyn. Om man trycker och håller ner den en stund dyker programväxlaren upp, där man kan bläddra mellan alla öppna appar och fönster. E7 har sedan ingen annan knapp på fronten, medan plattan som omger hemknappen på C7 är en vippknapp för röd resp. grön lur. Det gillar vi, för på E7 kommer vi lite väl ofta åt skärmknappen ”Ring” när vi öppnar luckan.
Båda telefonerna har kontakter för mikro-USB som också har OTG (on the go, vilket betyder att man t.ex. kan läsa in filer från ett USB-minne). E7 har dessutom en HDMI-utgång och skickar snällt nog med en HDMI-kabel när man köper telefonen. C7 har plats för minneskort, visserligen lite tråkigt placerat så att man måste ta ut batteriet för att komma åt det, medan E7 anser att det inbyggda internminnet på 16 GB räcker till.
Båda telefonerna har kameror, en VGA-kamera för videosamtal på framsidan och en åttamegapixlare på baksidan, men kamerorna är standardinställda på att fota med sex megapixel. Huvudkameran har blixt. Bilderna blir i stort sett okej, men eftersom kamerorna har fixfokus istället för auto- eller pekfokus blir de sådär i medeltal bra – ibland rentav dåliga när man försöker fota på närmare håll. (Fokusteknologin kallas EDoF, Extended Depth of Field, och hur den funkar kan man läsa mera om här). Zoomen är som alltid digital.
I bildspelet:
- En gatuvy i halvdant ljus blir helt okej.
- Vi har sagt det förr: Strunta i digital zoom!
- När man inte har autofokus är det svårt att fota på nära håll. Vi gjorde sex försök, inget av dem lyckades.
Angående hårdvaran i övrigt har vi ingenting att klaga på. Alla detaljer känns väl genomtänkta och andas kvalitet. Batteritiderna är också generellt bättre än på många andra smartmobiler, med normal användning klarade vi oss ofta i ett par dagar utan att behöva ladda.
Kan allt, i princip
Det här är mobiler som hör till kategorin ”kan allt”. Kamera finns, kompass finns, GPS finns, FM-radio finns, Bluetooth finns, HSDPA finns... C7 har t.o.m. en FM-sändare, vilket är ett elegant sätt att trådlöst skicka ut sin musik till en radio i närheten, oavsett hur simpel den än är. Vad gäller övriga funktioner som e-post, webbsurf, samtal, kalender, musik- och videospelare m.m, så finns allt. Och förstås Ovi Butik, Nokias egen appbutik. Där kan C7-ägare köpa en full version av Quickoffice – den version som följer med telefonen kan man bara titta på dokument med, inte skapa dokument. E7 med sin tydligare businessfokus skickar med en full version från start. På tal om dokument: på E7 funkar PC-kommandon som Ctrl-A/C/V, vilket ju underlättar redigeringen.
Men så var det det här med mjukvaran. Operativsystemet är alltså Symbian ^3. Det är en moderniserad version av samma gamla Symbian vi har sett i åratal nu och det är också det som är Nokias problem. I princip kan man göra vad som helst med en Symbianmobil, men vägen dit är många gånger onödigt krånglig. Ibland segar systemet också ihop och då händer det just ingenting hur mycket man än bankar på skärmen.
WAP???
Den som är van Symbiananvändare har ju förstås lärt sig var man kommer åt olika funktioner, men för den som t.ex. har använt en Android- eller iOS-mobil är Symbian en avskräckande upplevelse. Låt oss ta några exempel:
Det är svårt att veta om mobilen använder mobildata eller WLAN; trots att WLAN är på och telefonen är inloggad på ett nät kan ett program ändå välja att använda mobilnätet. Och oförlåtligt ofta kommer den famösa menyn för val av ”kopplingspunkt” upp, när det ju borde vara självklart att mobilen alltid prioriterar WLAN. Att man sedan ibland anger alternativen till ”Internet” och ”WAP”, istället för t.ex. ”3G” och ”WiFi” gör inte saken enklare. WAP är ett helt ogenomskinligt begrepp för yngre användare som inte var med på den tiden då det fanns något som hette WAP.
Kul med spel
För att visa att Nokia ändå hänger med i den moderna världen så finns Angry Birds förinstallerat på C7 och går att ladda ner för E7. Spelet är resurskrävande, vilket märks på att det blir lite ryckigt ibland, men det är spelbart. Den dyrare E7 har också en full version av Monopol installerat. Spelet är riktigt njutbart, med massor av 3D-effekter och spelpjäser som ser ut som de riktiga tennpjäserna. Vi hade jätteroligt med Monopol i flera timmar, tills vi nio (!) gånger i följd landade på restskatterutan som bestjäl en på alla de pengar man får när man passerar ”Gå”. Då började vi misstänka att den artificiella intelligensen inte funkar optimalt. Men annars är det en höjdare. Sociala medier finns också i Nokias värld (d.v.s. Facebook och Twitter), men appen ”Sociala nätverk” börjar med att först logga in på Nokia Ovi innan man kommer åt sina nätverk.
Programgenvägar kommer i klumpar om fyra.
Det finns tre startskärmar som man bläddrar mellan genom att svepa i sidled. En del tycker att det är lite, men om man är välorganiserad funkar det. En fördel är att de är ordnade som en karusell, alltså att man inte behöver bläddra bakåt när man har nått den sista. Från start är skärmarna rätt välfyllda med widgetar och genvägar på ett lite rörigt sätt, så det är kanske inte helt klart för alla att skärmarna faktiskt går att konfigurera.
Elvapunktsprogram till din egen startskärm
Om man ids konfigurera, vill säga. För att t.ex. skapa en programgenväg på startskärmen ska man 1. trycka och hålla ner på en ledig plats på skärmen tills ”Redigera startsida” kommer upp, 2. trycka på plustecknet på en ledig plats, 3. bläddra ner bland alla widgetar till ”Genvägar” och välja det. Då ramlar det in en modul med fyra färdigt inställda programgenvägar på startskärmen. För att välja vilka program som ska finnas i modulen får man 4. trycka och hålla ner på en av de fyra programikonerna, 5. klicka ”Inställningar” i pop up-menyn, 6. välja t.ex. Genväg 1 (som är förinställd på ”Kontakter”), 7. välja ”Genvägstyp” (”Program” eller ”Bokmärke”), 8. bläddra i programlistan som dyker upp och välja den app man vill ha. Och sedan ska detta 9. upprepas tre gånger till innan man 10. klickar på knappen ”Tillbaka” och sen ännu på 11. ”Klart”. (Är ni med ännu? Och vakna?) Det går inte att ha bara en programgenväg, de kommer alltid i klumpar om fyra. Jämför med Android: öppna programlistan, tryck och håll ner på valfri ikon, dra in den på startskärmen.
”Anpas” och ”uppd”
Det är alltså helt tydligt att Nokia tycker att man hellre ska ha widgetar på startskärmen, de är lättare att installera (se ovan p. 1–3). Och, på tal om widgetar: En underlig grej är också widgeten ”Telefoninstall. Konfig. din telefon” som ligger på startskärmen från start. Ifall man tror att den ger snabb åtkomst till alla inställningar så bedrar man sig. Här finns alternativen ”Dataöverföring”, som inte handlar om att välja mellan 3G och WiFi, utan om att överföra sina data från en gammal telefon eller en nätverkskopia. Alternativet ”Anpas. telefonen” låter en ge telefonen ett namn, välja ringtoner, bakgrundsbild och tema. Men inte välja sånt som skärmens ljusstyrka, skrivspråk eller andra inställningar. ”Installera e-post” låter en konfigurera e-postkonton (Ovi Mail, Gmail, Hotmail, Exchange och en del inhemska operatörers e-post). ”Progr. uppd.” kollar om det finns uppdaterad programvara, medan ”Luckguiden” ställer in vad som ska ske när man öppnar och stänger tangentbordet. Kuriöst nog ska man först besvara frågan ”Utför åtgärden automatiskt när luckan öppnas?” innan man kommer åt att välja vad det är för åtgärd (t.ex. öppna en ny anteckning eller SMS). Vi frågar oss dels vad alla de underliga förkortningarna (”konfig”, ”uppd”, ”anpas”) beror på, dels varför inte widgeten ger tillgång till alla inställningar på en gång?
De svarta sorgkanterna tar en massa utrymme.
Andra irritationsmoment är t.ex. webbläsaren, där en onödigt stor del av ytan tas upp av en rad knappar på skärmen. De försvinner efter en stund, men ifall Nokia som så många andra hade valt att ha två kapacitiva knappar (typ ”Meny” och ”Tillbaka”) under skärmen skulle man genomgående spara en massa dyrbar skärmyta. PDF-läsaren dras med samma problem. Och varken webbläsaren eller PDF-läsaren radar om textraderna när man zoomar ut och in.
Språk- och textunderligheter
Inbäddade YouTube-filmer i webbläsaren fungerar, men inte Vimeoklipp. En separat YouTube-app finns också, men den tycks egentligen bara vara en genväg till YouTubes mobila webbsida. Den billigare C7 hade Yles Arena färdigt installerad, men i en version som inte tillåter språkval, så FST:s program ser man inte. En senare version, som ska tillåta språkval, laddades ner från Ovi Butik, men den vägrade starta (Yle är uppmärksammat på problemet, så man kan vänta sig en förbättring).
Irriterande är också att användare inte får välja hur man matar in text. Är telefonen i stående läge har man en 3x4-knappsats som på gamla telefoner, vänder man den liggande får man en qwerty-knappsats. Textinmatningssättet Swype, som har haft stora framgångar i Androidvärlden, finns att ladda ner i en betaversion. Installerar man det ersätter det Nokias eget liggande tangentbord helt, så man måste avinstallera Swype för att få tillbaka till Nokias version. Och kuriöst nog funkar det bara i liggande läge, i stående läge har man fortfarande det gamla 3x4-bordet. För användare som är vana vid att snabbt kunna byta mellan olika textinmatningssystem och tangentbord är detta frustrerande.
Att se fram emot: WP7!
Nåja, vi kunde hålla på hur länge som helst med att räkna upp störande saker med operativet. Men kort sagt: i dessa tekniskt fullfjädrade mobiler visar operativsystemet Symbian visar sin ålder hela tiden. Som sagt går det mesta att göra, men det är många gånger onödigt komplicerat. Idag framstår en Nokiamobil som en kluven personlighet: hårdvaran är tuff, men mjukvaran är antikverad.
Och därför börjar vi tycka att lösningen med Windows Phone 7 kanske ändå inte är så dum. Då slipper man i ett slag det lappverk av nytt och gammalt som belastar den fina hårdvaran och kan börja på nytt, med ett rensopat bord. WP7 är visserligen ännu väldigt begränsat, men det utvecklas ju. Och användargränssnittet är snyggt, lättfattligt och logiskt. Tillsammans kan Nokia och Microsoft skapa mobiler som på allvar skiljer sig från mängden, men som har all den funktionalitet och flexibilitet som användarna kräver idag (Mobile Industry Review håller förresten med oss).
Specifikationer
Nokia E7 och C7
Smartmobiler
Nokia E7 på Nokias svenska webbplats
Nokia C7 på Nokias svenska webbplats
Övrigt:
Skriv- och menyspråk, E7: svenska, finska, engelska
Skriv- och menyspråk, C7: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska
Betaversionen av Swype (kan laddas ner på Ovi Butik): svenska, finska, engelska norska, spanska, portugiska, franska, italienska, polska, hebreiska
Medelpris enligt Hintaseuranta: E7 572 €, C7 358 €
PS: Den bloggplattform vi numera använder har funktionen ”Läs mera”, d.v.s. att långa blogginlägg kan fortsätta på en annan sida, men för dem som följer bloggen via en RSS-läsare funkar det inte; hela inlägget visas ändå i en enda lång korv. För att krympa ner inlägget åtminstone en aning har vi beslutat att börja länka till tillverkarens egen specifikationssida i de fall det är möjligt.
