Årets duell: Omnia vs Xperia (arkiv 2008)
Vi har haft några hektiska veckor tillsammans med höstens två Jesuslurar – Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1). I bloggosfären har man ju länge väntat på och talat om de här telefonerna som till sina specifikationer verkligen är imponerande, börjande med hela ”bokstavssoppan” HSDPA (snabb mobildata), WiFi (trådlös uppkoppling), GPS (navigation), aGPS (snabbfix av positionen), RSS (nyhetsströmmar) och fortsättande med Bluetooth, kamera, mediaspelare, radio, Office-program. Och förstås pekskärm.
De här är båda mobiler som får seriösa mobilanvändare att fnissa åt iPhone – de har allt som den saknar (MMS, vidarebefordran av textmeddelanden, kopiera-och-klistra, möjlighet att skicka filer via Bluetooth) och mer därtill.
Första intrycket: iPhoneaktigt vs. sobert
Det första intrycket av Samsung Omnia är mycket iPhoneaktigt: fronten domineras av den stora skärmen (3,2 tum). Under den finns knappar för lur på och lur av och mellan dem en knapp som antingen fungerar som en optisk joystick eller som en fingermus. Till utformningen är luren kanske lite intetsägande – den ger ett sakligt och funktionellt intryck, för att säga det vackert.
Xperia är några millimeter kortare och smalare, men i gengäld 5 millimeter tjockare. Med tanke på att den har ett utfällbart, fysiskt tangentbord är det kanske inte att undra på. Knappsatsen ser verkligt sober ut, med knappar i borstad metall som är formgivna med ett knappt synligt prismamönster. Apparaten känns tung och gedigen och slidemekanismen för att skjuta ut tangentbordet känns välgjord. Tills man tappar telefonen i golvet och skadar mekanismen så att det uppstår en ful glipa mellan tangentbord och skärm (vi talar av bitter erfarenhet)... På fronten finns en hel ansamling av fysiska knappar som tyvärr är gjorda av högglansig plast och ser, tja... plastiga ut. Knapparna är lur på och av, en okej-knapp (som fungerar som tillbaka-knapp), en optisk joystick omgiven av en fyrvägsvalknapp och Panel-knappen (mera om den senare). Dessutom har man lånat två av ”häftklammerknapparna” från W880, de är egentligen helt onödiga, eftersom de bara dubblerar funktioner som man kan nå lika bra genom att klicka på skärmen.
Båda mobilerna har förstås fotolampa och kameraobjektiv på baksidan. Och båda är de helt oskyddade, Xperias objektiv dessutom en aning upphöjt från ytan. När man hanterar telefonen i utfällt läge är det, åtminstone för oss, helt omöjligt att inte sätta fingrarna på objektivet, som alltså bums blir nedsmetat med fingerflott.
Widgets och genvägar på Omnia
En sak som ju iPhone har är ett oerhört lättanvänt användargränssnitt, medan både Xperia och Omnia dras med Windows Mobile, om än lätt maskerat med egna ”skal” som ligger över det tråkiga, och inte helt intuitiva operativsystemet. De två tillverkarna har valt lite olika vägar för att förbättra användarupplevelsen.
På Samsung Omnia har vi samma typ av gränssnitt som det vi redan såg i deras Touchwiz-lur, med en skärm som i grundläget har genvägar till vissa basfunktioner via en rad ”widgets” som ligger i en docka i skärmens vänstra kant. För att använda dem drar man ut dem ur dockan och in på skärmen – fånigt nog kan de inte aktiveras medan de ligger i dockan. Klickar man istället på texten ”Huvudmeny” nertill på skärmen dyker en skärm med 15 genvägar till de mest använda applikationerna upp. Därifrån kan man bläddra vidare till en ny skärm med ytterligare 13 program (ikonerna ”program” och ”inställningar” finns på båda skärmarna). Och om man vill ha snabb tillgång till ännu flera program eller filer klickar man på ”Genvägar” och får upp ytterligare en skärm med plats för tolv ikoner som man kan välja själv. Tillbaka till widgetläget kommer man lättast med ett tryck på (den fysiska) menyknappen på sidan av luren. Allt det här är fingervänligt och ganska logiskt med sammanlagt 40 genvägar bara några få klick bort. Att växla mellan skärmarna går snabbt. En del av applikationerna är också optimerade för fingerstyrning, medan andra, t.ex. meddelandefunktionerna, förlitar sig på Windows Mobiles eget gränssnitt.
Det följer med en pekpenna med Omnia, men fånigt nog har den ingen plats i mobilen, utan den ska hänga som ett mobilsmycke på sidan. Att den ser ut som en eyeliner är något som säkert kan avskräcka en del humorbefriade machomän. Men samtidigt ska det påpekas att vi inte har behövt pekpennan en enda gång under testperioden. Kombinationen av stor skärm och inte överdrivet hög resolution gör nämligen att också WM:s minsta kryssrutor kan hanteras med tumnageln. En lätt vibrationsfeedback underlättar hanteringen.
Panelerna gör Xperia
Sony Ericsson Xperia har valt en annan väg. Här är man beroende av såkallade paneler, som är en sorts skrivbordsapplikationer som innehåller genvägar till olika funktioner. Den som dyker upp från början är en ”Idag”-panel i typisk WM-anda. Den visar klocka, kalendernoteringar, inkomna meddelanden och sånt. Dessutom finns det två Sony Ericsson-paneler som kan konfigureras, t.ex. med genvägar till några favoritprogram, RSS-strömmar och kortnummer. Att konfigurera dem är inte helt logiskt, bl.a. lyckades vi få in både RSS-strömmar och senast använda applikationer i den ena panelen, men inte i den andra. Irriterande är också att om man ställer in sin hemort (behövs för klockan och den lilla vädervisaren) på den ena panelen så överförs inte informationen automatiskt till den andra. Antalet RSS-strömmar som kan visas är maximalt 10, men det kräver att man ägnar hela panelen enbart åt dem och tar bort alla klockor, programstartare, möten och annat. RSS-junkies bör lägga på minnet att detta är enda sättet att få tillgång till RSS-strömmar – det finns ingen skild RSS-läsare i programmenyn. Detsamma gäller flera andra funktioner: det enda sättet att komma åt dem är via panelerna. Därför är det lite synd att växlingen mellan panelerna är seg. Från det att man tryckt på Panel-knappen till det att hela den valda panelen är inläst och aktiv kan det gå tio sekunder. Det är för långsamt för något som är själva grundbulten i hanteringen.
I det färdiga panelutbudet finns också en panel för mediespelaren, som är en snygg, lätthanterad sak som till det yttre påminner om dem vi har sett i SE:s vanliga mobiler. Radion kommer man också åt via en egen panel. Flera paneler går att ladda ner efterhand (vi hann testa en lite kul Facebook-panel, t.ex.). Hur viktigt det här paneltänkandet är för denna lur fattar man när man ser att panelerna har fått en helt egen fysisk knapp, så man ska kunna komma åt dem i alla lägen. På panelskärmen som dyker upp när man trycker på Panel-knappen ryms nio paneler.
Xperia har en strålande fin skärm med hög resolution (800x480 mot Omnias 400x240). Det lämpar sig utmärkt för att se på film och bilder med, men försvårar hanteringen av WM:s menyer; text och klickrutor blir väldigt små. Däremot behövde vi inte pekpennan här heller, man klarar sig bra med den optiska joysticken och tangentbordet i de lägen då fingrarna känns för klumpiga.
Se själva: inga knappar för å, ä, ö!
Smörgåsbords- och språkkatastrof på Xperia
Innan de två telefonerna kom trodde vi sådär lite spontant att det var Xperia som skulle bli Prylbloggsredaktionens personliga favorit, eftersom den har ett riktigt, fysiskt, utskjutbart qwerty-tangentbord. Och där bedrog vi oss. Sony Ericsson har nämligen gjort det katastrofala beslutet att den variant av Xperia som säljs i Finland är den internationella, inte den svenska. Så qwerty-tangentbordet saknar knappar för å, ä, ö! För att skriva ett å eller ett ö på Xperia ska man skriva ”a” resp. ”o” och sedan trycka fem gånger på en accentknapp (ä kräver ”bara” fyra tryckningar)! Om man till detta tillägger att XT9 (ordbok) bara finns på engelska så kan man inte heller spara knapptryckningar genom att skriva a, a, o och låta telefonen gissa rätt ord.
För att göra det hela ännu värre finns det inte heller något annat on-screen-tangentbord än Windows Mobiles verkligt minimala lilla pekpennetangentbord, där skanderna också kräver extra tangenttryckningar. Ingen fingervänlig mobiltelefonknappsats på skärmen, så man kan inte kasta iväg några snabba enhandsskrivna textisar. Fysiskt tangentbord och tvåhandsgrepp krävs alltid. Och sex knapptryckningar för ett ynka litet ”ä”. Vad tänkte ni på, Sony Ericsson? (Sen finns ju de olika WM-varianterna för att skriva för hand direkt på skärmen, men man måste skriva på det sätt som telefonen vill och det kräver pekpenna.)
Språkkunnig Omnia
Av det enkla skälet blev Samsung Omnia vår favorittelefon. Den har inget fysiskt tangentbord, men flera on-screen tangentbord att välja mellan (två qwerty-varianter och ett telefontangentbord, inget av dem så litet att pekpennan skulle behövas – med undantag för WM:s patetiska pekpennetangentbord, som har slunkit med här också). Handstilsigenkänning saknas i Omnia – eller, den finns inte, men vi saknar den inte heller. Eftersom det finns XT9 även på svenska och finska kan man strunta i att å, ä och ö ligger begravda nere i teckenmenyerna. Omnia har XT9 på många språk (inklusive finska och svenska) – att växla mellan dem kräver visserligen sju skärmklick, men det går. Dessutom går det att byta menyspråk, även om det i praktiken betyder att man måste ominstallera hela operativsystemet.
I fråga om snabbhet och förmåga att hantera många applikationer utan att sega ihop helt vinner Omnia. Ett långt tryck på menyknappen öppnar dessutom en programhanterare där man kan stänga av program vid behov. På Xperia väljer man gärna att klick i stängningsrutan inte bara stänger fönstret, utan hela programmet, för applikationer som är öppna i bakgrunden får luren att sega ihop. Vi gillar också att Omnia har en rörelsesensor som vänder skärmen automatiskt när man vänder telefonen (och att funktionen kan stängas av om den känns irriterande). På Xperia har man inga val. Telefonen hopfälld = stående skärm, utfälld = liggande skärm.
Omnias svårfunna mobildatainställning
Båda lurarna är HSDPA-telefoner med maxhastigheter på 7,2 Mbps och båda har de WLAN. Att surfa med dem är inga problem – de följer den moderna trenden att komplettera Internet Explorer med Opera Mobile. På Xperia är det lättare att stänga av mobildataanslutningen när man vill vara säker på att man faktiskt surfar via WLAN. På Omnia har den annars så utmärkta widgeten ”Wireless Manager” dumt nog inget alternativ för att stänga av mobildata men i övrigt låta telefonen vara på, så det krävs mycket mera grävande i menyerna. Webbläsaren Opera har ju fått många lovord, men på båda lurarna upplever vi att den fryser eller blir seg ibland.
Kontorsapplikationerna är Office Mobile på båda, meddelanden och e-post hanteras så som de nu brukar hanteras på WM-mobiler, inga överraskningar där.
Bilder kan man förstås skicka per MMS, e-post och Bluetooth. I Omnia finns dessutom ShoZu färdigt installerat, liksom i de flesta andra Samsung-lurar, vilket är en bra hjälp för den som bloggar via mobilen. Den funktionen saknas i Xperia (men det kan vara för att ShoZu har problem med att göra applikationer för WM-mobiler med hög skärmresolution – det har man åtminstone sagt i fråga om bristen på ShoZu för HTC-lurar med hög skärmresolution). Xperia låter en bara sända bilder till ens ”Space” på Windows Live.
Foton med och utan pekskärmsfokus
Kamerorna är nu sådär. Omnia ståtar med fem megapixlar och autofokus, men bilderna blir ofta väldigt bleka och färglösa – i många fall lönar det sig att koppla på läget ”Höstfärger” för att få mera liv i färgerna. Menyerna är lätta att hantera direkt på skärmen och det går att geotagga bilderna. Xperia har pekskärmsfokus och naturligare färgåtergivning på sin 3,2-megapixlare. Men mörka novemberdagar är det inte helt lätt att hitta tillräckligt mycket ljus för att få riktigt skarpa bilder med någondera mobilerna. Och för båda gäller det att det inte är någon idé att ta bilder innan man har putsat den nedkladdade linsen... (exempelbilder finns på Flickr, länk nedan). Xperia komprimerar sina tremegapixelbilder rätt häftigt, de ”väger” 200–400 KB per styck, medan Omnias femmegapixelfoton väger in på 1–1,5 MB. Skillnaden syns tydligt när man ser på bilderna i 100 % på skärmen.
I 100 % ser man att Xperia komprimerar bilderna kraftigt. Mera testbilder här.
Omnia tar generellt blekare bilder, men de visar inte lika mycket komprimeringsartefakter.
GPS finns förstås i båda telefonerna, med aGPS, som alltså söker en fixpunkt via basstationer i mobilnätet, vilket gör att GPS:en hittar ens position snabbare. På Omnia finns Route 66 färdigt installerat på det medföljande 16 GB-minneskortet (men det är litet svårt att hitta, det finns i programmenyn under namnet ”Samsung Mobile Navigator”) och kartorna täcker Finland, Sverige, Norge och Danmark. Glädjande nog fungerar adresserna både på finska och svenska i vårt tvåspråkiga land. Xperia erbjuder lite snålt nog bara en testversion av Wayfinder Navigator. Båda telefonerna har också Google Maps, som laddar ner kartor via mobilnätet.
Film är bättre på Xperia
Musik och media fungerar bra, men som sagt vill man hellre se på film på Xperia. Vi ”lånar” Xperias James Bond-trailer för att kolla den också i Omnia och när man tittar på den på båda telefonerna samtidigt är skillnaden stor. Där Xperia visar en himmel där färgen mjukt skiftar från vitt till blått visar Omnia en randig himmel, t.ex. Däremot har Omnia ett bredare filstöd, så man behöver inte konvertera filmer i samma utsträckning som med Xperia. På Omnia finns det flera applikationer för bildvisning; Diabilder, Mediaalbum och Digital Frame och det tar lite tid innan man kommer underfund med vilken man vill använda när (Digital Frame har t.ex. lite bildredigeringsmöjligheter). På Xperia väljer man naturligtvis att gå via den snygga mediepanelen för musik, film, spel och bilder. Windows Media ligger i bakgrunden och lurar på båda lurarna. Radio finns på båda telefonerna. De är inte integrerade i mediemenyerna, men den kritiken kan man väl rikta mot nästan alla mobiler... Musik och bilder kan lagras på minneskort – med båda mobilerna måste man ta bort batterilocket för att komma åt korten.
Båda lurarna kommer med en handsfree-sladd som också fungerar som adapter för de egna favorithörlurarna – Xperia använder dessutom en 3,5 millimeters plugg, så man kan koppla in dem direkt i telefonen (kombinationen adaptersladd + egna lurar ger en megalång sladd, nämligen). Omnia använder en typ av jätte-in-ear-lurar som inte passade oss alls, så det är bra att de kan bytas ut.
Kalenderwidgeten på Omnia tycker inte om november. Den gick direkt från oktober till december. Klickar man på widgeten öppnas kalendern, som visar rätt månad.
Nej, ingen är perfekt...
Båda lurarna dras med småfel och buggar. På vår första Xperia kom det ingen PIN-kodsförfrågan innan Idag-skärmen hann aktiveras, vilket betyder att man lätt tror att telefonen är igång, och sedan undrar varför ingen ringer på hela dagen, eftersom själva telefondelen inte startas utan PIN-koden. För att få en PIN-kodsbegäran måste man gå in och peta i menyerna via systemstatussymbolerna i skärmens övre kant. På den Xperia vi fick efter att den första fallit i golvet fanns inte detta problem. På vår första Xperia slutade accentknappen som ger å, ä och ö att fungera, men den hämtade sig efter det annars så fatala fallet. En fånig detalj, som tydligen inte är en bugg, är att man inte kan ha både klocka och batteristatus samtidigt i den övre menyraden – det skulle finnas plats, men aktiverar man klockan så försvinner batterisymbolen.
På Omnia måste man kolla att rutan ”använd Unicode vid behov” inte är förkruxad i meddelandeinställningarna. Är den förkruxad skickas alla textisar i Unicode, och då ryms bara 70 tecken per textis! En klar bugg är att kalenderwidgeten påstår att det är oktober, trots att både systemklockan, kalendern och Samsungs egen klocka/alarm vet att det är november (i praktiken hoppade widgeten över hela oktober – när detta skrivs är det den första december, vilket kalenderwidgeten också säger att det är). En stor brist är att kommande möten inte visas på Omnias huvudskärm, något som vi tycker borde vara en självklarhet.
Flitig användare laddar ofta
Omnia klarar sig ca 3 dygn med moderat användning, nästan en vecka med mycket liten användning. Xperia klarar sig ungefär lika länge. WLAN och framför allt GPS tömmer batteriet snabbt och den som använder mobilen mycket laddar nog batteriet dagligen. För att spara batteri väljer man i regel att låta skärmen släckas så snabbt som möjligt när den inte används. Därför är det fiffigt att Xperia kan signalera med ljussignaler t.ex. om missade samtal eller inkomna textisar. På Omnia måste man sätta på skärmen för att se om det har hänt något.
Ifall nu någon fortfarande tror att en mobil främst är till för att ringa med så kan vi berätta att det är lätt som en plätt med båda mobilerna. Båda två matchar de namn och/eller telefonnummer som man matar in med dem som finns i telefonboken. Båda har kortnummer, Omnia via en widget på huvudskärmen, på Xperia kan man programmera in favoritnummer i två av panelerna. Ljudet är okej i båda.
Valet blir rätt klart
Så, vilkendera ska man välja? Prismässigt ligger de i samma klass, egenskaperna är i stort sett lika. På de punkter de skiljer sig åt är inte den ena nödvändigtvis bättre än den andra, utan det är snarast fråga om tycke och smak. Och som sagt: den perfekta mobilen är inte uppfunnen ännu. Men ska vi säga såhär: Om Sony Ericsson lyckas pigga upp panelhanteringen i nästa firmwareuppdatering och om de börjar ta in den svenska versionen med riktiga knappar för å, ä och ö så skulle vi ha svårt att välja mellan de två. Men i det här läget är valet ganska klart.
Se mera bilder tagna med båda mobilerna här!
Specifikationer
Samsung Omnia (i900) och Sony Ericsson Xperia (X1)
Smartmobiler med pekskärm.
Storlek, Omnia: 112 x 57 x 12,5 mm, 120 g
Storlek, Xperia: 110,5 x 53 x 17 mm, 158 g
Skärm, Omnia: 3,2 tum, 240x400, 65K TFT
Skärm, Xperia: 3 tum, 800x480, 65K TFT
Operativsystem, båda: Windows Mobile 6.1 Professional
Nät, båda: GSM 850 / 900 / 1800 / 1900 MHz, HSDPA 850 / 900 / 2100 MHz (max 7,2 Mbps), GPRS, EDGE
Övriga kommunikationer: Bluetooth: 2.0 + EDR, WiFi, GPS
Navigatorprogram, Omnia: Route66 + Google Maps
Navigatorprogram, Xperia: Wayfinder Navigator (testversion) + Google Maps
Minne, Omnia: c:a 100 MB ledigt + 16 GB minneskort (mikro-SD, medföljer)
Minne, Xperia: c:a 300 MB ledigt, plats för minneskort (mikro-SD)
Taltid, Omnia: max 6,5 h (tillverkarens uppgift)
Standbytid, Omnia: max 450 h (tillverkarens uppgift)
Taltid, Xperia: max 10 h, HSDPA 6,5 h (tillverkarens uppgift)
Standbytid, Xperia: max 500 h, HSDPA 640 h (tillverkarens uppgift)
Kamera, Omnia: 5 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus, ansiktsigenkänning
Kamera, Xperia: 3,2 mp, digital zoom, fotolampa, autofokus (inkl. pekskärmsfokus)
Underhållning: FM-radio, mediespelare (musik, film, foto), Java, spel.
Medieformat, Omnia: MP3 / ACC / ACC+ / eACC+ / WMA, DivX / Xvid / WMV / MP4 / 3GP / MPEG4 / H.263
Medieformat, Xperia: MP3 / AAC / MPEG4
E-post, Omnia: POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook
E-post, Xperia: POP3 / SMTP / IMAP4, Stöd för Microsoft Exchange / Outlook
Övrigt: kalender, kalkylator, Office Mobile, klocka, alarm, m.m.
Menyspråk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska (byte av språk kräver ominstallering av operativsystemet)
XT9-språk, Omnia: Svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, holländska, tjeckiska, polska
Menyspråk, Xperia: Engelska
XT9-språk, Xperia: Engelska
Medelpris enligt Hintaseuranta, Omnia: 648 €
Medelpris enligt Hintaseuranta, Xperia: 689 €
(Ursprungligen publicerad 01/12/08.)
