Som alla vet vid det här laget ska Nokia skippa operativsystemet Symbian. Men än är det inte riktigt dags, för fortfarande släpper företaget Symbianmobiler. Vi har testat en nykomling, Nokia 701 som kör den senaste varianten av operativet, Symbian Belle.

Till det yttre är det här en förvånansvärt liten och smäcker mobil – i alla fall jämfört med de jätteblaffor som vi har testat nyligen. Vår testmobil har ett mörkgrått färgschema, men det finns färgvarianter. Hörnen är mjukt rundade och dessutom avfasade nertill på ett sätt som gör att den ser smalare ut nertill än upptill. Skärmen är på modesta 3,5 tum (i formatet 16:9, 360x640 pixlar), så det här är en mobil som slinker ner i nästan vilken ficka som helst. Luckan på baksidan är i metall. Tar man av den ser man att Nokia har valt en ovanlig lösning för sim-kortshållaren, den är utformad på samma sätt som en minneskortshållare: kortet trycks in i en liten skåra, för att få ut kortet igen trycker man det lite inåt, så att en fjäder frigörs och kortet spottas ut. Ovanlig, men förvisso fungerande (om man inte som Prylbloggsredaktionen dumt nog använder ett mikro-sim med adapter; det går snällt in, men kommer sedan inte ut mera – en erfarenhet som kostade oss 55 euro i en servicebutik).

Hederliga lurknappar

Det här är förstås en pekskärmsmobil, så de enda fysiska knappar som finns är upptil på/av, på sidan volymknappar med röststyrningsknappen som vanligt mellan dem, en låsknapp och kameraavtryckaren. Under skärmen finns tydligt markerade fysiska knappar, de gammaldags, hederliga röd och grön lur med en menyknapp i mitten.

Hårdvaran är helt okej, speciellt med tanke på att den här inte hör till de dyraste mobilerna. Kameran är på 8 megapixel, processorn på 1 GHz, mängden RAM är 512. WiFi, Bluetooth, HSDPA, GPS och allt sådant finns förstås också. Plus en FM-sändare för att skicka över musik från mobilen till en radio. Det interna lagringsutrymmet är på 8 GB och kan utökas med minneskort. Dessutom är mobilen utrustad med ett NFC-chip (Near Field Communication). Det är en relativt ny tekonologi som man kanske inte har så stor nytta av ännu, men om det t.ex. finns två telefoninnehavare som spelar gratisversionen av Angry Birds kan de använda NFC till att låsa upp flera gratisnivåer i spelet – ett smart sätt att visa nyttan med NFC. Andra användningsområden är t.ex. att para hörlurar och mobiler och föra över filer mellan två mobiler.

Pausbild: Gatuvy. Fungerar, i liten skala.

Större frihet på skärmen

De mest synliga skillnaderna i användargränssnittet är att man numera kan ordna sina hemskärmar mycket friare än förr: appar och widgetar kan placeras var som helst på de maximalt sex startskärmarna. Precis som på Androidmobiler trycker man och håller ner på en ledig yta för att sätta in saker på skärmen. Varje skärm kan ha sin egen bakgrundsbild, vilket ju är bekvämt för dem som t.ex. har skilda skärmar för jobb och fritid och snabbt vill kunna skilja på dem. Nokia skickar också med ett tjugotal widgetar, t.ex. för väder, FM-radion, favoritkontakter och WiFi-kontroll. En annan likhet med Androidvärlden är rullgardinsmenyn, där man kan se notifikationer och slå på och stänga av mobildata, WiFi, ljud, bluetooth. Ett klick på en symbol tar en direkt till motsvarande inställningar. Bra är också att fontstorleken i användargränssnittet kan varieras. Applistan har sluppit den underliga mappindelning som Nokiamobiler länge drogs med, nu ligger alla appar direkt i programmenyn, som på alla andra mobiler.

Allt bra, men...

Så långt låter allt jättebra. Det uppfräschade operativsystemet känns också snabbt och smidigt – och är ett av de få som fungerar konsekvent både i porträtt- och landskapsläge.

Men: det här är första gången hittills som Prylbloggsredaktionen i sina testanteckningar har skrivit ”INGET FUNKAR PÅ DEN HÄR S*T*NS MOBILEN” – och det är förstås inte helt sant, utan snarare ett uttryck för vår frustration i en desperat stund. Frustrationen hänger ihop med appar som använder sig av nätet via mobildata eller WiFi. För allt för ofta hände det att vi fick felmeddelanden eller att saker och ting bara gick oändligt långsamt, trots att anslutningen var snabb och stabil. Vi blev frustrerande när vi klickade på en rubrik i ett e-postmeddelande och sen satt en evighet och stirrade medan mobilen försökte tanka ner innehållet. Vi blev frustrerade när telefonen berättade att det finns en ny version av Nokia Maps, men den aldrig ville ladda ner den. Och när Social-appen gång på gång sa att ”tjänsten är inte tillgänglig”, trots att alla kontouppgifter hade angetts. Och när den sedan påstod att ”unable to connect to gateway”. I Nokias appbutik blev vi frustrerade över att det hette att en app höll på att laddas ner, men ingenting händer. Eller när vi fick beskedet ”there was a problem opening this page”. Eller när en app som flera gånger har vägrat att bli nedladdad äntligen kommer och man sitter i evighet och stirrar på ”preparing installation” – bara för att sedan få beskedet ”unable to complete installation” (citaten är på engelska för att vår testtelefon är gjord för sydligare marknader, så engelska var det enda för oss begripliga språket – mobiler som säljs i Finland har förstås andra språkval).

Ibland kunde testmobilen i och för sig vara blixtrande snabb, t.ex. med att hitta en position och visa det på kartan. Och när de nätberoende apparna fungerar så fungerar de jättebra. Problemet är att de ibland inte fungerar. Med tanke på det är det kanske bara bra att mobilen inte har någon inbyggd WiFi-hotspot och att det inte heller går att ladda ner Joikuspot för denna mobil (man kan alltså inte dela sin mobildataanslutning med andra via WiFi).

Fysisk kameraknapp är inte allt

Ett utsnitt av bilden ovan visar hur detaljerna smetas ut.

Kameran är sådär. Den använder sig av Nokias fixfokussystem som inte är ofelbart och som inte klarar att fokusera på mindre än 50 cm avstånd. Många av våra foton som togs normala decembermulna dagar uppvisar en överdrivet röd ton och bilderna är så hårt komprimerade att detaljerna blir utsmetade om man tittar på dem i full storlek på datorn. Standardinställningen för foton är formatet 16:9 med 6 megapixel. Vi är glada över att mobilen har en fysisk kameraknapp, men önskar att den hade suttit på en kamera av lite bättre kvalitet.

I Nokias appbutik finns Swype för den som inte känner för att skriva genom att dutta. Som vanligt är den bunden till de språk som redan är installerade i mobilen, man kan alltså inte välja att installera egna språk. Fånigt är det att man måste starta om telefonen om man byter från standardtangentbord till Swype eller vice versa.

För att överföra filer kan man använda bluetooth eller koppla in telefonen till datorn (men Nokias Multimedia Transfer-program för Mac funkar inte med 701). Men det går också att använda masslagringsläge och då är det ju bara att dra och släppa filerna.

Batterislukare

Enligt tillverkaren ska batteriet klara av att hålla mobilen i viloläge i 550 timmar (nästan 23 dygn), men i så fall ska nog mobildata vara avstängt. Med normal autouppdatering av e-post och sociala appar dog mobilen i regel efter två dygn!

Slutsatsen är att detta är en liten, nätt och trevligt utformad telefon för den som prompt vill fortsätta använda Symbian. Själva operativet fungerar också smidigare numera, men segheten i fråga om allt som kräver nätkontakt är störande.

Nokia 701
Smartmobil med Symbian Belle
Specifikationer

Telefon- och skrivspråk: kan ej uppges – testmobilen är inte gjord för den finska marknaden (den hade engelska, nederländska, tyska, franska, italienska, portugisiska, spanska, turkiska).

Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 325 €