1. Formgivningen. Till det yttre är Lumia 800 en nästan identisk kopia av Nokias Meego-lur N9.
2. Operativsystemet. Har man sett en Windows Phone-mobil så har man sett dem alla. Microsoft håller mobiltillverkarna i hårda tyglar, de får knappt alls modifiera operativet.

Därmed inte sagt att det här är en dålig mobil.

Standardfotot på Prylbloggens glaspärlor. Bra färger, bra skärpa. 

Formgivningen berömde vi redan i vår recension av N9. Lumia 800 har fått en fysisk kameraknapp och blixten på baksidan har flyttats en aning, annars är de två modellerna lika. Vi har samma förtroendeingivande genomfärgade polykarbonat (= ingen färg som kan skavas av) och samma inbjudande design med mjuka former – också på skärmen, som är vagt rundad i kanterna och därför känns väldigt svepvänlig. I likhet med N9 använder Lumia förresten mikrosimkort och har inte plats för externt minneskort.

Kör med Nokia

I mjukvaran ser man några skillnader, jämfört med andra Windows Phone-mobiler: på startsidan ligger från början paneler som leder till de (än så länge) Nokiaspecifika apparna Nokia Kartor, Nokia Kör och Nokia Musik. Att få ett navigationssystem med på köpet när man skaffar sin mobil är ju definitivt ett plus, i all synnerhet som Nokias kartor kan laddas ner och sparas i mobilen, så man slipper höga datakostnader utomlands. Med Nokias kartlösning kan man, i motsats till Microsofts eget kartsystem, göra sökningar på båda de officiella språken, och så ska det ju vara. Däremot visas kördirektiv med finska gatunamn – ”Sväng till höger in på Hämeentie” är inte kul för den som letar efter Tavastgatan. Navigatorn har inte heller något fotgängarläge, men annars vill vi inte gnälla allt för mycket för en app som ökar mobilens värde med 50–70 euro (som separata navigationsappar på konkurrerande plattformer tenderar att kosta).

Nokia Musik är en app där man dels hittar musik som man köpt i appen eller överfört från datorn, dels en ”mixradio” – blandad musik i lite olika genrer. Mixradiokanalerna strömmas över nätet, men kan också laddas ner så man kan lyssna på dem offline. Gratis. Nackdelen är att man inte riktigt vet vilka låtar som ingår förrän man har lyssnat på dem alla och man kan inte hoppa över mer än sex låtar i timmen p.g.a. ”krångliga radiolicensieringsregler”, som det heter. Men gratis är ju alltid gott. Dessutom berättar appen vilka band som har spelningar i närheten under den närmaste tiden. En annan sak är sedan att det kan vara lite förvirrande med separata Nokia-musikappar och Microsoft-musikappar i samma mobil.

Hur operativsystemet Windows Phone fungerar i övrigt kan man läsa mera om t.ex. i vår recension av HTC Titan.

Under vår testperiod fungerade mobilen utan problem. Både mobilen och den utmärkta Amoled-skärmen reagerar snabbt och utan att bråka – även om skärmen med sina 3,7 tum känns lite liten (den är faktiskt 0,2 tum mindre än på N9, beroende på att touchknapparna Tillbaka, Hem och Sök tar upp lite utrymme längst ner på fronten). Basgrejer som att ringa, SMS:a, e-posta och hålla sig à jour med sina sociala nätverk fungerar bra och webbsurfande ganska bra, bara man kommer ihåg att Windows Phone inte stöder flash.

Utomhusvy. Ingen kromatisk aberration där de mörka grenarna möter
den ljusa himlen, men i full storlek ser man gengäld lite oskärpa i detaljerna. 

Ingen Swype

Att skriva går förhållandevis lätt, speciellt om man utnyttjar den inbyggda ordgissningsfunktionen (och hoppas att Microsoft med tiden fixar så att det blir lättare att skapa sammansatta ord). På tal om det: en del Nokiaanvändare har kanske vant sig med appen Swype, som gör att man kan skriva genom att glida med fingret från bokstav till bokstav istället för att dutta på dem, men något sådant finns inte här, för Microsoft tillåter inte sådana ingrepp i operativsystemet. Det finns en del separata skrivappar på Marketplace: idén är då att man skriver i appen och sedan kopierar in sin text i ett mejl eller meddelande, men de vi har testat är förfärligt buggiga. Och en varning: räksmörgåsproblemet, som vi talade om i testet av HTC Titan, finns kvar. Det gäller alltså en del externa appar, inte de inbyggda som SMS och e-post.

Ett minus måste vi ge för batteritiden: i viloläge, helt utan aktiv användning, töms batteriet på 1,5–2 dygn, det är inte bra. I aktiv användning gäller det att ladda åtminstone en gång per dag. I en del fall har korta batteritider berott på ett fel som Nokia åtgärdade med en mjukvaruuppdatering, men vår testmobil verkar inte höra till den gruppen – se t.ex. Digitoday. Lite störande är också att Nokia har lämnat bort den främre kameran, så videosamtal funkar inte. Mycket störande är att mobilen inte fungerar som WiFi-hotspot (man kan alltså inte utnyttja mobilens mobildataanslutning för att surfa trådlöst med datorn) – men med tanke på batteriets ringa uthållighet kanske det var ett övertänkt val från Nokias sida?

Interiör i rimligtvis helt okej ljus...

... men utsnittet i full storlek visar ett fult färgbrus.

Kameran hör inte till de bästa som Nokia har presterat och rent tekniskt sett är den sämre än i N9. En del recensenter har berömt dess förmåga att ta bilder i sämre ljus, men där håller vi inte med; man får lätt ett tydligt färgbrus i bilderna så fort det inte är utomhusdagsljus. Det kan eventuellt fixas om man dyker ner i menyerna och petar på de många inställningarna – men i ärlighetens namn: hur många börjar med att gå igenom scenval, vitbalans, exponering, ISO, område för ljusmätning, kontrast och mättnad innan man tar en bild med en mobilkamera? I goda ljusförhållanden får man däremot ganska detaljrika bilder med okej färger, även om man på en större skärm ser att detaljerna lätt blir lite suddiga. Den digitala zoomen (max 3x) avråder vi som vanligt från att använda: resultatet blir inte onödigt pixligt, men enligt vår erfarenhet nog suddigt. Lysdiodblixten fungerar bra, på kortare avstånd. Med ett långt tryck på kameraknappen kommer man direkt in i kameraappen, också om mobilen är i viloläge, det tycker vi att är bra.

Bra kan bli bättre

Trots de här invändningarna vill vi påpeka att Lumia är en trevlig mobil. Till utseendet skiljer den sig från mängden och hårdvaran är alldeles utmärkt. Windows Phone 7.5 är ett trevligt och lättanvänt operativsystem som börjar kännas ganska moget, även om det alltid finns rum för förbättringar (något av det vi kan vänta oss i Windows Phone 8 kan man läsa om på Mobil.se). Den som absolut vill bli av med sin gamla Symbianmobil, men ändå hålla fast vid Nokia kan lugnt satsa på den här mobilen – men de som har mera tålamod väntar kanske på den lite hottare Lumia 900, eller vad den sen heter när den kommer hit.

En sista bild: Så här långt räcker blixten i ett kolmörkt badrum.

Specifikationer: Se Nokias webb (på svenska)

Övrigt:

Menyspråk: svenska, finska, engelska, danska, norska, tyska, nederländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, tjeckiska, polska, ryska, grekiska, ungerska, kinesiska, koreanska, japanska.
Skrivspråk: samma, plus filippinska, indonesiska, malajiska, turkiska, ukrainska.
Pris: Nokias rekommenderade pris: 529 €, medelpris enligt Hintaseuranta: 461,27 €

Andras åsikt:

”Framtiden uppdaterad” på Mobil.se

”Microsofts och Nokias fullträff i test” på IDG.se

”The first Windows Phone handset from the Finns arrives” på Techradar

”Nokia's vanguard Windows Phone has arrived” på The Verge

Idag berättade Nokia när Windows Phone-luren Lumia 800 ska komma ut i butik i Finland. Det blir den första februari. Förhandsbeställningar tas emot från och med idag. Pris i Nokias egna butiker: 529 €. Trots att den samlade finländska pressen applåderade när säljdatum utannonserades tycker vi att det är lite surt: mobilen har redan släppts i en del länder och i Sverige är säljstarten en hel vecka tidigare, den 23 januari. Dessutom har Nokia redan tillkännagivit en vassare uppföljare, Lumia 900 (se pressmeddelande här).

Men i alla fall: Prylbloggen har ett testexemplar och vi kommer att testa mobilen med sedvanlig frenesi. Stay tuned, som det heter.

Som alla vet vid det här laget ska Nokia skippa operativsystemet Symbian. Men än är det inte riktigt dags, för fortfarande släpper företaget Symbianmobiler. Vi har testat en nykomling, Nokia 701 som kör den senaste varianten av operativet, Symbian Belle.

Till det yttre är det här en förvånansvärt liten och smäcker mobil – i alla fall jämfört med de jätteblaffor som vi har testat nyligen. Vår testmobil har ett mörkgrått färgschema, men det finns färgvarianter. Hörnen är mjukt rundade och dessutom avfasade nertill på ett sätt som gör att den ser smalare ut nertill än upptill. Skärmen är på modesta 3,5 tum (i formatet 16:9, 360x640 pixlar), så det här är en mobil som slinker ner i nästan vilken ficka som helst. Luckan på baksidan är i metall. Tar man av den ser man att Nokia har valt en ovanlig lösning för sim-kortshållaren, den är utformad på samma sätt som en minneskortshållare: kortet trycks in i en liten skåra, för att få ut kortet igen trycker man det lite inåt, så att en fjäder frigörs och kortet spottas ut. Ovanlig, men förvisso fungerande (om man inte som Prylbloggsredaktionen dumt nog använder ett mikro-sim med adapter; det går snällt in, men kommer sedan inte ut mera – en erfarenhet som kostade oss 55 euro i en servicebutik).

Hederliga lurknappar

Det här är förstås en pekskärmsmobil, så de enda fysiska knappar som finns är upptil på/av, på sidan volymknappar med röststyrningsknappen som vanligt mellan dem, en låsknapp och kameraavtryckaren. Under skärmen finns tydligt markerade fysiska knappar, de gammaldags, hederliga röd och grön lur med en menyknapp i mitten.

Hårdvaran är helt okej, speciellt med tanke på att den här inte hör till de dyraste mobilerna. Kameran är på 8 megapixel, processorn på 1 GHz, mängden RAM är 512. WiFi, Bluetooth, HSDPA, GPS och allt sådant finns förstås också. Plus en FM-sändare för att skicka över musik från mobilen till en radio. Det interna lagringsutrymmet är på 8 GB och kan utökas med minneskort. Dessutom är mobilen utrustad med ett NFC-chip (Near Field Communication). Det är en relativt ny tekonologi som man kanske inte har så stor nytta av ännu, men om det t.ex. finns två telefoninnehavare som spelar gratisversionen av Angry Birds kan de använda NFC till att låsa upp flera gratisnivåer i spelet – ett smart sätt att visa nyttan med NFC. Andra användningsområden är t.ex. att para hörlurar och mobiler och föra över filer mellan två mobiler.

Pausbild: Gatuvy. Fungerar, i liten skala.

Större frihet på skärmen

De mest synliga skillnaderna i användargränssnittet är att man numera kan ordna sina hemskärmar mycket friare än förr: appar och widgetar kan placeras var som helst på de maximalt sex startskärmarna. Precis som på Androidmobiler trycker man och håller ner på en ledig yta för att sätta in saker på skärmen. Varje skärm kan ha sin egen bakgrundsbild, vilket ju är bekvämt för dem som t.ex. har skilda skärmar för jobb och fritid och snabbt vill kunna skilja på dem. Nokia skickar också med ett tjugotal widgetar, t.ex. för väder, FM-radion, favoritkontakter och WiFi-kontroll. En annan likhet med Androidvärlden är rullgardinsmenyn, där man kan se notifikationer och slå på och stänga av mobildata, WiFi, ljud, bluetooth. Ett klick på en symbol tar en direkt till motsvarande inställningar. Bra är också att fontstorleken i användargränssnittet kan varieras. Applistan har sluppit den underliga mappindelning som Nokiamobiler länge drogs med, nu ligger alla appar direkt i programmenyn, som på alla andra mobiler.

Allt bra, men...

Så långt låter allt jättebra. Det uppfräschade operativsystemet känns också snabbt och smidigt – och är ett av de få som fungerar konsekvent både i porträtt- och landskapsläge.

Men: det här är första gången hittills som Prylbloggsredaktionen i sina testanteckningar har skrivit ”INGET FUNKAR PÅ DEN HÄR S*T*NS MOBILEN” – och det är förstås inte helt sant, utan snarare ett uttryck för vår frustration i en desperat stund. Frustrationen hänger ihop med appar som använder sig av nätet via mobildata eller WiFi. För allt för ofta hände det att vi fick felmeddelanden eller att saker och ting bara gick oändligt långsamt, trots att anslutningen var snabb och stabil. Vi blev frustrerande när vi klickade på en rubrik i ett e-postmeddelande och sen satt en evighet och stirrade medan mobilen försökte tanka ner innehållet. Vi blev frustrerade när telefonen berättade att det finns en ny version av Nokia Maps, men den aldrig ville ladda ner den. Och när Social-appen gång på gång sa att ”tjänsten är inte tillgänglig”, trots att alla kontouppgifter hade angetts. Och när den sedan påstod att ”unable to connect to gateway”. I Nokias appbutik blev vi frustrerade över att det hette att en app höll på att laddas ner, men ingenting händer. Eller när vi fick beskedet ”there was a problem opening this page”. Eller när en app som flera gånger har vägrat att bli nedladdad äntligen kommer och man sitter i evighet och stirrar på ”preparing installation” – bara för att sedan få beskedet ”unable to complete installation” (citaten är på engelska för att vår testtelefon är gjord för sydligare marknader, så engelska var det enda för oss begripliga språket – mobiler som säljs i Finland har förstås andra språkval).

Ibland kunde testmobilen i och för sig vara blixtrande snabb, t.ex. med att hitta en position och visa det på kartan. Och när de nätberoende apparna fungerar så fungerar de jättebra. Problemet är att de ibland inte fungerar. Med tanke på det är det kanske bara bra att mobilen inte har någon inbyggd WiFi-hotspot och att det inte heller går att ladda ner Joikuspot för denna mobil (man kan alltså inte dela sin mobildataanslutning med andra via WiFi).

Fysisk kameraknapp är inte allt

Ett utsnitt av bilden ovan visar hur detaljerna smetas ut.

Kameran är sådär. Den använder sig av Nokias fixfokussystem som inte är ofelbart och som inte klarar att fokusera på mindre än 50 cm avstånd. Många av våra foton som togs normala decembermulna dagar uppvisar en överdrivet röd ton och bilderna är så hårt komprimerade att detaljerna blir utsmetade om man tittar på dem i full storlek på datorn. Standardinställningen för foton är formatet 16:9 med 6 megapixel. Vi är glada över att mobilen har en fysisk kameraknapp, men önskar att den hade suttit på en kamera av lite bättre kvalitet.

I Nokias appbutik finns Swype för den som inte känner för att skriva genom att dutta. Som vanligt är den bunden till de språk som redan är installerade i mobilen, man kan alltså inte välja att installera egna språk. Fånigt är det att man måste starta om telefonen om man byter från standardtangentbord till Swype eller vice versa.

För att överföra filer kan man använda bluetooth eller koppla in telefonen till datorn (men Nokias Multimedia Transfer-program för Mac funkar inte med 701). Men det går också att använda masslagringsläge och då är det ju bara att dra och släppa filerna.

Batterislukare

Enligt tillverkaren ska batteriet klara av att hålla mobilen i viloläge i 550 timmar (nästan 23 dygn), men i så fall ska nog mobildata vara avstängt. Med normal autouppdatering av e-post och sociala appar dog mobilen i regel efter två dygn!

Slutsatsen är att detta är en liten, nätt och trevligt utformad telefon för den som prompt vill fortsätta använda Symbian. Själva operativet fungerar också smidigare numera, men segheten i fråga om allt som kräver nätkontakt är störande.

Nokia 701
Smartmobil med Symbian Belle
Specifikationer

Telefon- och skrivspråk: kan ej uppges – testmobilen är inte gjord för den finska marknaden (den hade engelska, nederländska, tyska, franska, italienska, portugisiska, spanska, turkiska).

Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 325 €

När man ser Nokias första (och med stor sannolikhet sista) mobil med det öppna, Linuxbaserade operativsystemet MeeGo vill man bara gråta. Ifall Nokia hade slagit in på den här vägen för några år sedan, istället för att envetet hålla fast vid sitt Symbian-system hade bolaget inte haft några problem idag. Här har vi en mobil som är snabb, kraftfull och banbrytande enkel: sällan har vi sett en så kompetent debutant i kategorin mobila operativsystem (här vill den pedantiskt lagda i och för sig se en hänvisning till Nokias tidigare Linuxbaserade pekplattor, som körde Maemo, vilket härmed är gjort). Efter att ha lekt med en N9 ett slag förstår man inte riktigt varför alla andra smartmobilsystem ska ha sånt som hem- och tillbakaknappar. På en stor pekskärm är det enda vettiga att svepa med stora rörelser, och det gör man i MeeGo.

För att förtydliga: den här mobilen har en volymknapp och en på/av-knapp. Punkt. Allt annat görs med gester på skärmen. Efter ett slag känns det helt naturligt: svep ända från ytterkanten åt sidan för att växla mellan programvyn, fönstret med miniatyrer av alla öppna appar (den fungerar alltså som en uppgiftshanterare) och en ”händelse”-sida, där man ser de senaste uppdateringarna från sociala nätverk samt e-post- och SMS-notifikationer och kalenderpåminnelser (se bild ovan). När antalet startsidor bara är tre till antalet betyder det att det alltid bara krävs ett svep åt nåndera hållet för att nå allt.

Svepa långt och svepa kort

Alldeles nyligen kom en uppdatering till operativet (den levererades elegant OTA, over the air) och den innebar bl.a. att funktionen ”svep neråt för att stänga av en app” numera är aktiv som standard, förr skulle man slå på den själv i inställningarna. Om man inte vill stänga av en app sveper man åt sidan och då förminskas den och lägger sig i vyn över öppna appar. För att röra sig inne i en app (t.ex. för att gå från ett e-postmeddelande till följande inkomna meddelande) kan man också svepa åt sidan, men det är då ett kort svep, inte ett som startar ända vid ytterkanten. Skillnaden mellan de två svepen är inte svår att lära sig. 

För att komma år viktiga standardfunktioner, som telefonen, när man är inne i en app sveper man från nedre kanten uppåt och stannar till ungefär halvvägs. Då poppar en list med fyra ikoner upp i nedre kantan: telefon, meddelanden, kamera och webbläsare.

Som sagt: efter det här känns det fånigt att valsa med tummen från skärmen till nån underlig knapp i nedre kanten, som man gör med andra mobiler.

Det vanliga pekandet är förstås inte avskaffat, för hur väljer man saker på en pekskärm om inte genom att peka? Och högst uppe på skärmen finns dessutom ett statusfält med information om batteri- och mobilnätsstyrka, onlinestatus, klocka och annat nyttigt. Om man pekar där hittar man snabbgenvägar för ljudprofiler, volyminställning, internet- och bluetooth-inställningar och tillgänglighet (d.v.s om man vill vara online eller offline på Facebook, Google Talk, Skype m.fl.).

(Här finns en N9-recension med massor av bilder på användargränssnittet.)

Pausbild att vila ögonen på innan du fortsätter läsa.
Helsingfors i november. 

Formen stöder funktionen

Formgivningen på N9 är väldigt lyckad. Mobilen har mjukt rundade hörn och ligger väl i handen. För att framhäva svepvänligheten är skärmen vagt rundad i kanterna, så det känns naturligt att göra de stora ”svep ända från ytterkanten”-gesterna. Materialet är polykarbonat, vilket helt enkelt betyder plast, men det här inget flimsigt, knarrande hölje, utan det känns gediget och förtroendeingivande och har en yta som påminner om borstad metall (och som är ungefär lika halt som det – efter att nästan ha tappat luren ett antal gånger fogade vi oss och applicerade skyddshöljet som Nokia skickar med mobilen). För att ladda mobilen öppnar man en liten lucka genom att trycka på en liten knopp på ovansidan – förutom att det är snyggt med dolda kontakter skyddar det ju också porten mot skräp och fickludd. SIM-kortet kommer man åt genom att därefter skuffa följande lilla lucka åt sidan (varvid SIM-kortshållaren flyger ut och landar på golvet). Skärmen är inte den största på marknaden, men lagom, med tanke på att man gärna ska nå över hela bredden med tummen. Däremot är den i formatet 16:9, alltså rätt hög och smal.

Standardinställningen för kameran är proportionerna 16:9, precis som skärmen.
F.ö. är detta en förvånansvärt bra bild med tanke på det besvärliga ljuset. 

På tal om svepandet så innebar den senaste programuppdateringen också att telefonen fick Swype, textinmatningssystemet där man inte duttar på tangent efter tangent, utan bara glider över bokstäverna med fingret och den bana man ritar sedan jämförs mot en inbyggd ordlista. Flera språk kan vara aktiva på en gång, så det är lätt att växla mellan dem. Och vill man återgå till det vanliga tangentbordet sveper man bara åt sidan. Så här lätt borde det alltid vara att byta inmatningssystem! Vi har sett versioner av Swype, där ordförslagen dyker upp i en ruta mitt på skärmen, men nu visas de i en vågrät list ovanför tangentbordet, vilket är mycket bättre, eftersom det inte skymmer det man håller på att skriva och dessutom går det snabbare att välja rätt ord när man inte behöver föra fingret så lång väg. Däremot ligger bokstaven ä fortfarande helt fel, i nedersta raden.

Blixt finns, som synes fungerar den bra, men ljuset sprids inte speciellt långt.

Kameran är riktigt bra för att vara en mobilkamera. Den har kontinuerlig autofokus (den skärper alltså automatiskt), men har också pekfokus ifall man vill fokusera på en viss del av bilden, men ljuset halvdåligt och/eller man vill fota på nära håll kan det ta rätt lång tid innan den hittar fokus. Standardinställningen för fotografier är dimensionerna 16:9, men det går att ändra till 4:3 eller 3:2, ifall man tycker att formatet är onödigt utdraget. Alla inställningar är samlade i en överskådlig meny: scener, blixtläge, vitbalans, exponeringskompensation, färgfilter, ISO, bildförhållande, upplösning, ansiktsigenkänning och inställningar för geotaggning. Foton kan elegant delas till sociala nätverk, som e-post och MMS eller överföras med bluetooth och NFC (trådlös överföring på kort avstånd mellan kompatibla enheter). Alla användarkonton hanteras snyggt i en och samma app, där man kan ange användarnamn och lösenord för e-post (Exchange, Google, annan typ av konto) Skype, Facebook, Twitter, Flickr, Picasa, YouTube, SIP, CalDAV och sitt Nokiakonto. På tal om delning och konton kan nämnas att Googles kalender kan importeras till N9, bara man anger google.com som sin s.k. CalDav-server. För att importera kontakter från Google måste man däremot trixa lite och gå via Microsoft Exchange.

Det spartanska utseendet är genomgående – eller borde man kalla det funktionalistiskt?

Musikspelaren är enkel och låter bra, vilket väl är vad man kan begära. På låsskärmen finns snabbkontroller för spelaren och om man vill är det mycket lätt att ange vilken låt som helst som ringsignal.

Lite Symbiannostalgi

I regel flyter allt på precis som det ska, snabbt och smidigt, också om man har många appar öppna. Under testperioden segade mobilen ihop helt bara en gång, men då hade vi väldigt många öppna appar och hade inte stängt av mobilen på länge (mobiler är precis som datorer: de gillar att startas om ibland). Vi hittade ett par underligheter i hanteringen, som att det är svårt att få mobilen att förstå att man vill byta från WiFi till mobildata ifall det finns ett WiFi-nät tillgängligt, och att ett klick på en notifikation om ett felaktigt lösenord inte tar en till kontoinställningarna så att man kan korrigera lösenordet, utan notifikationen bara försvinner (faktum är att vi inte hittade något ställe alls att byta lösenord, så till sist måste vi radera kontot och installera det på nytt). När man vill ansluta till ett nytt WiFi-nät får man de kryptiska alternativen ”Använd knappmetod, Använd PIN-metod, Hoppa över snabbinstallation” – det är det sista alternativet man ska välja för att kunna ange ett lösenord till sitt vanliga WiFi-nät… Här känner vi en fläkt av gammal, ingenjörsmössig Symbiannostalgi! Och så ett tips: om man vill sätta mobilen i flygplansläge lönar det sig att först stänga av alla appar som kräver nätanslutning, för annars blir man galen på att det hela tiden poppar upp en ruta som undrar om man vill slå på WiFi.

I motsats till Androidmobiler är utseendet ganska låst. Bakgrunden är genomgående svart med tydlig, vit text och det går inte att ändra. Det man kan påverka är bakgrundsbilden på låsskärmen och så kan man ändra ordningen på de lite glatt naivistiska ikonerna på programskärmen (och det är bra, för här landar också webbläsarbokmärken, så det kan krävas lite ordnande för att programskärmen inte ska bli oöverskådlig). Widgetar finns inte, annat än en liten väderwidget i på Händelseskärmen. Och så finns det en praktisk funktion för den verkligen multitaskar mycket: med en nypgest kan man ändra vyn över öppna appar från att visa 2x2 appar i taget till att visa dem 3x3.

Appbutik? Jodå! Ibland hostar den till, men i regel fungerar allt smidigt.
Utbudet av appar är ju tyvärr inte så stort. 

På tal om appar, ja: telefonen är välutrustad med standardappar redan från början och det är ju bra. För nackdelen med Nokias MeeGo-mobil är ju den att det livsviktiga ekosystemet av apputvecklare och appar saknas. Den Linuxkunniga kan installera och modifiera grejs från alternativa källor, men vanliga användare som vill använda Nokias inbyggda appbutik hittar kanske ett tusental appar (siffran är en grov uppskattning utifrån det faktum att det på det fristående forumet My-MeeGo.com just nu finns ca 700 appar för N9). Mobilen är förstås kompetent i sig, men den som flyttar över från ett annat mobilsystem kan uppleva att många av favoritapparna saknas (dem som finns kan man botanisera bland här: http://store.ovi.com/). Bland de färdiginstallerade finns dock en som rent konkret är värd stora pengar: Nokias egen navigationslösning. Att kunna ladda ner gratis kartor är en stor fördel, på andra mobiler måste man antingen köpa ett navigationsprogram (t.ex. kostar Navigons Europanavigator för Android 60 euro) eller nöja sig med Google maps, vilket lätt ger en enormt stor mobildataräkning när man är utomlands. Som sig bör är Nokias Finlandskartor föredömligt tvåspråkiga, både i fråga om adressök och gatunamnen på kartorna.

Av de övriga apparna vill vi speciellt nämna WiFi Hotspot, som alltså gör att man kan dela med sig av mobilens mobildataanslutning via WiFi. Den görs av Joikusoft, vars motsvarande app JoikuSpot ju är en gammal bekant för Symbiananvändare. Elegant är att den hela tiden håller reda på hur mycket data man förbrukar, vilket är praktiskt för den som har tak för sin mobildatakonsumtion.

Humor och extravagans

Som vanligt är batteriet just ungefär lagom stort för att hålla för en dags riktigt aktiv användning. Men lite glesare användning klarar man sig med att ladda varannan dag. Laddaren är f.ö. gullig: en vit, rund sak som till det yttre ser ut som en gammal telefonkontakt, vilket tyder på att Nokias ingenjörer under utvecklingsarbetet har vågat sig på att använda lite humor också. Kul, för att inte säga extravagant, är också det faktum att man i t.ex. e-post och dokument kan välja mellan 45 olika fontvarianter! Med tanke på den övriga utrustningsnivån är det lite underligt att flash (t.ex. för inbäddade videor på webbsidor) inte fungerar, däremot är det inget problem med m.youtube.com. Övrigt som är värt att notera är att det är busenkelt att föra över filer till och från mobilen: bara att koppla in den i en dator och välja masslagring. Mobilen dyker upp som en extern hårdskiva och så drar man bara in filerna i rätt mappar (bilder, filmer, musik, etc.). Om man vill kan man också använda synkprogrammet Nokia Link som finns både för Windows och Mac OS.

Slutsatsen är att det här är en mobil som man verkligen kan gilla. Designen är elegant och den är välintegrerad med det innovativa operativsystemet. Hårdvaran är bra och operativsystemet är förvånansvärt moget med tanke på att det här är den första mobilen i sitt slag. Men eftersom Nokia nu satsar för fullt på sina Windows Phone-mobiler kommer det sannolikt inga uppföljare till den här och det skrämmer bort apputvecklarna, så utbudet av appar kommer aldrig att bli speciellt stort.

Men ingen är gladare än vi ifall det visar sig att vi har fel på den punkten.

Nokia N9
Specifikationer:
http://www.nokia.se/hitta-produkter/produkter/nokia-n9/specifikationer
(Länken http://korta.nu/NokiaN9 som angavs i Hbl leder till exakt samma ställe.)

Dessutom:
Meny- och skrivspråk (inkl. Swype): svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, polska, slovakiska, ryska, ukrainska, ungerska, turkiska, indonesiska, malajiska, kinesiska.

Medelpris enligt Hintaseuranta: Nokia N9 16 GB 582 €, 64 GB 681 €

På bilden ser ni tre olika typer av startskärmar. N9 har tre olika, den som syns här är den som visar alla öppna program. Ev. N9-ägare får samtidigt ett litet tips: om man gör en anteckning med riktigt stor fontstorlek fungerar den som en gul minneslapp (kolla rutan uppe t.v.). Startskärmen på iPhone är startskärmen på iPhone, d.v.s. den enda som finns. På Galaxy SII ser man den första av de sju startskärmarna, så som den ser ut från start: en klock- och väderwidget, en Google sök-widget, fyra genvägar till olika appar, raden med punkter som visar vilken av de sju startskärmarna man befinner sig på och längst ner standardlisten med ikoner för telefon, kontakter, meddelanden och program.

Man kan lugnt säga att det är trevligt att vara prylgalen i dessa tider!

Knappt har Symbian Anna släppts så lanseras uppföljaren Belle.

Som de flesta säkert har märkt har Nokia släppt en uppdaterad version av operativsystemet Symbian; Anna heter den. T.ex. rapporterade MBnet den 18.8 att Anna nu finns för nedladdning. Allvetande bloggaren Henry F har redan hunnit testa uppdateringen och konstaterar:

"Mångsidigare än Iphone men ligger ännu efter Android Gingerbread."

Den nya versionen ger bland annat ett qwerty-tangentbord också när telefonen är i stående läge, bra.

Men som man kan se på videon här ovan finns det alltså redan en ny version i faggorna, hon heter Belle. På Nokias blogg finns en utförlig presentation av nyheterna i Symbian Belle (på finska). Bland annat blir det en notifikationsrullgardin som på Android och widgetar i valbar storlek. Antalet startskärmar stiger från tre till sex, m.m. Glädjande är att de existerande modellerna N8, E6, E7, C6-01, C7 och X7 ska gå att uppdatera till Belle vd tiden lider.

Nokia 700. Med Belle.

Den första nya mobilen med Belle heter Nokia 700, det är en minismartmobil som ska komma ut någon gång i september. 700 lanserades nyligen, tillsammans med varianterna 701 och 600. Mobil.se berättar lite mera om det. Bloggen This is my next berättar ännu mera och har dessutom klämt in några Nokiavideor på sin sida.

MeeGo kommer – och går

Under sommaren fick vi också höra att den (av vissa) hett efterlängtade Nokiamobilen N9 med Linuxbaserade operativsystemet MeeGo faktiskt kommer. Och att det blir den sista av sitt slag – hädanefter är det bara Windows som gäller. Glädjen var i alla fall stor bland prylnördarna. För ett slag. Nu vet man nämligen att N9 inte kommer att säljas i Tyskland. Och inte i USA. Inte eller i Storbritannien. Enligt Mobil.se ska den dock säljas i Sverige. Till Finland verkar den också komma, på Nokias finska webbsajt kan man registrera sig för att få besked om när N9 finns att få. Och Engadget rapporterar lite syrligt att den ska släppas i Kazakstan i september. Priset lär vara ca 475 euro där.

Windows, ja. Mobil.se har snappat upp ett taiwanesiskt rykte om att Nokias första Windows-mobil skulle släppas redan i september, före N9. Enligt den taiwanesiska källan ska Nokia ha lagt ut tillverkningen på en underleverantör.

Det är inte långt till september, så snart vet vi hur väl det ryktet stämde.