Test: Samsung Blue Earth - varmansmobil med miljötänk
Himmelsblå på framsidan – det kommer från gamla flaskor. Svartrutig på baksidan – det är solpanelen.
Det ska sägas genast: när man testar en vanlig pekskärmstelefon samtidigt med en smartlur med ett helt nytt operativsystem hamnar den vanliga telefonen nog i skymundan. Och ändå är det inget fel på Samsungs BlueEarth (S7550). Till sina funktioner påminner den om många andra av de pekskärmsmobiler som Samsung har släppt den senaste tiden. Men den skiljer sig genom sitt miljöfokus: det djupblå skalet är gjort av återvunna plastflaskor, på baksidan har den en solpanel som kan ladda batteriet och mobilen innehåller inga miljöfarliga material. Laddaren ska vara energisnålare än vanligt och dessutom kommer luren i en nätt låda av återvunnen papp.
Miljövänligheten i fråga om hårdvara backas upp med lite mjukvara, som en stegräknare som håller reda på hur många kalorier man förbränner och hur mycket koldioxidutsläppen minskar om man går istället för att ta bilen. Solpanelen ska kunna ge cirka 10 minuters taltid på en timmes laddning, men ljus som kommer in genom ett fönster duger inte. D.v.s. för oss blinkade nog laddningssymbolen på skärmen, men det blinkandet krävde ungefär lika mycket energi som den som solpanelen lyckades suga åt sig genom ett treglasfönster under århundradets värsta fimbulvinter, så resultatet blev plus-minus-noll. Men som sommartelefon att ha på landet är den säkert utmärkt – bara man kommer ihåg att ta med elladdaren som backup.
Inte surfarens förstaval
Den tre tum stora skärmen är som vanligt kapacitiv, men den känns mycket mera responsiv än en del av de tidigare pekskärmsmobiler vi har testat. Det virtuella skrivbordet är utformat som en traditionell nummerknappsats, oavsett om man håller telefonen liggande eller stående, så knapparna är ganska stora och lätta att träffa. I Netfront-webbläsaren från Access är det som vanligt svårt att träffa rätt på länkar och som vanligt saknar vi verkligen en fysisk okej-knapp att klicka på länkar med. Också i övrigt har webbläsaren svårt att hänga med – texten radas inte om om man zoomar in på sidan och stora sidor kan den helt vägra att visa. Det lönar sig att testa Opera Mini 5 (än så länge i beta), som visserligen har väldigt små tangentbord, men som annars funkar betydligt bättre. Men, å andra sidan: detta är inte en HSDPA-mobil, så den riktar sig inte till de ivrigaste surfarna.
Att höghastighetsdata saknas är lite fånigt, eftersom mobilen har GPS och använder Google Maps för navigering – de laddas ju som bekant ner över mobilnätet. Däremot har den WiFi, vilket ju aldrig är fel.
Bilderna är det inte så mycket att säga om. Utom att distorsionen är ett mindre problem här än på Galaxy. Mera testbilder finns på Flickr!
Lätt att hantera och ansluta
I övrigt är det inte mycket som skiljer den här mobilen från andra. Användargränssnittet är Samsungs vid det här laget ganska välinarbetade Touchwiz, med valbara widgetar som bor i en docka i vänsterkanten tills man drar ut dem på någon av de tre startskärmarna. Dem växlar man mellan genom att svepa över skärmen, precis som med menyn (en intressant bugg är att det i menyläget står ”Valikko” 1, 2 och 3 i övre kanten på skärmen och inte ”Meny”, trots att mobilen är inställd på att tala svenska). FM-radio finns, musikspelare finns (men vanliga hörlurar kräver adapter, den följer dock med), kamera finns (3,2 megapixel, utan autofokus), flera olika Java-spel finns (men bara testversioner).
Precis som Touchwiz bara har blivit bättre och smidigare med tiden har också sättet att ansluta till WiFi- eller Bluetooth-enheter blivit det; tydliga ikoner visar vilka enheter man kan ansluta till. Sen är det bara att klicka, ange eventuellt lösenord och så är man igång. Lika enkelt är det att följa med sina sociala nätverk – man anger ID och lösenord i menyn ”Communities” och sedan funkar Flickr, Photobucket, YouTube, Picasa, MySpace och Friendster snyggt.
Kort sagt: det här är en helt okej, hyfsad bastelefon med bra specifikationer – även om vi nog gärna hade sett att den skulle ha HSDPA och en kamera med autofokus. Men solpanelen och miljötänket gör den till en telefon som man åtminstone inte behöver ha dåligt samvete över att skaffa.
Specifikationer:
Samsung BlueEarth (S7550)
Mobil med miljötänk
Band och anslutningar: GSM/EDGE 850 / 900 / 1800 / 1900 MHz, 3G 900 / 2100 MHz.
GPS med Google Maps, WiFi, Bluetooth.
Storlek: 109 x 54 x 14,2 mm, vikt: 119 gram
Skärm: TFT 16 miljoner färger, 240 x 400 pixlar, 3 tum, kapacitiv pekskärm
Minne: 130 MB inbyggt + plats för minneskort, microSD (upp till 16 GB)
Kamera: 3,2 Megapixel, digital zoom (x4), ej autofokus.
Videouppspelning: WMV / MPEG4 / 3GP / H.263 / H.264
Musikspelare: MP3 / AAC / AAC + / eAAC + / WMA / WAV
DRM WM DRM / OMA DRM 1.0 / OMA DRM 2.0
Övrigt: Eko-stegräknare, Find music (musikigenkänning), Fake Call (falska samtal på beställning), Mobile tracker (SMS till förvalt nr. ifall mobilen stjäls), FM-radio, testversioner av Java-spel, webbläsare, e-post (POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS), Microsoft Exchange ActiveSync, kalender, kom-ihåg-lista, klocka, konverterare, m.m. Integrering med Facebook, Flickr, Photobucket, YouTube, Picasa, MySpace, Friendster.
Taltid: max 5 timmar (GSM) / 4,2 timmar (3G)
Standbytid: max 350 timmar (GSM) / 300 timmar (3G) + solpanel (en timme solljus ger 10 min. taltid)
Språk, T9: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, tyska, holländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, tjeckiska, polska, slovakiska, grekiska, turkiska, ungerska.
Språk, menyer: samma.
Pris i Finland: 469 euro (rekommenderat vid lanseringen), enligt Hintaseuranta nu: 342 euro
P.S: Minnesgoda läsare minns säkert att Nokia erbjöd mobiler med solpaneler redan länge sedan – den första var väl Nokia 1611, där solcellsbatteriet var ett extratillbehör. Andra nyheter då var förresten ”mobile originated SMS (short message send and receive), new front cover color and a tape recorder icon for voice mail”...
Nokias pressprelease från 1997
Här kan man se en bild på sagda lur
(Ursprungligen publicerad 13/02/10.)

