En av de mest positiva sidorna med ZiiO är priset; medelpriset på 8 GB-modellen är drygt 230 euro (16 GB-modellen kan köpas via Creatives webbplats och kostar 270 euro). För ett par veckor sedan kom en uppdatering till operativsystemet, så nu kör ZiiO Android 2.2. Processorn kallas ZMS-08, den klockar in på 1 GHz och kan rendera full-HD (1080 p) och tack vare en HDMI-utgång kan filmmaterial kan spelas upp på en tv. ZiiO har förstås WiFi och dessutom Bluetooth, 3G saknas däremot. Det interna systemminnet är på 2 GB – t.ex. har vår billiga kinestablett 500 MB. Grundförutsättningarna är med andra ord goda.

Hellre ergonomiskt än snyggt

Till det yttre påminner den vita pekdatorn mera om en e-boksläsare än om en Androidtablett – av någon anledning brukar ju tabletter göras i svart, glansig plast med lite metalldetaljer för att de ska se dyrare ut, medan många e-boksläsare görs i vit plast och ser... ganska plastiga ut. Precis som Creatives platta. Ibland knirkar den dessutom lite när man tar i den och över- och underskalet har en synlig fog runtom. Men å andra sidan är den breda, vita kanten runt skärmen lätt skålad, så den ger ett bekvämt tumgrepp och den sträva plasten är säkrare att hålla i än hal, högblank plast. Vikten är också överkomlig, 415 gram.

Skärmen är hyggligt responsiv och snabb – för att vara resistiv. Det betyder att man kan klicka och peka också med nageln, eller med den medföljande pekpennan (som tyvärr inte har någon hållare eller något snöre, så den är lätt att tappa bort, men Creatives webbutik säljer nya i trepack). Ofta klarar man sig med vanliga fingerrörelser, bara man kommer ihåg att det inte finns knipzoom som på kapacitiva skärmar. Resolutionen är 480x800, vilket inte är överdrivet mycket, men ganska vanligt för billigare tabletter. Färgerna är lite matta och grådaskiga och många kritiker har önskat att Creative skulle ha satsat på en bättre skärm – men å andra sidan är det just det som höjer på priset, så då skulle tabletten falla ut ur det billiga segmentet. En tröst är att den här skärmen suger åt sig väldigt mycket mindre fingerflott än andra skärmar vi har rört vid.

Såhär roligt kan man ha med appen Sketcher
– och här är det bra med en pekpenna. 

Startskärmarna är tre till antalet, eller egentligen sex, för varje skärm består av två lager: om man sveper uppåt över skärmen dimmas ikonerna på den och de liksom sjunker in i bakgrunden. Sen kan man placera ut nya ikoner ovanpå. En symbol i övre kanten berättar vilket av lagren som är aktivt. Lösningen är ovanlig och inte helt intuitiv om man är van vid andra Androidapparater, där man bara växlar mellan startskärmarna genom att bläddra i sidled (och därför har många andra recensenter säkert missat den här funktionen).

Bra: ZiiLjud och ZiiAppar

Tabletten har också en del andra ZiiO-specifika lösningar; i den nedre balken, där Androidtelefoner brukar ha sådant som kontakter och telefonfunktioner, finns ZiiMusic, ZiiVideo, ZiiPhoto och en webbläsare, som är Androids standardwebbläsare och därför inte heter något med ”Zii”. På skrivbordet ligger tio olika genvägar till program, som ZiiO Space (Creatives appcentral på webben), ZiiExplorer (en filhanterare), e-post och annat. Och så har vi en uppgiftshanterarwidget som visar hur många program som är öppna och en speciell Creative-widget för X-Fi, företagets egen lösning för ljudförbättring. Där kan man slå på, stänga av och justera X-Fi -effekterna ”Crystalizer” och ”Expand” och ansluta via Bluetooth till apt-X-kompatibla enheter som hörlurar och högtalare, bl.a. företagets egen ZiiSound-serie. Alla är inte vän med X-FI-tekniken, men vi gillar faktiskt den ökade rymden och fylligheten i ljudet, speciellt när man lyssnar med hörlurar. Vi har inte själva testat att skicka ljud från en ZiiO till högtalare, men har sett och hört det användas i praktiken och kan konstatera att det fungerar bra.

Bland de övriga Zii-apparna finns ZiiAcademy för att läsa, ladda ner och köpa e-böcker från ZiiStore. E-boksläsaren klarar av DRM-fria böcker i EPUB- och TXT-format, den är lätthanterlig, man kan både kopiera text och slå upp ord på Google, Wikipedia, Dictionary.com. Amazon Kindle finns också och om man vill kan man ladda ner Aldikos populära e-boksläsare. Gillar man ljudböcker finns förresten Audible installerat.

ZiiMusic, -Video och -Photo gör det som namnen antyder. Låtar, videor och foton som man skyfflar över till SD-kortet hittas snabbt av respektive app. Fotoappen skiljer sig inte från Androids standardversion, musikspelaren är också ganska enkel, med undantag för att det finns en knapp för X-Fi-inställningarna. Videor som överfördes från en Mac spelades upp, men de flesta antingen utan ljud eller utan bild. Det gick bättre när vi överförde videor i lite olika format från en PC, men en WMW-film spelades upp utan bild. De flesta andra recensenter har lovsjungit ZiiO:s mångsidiga filstöd och den smidiga hanteringen, men det finns andra som har råkat ut för samma sak som vi: 

In general, I had the best luck with MOV video files, while older, smaller WMV and AVI files played audio-only, and a 1080p MOV trailer played beautifully... but silently. (Källa)  

Hårdvaran är såpass bra att det mesta löper smidigt; alla grafikprocessortestares standardapp Angry Birds flyter på helt utan problem. Däremot hände det ett par gånger under testperioden att tabletten frös så att den måste startas om. Det är inte ovanligt för sådana smekdatorer, tyvärr. Men Creative har satt en uppgiftshanterare på startskärmen så man snabbt kan stänga av program (som ofta blir på även om man väljer ”exit” helt enligt reglerna).

Mindre bra: Vacuum i appbutiken

På tal om program, ja. Den uppmärksamma läsaren noterade kanske att vi både nämnde ZiiO Space och ZiiStore för appar. Saken är den att ZiiO inte har några som helst Google-appar, alltså inte heller Android Market. Google kräver att apparater ska ha GPS och kamera med minst 2 megapixel (ZiiO:s kamera har bara VGA-upplösning) för att få installera Android Market. Så Creative har petat in en egen appbutik, ZiiStore, men har dessutom en webbaserad lösning ZiiO Space, som närmast är en samling snyggt presenterade länkar till marknadsplatser som inte är Googlestyrda. Irriterande nog kräver de här skilda inloggningar och lösenord. Dessutom kan man installera Amazons appbutik, eller t.ex. SlideMe SAM, en annan alternativ källa.

Men läget är minst sagt frustrerande, eftersom utbudet i ZiiOs egna appbutiker är ganska litet. Att tvingas surfa runt från den ena butiken till den andra på jakt efter favoritappar som kanske ändå inte hittas förtar charmen med det appvänliga operativet. Ett exempel: Eftersom ZiiO inte stöder flash (Android 2.2 gör det, men vi hittade inte Adobe Flash i ZiiO-butikerna) laddade vi ner webbläsaren Skyfire, som ska kunna visa flash. Problemet var bara att den version vi hittade var föråldrad och måste uppdateras först. Och uppdateringslänken ledde till en appbutik som inte har Skyfire! För övrigt finns det ingen YouTube-app, vilket är litet underligt för en mediecentrerad tablett som denna. Den mobilanpassade webbsidan m.youtube.com fungerar dock. Och så finns det en ersättande app, BestTube, som låter en både se och ladda ner YouTube-videor, men de visas tyvärr inte i fullskärm.

Med tanke på ergonomin skulle ZiiO lämpa sig utmärkt för den som vill läsa tidskrifter och tidningar, men vi hittade varken favoriter som tidskriftsbutiken Paperton eller tidningsbutiken PressReader. Eftersom bokbutiken Adlibris inte heller finns blir det skralt med läsning på andra språk än engelska. Å andra sidan är det här problem som kanske åtgärdas med tiden, liksom också det faktum att det (än så länge?) inte finns någon Skype- eller motsvarande app som skulle utnyttja webbkameran och den inbyggda mikrofonen.

Foton? Njaah...

Aye or nay?

Sådana här appmässiga stötestenar snavade vi på rätt ofta. Det går i och för sig att komma runt approblemen om man har en annan Androidapparat i närheten; man laddar ner appen på den och för sedan över apk-filen till minneskortet. Men då är man ganska långt från det enklicksideal som Android står för. Fast för många normalanvändare, som nöjer sig med de appar som finns färdigt installerade eller de som hittas via ZiiOs egna kanaler, är detta ju eventuellt ett nollproblem.

Batteriet höll för 4,5–5 timmar av aktiv användning (spel, surf, apptestande). I viloläge förlorar tabletten ett par procent av laddningen per dygn, det är inte mycket.

Så, kort och gott: ZiiO har en del som talar för sig, inte minst genom det förnuftiga priset. Som lätt surf-, läs- och musikplatta i soffan kan denna vara lockande, speciellt om man har apt-X-kompatibla ljudenheter – men man ska vara medveten om dess begränsningar.

Specifikationer
Creative ZiiO 7” Androidtablett

Pekdatorer, surfplattor, tablettdatorer, padda, surfbräda - osett barn har många namn. Just det, ”osett”, inte kärt, för de flesta har ju aldrig ens sett en tablett. Analytikerna tjatade om att pekdatorn skulle bli årets julklapp, men hur skulle den kunna bli det, när det knappt fanns några på marknaden?

Jaja, säger analytikerna, men år 2011 kommer minsann att bli det verkliga tablettåret. Och nu kan det hända att förutsägelsen går i uppfyllelse; på CES-mässan i Las Vegas presenterades cirka 100 nya pekdatorer!

Vi tänker inte nämna dem alla - den som är nyfiken kan kolla på hela listan här eller här (med bilder på dem alla) - men vi ska ta en titt på de surfbräden som just nu finns på den finska marknaden och säga några ord om de mest intressanta av dem som ska komma inom kort. Eller förväntas komma. Och så ska det också bli några ord om operativsystem.

1. Nuläget

De här tabletterna har Prylbloggsredaktionen sett med egna ögon i fysiska butiker i Finland. Vi har petat lite på dem, men inte gjort något fullständigt test, så därför länkar vi till andra som har testat dem. Om vi har missat någon är det bara att kommentera!

Apple iPad

Först, bäst och vackrast. Precis som ”iPod” har blivit synonymt med musikspelare håller ”iPad” på att bli en allmän beteckning för alla surfplattor. Den tio tum stora surfplattan har den bästa och mest responsiva skärmen av alla hittills (resolutionen är 1024 x 768, skärmen är kapacitiv) och ett enkelt, lätthanterligt gränssnitt. Antalet applikationer i AppStore bara ökar hela tiden och är nu uppe i 300.000, av dem är närmare tio procent gjorda enbart för iPad. Operativsystemet är Apples egna iOS, bekant från iPhone och iPod Touch. I Finland kostar iPad från 499 euro till 799 euro, beroende på lagringskapacitet och om plattan har 3G och WiFi eller bara WiFi.

Alla gillar dock inte Apples hårda kontroll över innehållet i iPaden – speciellt tidningsmakare som ju annars också ogillar censur. Här är en kommentar ur Österbottens Tidning.

Finländska tidningsmakare ogillar också att de inte kan ge e-versionen av tidningen gratis till dem som redan prenumererar på papperstidningen: Apple vill nämligen ha betalt för det som man laddar ner via företagets tidningsbutik.

Det vimlar förstås av recensioner av iPad på webben. Här är en av dem: Smartsons duell mellan iPad och Samsung Galaxy Tab

Specifikationerna hittar man på Apples hemsida

Samsung Galaxy Tab

Apple må ha varit först på det globala planet (nåja, minns någon ännu Nokias serie av pekdatorer?), men först ut i Finland blev ändå Samsung med sin 7-tummare Galaxy Tab. Recensenterna har varit rätt eniga om att det här är den bästa (= snabbaste, med den bästa skärmen, kapacitiv, 1024 x 600 pixlar) av alla Android-baserade pekdatorer hittills, men priset förskräcker. I Finland är priset ännu 650-800 euro, men det har sjunkit sedan pekdatorn lanserades i höstas, då det låg kring 900 euro (prisuppgifterna kommer från Hintaseuranta).

Galaxy Tab klår iPad genom att den också fungerar som telefon och har en visserligen ganska anspråkslös, men dock kamera. Antalet appar i Android Market ligger nu på ca 130.000, men alla funkar inte på en större skärm (det gäller förstås alla tabletter, mera om detta lite senare). I jämförelse med många andra Android-plattor har Tab en snabbare processor, 1 GHz.

Specifikationerna hittar man på Samsungs webbplats.

ViewSonic ViewPad 7 och 10

Av de här två har vi sett ViewPad 7 i verkligheten (det är den som finns på bilden här ovan). Det är, som namnet antyder, en sjutummare. Den har inte bara WiFi, utan också 3G och GPS, vilket gör att den kvalificerar sig för att köra Android Market. Processorn är på 600 Mhz, det känns lite snålt. Operativsystemet är Android 2.2 och det finns två kameror, en liten för videosamtal och en tremegapixlare på baksidan. Skärmen har en resolution på 800x480. Till utseendet påminner den rätt mycket om Samsungs platta. Eftersom den här tabletten är ganska välutrustad har den också ett ganska högt pris, närmare 500 euro.

ViewSonic säljer också en hybridtabett med 10-tumsskärm som kör både Windows 7 och Android 1.6. Eftersom Windows på inget sätt är optimerat för pekskärmsbruk och Android 1.6 är en väldigt gammal version av operativet låter den här inte så intressant. Men om vi ser en i verkligheten och får chans att peta lite på den kanske vi ändrar åsikt?

Svenska Datormagazin hittar både saker att berömma och saker att kritisera i ViewPad 7 .

Specifikationerna finns på tillverkarens webbplats; Viewpad 7 och Viewpad 10.

Archos 43 / 70 / 101 Internet Tablet

Archos är mera känd som tillverkare av mediespelare, men det är ju en inte helt oviktig del av surfplattans identitet, så vi förstår att de ger sig in i det här segmentet.

Modellnumreringen på surfplattorna är logisk, 43 betyder att skärmen är 4,3 tum, 70 att den är 7 tum och 101 att den är 10,1 tum. De här väntas komma till försäljning alldeles snart, och en av dem, 70:an finns till påseende i en av de mera välförsedda elektronikbutikerna i Helsingfors. 43:an kostar 240—260 euro beroende på lagringskapacitet, 70:an kostar kring 330 euro för 8 GB flashlagring och kring 360 euro med en 250 GB hårdskiva. Och 101 kostar lite under 400 för versionen med 8 GB och lite över 400 om den har 16 GB.

Archos 70 (ses på bilden ovan) känns gedigen, samtidigt som den har en elegant tunn utformning. Den kapacitiva skärmen har 800x480 pixlar, det är inte världens högsta resolution, men ganska vanligt för sjutummarna. Och den reagerar bra på beröring. Processorn är på 1 Ghz. Operativet är 2.1, men den kan uppgraderas till 2.2. GPS och 3G saknas och därför har den inte fått Android Market. Appar kan istället laddas ner via Archos egen AppsLib store, som inte är lika välutrustad som Android Market, men i december fanns det ändå kring 10.000 appar där, inklusive Angry Birds. I sin recension berättar Engadget dessutom hur man gör för att få in Android Market i tabletten (recensionen av både 70 och 101 är även i övrigt värd att läsa – men vi håller inte med om att 70:an känns plastig!).

IDG.se skäller ut skärmen på 101, men gillar den ganska bra i övrigt.

Specifikationer för Archos surfplattor.

Creative ZiiO 7 och 10

Creative är mest känt för sina musikorienterade produkter, men nu ska företaget också ge sig in i tablettkampen. ZiiO är såpass ny på marknaden, att vi inte har sett något levande exemplar ännu (7-tummaren finns i butik, men vi har bara sett inlåsta, inplastade ex.). Enligt Creative ligger priset för tiotummaren på 300-320 euro beroende på kapacitet, medan sjutummaren kostar 230-270 euro. Den här tabletten ska lämpa sig speciellt bra för trådlös ljuduppspelning och den har Creatives egen X-Fi-teknik för bättre ljud, en funktion som en del älskar och andra hatar.

Skärmen är resistiv och har en upplösning på 480x800, operativet är Android 2.1, men den ska snart gå att uppgradera till 2.2. 3G saknas, likaså GPS. Det betyder också att Android Market saknas, så appar ska laddas ner via Creatives egen butik ZiiStore. Processorn är på 1 Ghz.

Techdigest har tagit en snabb titt på plattan - som tyvärr verkar ha en lite slö skärm:

Cnet Asia har en saklig recension.

Specifikationer

ZTE V9 (Light)

Apple har talat rätt föraktifullt om 7-tumsplattor, men det verkar som om många tillverkare inte riktigt vill lyssna på fruktbolaget (vilket vi tycker är bra, för vi tror att sjutummarna också har en plats i ekosystemet). ZTE hör till dem som inte har lyssnat, V9 light har just sju tum (800x480). Men skärmen är resistiv, så man får inget multitiouch. Processorn är på 728 Mhz, vilket just nu kan anses vara solid medelklass. Operativet är Android 2.1, men den ska gå att uppdatera till 2.2. GPS och 3G finns, och därmed också Android Market. Priset är kring 350 euro. Minnet uppges bara vara på 256 MB (+ minneskort).

Vi hade svårt att hitta någon bra recension på webben, så det får bli YouTube-filmer istället.

En kort första titt på V9 (oroa er inte fastän killen säger att operativet är på kinesiska, det gäller ju förstås bara det ex han håller i):

Här körs det ack, så viktiga Angry Birds-testet

Tilläggas kan att det exemplar vi har petat på nolltid lyckades låsa sig och startade sedan om sig . Men då hade surfbrädan stått framme i en livligt befolkad butik och ett slag.

Gadgetsbing.com kommenterar.

Specifikationer.

Kendo M7

Lagom till jul dök Kendo M7 upp i vissa elektronikbutiker. Då kostade den kring 300, nu säljs den ut för halva priset.

M7 har också 7-tumskärm, men processorn är på 600 Mhz och den saknar 3G-anslutning. Skärmen (800x480 pixlar) är resistiv. Appbutiken Android Market saknas också, men det ska gå att installera program (.apk-filer) utanför Android Market, via t.ex. slideme.com eller androidfreeware.com. GPS saknas.

Om man kollar in diskussionstråden om M7 på svenska Swedroid ser man att många tycker att skärmen är forhållandevis rapp (vi har samma intryck efter att ha petat på den i 2,5 minuter) och att den lämpar sig bäst för dem som gillar att mecka och experimentera med programvaror och operativsystem.

Det verkliga lackmustestet på en surfplatta är om den klarar av att köra Angry Birds. Av forumtråden att döma funkar det inte så bra på M7, tyvärr.

Specifikationer.

Många har konstaterat att ”man får vad man betalar för”, svenska M3 tolkar det rätt så negativt.

A-Link Pad2 och Pad3G

Den här har vi inte sett i verkligheten, men den dök nyligen upp på en elektronikbutiks listor och ska finnas i butik om ett par veckor. Men inte ens om man tittar på A-Links webbplats blir man riktigt klok på vad den här har ätit. Skillnaden mellan A-Links två plattor två är i alla fall att Pad2 har enbart WiFi, medan Pad3G förstås också klarar mobila nät. I övrigt får man bara veta att operativsystemet är ”Android”, men inte vilken version. Skärmen är i alla fall på 7 tum, 800x480 (det står inte om den är resistiv eller kapacitiv, så vi gissar på det förra). Arbetsminnet är bara på 256 MB. Bland apparna nämns Google Maps, men ingenting om Android Market. Processorn är en WM8505 – inget megahertztal uppges (eventuellt är den på ynka 400 MHz).

Samma tablett kan förekomma under ett annat namn i andra länder, enligt forumet Slatedroid säljs den under namnet Ego i USA. Annanstans tycks den kunna heta QZD Go 3G.

Det finns massor av ”märkeslösa”, ganska billiga tabletter som brandas på olika sätt av olika företag. Gemensamt för dem är det låga priset, som i regel signalerar att man använt ganska billiga komponenter. Är man intresserad, så hittas de på webbutiker runt om i världen. Ska du ha en sån är det bäst att surfa runt ordentligt och kolla vad andra användare tycker. Tabletten kan vara en lyckträff, men den kan också vara... tja, något annat.

I Finland kostar A-Links platta utan 3G cirka 270 euro, medan den med 3G går på ca 310 euro. Priserna på A-Links hemsida är mycket lägre, men vi blev inte kloka på om det eventuellt var utan moms.

A-Links hemsida

Nästa del: Vad kan vi vänta oss i framtiden? (Kommer snart)

Nu har i alla fall en tillverkare lanserat en tablett som faktiskt ska finnas till salu också i Finland: Creative har nämligen totat ihop en Android-surfplatta. ZiiO kör Android 2.1, finns i storlekarna 7 och 10 tum med antingen 8 eller 16 GB lagringsutrymme. Förutom de vanliga tablettfunktionerna skryter ZiiO också med Creatives X-Fi-ljudförbättringsteknologi (som en del gillar och andra avskyr). Faktiskt tar tillverkaren så allvarligt på detta, att ZiiO på Creatives webbsajt kommer upp under rubriken ”Pure Android Audio”. 

En lite märklig detalj är att det i pressmeddelandet sägs att man kan ladda ner applikationer till tabletten via ”internet och ZiiStore” – det tyder på att Android Market inte funkar på tabletten, utan att apparna kanaliseras via Creatives egen butik, som sägs innehålla ”tiotusentals” appar. Förhoppningsvis betyder det att Creative screenar Androidappar och kollar att de alla säkert funkar på de stora skärmarna – mera info om det här dyker säkert upp småningom. 

Tabletten finnas till salu i december och priserna varierar från 249 € till 319 €, beroende på skärmstorlek och lagringskapacitet. Därmed har den åtminstone en rejäl prismässig fördel jämfört med Samsung Galaxy Tab som nu kostar 700–800 €.

(Ursprungligen publicerad 05/11/10)

Redan förra gången vi testade en Creative Vado (i februari för två år sedan, se länk nedan) undrade vi lite vad man behöver en separat minivideokamera till – nuförtiden har ju alla ungefär motsvarande videokameror i mobilen.

Men i alla fall anser Creative och några andra tillverkare att de behövs. Faktiskt har Vado-serien nu har nått fram till den tredje generationen. Det innebär att man kan filma i HD (1280x720 pixlar), att Mac-stödet har förbättrats och att den fysiska fyrvägsknappen för zoom/volym och exponeringskontroll har blivit touchkontroller som ligger runt avtryckaren. De två första förändringarna gillar vi skarpt, den tredje förändringen är inte lika välkommen. Om man, som vi, gärna vill vandra omkring med tummen på inspelningsknappen är det nämligen väldigt lätt att nudda i kontrollerna i misstag och då händer det underliga saker hela tiden. Man måste se till att faktiskt bara röra avtryckaren med tumnageln, vilket minskar charmen med denna snabbkamera. Inne i menyn blir det helt hopplöst, man hoppar omkring av och an och får ingen koll på inställningarna – men tack och lov finns det inte mycket inställningar att göra. Hela idén med den här minivideokameran är ju att det ska vara snabbt och enkelt att filma, utan att man behöver bekymra sig allt för mycket om fokus, exponering och annat besvärligt.

En film tagen i mulet väder visar hur kameran reagerar på snabba rörelser.

Det allra viktigaste 

Filmkvaliteten är förvånansvärt bra, också i sämre ljus, både i fråga om färger och skärpa. Men om man går med kameran i handen blir det lätt ryckigt och hoppigt på ett lite obehagligt sätt. Det tyder på att kameran kunde behöva sådant som bildstabilisering och snabb autofokus – men då talar vi också om en kamera som kostar mera än de cirka 140 euro som den här kostar. Snabba växlingar mellan ljus och mörker ska man också undvika. Ta det lugnt alltså – eller ställ kameran på ett stativ. Och glöm inte att man med några tryck på touchkontrollerna kan justera exponeringen för besvärliga ljusförhållanden. 

Här kan man se hur exponeringsinställningen fungerar.

Bland den här enkla videokamerans finesser finns sådant som rörelsedetektor och ”instant record”, vilket betyder att man med ett tryck på vilken knapp som helst kan väcka kameran ur viloläge och den börjar filma omedelbart – praktiskt att ha i det verkliga, oregisserade livet. Det går också att koppla in en extern mikrofon, vilket ju är ett plus. Och den stora fördelen är egentligen inte kameran i sig, utan det faktum att all mjukvara som behövs för att redigera filmer och ladda upp film och bilder på YouTube, Photobucket, Picasa, Facebook och några till följer med videospelaren. Det är bara att plugga in den i datorn, installera mjukvaran och sätta igång. Busenkelt. Ett plus också för att USB-sladden är inkorporerad i spelaren.

En vandring genom en singaporegalleria i varierande ljusförhållanden.

Och egentligen är det här som de här minivideokamerorna har sitt existensberättigande: kameran kanske inte tekniskt sett är mycket mera avancerad än den man har i mobilen, men steget vidare; att överföra materialet till datorn, redigera det och publicera det på YouTube är så mycket enklare om det finns en genomtänkt mjukvarulösning som är integrerad med kameran. Med många mobiler är det ganska kråtigt att göra film; att överföra dem, konvertera dem i rätt format, importera dem till lämpligt redigeringsprogram, redigera dem och slutligen ladda upp dem på webben. Så där vinner Vado över mobilen! 

En jämförelse mellan Creative Vado HD, generation 2 och generation 3.

Prylbloggen har också testat den allra första Vadon – klicka på taggen ”Vado” i högerspalten för att se recensionen!

Specifikationer
Creative Vado HD (3 gen.) 

Mått: 99 x 58 x 16 mm, vikt 93 g 
Sensor: HD CMOS (1280 x 720) 
Skärm: LCD, 2 tum, 16 milj. färger, 640 x 240 
Minne: 4GB 
Videoresolution: HD (1280 x 720p), VGA (640 x 480), 2x digital zoom 
Fotoresolution: 1280 x 720, jpg 
Inbandningskapacitet: max 1 h (HD+), 2 h (HD), 4 h (VGA), 30 fps 
Format: *.mp4 (H.264, AAC) 
USB-kabel, högtalare och mikrofon inbyggda. Mjukvara (Vado Central) medföljer. 
TV out: RCA, HDMI (HDMI-kabel medföljer). Extern mikrofon, AV-kabel, hörlurar, stativ kan användas. 
Batteritid: ca 2 h 
Menyspråk: engelska, tyska, holländska, franska, italienska, spanska, portugisiska, turkiska, kinesiska, koreanska, indonesiska, arabiska
Pris på Creatives webbsajt: 149,99

(Ursprungligen publicerad 15/07/10.)

Alltså, hur många nya MP3-spelare behövs det? Är inte butikerna redan fulla med musikspelare? 

Creative tycker i alla fall att det alltid finns utrymme för produktutveckling i segmentet ”inte alltför dyra spelare med bra skärm, plats för minneskort, X-Fi-ljudförbättring och WLAN”. Den nyaste heter Creative Zen X-Fi with Wireless LAN, den kommer i antingen 16 eller 32 GB och vi har testat den! 

13 knappar, ingen pekskärm

Utseendemässigt är Zen X-Fi inget speciellt, det är den vanliga svarta lådan i ungefär kreditkortsformat, men lite tjockare. Speciellt med den är att Creative struntar både i slitna klichéer, som scrollhjul, och i underliga nymodigheter, som pekskärm. Den här spelaren hanteras med 13 små, runda knappar på fronten; nio lätt upphöjda symbollösa knappar ordnade i ett rutfält på 3x3 samt två symbolförsedda knappar över och två under rutfältet. På baksidan finns en vippknapp som dubblerar som på/av- och hold-knapp. De nio knapparna i mitten är pilknappar som används för navigering och de fyra övriga är bakåtknapp, kontextuell meny-knapp, genvägsknapp och spela/stoppa. Det kan låta oöverskådligt, men man lär sig snabbt systemet och kan navigera också i mörker (knappsatsen är inte belyst). 

Ska vi säga något om ljudet? Det är bra. 

Nej, vi skämtar – lite mera kan man säga. Recensenter runt om i bloggosfären har ganska unisont berömt kvaliteten på ljudet i den här spelaren. Sedan förhåller sig en del lite tveksamt till det som är ett av Creatives försäljningsargument: X-Fi-teknologin, som består av två delar: en s.k. ”Crystalizer” som ska återställa det ljud som går förlorat när musiken packas ihop till MP3:or (WMA... etc.) och ”Expand”, som är till för att ge musiken mera rymd: istället för att allt ljud pressas ihop och kläms in i örongången på en punkt i örat känns det mera ”på riktigt”, som om man lyssnade på ett band som står någonstans framför en. Crystalizern kan vara på, av eller på max, medan expandern antingen är på eller av. 

Delade åsikter om X-Fi – men vi gillar! 

Snabbgenvägen på spelaren är förinställd på att gå till X-Fi-inställningarna och det är säkert bra, eftersom de flesta säkert vill leka med den ett slag. En del avskyr nämligen X-Fi-teknologin, andra (som vi) tycker att den förtjänar sin plats. Ljudet blir ofta mera levande och fylligare, instrument hörs mera distinkt, ljudbilden blir snyggare, helt enkelt och det känns som om kvaliteten faktiskt höjs på hårt komprimerade filer. Men teknologin lämpar sig definitivt inte för alla sorters musik – och inte för alla öron heller, så här får var och en lyssna sig fram. Det är för övrigt ganska lätt, eftersom Creative packar ner ett par bra in-ear-lurar i paketet – för en gångs skull måste man inte börja med att kasta de medföljande hörlurarna i soporna (enligt tillverkarens egen uppgift kostar lurarna 49,90 om man köper dem separat och det borde borga för någon sorts kvalitet). Den som ogillar hörlurar kan förresten använda den inbyggda högtalaren istället. Och just det: det finns också en equalizer med en handfull förinställda lägen och ett manuellt för den som riktigt vet vad den vill ha ut av ljudet. 

Musik ordnas nätt enligt spellista, album, artist etc, som man är van vid. Albumomslag visas i låtläge, inte när man bläddrar. Som vanligt kan man fortfarande inte gå runt hörnet i menyerna, men med hörnknapparna i blocket med navigeringsknappar kan man hoppa längst upp – längst ner – en skärmbild i taget upp eller ner. 

På en 2,5-tumsskärm går det någotsånär att se på filmer och bilder. Skärmen har tillräckligt hög resolution för det – men varning för att spelaren är lite kinkig med videoformat och -codecar, så när man synkar över filmer med programvaran Creative Central (som följer med) ska de ofta konverteras, vilket inte går snabbt och kan leda till kvalitetsförsämringar. Men det här är väl knappast den spelare man använder för att se på helaftonslångfilmer med? 

Minneskort, jo... 

X-Fi-spelarna med WLAN har antingen 16 eller 32 GB inbyggt minne, vilket är helt okej för en så pass liten spelare. Dessutom kan minnet som sagt utvidgas med ett SD-kort. En besvikelse är däremot att de bilder, filmer och låtar man har på minneskortet inte integreras i spelarens bibliotek, utan man kommer åt dem från en helt egen, separat meny. Däremot kan man importera material från minneskortet till spelaren. 

Radio finns också, vi tyckte att den sprakade och brusade lite onödigt mycket i hemförhållanden, men mottagningen är definitivt inte lika dålig som på tidigare Creative-spelare vi har testat. 

Ingen surfmaskin 

Och så det där trådlösa, då. Först av allt: man kan inte surfa på webben med Zen X-Fi och räckvidden är inte förfärligt stor. WLAN används för att 

• lyssna på podcasts som ligger på Creatives server,
• chatta med andra Zen-användare (man måste först aktivera ett konto hos Creative) och med kompisar som använder Yahoo Instant Messenger eller Windows Live Messenger,
• samt trådlöst spela upp musik och titta på filmer och bilder som man har liggande på hemdatorn eller hemmaservern.

Att lyssna på podcasts fungerar bra och är rätt roligt, speciellt om utbudet blir större och lite mera uppdaterat. Chattandet fungerar, men är lite besvärligt och att lyssna på musik som ligger på hemdatorn är något som alla recensenter säger att fungerar strålande, om man bara har konfigurerat datorn så den fungerar som en UPnP-server (Universal Plug and Play). Vi tror att det stämmer, men efter att i flera timmar förgäves ha försökt få Zen att kommunicera med redaktionens PC gav vi upp. Men det beror nog på att redaktions-PC:n har drabbats av härdsmälta, inte på spelaren – så pass entydiga är nämligen lovorden i bloggosfären. 

Knökiga knappar 

Spelaren kommer ihåg lösenord till nätverk man loggar in på och det är bra. Det är nämligen rätt knökigt att knappa in text med Zen X-Fi. Knappsatsen är väldigt oresponsiv, så ibland får man trycka och trycka innan det händer något. Och sen är logiken inte av denna världen: när man ska skriva text dyker en bild av en gammaldags, hederlig mobilknappsats upp på skärmen. Har man sedan nio fysiska knappar ordnade 3x3 bredvid skärmen + ett par till under dem kunde man ju tänka sig att knappen längst upp till vänster motsvarar 1, den i mitten i översta raden är a, b, c, 2, den till höger är d, e, f, 3 och så vidare. Men nej, knapparna är fortfarande bara navigeringsknappar som styr kursorn på skärmen upp, ner, åt sidorna och diagonalt. Så ska man skriva lösenordet ”olau” navigerar man med pilknapparna kursorn på skärmen till 6:an, trycker på okej (som är mittknappen på knappsatsen) tre gånger för att få ett ”o”, sedan vidare med navigeringsknapparna ett steg åt vänster, trycker på nytt på ”okej” tre gånger för att få ett ”l”... ja, ni fattar. När man ska okeja sitt lösenord navigerar man kursorn längst ner på den virtuella skärmen och trycker på ”okej”, som fortfarande alltså är knappen i mitten. Det går inte snabbt. Och det gör också att chattandet antagligen inskränker sig till mkt krta txter och några smajlisar. En mobil med hyfsad knappsats och T9 slår alla gånger den här! En nackdel är också att man inte kan chatta medan man gör annat – WLAN-funktionerna kan inte vara igång samtidigt som musik-/videospelaren, vilket kanske beror på att det äter enormt mycket batteri. Spelaren som ska kunna veva musik i 25 timmar kroknar på 3 när man leker med WLAN. 

Så chattandet ska man kanske räkna som en extra bonus, men det kan inte vara ett köpargument – den som har riktigt stora chattbehov har väl för länge sedan skaffat en chattklient till mobilen som fungerar snabbare och lättare. De övriga trådlösa funktionerna är inte tokiga, bara man ser till att ha med sig USB-kabeln, så man kan ladda batteriet vid behov. Andra godsaker här är kalender, uppgifter och kontakter (som synkas över från datorn, man kan inte mata in information direkt i spelaren), röstinspelning, möjlighet att välja teman och konfigurera menyerna efter egen smak. 

Vi tycker att navigeringen kunde ha gjorts på ett elegantare sätt och WLAN-funktionerna kunde utvecklas (typ med en webbläsare?), men i det stora hela är det här ändå en inte oäven musikspelare. Kapaciteten är rätt stor, formatet litet – och ljudet är bra, vilket är det viktigaste. 

Creative Zen X-Fi med WLAN 
Specifikationer 

Kapacitet: 16 GB / 32 GB, plats för SD/SDHC-kort 
Mått: 55 x 83 x 12,5 mm, vikt: 70 g 
Skärm: 2,5-tum, 16,7 miljoner färger 
Creative X-Fi-ljudförbättring, inbyggd högtalare, radio med 32 kanalplatser, röstinspelning, kalender, kontakter m.m. WLAN: Trådlös strömning, nedladdning av innehåll, textchatt 
Ljudformat: MP3, WMA (DRM 10), AAC (M4A), WAVE, Audible 
Videoformat: WMV9, MPEG4, DivX, XviD (320 x 240) 
Fotoformat: JPEG 
Krav på datorn: Windows XP (Service Pack 2), XP 64-bitars, Vista och USB-port, Windows Media Player 10 eller högre, 130 MB ledigt hårddiskutrymme 
Batteritid: musik 25 h / 15 h med högtalare (tillverkarens uppgift), video 5 h 
Menyspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, holländska, spanska, franska, italienska, portugisiska, polska, ryska, tjeckiska, grekiska, ungerska turkiska, koreanska, japanska, kinesiska, 
Pris: 16 GB: 199 €, 32 GB: 289 € 

PC Magazines recension 
Den här hittade vi på Washington Posts webbplats 

(Ursprungligen publicerad 04/09/08.)

Semestern är slut och hösten har definitivt börjat igen. Det märks också här på Prylbloggsredaktionen – kurirerna står nästan i kö för att leverera testprylar till oss (nåh, nästan, i allafall). På vårt kliniskt rena, vetenskapligt utformade testbord ligger just nu tre små mystiska svarta lådor bestående av: 1 st. Creative Zen X-Fi mediespelare med WLAN och Creatives musikförbättringsteknologi X-Fi, 1 st. Sony Ericsson W908 Walkman-mobil med HSDPA och 8 GB inbyggt minne, 1 st. Samsung Touchwiz-telefon med stor pekskärm, plats för minneskort och HSDPA. 

Recensioner av de här prylarna dyker småningom upp här på Prylbloggen, förstås – och då får ni också se riktiga bilder på dem. Tills dess får ni leva i spänning!

(Ursprungligen publicerad 30/08/08.)

En videokamera med fast optik, en zoom på bara 2x, dessutom digital, och som filmar i VGA-upplösning, 640x480 – vem behöver en sån? Alla har ju kameror i mobilen, många gånger med bättre upplösning, dessutom. 

Tja, Creative tycker att det finns en marknadsnisch för en enkel videokamera som faktiskt är supersimpel att använda: Sätt på den, tryck på den stora vita knappen, that’s it! Creative Vado är skjutklar på ett ögonblick, vilket man inte alltid kan säga om mobilkamerorna. Inställningarna är också befriande enkla: det finns helt enkelt inga inställningar att göra. Avtryckaren omges av en stor, fyrkantig fyrvägsknapp, man zoomar genom att trycka +/- (upp/ner) på den. Vill kolla filmerna trycker man på play på ena sidan, spola fram/bak gör man genom att trycka höger/vänster på fyrvägsknappen. Om filmen inte blev bra trycker man på papperskorgsknappen, så raderas den. Supersimpelt, som sagt. Så simpelt att det inte ens finns något menysystem – det skulle i och för sig vara roligt att kunna se en lista över de filmsnuttar man har tagit, istället för att gå via play-läget och bläddra från film till film där. (Ja, ett enkelt menysystem finns för att ställa in tid och datum, menyspråk, om man vill filma i hög eller normal kvalitet och om det ska göras med 50 eller 60 Hertz, men den menyn behöver man antagligen bara en enda gång, när de här basinställningarna görs. Det krävs också ett speciellt knappkommando för att locka fram den.) 

Varje gång man trycker på inspelningsknappen blir det en ny film, så det här är kameran för dem som gör sina filmer i en tagning, om man inte vill redigera dem i ett separat videoredigeringsprogram, vill säga. 

Smart PC-integrering 

En annan sak som saknas är ett linsskydd, vilket är synd; linsen ligger helt i nivå med ytan, så den är utsatt för repor och smuts. Smart är däremot att Vado har en utfällbar USB-kontakt, så det är bara att plugga in den i datorn utan att man behöver släpa med sig några extra sladdar – Vadon laddas också via USB-kontakten. Pluggar man in kameran i en PC kan man dra nytta av den inbyggda programvaran som också den är föredömligt simpel och lättfattlig. Första rutan av varje film visas i ett fönster, typ som i iPhoto. Sedan kan man titta på filmerna, välja att kopiera över dem till hårddisken eller radera dem. En riktigt fiffig sak är de två snabbknapparna till YouTube och Photobucket, så man med en knapptryckning kan ladda upp filmer på webben. Processen är smidig och enkel – här har mobiltelefontillverkarna mycket att lära sig, de flesta överför ju aldrig sina mobilfilmer och -bilder någonstans, för att man tycker det är för komplicerat. 

Vado fungerar också med Mac, men inte lika fullt ut: kameran dyker upp som en extern hårdskiva, sen kan man klicka sig fram till filmerna och kopiera dem till hårdskivan med dra-och-släpp. Quicktime har inget problem med Vadons AVI-format. Däremot saknas den fiffiga integrationen med YouTube och Photobucket. Och av någon anledning hörs inget ljud alls om man spelar upp filmerna på en Mac... 

Glöm Hasselblad! 

Kvaliteten, då? Ja, det här är ju en supersimpel kamera, så den har supersimpel optik. Häftiga ljusskillnader har den svårt att klara av, skärpan är det lite si och så med, i halvdassigt inomhusljus blir också färgerna halvdassiga. Tänk er den filmkvalitet man får med den främre kameran på en 3G-telefon, så fattar ni. Mikrofonen är inbyggd och den klarar hyfsat av ljud på nära håll, men att filma ett samtal mellan några människor som sitter runt ett bord och pratar går nog inte – de som sitter längre bort hörs knappt alls. Ofta är det svårt att hålla Vadon tillräckligt stilla, så bilderna blir minsann levande. Den ambitiösa använder ett stativ – gänga för standardstativ finns nämligen. (En liten testfilm finns här nedan, flera hittas på YouTube om man söker på Creative Vado test.) 

Det minimalistiska intrycket är genomgående, från själva kamerans enkla och avskalade utseende till PC-programvaran. Den lilla skärmen/sökaren på kameran är inte heller överlastad, den visar information om batteriladdningen, om man filmar i hög kvalitet eller normal och hur många minuter film det ännu ryms i det inbyggda minnet (med normal kvalitet ryms det två timmar, med hög en timme). 

Hittar sin nisch? 

För att återgå till frågan i början: för vem görs Vado? Kanske för dem som gillar att filma mycket spontant, men som vill göra det så lätt som möjligt för sig. För dem som tycker att mobiltelefonkameran är för plottrig och långsam att använda, eller som har sitt minneskort fullt med musik – eller som kanske inte har någon videokamera i mobilen. För dem som vill slippa härja med minneskort, kassetter och band. För dem som sätter mera värde på innehållet i sina filmer än på teknisk perfektion. För dem som lätt och behändigt vill kunna dela med sig av sina filmer på webben och som inte tycker att filmer behöver redigeras. För dem som tycker att det inte är något besvär att släpa med en extra pryl om den är en tunn, liten och lätt – och har ett rekommenderat pris på under 100 euro. 

En kort testfilm som ger en uppfattning om bildkvaliteten.

Creative Vado Pocket Video Cam 
Specifikationer 

Mått: 100 x 55 x 16 mm, vikt 84 g med batteri 
Sensor: VGA CMOS (640 x 480 pixlar) 
Zoom: 2x digital zoom 
Skärm: LCD, 2 tum, 640 x 240 pixlar, 16 miljoner färger 
Minne: 2 GB (1,9 GB tillgängligt, programvaran tar en del av utrymmet) 
Inbandningskapacitet: 120 min (normal kvalitet), 60 min (hög kvalitet) 
Videoformat: MPEG-4 AVI, 30 fps 
Webbdelning: via YouTube och Photobucket 
Högtalare och mikrofon: inbyggda 
TV-out: Ja 
Stativgänga: Ja 
Frekvensval: 50Hz / 60Hz 
PC-kontakt: inbyggd, utfällbar USB-kontakt 
Programvara för PC medföljer, Mac-användare kan kopiera över filmer manuellt. 
Batteriets livslängd: 130 min 
Menyspråk: engelska, franska, italienska, tyska, spanska, portugisiska, holländska, japanska, kinesiska, koreanska, indonesiska, turkiska, arabiska 
Medelpris enligt Hintaseuranta: 88 €

(Ursprungligen publicerad 02/07/08.)

Tro inte att Prylbloggens redaktion bara ligger och latar sig i försommarsolen! Nejdå, vi jobbar hela tiden. Just nu testar vi fyra kul grejor på en gång: Överst i bilden skymtar en Samsung Soul, som är en HSDPA-mobil med touchnavigering och lite annat godis. De turkosa prylen i nedre kanten av bilden är en Sony Ericsson C702, en HSDPA-mobil också det, men den här har GPS. Ovanpå dem ligger en annan Sony Ericsson-mobil: G900, som bl.a. har pekskärm och WLAN. Och till höger ser ni en liten udda fågel i samlingen: Creative Vado, som är en supersupersimpel filmkamera. Stay tuned!

(Ursprungligen publicerad 03/06/08.)

(Foto: Prylbloggen) 

Idag anlände ett paket till Prylbloggens redaktion. Det är de nya mp3-spelarna Creative Zen Stone och Zen Stone Plus som ska testas och recenseras. 

Detta är alltså en uppgradering av de tidigare Stone-modellerna, de lanserades på CES-mässan i Las Vegas i januari och skiljer sig från de tidigare bl.a. genom att de har högtalare. Recensionen kommer förstås att finnas här på Prylbloggen med tiden. Stay tuned! 

(P.S: Som ni ser har Prylbloggens redaktion använt en egen halvsunkig bild istället för de proffsbilder som medierna vanligtvis publicerar. Det är för att vi vill visa att vi faktiskt har grejerna här och inte sitter och hittar på saker.)

(Ursprungligen publicerad 22/02/08.)