Låsskärmarna är aktivare än på många andra mobiler.
Om man är intresserad av att skaffa en Androidmobil finns det som bekant ett stort utbud. Själva operativsystemet är ju samma i alla (även om versionsnumret kan variera), men det betyder inte att alla mobiler är skapta lika. Hårdvaran (processor, minne, skärmprestanda) skiljer sig från mobil till mobil, liksom det yttre skalet. Och dessutom väljer olika tillverkare att anpassa det grundläggande operativsystemet på lite olika sätt.
Den mobil vi ska titta på nu, HTC Sensation, hör till toppsegmentet i fråga om hårdvaran: processorn har dubbla kärnor och jobbar på i 1,2 GHz (precis som konkurrenten Samsung med sin Galaxy S II). Mängden RAM är 768 MB och skärmen, ja den är ställvis vidunderlig. Den har nämligen så hög resolution (960x540 bildpunkter på den 4,3 tum stora skärmen) och är så knivskarp att man ibland tror att skärmbilden är en dekal som klistrats ovanpå glaset. Däremot har den inte lika strålande i färger och betraktningsvinklar som Galaxy S II (vi ber om ursäkt över att igen dra in konkurrenten här, men det är oundvikligt att två av säsongens flaggskeppsmodeller blir jämförda med varandra).
Insidan lika viktig som utsidan
Den yttre hårdvaran är inte heller dålig. I motsats till många andra som tycker att tunn plast räcker bra som ytterhölje på en mobil vill HTC nämligen använda en hel del metall i sina skal. Precis som på HTC:s Windows Phone-mobil Titan är bakstycket närmast som en skål som kapslar in mobilen. Det känns respektingivande och den relativt stora tyngden ger ett lite vördnadsbjudande intryck. Det rejäla bakstycket, med en riktig låsknapp är något som den som ofta byter SIM-kort eller minneskort uppskattar – man behöver inte bryta sönder naglarna när man bänder upp locket. Tar man av bakstycket ser man att inälvorna är synliga, för de är inbäddade i genomskinlig, rökfärgad plast. I locket finns några grant orangegula plastduttar. Här har HTC alltså implementerat lite Mac-filosofi: en apparat ska se bra ut också på insidan. Det visar på en hälsosam omsorg om detaljerna.
Om man gillar den yttre designen är sedan en annan sak. Den här mobilen har ett färgschema som går i tre bruna/gråa nyanser. Bakstycket är indelat i tre böljande fält, av vilka det övre och det nedre är lite gummiaktigt för att ge ett bättre grepp. Mobilen har mjukt rundade hörn och ligger bra i handen. Skärmen är täckt av extra hållbart gorillaglas, men det är inte ofelbart – vår testmobil hade tydliga repor på skärmen, så ett skyddsplast kan vara till fördel, precis som med alla andra pekskärmsmobiler. Skärmen är förresten lite svagt skålformad, vilket gör att man känner precis när man närmar sig kanten med fingret. Eventuellt kan det också minska reflektioner en aning.
Pausbild. Maxzoom – lite mjölkig och suddig bild, men ingen pixelgröt.
Upptill har vi hörlursuttag och på/av/låsa upp-knappen, på vänster sida ett laddningsuttag och en volymknapp. Höger långsida är helt slät – som vanligt har vi alltså ingen fysisk kameraknapp. Under skärmen har vi fyra pekkänsliga knappar: hem, meny, tillbaka och sök.
Med egna kryddor
HTC har för vana att göra större ingrepp på användargränssnittet än många andra tillverkare genom att lägga ett eget skal, HTC Sense, över Android. Det här är på ont och på gott: dels gör det att mobilen skiljer sig ur mängden, dels kan det skrämma bort dem som inte vill ha så stora modifikationer i operativet. De mest uppenbara skillnaderna finns i notifikationsbalken och på låsskärmen.
I notifikationsmenyn finns överst finns lista över de senast använda apparna (det är samma som man kommer åt med ett långt tryck på Hem-knappen). Dessutom är notifikationsrullgardinen indelad i två flikar, en som heter Meddelanden – vilket är missvisande, för det som avses är de vanliga notifikationerna om t.ex inkommen e-post och kalenderalarm – och en som heter Snabbinställningar. Där kan man, elegant nog, slå på och stänga av WiFi, WiFi hotspot, mobildata, Bluetooth och GPS och så finns det en genväg till alla inställningar och uppgifter om minnesanvändning (för oss visade den i regel att ca 460 MB är i användning och ca 100 MB ledigt). Klickar man här hamnar man i aktivitetshanteraren, vilket ju är bra. Har man musikspelaren igång finns det också en snabbknapp för att stänga av musiken i notifikationsbalken. Men för att kunna t.ex. byta låt ska man antingen gå till musikspelaren eller använda kontrollerna på låsskärmen. Som med andra Androider är det som vanligt inget problem med att ladda in musiken: koppla in telefonen i datorn och dra och släpp.
Aktiv låsskärm
HTC:s variant av låsskärmen är mera aktiv än på andra mobiler. För att låsa upp mobilen helt vanligt tar man tag i en ring i nedre kanten och drar den uppåt. Men man kan också ha fyra genvägar till valfria appar på låsskärmen: tar man t.ex. tag i kameraikonen och drar den neråt, mot ringen, öppnas telefonen direkt i kameraläget. En del widgetar kan också visas på låsskärmen, t.ex. väderwidgetar, eller Friendstream (se bilden högst upp). Då svävar vännernas senaste statusuppdateringar omkring på skärmen – det är roligt en stund, men efter ett slag bytte vi till fotowidgeten och fick se våra senaste foton sväva omkring på skärmen istället. Egentligen borde man alltid ställa in ett kod- eller mönsterlås för att låsa upp skärmen, men på HTC-mobiler betyder det att man först ska låsa upp skärmen genom att dra i ringen och sedan mata in låskoden/-mönstret. Det krävs alltså två olika moment för att få igång mobilen och det är i vårt tycke ett för mycket.
HTC gillar för övrigt widgetar. I listan över tillverkarens egna widgetar finns inte mindre än 81 stycken, men många av dem är förstås variationer på samma tema, t.ex. olika typer av klockor. Annat som följer med från start är som sagt Friendstream, som samlar Facebook- och Twitteruppdateringar, plus separata Facebook- resp. Twitterwidgetar, flera e-post- och kalenderwidgetar, med mera. Och som vanligt går det ju också att ladda ner flera.
Appar, appar, appar
Lite förvirrande är att det i applistan finns två appar som heter Inställningar. Den ena leder till den vanliga inställningsmenyn, medan den andra, som har en trollkarlshatt som ikon, är ett HTC-tillägg som leder till de grundläggande inställningar som man gör första gången man startar upp mobilen. Det här känns både onödigt och förvirrande. Applistan har för övrigt den egenheten att den ofta glömmer att vi vill se apparna som en lista, inte som ett rutfält. Efter en omstart hoppade den ofta tillbaka till rutfältsläget. Mängden förinstallerade appar är stor, dels finns en del HTC-specifika appar, men också en lång rad andra som HTC tycker att är bra att ha – bland annat två olika Twitterklienter!
I debatten mellan Samsung- och HTC-användare brukar HTC-anhängarna ofta framhålla att ”deras” tillverkare är snabbare att komma med uppdateringar av operativet. Under testperioden uppdaterades också vår mobil till Android 2.3.4 – och det skedde elegant OTA, alltså utan att mobilen behövde kopplas in i datorn.
Vill ha ljus!
Helsingfors en novembereftermiddag. På nära håll ser man
att ingen av de stadsvyer vi tog den dagen blev riktigt skarp.
Kameran är på 8 megapixel, som hos konkurrenterna i detta segment. Standardinställningen är proportionerna 16:9, alltså bredskärmsformat. En serie bilder tagna utomhus en novembereftermiddag visade sig alla vara mer eller mindre suddiga, så autofokusen hade tydligen problem i det svaga ljuset (det finns både följande fokus och pekfokus). I kameraappen finns dels vanliga inställningar för bl.a. självutlösare, vitbalans, upplösning och olika fotomotiv (ett av dem heter ”åtgärd” – ikonen föreställer en springande person, så vi antar att det är en klantig översättning av ”action”). Dessutom finns det en skärmknapp med trollstavsikon, här hittar man en rad filter som förvränger bilderna på olika sätt (vinjett, gråskala, solarisering och många till). På en del kan man justera hur stark effekten ska vara med hjälp av ett glidreglage på skärmen. Blixtinställningarna kommer man också åt med en egen knapp direkt på skärmen.
En av de roliga förvärngningseffekterna. Redaktionens bamsemugg
har slankats ner betydligt. Den vita linjen i högra nedre hörnet är
redaktionens datorskärm – en antydan om att man ska planera sina scener...
Skriva mer eller mindre bra
För att skriva med mobilen kan man välja mellan det inbyggda tangentbordet som är rätt så bra på att gissa ord och som erbjuder generöst med ordförslag. Däremot är det (som så ofta) problem med sammansatta ord: man kan inte godkänna ordval bit för bit; om man godkänner den första delen av ett sammansatt ord och sedan fortsätter skriva följande del får man inga ordförslag på den delen. Förutom ett vanligt qwerty-tangentbord finns det ett gammaldags telefontangentbord och en kompromissvariant mellan de två; ett kompakt tangentbord med två bokstäver per knapp. Och så har HTC skapat ett ”trace”-tangentbord. Det är alltså en funktion motsvarande Swype eller SlideIT, där man glider med fingret från bokstav till bokstav, men den fungerar så fruktansvärt dåligt att vi rekommenderar att man köper SlideIT istället (en gratis testversion finns här).
En anteckning gjord med HTC:s egen ”Swype”-variant. Vi har ingen aning om vad
det var vi försökte säga här. Använd det vanliga tangentbordet eller skaffa en
alternativ variant på Android Market är vårt råd.
I övrigt tuffar den här mobilen på som tåget; webb, gps, delningar, samtal – allt funkar. Ett par gånger upplevde vi mikrofrysningar i Angry Birds: ibland frös spelet till precis när vi tog i en fågel och när frysningen släppte bara ramlade fågeln rakt ner i backen. Men efter att vi fick en uppdatering av både Angry Birds och operativet försvann det problemet.
I regel brukar vi strunta i att nämna telefonfunktionerna – det här är ju en mobiltelefon, så man förväntar sig att den ska fungera just som en sådan. Men eftersom både vi och Swedroid upplever att det ibland brusar onödigt mycket i luren måste vi ändå påpeka det. Annars skiljer samtalskvaliteten inte från det man är man är van vid.
Det som avgör
Det här är en kraftfull mobil som känns gedigen och pålitlig. På ett par ställen i användargränssnittet såg vi lite slarviga översättningar och en del kan störa sig på den stora mängden förinstallerade appar. HTC Sense, tillverkarens eget tillägg till användargränssnittet, är något som en del älskar och andra avskyr. Så eftersom de tekniska egenskaperna inte skiljer sig från andra mobiler är det i sista hand materialvalet och Sense som blir avgörande för om man skaffar en HTC-mobil eller inte.
HTC Sensation
Specifikationer: http://www.htc.com/europe/smartphones/htc-sensation/#specs
Dessutom:
Menyspråk: svenska, finska, norska, danska, engelska.
Textspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, polska, slovakiska, slovenska, serbiska, ungerska, turkiska.
Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 482 €
