Sony Ericssons toppmobil Satio. Konkurrenten här nedan.

Prylbloggsredaktionen gör ingen hemlighet av att vi gillar high end-mobiler. Ju mera funktioner, desto bättre. De senaste veckorna har varit en glad tid, för vi har testat två mobiler som förutom att de har ”allt” också skryter med att ha 12-megapixelkameror. Får vi presentera: Sony Ericsson Satio och Samsung Pixon 12.


Pixon 12 ståtar också med 12-megapixelkamera.

Tekniskt sett är det inte mycket som skiljer de här åt. HSDPA, WiFi, GPS med Google maps, FM-radio, mediespelare, pekskärmar som är stora och snygga och förstås de där kamerorna. En avgörande skillnad är att Sony Ericsson Satio är en Symbian-telefon, som det alltså finns massor av mjukvara att ladda ner till (utom Nokias egna appar), medan Samsung Pixon har Samsungs eget operativsystem och därmed inte kan klassas som en smartmobil – man får nöja sig med de applikationer som Samsung har satt in (och, förstås, Java-applikationer som båda klarar av: därmed kan båda förses med webbläsaren Opera Mini, vi testade betaversionen av Opera Mini 5 som nu är optimerad för pekskärmar och som fungerar riktigt bra i båda mobilerna).

Nagel- och handskvänliga

Till det yttre är de två mobilerna ganska olika. Den silverfärgade Satio är större, tyngre, fyrkantigare – mera moget businesslik till utseendet, om man så vill. I princip är den lika tjock som Pixon, med undantag för det maffiga linsskyddet som täcker halva baksidan. Det är i borstad metall och ger mobilen ett distingerat kamerautseende. Pixon är blekare till det yttre: ett anonymt svart rätblock med rundade kanter. Inte ful, men ingenting som skiljer den från mängden. Satio har en större skärm, 3,5 tum, med Pixon ”bara” har en 3,1 tums Amoled-skärm. I gengäld känns den ljusstarkare än den på Satio. Och så ska det tilläggas att båda skärmarna är resistiva, vilket vi som vanligt applåderar. Resistiva skärmar är lika fingervänliga som kapacitiva, men kan också hanteras med behandskade fingrar, eller med en nagel, eller en pekpenna, ifall nu någon skulle vilja det (Sony Ericsson skickar faktiskt med en pekpenna med sin Satio). Båda mobilerna har vibrationsfeedback och båda har skärmar som reagerar lätt och smidigt.

Användargränssnitten i de två mobilerna är helt olika. Satio kör som sagt Symbian, med ett tunt Sony Ericsson-överdrag. Inne i menyerna känner varenda Nokia-användare igen sig. Med den stora skärmen är det inget problem att röra sig i menyerna, men man måste försöka hitta logiken i när ett menyval kräver två tryckningar på skärmen och när det räcker med ett. Det finns några olika startskärmar att välja mellan, av vilka en väldigt Nokia-lik. Alla kan de anpassas på olika sätt, men det kräver lite grävande i menyerna.

Pekskärmsoptimerat? Ja, tack!

Pixon använder Samsungs vid det här laget ganska bekanta sidolist, där man parkerar sina widgets, alltså snabbgenvägar till olika applikationer och funktioner. Pixon har tre olika startskärmar som man växlar mellan genom att svepa tvärs över skärmen. Att konfigurera dem enligt eget tycke är intuitivt och enkelt. Här ser man att Symbian är en äldre plattform som man försökt anpassa för pekskärmsanvändning, medan Samsung-operativet från början är gjort för pekskärmar. Ska man t.ex. markera 15 foton på vardera mobilen för att skicka över dem till datorn med Bluetooth märker man skillnaden. På Satio krävs fyra klick per bild, i Pixon kryssar man bara för varje bild i en fillista och okejar sitt val.

Däremot segrar Satio i fråga om texthantering. Det finns flera typer av tangentbord att välja mellan, både när man håller luren horisontellt och vertikalt. Mini-qwerty (lämpligt för en vass nagel eller en pekpenna), alfanumeriskt, helskärms-qwerty (bara i horisontalläge) och handstilsigenkänning. Qwerty-versionerna har dessutom egna knappar för å, ä och ö. På Pixon är utbudet mindre: håller man luren vertikalt har man ett alfanumeriskt tangentbord, vänder man på den blir det ett fullstort qwerty-tangentbord. Räksmörgås-bokstäverna kräver två–tre tryckningar på a och o. Handstilsigenkänningen innebär att man kan rita bokstäverna direkt på skärmen och den fungerar bra på båda mobilerna.


Satios syn på en park i höstsol.

Pixons version av samma vy.


Visst blir det bilder

Vad gäller bilderna måste vi igen en gång poängtera att antalet pixlar inte är allt. Så länge optik och sensorer inte blir bättre/större spelar det ingen större roll hur många pixlar kameran har.

I regel blir bilderna som tagits med Satio lite blekare, ”naturligare” om man så vill, än de som tagits med Pixon. Satio-bilderna känns också i allmänhet lite skarpare än Pixons. Däremot tyckte vi att Satio oftare missade med vitbalansen i auto-läge, en del bilder blev för blåa, andra för röda. Båda mobilerna har digital zoom, som alltså ger sämre bildkvalitet ju mera man zoomar (digital zoom = delförstoring av bilden). Satio har hela 16x zoom, vilket är rena skämtet, eftersom resultatet inte duger att se på. Nöjer man sig med att zooma lite mindre fungerar det. Pixon har 5x digital zoom, vilket ännu ger acceptabla bilder. Pixon är också mera vidvinklig än Satio.
(Obs, att mera exempelbilder finns på Flickr, se länk nedan.)


Satios 16x zoom...

En knapp, kanske?

Vad gäller inställningar kan man inte manuellt ställa in ISO på Satio, det kan man på Pixon. Pixon har också tydligare markerade motivtyper än Satio. För båda kamerorna gäller att det går långsammare att göra inställningar på en pekskärm än med manuella rattar. En snabbknapp för de vanligaste funktionerna (exponeringskompensation, blixt, makroläge, självutlösare) skulle vara välkommet för mobiler med så hög kameraprofil. Satio är ibland för seg, så när man har aktiverat en inställning hinner man ibland avaktivera den för att man tror att den första tryckningen inte ”tog” och klickar på nytt. När det gäller att få igång kameran och få den skjutklar är Satio dock snabbare.

Satio har som sagt ett rejält, durabelt linsskydd, vars enda nackdel är att vi ofta glömde att stänga det efter att ha slutat fota, och då gör det ju ingen nytta. Pixon har ett automatiskt linsskydd som bara täcker själva linsen.

Över lag är det bara att konstatera att kameramobilerna blir all bättre; den ambitiösa fotografen skaffar sig fortfarande en riktig kamera också, men om man råkar glömma den hemma är det inte längre riktigt samma katastrof. Vi hoppas dock att megapixelracet småningom skulle ta en paus, så att mobiltillverkarna kunde sätta mera krut på optiken. Mera optisk zoom och ljusstarkare objektiv, tack!

Egna lurar inte fel

I webbläsaren stör vi oss på att Pixon inte radar om texten när man vänder på luren. Går man från horisontellt till vertikalt läge ska man alltså hålla på och scrolla åt sidan för att läsa hela raden. Av någon anledning ser YouTube-filmer bättre ut på Satio än på Pixon; de är mindre pixliga och hackiga.

I fråga om andra mediefunktioner, d.v.s musik, kan man notera att Satios hörlurar inte har någon adapter för egna 3,5 mm-lurar och att de medföljande hörlurarna är av knappmodell (som åtminstone Prylbloggsredaktionen tycker är obekväma). På Pixon-lurarnas sladd finns en adapter så man kan använda egna hörlurar. Med i Satio-lådan följer ett minneskort på 8 GB, en del av det går åt till den medföljande PC-programvaran. Samsung skickar med ett minneskort på 2 GB och har sin programvara på CD.

Vilken är bäst?

Som helhet är ändå båda mobilerna en glädje att använda. Här finns alla funktioner man kan önska sig i ett smidigt format och med stora, rejäla skärmar och båda lämpar sig för den som vill vara uppkopplad mest hela tiden. Ingen av mobilerna är radikalt bättre än den andra, det som skiljer sig är detaljerna. Pixon har lite mindre skärm, men den känns ljusstarkare än Satios. Samsungs eget interfejs fungerar bra, widgetarna ger snabb åtkomst till det man behöver, operativet är inte lika menyberoende som Symbian. Pixon är smidigare, men Satio är lättare att skriva på tack vare den större skärmen och de dedikerade knapparna för å, ä och ö. Båda går att konfigurera efter tycke och smak. Businessanvändare uppskattar säkert mera de möjligheter som Symbian ger, medan Pixon känns... roligare att använda. Däremot är den också 100 euro dyrare – men ingen av dem är speciellt billig.

Vilken man ska välja beror alltså främst på personliga preferenser i fråga om formatet, operativet och priset.

Se mera bilder på Flickr!

Andras åsikt: IDG har också gjort ett samtest

Specifikationer
Sony Ericsson Satio / Samsung Pixon 12 (M8910)

Band:
Satio: GSM/GPRS/EDGE 850/900/1800/1900, UMTS/HSDPA 850/900/2100.
Pixon: Samma, utom UMTS 850
Övrigt (båda): WLAN, GPS, Bluetooth, FM-radio
Storlek:
Satio: 112 x 55 x 13,3 mm, 126 g
Pixon: 108 x 53 x 14 mm, 119 g
Minne:
Satio: 128 MB, plats för minneskort (micro sd)
Pixon: 150 Mb, plats för minneskort (micro sd)
Skärm:
Satio: 3,5 tum, 640 x 360 pixlar, 16 milj. färger, TFT
Pixon: 3,1 tum, 480 x 800 pixlar, 16 milj. färger, Amoled
Kamera:
Satio: 12 megapixel, bländare f/2,8, autofokus, blixt (Xenon + LED), filmar i 640x480 pixlar
Pixon: 12 megapixel, bländare f/2.6 / 3.6, autofokus, blixt (Xenon + LED), filmar i 720 x 480 pixlar
Musikformat:
Satio: MP3, AAC, eAAC, eAAC+, WAV, Media Player
Pixon: MP3, AAC, AAC+, eAAC+, WMA, WAV
Videoformat:
Satio: MPEG4, RealVideo, WMV, H.263, H.264 , Media Player
Pixon: WM DRM, OMA DRM 2.0, DivX DRM
Övrigt (båda): kalender, e-post, miniräknare, RSS-läsare, m.m.
Batteritid (tillverkarens uppg.):
Satio: samtalstid max 11 h (GSM) / 4,8 h (3G), passningstid max 360 h (GSM) / 345 h (3G)
Pixon: samtalstid max 7,5 h (GSM) / 4,8 h (3G), passningstid max 390 h (GSM) / 345 h (3G)
Språkval (menyer/T9):
Satio: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, kroatiska, turkiska, arabiska
Pixon: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, tyska, holländska, franska
Pris (medelpris enligt Hintaseuranta):
Satio: 578 €
Pixon: 672 €

Tags: Sony Ericsson, Satio, Samsung, Pixon