Smarta mobiler är som bekant bökiga och krångliga att använda. Eller så inte. Sony Ericsson har två mobiler som faktiskt är rätt smarta och ändå inte allt för krångliga. Enligt företaget själv är G900 och dess lillasyster G700 gjorda ”för mammor och pappor som behöver en enklare vardag”. Det betyder dock inte att luren skulle ha fjärrkontroll som tystar skrikiga ungar eller geotagging av bortsprungna barn...

Vi har tittat på den lite lyxigare G900. Till det yttre är den här mobilen väldigt anonym. Vi talar om ett mörkbrunt monoblock med ganska kantiga linjer. Inga exklusiva designelement, om man inte räknar fartranden av metall på sidorna som ett sådant. Skärmen är på 2,4 tum och tryckkänslig, knappsatsen är helt vanlig.

Peka med eller utan penna

Många mobiler med pekskärmar skäms av att de är svåra att hantera med fingrarna, men Sony Ericsson har utvecklat ett gränssnitt med stora, tydliga symboler som går lätt att peta på. Vill man inte använda pekskärms-funktionaliteten klarar man sig ändå rätt långt med den vanliga knappsatsen och navigationsknappen. De enda gånger man måste röra skärmen är när det dyker upp menyalternativ i nedre kanten på den – det mittersta (typ okej) kan man klara med en fysisk knapp, de två övriga kräver att man klickar direkt på skärmen. Men ytorna är tillräckligt stora för att det ska gå lätt – och förresten, den som inte gillar pekskärmar skulle väl inte skaffa sig en sån här mobil?

Om man så vill kan man också använda den medföljande lilla pekpennan – som OBS! är liten. Den behövs också om man vill rita bilder på sina Post-it-lappar eller utnyttja handstilsigenkänningen eller det minimala qwerty-tangentbordet för att skriva text. Men med vanlig hederlig T9 kommer man också långt. Nummerknappsatsen har bra klickkänsla, knappraderna är ordnade i tre lodräta rader med rejäla separatorer mellan sig – det finns inga vågräta separatorer mellan knapparna, men risken för feltryckningar är ändå minimal, för knapparna ligger inte plant på ytan, utan är placerade snett, ungefär som taktegel; den nedre kanten av knappen ligger högre än den övre (se bild – den är förresten tagen med en SE C702).


Knapparna är placerade ungefär som takpannor
(och är fotade med SE-luren C702, © TN).

Post-it-lapparna är en av SE:s stoltheter och visst är de ju lite roliga. Man kan både skriva och rita på dem och lapparna kan ha olika färg. Det finns en snabbknapp som tar en direkt till lappläget – men vi kom inte på något sätt att visa lapparna direkt på startskärmen, vilket ju hade varit bekvämt.

Nedtill på startskärmen visas en ”karusell” av symboler som leder till ofta använda funktioner (favoritkontakter, dagens möten, nya meddelanden, egna genvägar). Det går lätt att lägga till flera s.k. standbyprogram efter behag och bläddrandet mellan dem går lätt. Också i övrigt är det här en mobil som mår bra av att ta sig tid att gå igenom alla de olika alternativen för egna genvägar, så att man får luren att fungera optimalt enligt sina egna preferenser (hur nu stressade mammor och pappor ska hinna med det – kanske när ungarna har somnat?). Operativsystemet är Symbian, men inte den variant som Nokia använder, utan UIQ. Nokiaanvändare känner alltså inte igen sig direkt, men UIQ är alldeles tillräckligt lättanvänt för att ge en låg inlärningskurva.

Kameran scannar visitkort

Med tanke på jobbande mammor och pappor finns det också en del business-funktioner, som t.ex. en visitkortsscanner, Quickoffice, PDF-läsare, ActiveSync och så. Att öppna och läsa PDF-filer går utmärkt. Visitkortscannern fungerar sådär; med vårt eget visitkort lämnade den bort Skype-namnet och landsnumret i mobiltelefonnumret, dessutom blev webbadressen fel. När vi testade med ett annat, supersimpelt och enkelt visitkort gick det bättre: Scannern läste namnet fel, men i övrigt stämde uppgifterna. När man har redigerat informationen och rättat felen går de med en knapptryckning in i adressboken.

En lustig detalj är att scannern inte klarar av visitkort med kyrilliska bokstäver, trots att det annars går att skriva meddelande på ryska, också med T9. Över lag stöder G900 imponerande må-å-ånga språk. Menyspråken är antagligen lika många – men när man startar upp mobilen första gången och väljer språk raderar telefonen helt utan varning ut alla andra menyspråk, utom engelska. Sannolikt är det för att spara på minneskapaciteten, men en varning hade varit på plats.

Minnet, ja, det inbyggda minnet är på 160 MB, av det är drygt 130 MB tillgängligt. Mobilen har plats för minneskort, men det följer inte med något när man köper den. Vi rekommenderar att man genast från början skaffar ett så stort kort som möjligt, för kortplatsen är lite krångligt placerad under locket på luren, så man vill inte byta kort allt för ofta.

Många öppna program = seeeeg lur

Även om den här telefonen är överskådlig för att vara en smartmobil lider den av ett typiskt smartmobilfel: programmen stängs inte när man stänger fönstret, de blir på i bakgrunden och äter av minneskapaciteten. Då blir telefonen väldigt oresponsiv och vägrar lyda. Om aktivitetshanteraren (som man kommer åt både uppe till höger på skärmen och längst ner i varje meny, fiffigt) inte reagerar är det bara att attackera powerknappen och starta om hela grejan.

G900 är utrustad med WLAN, vilket förstås är ett plus. Däremot tycker vi att det är lite synd att den inte har HSDPA, utan bara vanlig 3G. Den som skaffar en telefon med WLAN gör det sannolikt för att kunna vara uppkopplad hela tiden, och då är ju HSDPA ett bra komplement. Webbläsaren kommer från Opera, vilket vi är tacksamma över.

Pekfokus!

Telefonen har en kamera på fem megapixlar med en ganska svag fotolampa. En riktigt kul och användbar grej är att man kan utnyttja pekskärmen vid fokuseringen: peka på det man vill att kameran ska fokusera på, så ställer den in skärpa och exponering enligt det. I jämförelse med C702, som vi testade samtidigt, känns bilderna här krispigare och autofokusen fungerar bättre (se länk till testbilder här nedan). Avtryckaren är däremot svår att komma överens med, man trycker och trycker och tycker att inget händer.

Musikspelaren är bekant från förr, inget mera att säga om den. Equalizern har 11 förinställda lägen, inget manuellt. Radion hittas i menyn Underhållning – av någon anledning brusar den mera än radion i C702. I menyn Underhållning hittar vi också TrackID och Music-DJ, men de övriga godisapplikationerna Video- och Photo-DJ saknas.

Taltiden ligger på drygt tre timmar, passningstiden är flera dagar. Men surfar man med WLAN får man vara beredd på att ladda ofta. Och som vanligt kan man konstatera att det inte är några problem att ringa med den här telefonen, samtalskvaliteten är vad man kan kräva av en mobiltelefon som kostar krig 400 euro.


Sony Ericsson G900
Specifikationer

3G-mobil med pekskärm
GSM 900/1800/1900/2100 MHz, WLAN, Bluetooth v2,0, USB2
Mått: 106 x 49 x 13 mm, 99 g
Operativsystem: Symbian UIQ
Skärm: Pekskärm, 2,4 tum TFT, 256 000 färger, 240x320
Kamera: 5,0 megapixlar, autofokus, pekfokus, fotolampa
Minne: 160 MB, plats för Memory Stick Micro-kort (medföljer inte)
Övrigt: FM-radio med RDS, visitkortsscanner, handstilsigenkänning, mediespelare, kalender, Post-it-lappar, m.m.
Taltid: max 4 h (tillverkarens uppgift)
Standbytid: max 380 h (tillverkarens uppgift)
Språk, T9: svenska, finska, engelska (UK, US), norska, danska, tyska, holländska, franska (Fra, Kan), italienska, spanska (Lat.am, Spa), portugisiska (Bras, Port), rumänska, grekiska, turkiska, ungerska, estniska, lettiska, litauiska, polska, ryska, serbiska, slovakiska, slovenska, ukrainska, bulgariska, kroatiska, tjeckiska, arabiska, indonesiska, malayiska, filipino, farsi.
Språk, menyer: antagligen samma, men när man väljer ett språk raderas alla andra, utom det valda språket och engelska.
Medelpris, enligt MBnets Hintaseuranta: 419 euro

Testbilder tagna med G900 finns på Flickr

Tags: Sony Ericsson