Kompaktkameror går det tretton på dussinet av. De flesta är små och nätta och tar bilder. Precis som Nikon Coolpix S630 (vårt testexemplar är vackert mörkcerise, färgen kallas ”Royal Purple”).

Nåja, men nu är inte utseendet det viktigaste med en kamera, även om tillverkarna satsar allt mera på den biten för att på nåt sätt skilja sig från mängden. Det viktiga är ändå bilderna, eller hur?

På det tekniska planet vill S630 skilja sig från mängden genom att den stoltserar med 7x zoom, motsvarande ett 260 millimeters objektiv, men i gengäld har den ingen riktig vidvinkel, objektivet klarar bara motsvarande 37 mm. Ett annat trumfkort är att den ska klara upp till 6200 ISO (mera om det senare).

Lätthanterad

Kameran är lätt att hantera och begripa sig på. Kontrollerna är små, men rätt väl seprarerade, så de är hanterbara. Med ”meny”-knappen kommer man åt att göra de inställningar som går att göra; välja bildstorlek, vitbalans (bland dem ett manuellt läge och ett mycket nyttigt blixt-läge som är bra på att kompensera för blixtens blåa ljus), exponeringsmätning (matris eller centrum), göra inställningar för serietagning, välja ISO-tal (auto, fastområdesautomatik eller ett specifikt ISO-tal), färginställningar (sepia, svartvitt, livligare eller blekare färger), autofokusområde (ansiktsprioritet, auto, manuell fokus eller mitten). Med ”scene”-knappen väljer man mellan autoläge, vissa förinställda scener (porträtt, landskap, strand/snö och en automatisk motivtyp, där kameran försöker gissa vad det är man fotar och väljer scen efter det). Med samma knapp kan man också välja leendeprioritering, serie- och filmläge.


Fotat med motsvarande 37 mm...


...och samma vy med maximala 7x zoom. (Flera bilder finns på Flickr, se länk längst ner.)

I normala ljusförhållanden blir bilderna helt okej. Vi var rädda för att bildkvaliteten skulle bli lidande av att man har klämt in hela 12 megapixlar på en liten sensor, men måste erkänna att bilderna inte tar allt för mycket skada av det. Vi tyckte att bilderna kändes lite färglösa och bleka på datorskärmen, men en bekant proffsfotograf tyckte att de blev för granna, så här får man lita till sina egna preferenser och vid behov justera färgerna i Färgalternativmenyn. 7x zoom är alldeles roligt att ha, det enda vi klagar på med den är att det är svårt att hitta mellanlägen mellan ”vid”-vinkeln och full zoom, eftersom motorn surrar på lite väl snabbt. Å andra sidan brukar det vara bättre att använda fotzoom så långt det går och åtminstone vi tar till zoomen bara för att fånga sådant som man faktiskt inte kan nå på annat sätt – och då vill man ju ofta kunna zooma så mycket som möjligt, och gärna snabbt.

Överexponering

Med snabbretuschering och ”D-Lightning” kan man fixa till bilder direkt i kameran – men båda tycks vara ägnade att göra bilden ljusare, vilket inte är så nyttigt, eftersom den här kameran har en tendens att kraftigt överexponera bilder, så att ljusa partier – t.ex. himlar – helt bränns ut. Där ljusa och mörka partier möter varandra får vi också ibland kraftig kromatisk aberration. I viss mån kan man undvika det genom att välja motljusinställning eller göra en manuell exponeringskompensation, men det förtar ändå lite av glädjen om man är ute efter en kamera som gör allt ”rätt” av sig själv.


Såna här blå auror är inte kul...

Kameran kan lägga märke till ansikten i bilden och t.o.m. varna om någon person blundade just när bilden togs. Tyvärr tror den ofta att solglasögon innebär slutna ögon och ger lite onödiga varningar (den kan man dock strunta i, så försvinner den efter ett slag).

Så till det där med ISO-talen. Låt oss säga det rent ut: ISO 6400 på en liten kompaktkamera är ett rent skämt. Som med de flesta andra pocketkameror lönar det sig inte att gå över ISO 400 om man inte vill förstöra sin bild med brus (ISO 800 kan gå, om bilden ska vara väldigt liten). Vid ISO 3200 och 6400 tar kameran bara tremegapixelbilder, men det stör inte, för de går ändå inte att blåsa upp speciellt stort. Säkrast är man om man ställer in fastområdesautomatiken, som gör att kameran håller sig i spektret 64–200, alternativt 64–400.


Det blir väldigt grynigt när ISO-talen stiger.

Som på andra kompaktkameror av samma tillverkare syns batteriikonen först när batteriet håller på att ta slut, vilket är synd. Vi tycker att det är bättre att ha koll på batteriet hela tiden. Under vår testperiod klarade batteriet drygt 100 bilder (av dem en hel del med blixt) innan det var dags att ta fram laddaren.

Slutsatsen är att det här är en kamera som på papperet är ganska kompetent, men som inte riktigt levererar i praktiken. Vi kan leva med att inte använda höga ISO-tal, men det är svårare att vänja sig vid att ha stora utbrända fält på bilderna, eller blåa kanter runt föremål som är tagna i lite besvärligare förhållanden. Det går att undvika dem, men kräver inte det lite för mycket tankearbete för en kamera som ändå ska vara en ”titta-och-tryck”-kamera?


Nikon Coolpix S630
Specifikationer
Antal pixlar: 12,0 miljoner
Objektiv 7x Zoom-NIKKOR; 6,6–46,2 mm (motsvarande 37–260 mm); f/3,5–5,3; digital zoom: upp till 4x (motsvarande brännvidd för 35 mm-format: 1 040 mm)
Fokusområde: 60 cm – oändligt, makroläge: 2 cm – oändligt
Skärm: 2,7-tums TFT-LCD, ca 230 000 punkter
Mått: 96,5 × 57,5 × 25,5 mm (exklusive utskjutande delar), vikt: ca 140 g (utan batteri och minneskort)
Övrigt: Vibrationsreducering, rörelsedetektering, snabbretuschering, D-Lightning, ansiktsprioriterande AF (upp till 12 ansikten), 15 förinställda motivtyper, serietagning (upp till 30 bilder i följd).
Rekommenderat pris: 339 €
 
Mera bilder finns här

Tags: Nikon, Coolpix