Test: Samsung S5600 – petbloggobil

samsung_s5600_pink_liten
Samsungs version av det Rosa bandet-rosa är inte så illa.

Det börjar finnas så många pekskärmsmobiler på marknaden, att det är svårt att skilja dem åt. Samsungs S5600 är en av den, men den skiljer sig från de övriga åtminstone såtillvida, att många pekskärmslurar fortfarande placerar sig i det mera avancerade och dyrare segmentet, medan det här är en telefon som riktar sig till en bredare marknad. Dessutom är detta en ”Rosa bandet”-telefon, så 5 euro av varje såld lur går till Cancerfonden. Och, frukten icke, luren kommer förutom i en närmast violett rosa ton också i svart och vitt.

WLAN nej, HSDPA ja

Det man har gjort för att pressa ner mobilen från det dyraste segmentet är att lämna bort WLAN och GPS och dessutom är kameran bara på 3 megapixlar. I gengäld har den HSDPA upp till 7,2 Mbps, FM-radio, låtigenkänning, fejksamtal (telefonen ”ringer” när du vill slippa undan den där tråkiga typen på cocktailpartyt). Dessutom är den liten och knubbig till formatet och ligger bra i handen. Med en knapptryckning (öh, skärmpekning) kan man ladda upp bilder och filmer till sajter som Facebook, Picasa, Flickr, Photobucket, Friendster och MySpace. Musikspelare, kalender, e-post, konverterare, miniräknare och allt sånt ingår förstås också. Det följer med en adapter för 3,5-millimetershörlurar, tack.

frukt_liten
Fruktsalladen kan delas med hela världen.

I jämförelse med de tidigare pekskärmsmobilerna vi har testat har det skett en viss produktutveckling här. Widgetar – Samsungs snabbgenvägar till olika funktioner – finns nu för nästan allt man kan tänka sig och de kan aktiveras direkt i dockan de ligger i. Men om man vill kan man förstås som förr dra ut dem på startskärmen, så de hela tiden finns till hands. Och startskärmen är nu tre olika som man växlar mellan genom att svepa sidledes över skärmen. Därmed kan man, precis som på t.ex. Nokia-mobiler, ha en startskärm med de applikationer man behöver på jobbet och en för fritiden. Det känns vettigare än den tidigare lösningen, där man med ett svep sidledes växlade mellan startskärmen, huvudmenyn och favoritkontakterna. Dem kommer man ändå åt med ikoner längst ner på skärmen, så det var i grund och botten en onödig dubblering.

Okej-knappen som inte okejar

Ett plus får S5600 också för att den här skärmen känns känsligare än t.ex. på Beat Dj som vi testade nyligen. För det mesta händer det saker när man petar på skärmen, och det är ju en fördel. Skärmen på 2,8 tum är lagom stor, men inte helt läsbar i starkt ljus. Knapparna på fronten är som på Ultra Touch och Beat DJ tre stycken: ringa-, lägga på- och en bakåtknappen. Vi irriterar oss nog fortfarande på att det inte finns någon fyrvägsnavigations- eller okej-knapp. Den stora, helt omärkta knappen mellan lurknapparna har bara en uppgift: att ta en ett steg bakåt i menyerna. Ja, och sen kan man trycka och hålla ner den för att få upp en snabbmeny till de vanligaste funktionerna, och det är ju bekvämt.

Användargränssnittet är logiskt och pekvänligt, också för den som vill hålla luren i ena handen och bläddra med sin stora, klumpiga tumme (obs, inte tumnageln – skärmen är kapacitiv). En designmiss är däremot att det inte finns något som visar om en meny är så lång att den tar upp mera än en skärmbild. Det ser man först när man petar på menyn – om det dyker upp en skuggad grå list i högra kanten betyder det att det finns flera alternativ än de som syns för tillfället.

Inte med två tummar

Det finns bara ett virtuellt tangentbord, som är utformat som en vanlig mobilknappsats. Qwerty finns inte, men på en mobil med kapacitiv pekskärm av den här storleken är det säkert lika bra att lämna bort den – knapparna skulle bli oförlåtligt små. Använder man T9 går det riktigt smidigt att skriva och den lilla vibrationsfeedbacken underlättar. Vi ger också plus för att det går så lätt att byta skrivspråk. Däremot kan man inte skriva meddelanden med telefonen i vågrätt läge, vilket är synd för dem som gillar tvåtumstekniken.

Webbsidor kan däremot läsas både på längden och på tvären. Men där upplever vi igen att det är svårt att få telefonen att reagera, t.ex. när man klickar på länkar. Det går att zooma in på webbsidorna med (den fysiska) volymknappen, eller genom att trycka och hålla ner fingret där man vill zooma; efter en stund dyker en zoomningspil upp på skärmen. Däremot är det underligt att texten inte radas om när man zoomar in, så man måste alltså hålla på och scrolla av och an i sidled för att se texten. Alternativet Opera Mini kan rada om raderna, men eftersom det är omöjligt att mata in webbadresser på Operas minimala virtuella tangentbord är det egentligen inget alternativ.

RSS-läsaren har vi klagat på förr, så det ids vi inte upprepa nu. (Se Test: Samsung Touchwiz – Petlur med bildfokus)

På mobiler med pekskärm är det livsviktigt att det finns ett lättanvänt skärmlås. På S5600 kan man om man vill låsa upp skärmen genom att rita en bokstav på skärmen, det är en lite rolig gimmick.

Lätt att blogga

batar_liten
Inget att klaga på i bra ljus.

Kameran är ganska ordinär; 3,2 megapixlar, men har leendeigenkänning och panoramafunktion. I menyn för fotoprogram finns sådant som porträtt, ”liggande” (det som avses är landskap, alltså oändlig fokus), natt, sport, solnedgång och text. Dessutom kan man välja mellan effekter som svartvitt, sepia, negativ och vattenfärg. Video tas i rätt anspråkslösa resolutionen 320x240 eller nedkrympt i ett format som kan skickas per MMS. Autofokusen är medföljande, kameran skarpar alltså automatiskt, utan det gamla klassiska ”tryck först ner knappen till hälften och sen hela vägen”. Sedan kan det hända att Prylbloggsredaktionen har tappat förståndet, men hur vi än fotade och rotade i inställningarna så hittade vi aldrig något som påminde om den utlovade makrofunktionen.

Så fort man tar en bild får man erbjudandet att skicka den vidare den till någon av sina många sociala sajter. När man väl har gjort sina inställningar går det extremt smidigt, vilket gör att det här är en helt okej bildbloggsmobil. En rolig grej är att Fotoläsaren förutom att sortera bilder i tidsordning också kan sortera dem enligt färg. Bra när man söker den där havsbilden, men inte riktigt minns när den togs.

Satsa på stort minneskort!

Det inbyggda minnet är inte stort, men istället sväljer S5600 minneskort på upp till 8 GB. Minneskortets plats är bredvid SIM-kortet, under batteriet och det har en hållare som känns väldigt delikat och skör. Det lönar sig alltså att genast från början skaffa ett så stort kort som möjligt, för här vill man inte gå och peta i onödan. En telefon som den här, med både musik- och fotofokus, borde nog ha en lätt åtkomlig lucka på sidan, så man kan byta kort i farten.

Det rekommenderade priset är 349 €, men t.ex. Verkkokauppas pris är för närvarande 270 € (Hintaseuranta, som vi vanligtvis alltid hänvisar till, har uppgifter om en ”Samsung S5600”, men det är fel telefon).

Se mera och större testbilder på Flickr!

narbild_liten
Öh, ska det se ut såhär?

Specifikationer:
Samsung S5600
Pekskärmsmobil

Nät: Fyrbands-GSM (850, 900, 1800, 1900 MHz), tvåbands-3G (900, 2100 MHz), HSDPA upp till 7,2 Mbps, GPRS, EDGE samt WAP 2.0, Bluetooth (v 2.1 + EDR)
Mått: 103 x 55 x 13 mm, 95 gram
Skärm: TFT, kapacitiv pekskärm, 240x320, 2,8 tum, 16 milj. färger, autorotation av skärmbilden (i vissa lägen)
Batteritid (i 3G-nät): 3,5 h taltid, 350 h passningstid
Minne: UT: 80 MB + plats för minneskort (mikro-SD)
Kamera: 3,2 Mp, autofokus, LED-blixt, bl.a. leendeigenkänning
Videouppspelning: WMV / MPEG4 / 3GP / H.263 / H.264
Videoinspelning: 320 x 240, 15 bs
Musikspelare: MP3 / ACC / ACC+ / eACC+ / WMA / WAV (med WM DRM, OMA DRM 2.0)
Övrigt: Google Maps (ej GPS), fotobloggande och sociala medier (Facebook, Picasa, Flickr, Photobucket, Friendster, MySpace), RSS-läsare, FM-radio med RDS, e-post, klocka, konverterare, falskt samtal, m.m.
Meny- och T9-språk: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, tyska, holländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, tjeckiska, polska, slovakiska, grekiska, turkiska, ungerska
Rekommenderat pris: 349 € (t.ex. Verkkokauppa nu 270 €)