Den är inte tjock, men känns så...

Pekskärm ska det vara, har nästan alla utom Nokia insett vid det här laget. Men pekskärmar kan som bekant fungera bättre och sämre. Samsungs pekskärmslur Touchwiz är gjord också för dem som har lite grövre tummar. Vi har testat den!

Låt oss börja med det som är det viktigaste på en telefon med petskärm: skärmen. På den knubbiga Samsung Touchwiz utgör nästan hela fronten en enda stor skärm (2,8 tum)*. Förutom den finns det plats för högtalare och kamera för videosamtal ovanför skärmen och under den ”grön” och ”röd” lur och en knapp för genvägsmenyn samlade i ett stramt band under skärmen. Här finns inget litet fack för för någon stylus, för meningen är faktiskt att man ska kunna hantera alla funktioner med sina trinda fingrar – t.o.m. så att skärmen inte alls reagerar om man duttar på den med en penna!

Lättpetad

Och det går rätt bra. Användargränssnittet är genomgående gjort för att man ska kunna peta och peka utan hjälpmedel. Symbolerna är stora och tydliga, det är lätt att skriva textmeddelanden (bara man först lär sig att vissa detaljer och symboler skiljer sig från det man är van vid). Vi ger plus för att det är så extremt lätt att byta inmatningsspråk – bredvid den virtuella knappsatsen, som har samma layout som på vanliga mobiler, finns en knapp som anger det aktiva språket. För att byta klickar man bara på den. Skärmen känns exakt och responsiv – det som kan ge besvär är man ska klicka flera gånger på samma knapp i abc-läget, t.ex. för att skriva in lösenord, där det är svårt att veta hur snabbt man ska klicka för att faktiskt skriva ”c” och inte ”aaa”.

Telefonen ger tydlig feedback för varje tryck i form av en liten vibration. Fingervänligheten har visserligen gjort att man får bläddra en del i menyerna – när det bara ryms tre eller fyra alternativ per skärmbild blir de ju rätt långa.

Bläddra åt fel håll

Själva bläddrandet fungerar annorlunda än vi är vana vid: för det första brukar en svepning uppåt över skärmen göra att man bläddrar neråt i menyerna, men här drar man neråt för att bläddra neråt. För det andra stannar menyn inte upp när fingret stannat, istället tolkas det som en signal att fortsätta bläddra åt samma håll. Stannar gör menyn först när man tar bort fingret från skärmen. Det gör det till en början svårt att träffa rätt i menyerna, men när man vant sig börjar det kännas helt logiskt. När man har nått botten eller toppen på en meny blinkar och hoppar den ibland till på ett ganska onödigt sätt och långa listor, t.ex. i musikspelaren, blir ibland tröga och rullar långsamt. Den som f.ö. inte vill bläddra i menyerna på det här sättet kan använda volym upp/ner på sidan av luren, som hoppar en skärmbild i taget.

Vårt favoritgnälltema i fråga om Samsung-mobiler kvarstår: man kan fortfarande inte ha mera än 100 tecken i ett memo.

Det här är en HSDPA-telefon som ska klara t.o.m. 7,2 Mbps (där det finns så snabba nät, alltså inte hos oss). Med tanke på det är det en besvikelse att webbläsaren är Access inte speciellt sofistikerade variant, där manöverknapparna (pil upp och ner för att hoppa mellan länkar, URL-knapp för att skriva in adresser, genväg till favoriterna, samt ”Val” och ”Åter” som ständigt är närvarande) tar upp nästan en tredjedel av skärmen och inte går att få bort. Kul är det däremot att textstorleken kan zoomas upp och ner med hjälp av volymknapparna på sidan. Vi laddade ner Opera Mini på skoj, men den var så gott som oanvändbar – man får upp ett virtuellt tangentbord för att skriva in webbadresser med, men knapparna är så små att vi inte kunde hantera dem överhuvudtaget. Och petpennor fungerar som sagt inte på Touchwiz. Så man får lov att nöja sig med den enkla webbläsare som Samsung förser en med.

Mager RSS-läsare

Däremot kan webbläsaren lokalisera RSS-länkar på webbsidor och med en knapptryckning sätta in adressen som en kanal i RSS-läsaren, så det är lätt att prenumerera på nyhetskällor. RSS-läsaren är däremot i sig lätt misslyckad – man ser inte vilka nyheter som redan är lästa och vilka som är olästa, gamla och nyligen nerladdade nyheter tycks blandas huller om buller, tid och datum för publiceringen syns inte i menyn och gamla nyheter rensas inte bort automatiskt. Det finns inte heller någon smart genväg till RSS-läsaren, man måste gräva i menyerna för att hitta den.

Att kunna mobilblogga och skicka sina bilder via ShoZu är förstås skoj, liksom att kunna läsa sin e-post – men frågan är om inte en så kompetent HSDPA-telefon skulle vara mera förtjänt av bättre webb- och RSS-läsare också?


Också ett gränssnitt.

Tre ingångar – förvirrande?

Men på tal om menyer: Touchwiz har inte mindre en tre olika användargränssnitt, vilket säkert kan vara förvirrande. För det första finns det en startskärm med s.k. widgets; små applikationer som ligger i en sidobalk. Men i motsats till de gadgetar/widgetar som vi har på våra datorer är det här inte fristående applikationer, utan egentligen bara genvägar till olika telefonfunktioner. För att använda dem drar man ut dem på valfri plats på huvudskärmen. Bland widgetarna finns tre olika klockor (!), radio, musikspelare, profiler, kalender, händelser (missade samtal, inkomna textisar, etc.), spel och lite till. Men vi saknar framför allt en widget för RSS-läsaren och så kunde det vara kul att kunna göra/aktivera egna widgets vid behov. I skärmens nederkant kan man välja att ringa, att gå in i telefonboken och att gå till menyn. Menyn är användargränssnitt nummer två, här hittar man i stort sett de vanliga Samsung-ikonerna, om än i tumvänlig storlek. Det tredje användargränssnittet hittar man genom att klicka på (den fysiska) mittknappen mellan ”röd” och ”grön” lur. Den uppenbarar genvägar till några av de vanligaste funktionerna; musikspelaren, meddelanden, internet, samtal och huvudmenyn. På något sätt känns detta lite onödigt – det hade kanske varit fiffigare att sätta mera krut på widgetarna istället?

Musikspelaren beter sig alldeles hyfsat, men ljudet känns tunt och platt i jämförelse med en riktig musikspelare. Det beror säkert till stor del på knapphörlurarna som sitter illa och läcker ljud – och vi kunde inte testa med riktiga hörlurar, för det kräver en speciell adapter, eftersom det inte finns något 3,5 mm-uttag i luren. Det är lätt att växla mellan olika förinställda equalizerlägen (9 st.) direkt i musikspelarläget. Radion fungerar också alldeles okej. På musikfronten kan man ännu notera att det finns en musikigenkänningsfunktion, precis som Sony Ericsson har haft i sina lurar en tid. Systemet är detsamma: man bandar in ca 10 sekunder av en låt och så skickas samplet till en databas som förhoppningsfullt returnerar ett svar i form av artist, låt och albumpärm. Det fungerar rätt bra med ny musik, men helst inte inhemsk och allra minst äldre finsk musik: Cat Power, Echo and the Bunnymen, Hanna Pakarinen, HIM, Leonard Cohen, Mike Oldfield och Nightwish gick bra (men en del först på andra försöket), medan Dingo, Juice Leskinen, Jussi Björling, Mikael Wiehe, Sir Elwoodin Hiljaiset Värit och ryska Akvarium inte gick.


Såhär fina bilder kan man få om man har tur.
Mera testbilder finns här.


Kameran!

Kameran tar 5-megapixelbilder och fungerar riktigt bra. Autofokus är som sagt ett måste för att få hyfsade bilder, och det har den här. Blixt finns inte, men nog en LED-lampa (vilket videofilmare gillar mera än ett starkt blinkande). Men mörker är mörker – man ska inte förvänta sig något annat än det vanliga grumset i dåligt ljus. Det finns en mängd inställningar man kan göra (ansiktsigenkänning, bildstabilisering, ISO-inställningar etc.) och de sköts behändigt direkt på skärmen. Vi vill fortfarande påpeka att en riktig kamera med riktig optik är bättre än vilken mobilkamera som helst, men det här är trots allt en av de bättre vi har sett. Bilderna skickar man behändigt via ShoZu till exempelvis en blogg, Flickr, Facebook el.dyl, eller så kan man använda det eleganta gränssnittet för Bluetooth och skicka över dem till datorn (om man alltså inte vill gräva fram USB-kabeln). Det eleganta med gränssnittet är att man rent grafiskt ser bilder av tillgängliga mottagare och så är det bara att klicka på rätt symbol så åker bilderna iväg. Telefonens inbyggda minne är på 240 MB och det finns plats för minneskort, så man kan fota rätt fritt.

Nu utgår vi som vanligt ifrån att den intelligenta läsaren har fattat att det också går att ringa med den här telefonen, så vi ska bara avsluta med några ord om batteritiden. Telefonen orkar veva musik i cirka 16 timmar på ungefär halva maxvolymen. Det är inte så mycket i jämförelse med dedikerade musikspelare – men passningstiden ligger på en dryg vecka, vilket är bra.

Det här är inte marknadens mest avancerade telefon, men å andra sidan är det inte heller den dyraste som finns. Och nu när Samsung har fattat hur man gör ett vettigt pekgränssnitt kan vi hoppas på flera och mera utvecklade varianter. Vi ser fram emot flaggskeppsmodellen Omnia, som ska komma senare i höst!


Samsung Touchwiz (F480)
Specifikationer
Trippelbandstelefon med 3G, HSDPA (max 7,2 Mbps), GPRS, EDGE,
Mått: 98 x 55 x 11 mm, vikt: 101 g
Minne: 240 MB, plats för minneskort
Skärm: 2,8 tum, TFT, 262 000 färger, 240 x 320
Kamera: 5 megapixlar, digital zoom, LED-lampa, autofokus, ansiktsigenkänning, m.m.
Musikformat: MP3 / ACC / ACC+ / eACC+ / WMA / WAV / Real
Videoformat: WMV / 3GP / MPEG4 / H.263 / Real
Övrigt: Bluetooth, Wap 2.0, Java, musikigenkänning, e-post (POP3 / SMTP / IMAP4 / SSL / TLS), larm, valuta- och måttkonvertering, kalkylator, stöldspårning (bör aktiveras skilt)
Samtalstid: 3 h (tillverkarens uppgift)
Passningstid: 250 h (tillverkarens uppgift)
Språk, menyer: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, tyska, italienska, holländska, portugisiska, spanska, franska, turkiska, grekiska, tjeckiska, ungerska, polska, slovakiska
Språk, T9: dito
Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 421 €


* Knubbig, förresten – allt är relativt. Touchwiz är 11 mm tjock. Men den känns betydligt knubbigare än en HTC Touch Diamond, som är lika tjock – kanske för att Touchwiz är några millimeter kortare och några millimeter bredare än Touch Diamond? Det fiffiga skyddslocket som följer med som tillbehör sätter också till någon milli på baksidan.

Länk till Prylbloggens testfoton

Tags: Samsung, touch screen