Samsung Ultra Touch / Beat DJ: Peka mera!
Ultra Touch har också fysiskt tangentbord.
Många mobilmakare tror att deras kunder främst är intresserade av en sak – antingen vill de fota, eller så vill de lyssna på musik. Sony Ericsson-användare känner igen det här på att en del SE-lurar har förleden W (som i Walkman) i produktbeteckningen, medan andra har C (som i Cybershot). Samsung har gått in för lite samma linje genom att samtidigt lansera två lurar med väldigt olika fokus: en mera businesslik skjutmobil med åtta megapixlars kamera och en mera ”ungdomlig” musikmobil. Båda har de pekskärm och innanmätet är i stort sett lika, så vi avhandlar dem båda tillsammans här.
Beat DJ förlitar sig helt på pekskärmen.
Kantigt och runt
Samsung Ultra Touch är den ”finare” av de två – åtminstone är den dyrare. Det är en stramt formgiven candybar-modell med utskjutbar knappsats. Här kan man alltså välja mellan att knappa in sina textisar direkt på skärmen, eller som vanligt på det numeriska tangentbordet. Samsung Beat DJ är en candybar som är avrundad både upptill och nertill – lite som om nån på designavdelningen hade tänkt att ”Hm, Serenata var ju sådär halvbra, och den var avrundad i ena änden, så om vi dubblerar blir det säkert helbra”. Analogin är inte helt tagen ur luften: Serenata var en Samsung/Bang&Olufsen-lur och B&O står för ljudteknologin också i Beat DJ. I motsats till Ultra Touch (som vi hädanefter kallar för UT, kort och gott) har Beat ingen knappsats, utan man är beroende av att peta på skärmen (volym-, lås- och kameraknappar finns dock på sidorna, precis som på UT).
Pekvänlighet
Många är rädda för pekskärmar, för att man upplever att mobilen blir svårhanterlig. Men Samsung har jobbat bra med användargränssnittet, ikoner och menyer är lätta att träffa också med ett grövre finger. Däremot upplevde vi att Beat inte riktigt var lika responsiv som UT, ibland måste vi peta flera gånger på en ikon innan den lydde. Textmeddelanden, webbadresser och sånt fungerar rätt bra, det virtuella tangentbordet är tillräckligt stort för att det ska funka.
Egentligen var det bara med webbläsaren vi fick problem – det är svårt att pricka rätt på t.ex. länkar och att sen få telefonen att fatta att man faktiskt vill gå till den länkade sidan, eller att pricka rätt på andra element i webbläsaren. Med tanke på att det här är HSDPA-telefoner med fina, ljusstarka OLED-skärmar är det synd att surfandet ska kännas så besvärligt. Här om någonsin hade det varit bra med en okej-knapp, som alltså inte finns: de enda knapparna under skärmen är knapparna för att ringa upp och avsluta samtal och en mittknapp – som inte är den vanliga kombinationen av en fyrvägsknapp och en okej-knapp (vilket hade gjort det betydligt lättare att navigera), utan enbart en tillbaka-knapp. Det tar ett slag att vänja sig vid det. I menyerna kan man bläddra upp och ner en skärmbild i taget med volymknapparna, men i webbläsaren fungerar de som zoom-knappar. Lite piltangenter och en okej-knapp och vi hade varit mycket mera nöjda!
Det där med kapacitiva skärmar...
Det här går ju inte...
Sen en sak till: båda telefonerna har kapacitiva skärmar. De blir allt mera populära och anses vara bättre – mera exakta och kräva mindre tryck – än den andra typen, resistiva skärmar. T.ex. har iPhone en kapacitiv skärm. Menmenmen: Prylbloggsredaktionen kan inte tåla kapacitiva skärmar (och här erkänner vi att vi tycks höra till en försvinnande liten minoritet i världen). Varför? Jo, för att i motsats till resistiva skärmar som kan styras med nageln, fingertoppen eller en pekpenna kräver kapacitiva skärmar att de berörs av något som leder elektricitet. Ett finger leder ström, men en nagel gör det inte. Vilket betyder att man inte kan styra mobilen så som vi vill: hålla den i högra handen och knappa med höger tumnagel. I stället måste man antingen knappa med hela tummen, vilket är extremt inexakt och ger massor av feltryckningar, eller använda den ”geriatriska” stilen: hålla luren i ena handen och knappa med andra handens pekfinger (med kortklippt nagel). Vår åsikt är att mobiler som inte kan hanteras med en hand av personer med långa naglar inte är värda sitt pris...
Men om våra värderade läsare hör till den kategorin som håller sig med kortklippta naglar är det här ju inget problem. Så nog om det nu.
Widgetar för det mesta
Båda mobilerna har Samsungs ”widgets” – små direktlänkar till applikationer (se den allra översta bilden). De ligger i vänsterkanten när skärmen är i grundläge, vill man aktivera en drar man ut den på skärmen och klickar på den. Utbudet har utökats betydligt, numera är de ett 30-tal (alla är inte aktiverade från start, man kan välja vilka man vill ha i inställningarna). En del av widgetarna är närmast genvägar, som Facebook-applikationen: klickar man på den öppnas helt enkelt webbläsaren på adressen m.facebook.com, medan andra ”gör” saker, som musikspelar- eller väderwidgeten. Ett problem är att man inte kan ha många framme samtidigt, skärmen räcker inte till – på UT kan man få rum med flera, eftersom man kan rulla hela skärmbilden uppåt och nedåt, men det känns knökigt och lite råddigt, speciellt som man lätt kommer åt någon av widgetarna, eller operatörslogon, och bara flyttar på dem. Från grundläget kommer man in i huvudmenyn antingen genom att trycka på ikonen nere till höger på skärmen, eller genom ett svep från höger till vänster över skärmen. Sveper man i motsatt riktning får man fram sina favoritkontakter med foto (alternativt aktiverar/inaktiverar dockan där alla widgetarna finns, vilket är lite irriterande).
Bildat
En hygglig bild tagen med UT i svåra
ljusförhållanden. Skuggan i hörnet avslöjar att
objektivet inte är optimalt placerat, fotografens
finger har kommit med...
Skillnaderna mellan mobilerna är som sagt små. UT har en bättre kamera (8 megapixlar) med lite större inställningsmöjligheter. Objektivet är dolt när mobilen är i hopfällt läge, vilket ju är bra. Varning dock för att det krävs tvåhandgrepp för att ta stående bilder, eftersom kameraknappen är så lågt ner placerad på ena sidan att det annars är svårt att hålla balansen på mobilen. Med mobilen i liggande läge ska man se upp med fingerflott på linsen – den är placerad så nära kanten att man lätt rör i den av misstag. Bildkvaliteten överraskade oss, också i besvärliare ljusförhållanden – i regel blev bilderna mycket skarpa, om än lite bleka i färgerna ibland. Bilderna från Beat är förstås mindre och de har lite mera färgstick.
Makroläge i UT.
Makroläge i Beat.
Bli din egen DJ
Musik kan man spela på båda, men Beat har en rätt kraftfull högtalare (även om ljudet spricker eller blir grötigt om man kör upp volymen för högt). Musikspelaren i Beat har fått en utformning som försvarar lurens rundade former; albumen avbildas i en halvcirkel i övre kanten. Det är ett virtuellt scrollhjul som man snurrar på för att välja skiva. Volymkontrollen är en motsvarande halvcirkel i nedre kanten. Dessutom finns Beat DJ-applikationen för den som vill leka DJ; med den kan man scratcha låtar, lägga på olika ljudeffekter, ändra hastigheten (utan att tonläget ändras) och sedan spara sina mästerverk. Också här finns de virtuella scrollhjulen, som faktiskt funkar ganska bra. UT har inga sådana finesser i sin musikspelare. Man kan plugga in sina 3,5 mm hörlurar direkt i Beat, medan man med UT måste använda en medföljande adapter.
Jaha, vad mera? Båda lurarna har FM-radio och GPS, UT kommer med både Google Maps och navigationsprogrammet Route 66 – kartorna ligger på det medföljande minneskortet – medan Beat får nöja sig med enbart Google Maps. Båda har RSS-läsare, lite spel och diverse applikationer av den typ man förväntar sig; kalendrar, konverterare och sånt. Båda mobilerna är gjorda med tanke på dem som lever ett hektiskt liv på webben, man kan uppdatera en lång rad sociala nätverk och bloggar direkt från mobilen (se specifikationerna). Lagringsutrymmet är minimalt i båda – vi rekommenderar att man genast satsar på rejäla mikro-SD-kort för filmer, musik och bilder. På Beat kan man byta minneskort utan att behöva ta av bakstycket, medan UT kräver att man tar bort bakstycket (som har en lite flimsig mekanism) och batteriet. Båda hade en standbytid på ca en vecka i vårt test, men trots att Beat enligt specifikationerna ska ha tio timmar mindre än UT fick vi de facto ladda UT oftare.
Summa summarum
De största skillnaderna i ett nötskal är: UT känns tryggare med sin fysiska knappsats, medan Beat känns mera modern och tuff. UT är mera fokuserad på kamerafunktionerna, Beat på musiken. UT är dyrare, Beat är billigare.
Specifikationer
Samsung Ultra Touch (S8300) och Samsung Beat DJ (M7600)
Nät: Fyrbands-GSM (850, 900, 1800, 1900 MHz), tvåbands-3G (900, 2100 MHz), HSDPA upp till 7,2 Mbps, GPRS, EDGE samt WAP 2.0, Bluetooth (v 2.1 + EDR)
Mått: UT: 110 x 52 x 13 mm, 119 gram / Beat: 112 x 51 x 14 mm, 98 gram
Skärm: AMOLED, kapacitiv pekskärm, 240x400, 2,8 tum, 16 milj. färger, autorotation av skärmbilden
Batteritid (i 3G-nät): UT: 4,2 h taltid, 310 h passningstid / Beat: 4,5 h taltid, 300 h passningstid
Minne: UT: 80 MB + plats för minneskort / Beat: 50 MB + plats för minneskort
Kamera: UT: 8 Mp, autofokus, makro, dubbla LED-blixtar, bl.a. leendeigenkänning / Beat: 3,2 Mp, autofokus, makro, LED-blixt, bl.a. leendeigenkänning
Videouppspelning: WMV, Xvid, DivX, MPEG4, 3GP, H.263, H.264
Videoinspelning: UT: 720 x 480, 30 bs / Beat: 640 x 480, 15 bs
Musikspelare: MP3, ACC, ACC+, eACC+, WMA, WAV (med WM DRM, OMA DRM 2.0, DivX DRM)
Övrigt: UT: GPS med Route 66 + Google Maps / Beat: GPS med Google Maps
Övrigt: Beat: 3,5 mm hörlurskontakt, ICEpower-förstärkare från Bang&Olufsen, inbyggda stereohögtalare
Övrigt, båda: Fotobloggande och sociala medier (Facebook, Picasa, Flickr, Photobucket, Friendster, MySpace), RSS-läsare, FM-radio med RDS, e-post (UT: även Exchange ActiveSync), klocka, mått- och valutakonvertering, röstmemo, falskt samtal, m.m.
Meny- och T9-språk: svenska, finska, engelska, norska, danska, isländska, tyska, holländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, tjeckiska, polska, slovakiska, grekiska, turkiska, ungerska
Pris (medelpris enligt Hintaseuranta): UT: 487 € / Beat: 368 €