Creative Zen Stone. Nu med högtalare.

Creative Zen Stone Plus. Med skärm och nu också med högtalare.

Gullig. Det är det första adjektiv man kommer att tänka på när man får en Zen Stone i handen. Minimusikspelaren är mullig och bullig och ligger bra i handen, sådär som en slipad sten på havsstranden (ja, vad månne Creative tänkte på när de döpte den till Stone?). Men låt oss säga det genast: Stone är inte lika liten och den är inte lika snygg som en Apple iPod Shuffle. Så var det sagt.

Stone har redan funnits ett slag, både med och utan skärm. Det nya med den här varianten är att den har högtalare. Det verkade först lite fånigt, för ljudkvaliteten i så små högtalare är ju ändå aldrig något att ha. Men efter att ha testat ett slag känns det inte så dumt – när man vill dela en bra låt med sina vänner är det mycket snabbare och effektivare att sparka igång högtalaren istället för att fiddla med hörlurar som ska cirkulera från den ena till den andra. För att inte tala om att många idag använder in-ear-lurar som börjar kännas ungefär lika intima som den egna tandborsten... Så ja, vi gillar idén. Och förvånansvärt mycket ljud åstadkommer apparaten.

Vad annat? Spelaren kommer i två varianter, Zen Stone och Zen Stone Plus. Den enklare av dem motsvarar till sina funktioner en iPod Shuffle. Kapaciteten är densamma, 1 och 2 GB. Man kan spela upp alla låtar i den ordning de laddats in, eller blanda dem slumpmässigt. Men i motsats till äppelspelaren kan Zen också bläddra mellan album, vilket ju är fiffigt när man söker just den där speciella skivan. Apples Shuffle har däremot en inbyggd fästklämma, medan klämman är ett tillbehör till Zen. Den placeras i det lite fula skyddsfodral i silikon som följer med. Det gör förstås spelaren klumpigare, men det fungerar. Zen Stone stöder inte Apples AAC-format, precis som Shuffle inte stöder Windows-formatet WMA.

Plus: Mera av allt

Zen Stone Plus har mera av allt, bl.a. dubbelt så stor kapacitet och en skärm på 64 x 64 pixlar. Det är tillräckligt för att visa hur långt in i låten man är, hur mycket laddning det är kvar i batteriet, spelläge (upprepa, blanda, spela en gång), om equalizern är igång och sånt. Däremot ryms det inte in information om vilket album man lyssnar till, det ser man bara i bläddringsläget.

Med skärmen kan man också se vad klockan är, ta tid, hitta sina egna inspelningar, ställa in radion och göra olika inställningar. Med andra ord finns det en hel del mera godsaker i Stone Plus än i den mindre Stone. Men innan ni hoppar i taket av glädje ska det påpekas att a) inspelningen bara fungerar sådär, d.v.s. är bäst som diktafon (come on, vad kan man annat förvänta sig i det formatet?) och b) att vi hade svårt att få bra ljud på radion – det sprakar och susar mest hela tiden. Bäst ljud får man om man sitter stilla och inte rör vare sig radion eller hörlurarna. Och just nu när detta skrivs, sent på natten, är ljudet plötsligt alldeles klart och utan störningar.

Inget datorkrångel

En stor skillnad mellan Stone och Stone Plus är att den senare också är kompis med Mac: pluggar man in den i Maccen är det bara att dra över musiken, också iTunes-låtar i AAC (gäller inte musik som köpts från iTunes store, förstås). 617 GB tar ca åtta minuter att föra över.

Creative har också gjort det lätt för Windowsanvändare: det egna, lätthanterliga överföringsprogrammet Media Lite följer med. I Media Lite kan man också kolla spelarens batterinivå (fiffigt, speciellt med den skärmlösa spelaren) och ställa in en maxnivå på volymen – i normalläge klarar spelarna av att pumpa ut tillräckligt mycket ljud för att ge vem som helst tinnitus. Det här är antagligen en funktion som närmast är tänkt för oroliga föräldrar som vill blockera några decibel för att skona ungarnas hörsel, för det är nog jättesvårt att av misstag glida upp i maxläget under avlyssning, så pass många och bestämda tryckningar behövs det.

Hanteringen är okomplicerad. På Stone finns en cirkelformad fyrvägsknapp för att spola/hoppa framåt/bakåt och för volym upp/ner. Mitt i den sitter knappen för spela/pausa. På sidan finns ett skjutreglage för att välja mellan blanda/spela upp låtarna i rätt ordning/byta mapp. Att växla mellan högtalarläge och hörlursläge är lätt: hörlurar i = hörlursläge, dra ut hörlurarna = högtalarläge. Laddning och överföring av musik till båda spelarna görs med USB-kabeln som följer med.

Smart genväg

Stone Plus skiljer sig en liten aning i handhavandet: mittknappen är en menyknapp, så pausa/spela sitter istället på en vippknapp på sidan. Pausa/spela-knappen fungerar också som start/stopp för stoppur och inspelning och som på/av för hela spelaren. På samma knapp, vippad åt andra hållet, finns en genväg till en valfri funktion. Den är förinställd på att växla mellan högtalare på/av – eftersom hörlurarna fungerar som antenn för radion och det måste gå att lyssna på radion också i högtalaren behövs det alltså en knapp för att växla läge.

Gemensamt för båda spelarna är att mittknappen kräver ett exakt och bestämt tryck för att fungera. Och att det är väldigt lätt att i misstag trycka in den omgivande fyrvägsknappen samtidigt. Inte bekvämt.

På Plus är det lite irriterande att man måste jobba snabbt inne i menyerna, för om man inte rör på sig halkar man snabbt ut ur menyn och måste stega sig fram på nytt. Och som så ofta med sådana här spelare går det inte att gå ”runt hörnet” – när man har nått slutet på en meny måste man backa upp tillbaka, vilket är fånigt och dessutom jobbigt, t.ex. i en lång musiklista.

Byt hörlurar!

Vid uppspelning blir det ibland en liten paus mellan låterna. I övrigt har vi inget att anföra mot ljudkvaliteten – Creative är nu en gång för alla proffs på det här med ljud. Stone Plus är förstås mera anpassningsbar i och med att den har en equalizer. Och vi rekommenderar varmt att byta ut de medföljande hörlurarna mot bättre don. Våra in-ear-lurar är inte några superdyra proffsgrejer och ändå fick vi ett klarare, mera distinkt ljud med mera tryck i basen med dem, jämfört med dem som följer med spelaren.

Flera recensenter har kritiserat Stones batteritider, men vi mätte upp ca 19 timmars speltid i högtalarläge (på knappt halva maxvolymen). Det räcker bra för oss åtminstone.

Så, dags för slutsatser: Vi hittar inga större fel på Zenarna i jämförelse med den närmaste konkurrenten. Går man efter utseendet är det Shuffle som gäller. Den är också lättare att hantera. Men Stone Plus har så pass mycket extra finesser att det kan vara värt att betala fyra (4!) euro extra för den.


Riktpriser:
ZEN Stone Speaker 1GB 59 €
ZEN Stone Speaker 2GB 69 €
ZEN Stone Plus Speaker 2GB 79 €
ZEN Stone Plus Speaker 4GB 99 €
Apple iPod Shuffle 1 GB 55 €
Apple iPod Shuffle 2 GB 75 €


Zen Stone Speaker och Zen Stone Plus Speaker
Musikspelare i miniformat med inbyggd högtalare

Kapacitet: 1–2 GB / Plus: 2–4 GB (2 GB = ca 1000 låtar)
Färger: svart, blå, rosa, champagne
Batteritid (enligt tillverkaren): upp till 20 timmar. Batteri: Litium-Ion.
Extra funktioner i Plus: Skärm, 64 x 64 pixlar, FM-radio, mikrofon (mono), klocka, tidtagarur
Storlek: 53,7 x 35,6 x 16 mm, vikt: 18,3 g / Plus: 55,6 x 35,7 x 17,5 mm, vikt: 21 g
Musikformat: MP3, WMA (inkl. DRM 9) / Plus: desamma och dessutom oskyddad AAC
Anslutningar: 3,5 mm hörlurar, mini-USB
Krav på datorn: Windows XP (Service Pack 2), XP 64-bit, Vista
Medföljer vid köp: USB-sladd, knapphörlurar, skyddsfodral med borttagbar klämma, snabbguide.
Menyspråk: svenska, finska, norska, polska, tjeckiska, ungerska, japanska, kinesiska, koreanska.


Bonus för alla som orkade såhär långt: storleksjämförelse,
Underst en Zen Stone Plus, i mitten en vanlig Zen Stone
och överst en iPod Shuffle. (Foto: TN)

Tags: Creative, Zen