Den ser ut som en riktig kamera!

Amatörfotografer använder små, smidiga kompaktkameror och proffsen har stora, klumpiga systemkameror. Eller så inte. I och med Olympus och Panasonics spegellösa format micro four thirds förändrades bilden. Systemkameran kan numera locka både den f.d. kompaktanvändaren som vill byta upp sig och systemfotaren som vill ha en mindre och smidigare kamera – och som dessutom kan använda alla sina fina kvalitetsobjektiv (med hjälp av en adapter). Vi har tittat på Olympus första micro four thirds-kamera, Pen E-P1 (och tillägger att Olympus är snabba i vändningarna: när detta skrivs har uppföljaren Pen E-P2 redan lanserats – skillnaderna mellan dem lär dock inte vara stora).

Gediget klonkande

Kameran är modellerad enligt den ursprungliga Pen-kameran, den populära halvformatskameran som introducerades år 1959. Det betyder retrostuk i designen, mycket metall, en behaglig tyngd (335 g utan batteri och objektiv) och ett rejält klonkande ljud när man knäpper bilden. Här finns ingenting som skulle glappa eller svaja, kameran är solid och känns gedigen.

Kompaktkameraanvändaren får börja med att lära sig att det krävs flera handgrepp innan kameran är skjutklar: 1. ta bort det minimala linsskyddet, sätt det i en ficka så det inte tappas bort, 2. sätt på kameran, vänta tills den blå lampan upptill på huset har slutat blinka = bildsensorn är rengjord (det sker automagiskt), 3. ifall man har en Pen med Olympus 14–42 mm objektiv (motsv. 28–84 mm): lås upp objektivet och fäll ut det. Sen kan man börja fundera på hurdan bild man vill ta. Samtidigt kan man rikta en tacksam tanke till konstruktören av objektivet: i skjutklart läge sticker det ut nästan 10 cm från kamerahuset, men hopfällt och låst bara 4,5. Kameran säljs också med ett 17 mm pannkaksobjektiv. Det är, precis som namnet antyder, ganska platt och har blivit något av en favorit bland gatufotografer som vill ha en systemkamera, men som inte vill väcka för mycket uppmärksamhet (men obs, att den inte går in i en ficka, så liten är den inte!).


En alldeles vanlig vy, tagen utan blixt. Mera testbilder finns här.

Blixten är tillval

Ett sätt att krympa på formatet är att den här kameran, i motsats till de flesta andra systemkameror, inte har någon optisk sökare. Vill man ha en sådan får man skaffa den som extra tillbehör. Samma sak gäller blixten. Dessutom får man välja vilkendera som ska användas, för både sökare och blixt monteras på blixtskon. Prylbloggsredaktionen är numera så van vid att använda skärmen på baksidan av kamera att vi inte saknar optisk sökare, men för inbitna fotografer som är vana vid att kisa genom ett litet fönster kan det här kännas fel.

Med en kamera som denna är det i stor utsträckning fotografens eget fel om bilden blir dålig, det går inte att skylla på att ”jag har så dålig kamera”. Är skärpedjupet för stort eller för litet? Borde bilden ha exponerats upp en aning? Ligger fokus rätt? Är vitbalansen underlig? Allt det här och mer därtill har man själv full kontroll över – om man känner sitt verktyg, vill säga. Och vi rekommenderar även erfarna systemkameraanvändare att bekanta sig med kameran, gräva i menyerna och studera bruksanvisningen, för alla funktioner man kan önska sig finns nog där, bara man lär sig att hitta dem. Det kan t.ex. vara förvirrande att menyerna ser olika ut beroende på i vilket läge kameran är och att en del inställningar är åtkomliga först när man har aktiverat dem så att de alls syns i huvudmenyn.

Flexibilitet

Hanteringen är i sig förnuftigt uppbyggd. Menyval och inställningar görs via meny-knappen och de fyra snabbvalen på fyrvägsknappen (ISO, vitbalans, autofokusinställning, singel- eller sekvensfoto/självutlösare). Fyrvägsknappen har en ”krans” som kan roteras för att bläddra i menyerna och göra val. Man rör sig i menyerna med en kombination av kransen och ett vertikalt silverfärgat rullhjul som ligger bekvämt inom räckhåll för höger tumme. I fotoläge har den roterande fyrvägsknappen och tumrullhjulet samma funktion; att snabbt välja bländare eller slutartid (utom i det helt manuella läget, där kransen kan justera slutartiden och rullhjulet bländaren – eller tvärtom, om man hellre vill ha det så).

Ett tryck på OK-knappen i mitten av fyrvalsknappen ger tillgång till en live-meny med snabb åtkomst till olika funktioner och där man genast ser hur olika val påverkar bilden. Trycker man dessutom på ”info” får man upp en sammanställd meny med alla alternativ i komprimerad form, en vy som vana systemkameraanvändare kan uppskatta. Med info-knappen får man också fram ett histogram eller ett virtuellt vattenpass på skärmen, kan göra snabbinställning av vitbalans och exponeringskompensation och dessutom används den för manuell skärpeinställning: trycker man upprepade gånger på info-knappen dyker en grön rektangel upp på skärmen. Den kan man flytta till önskad punkt med hjälp av piltangenterna. Ett tryck på OK-knappen förstorar just den punkten 7 ggr (eller 10 ggr om man snurrar lite på tumhjulet), så man kan se till att just den detalj man vill ha knivskarp faktiskt blir det. Vi upprepar: allt går att ställa in, från menyers utseende och knappars funktioner till alla de variabler som styr slutresultatet i ett fotografi. Utmaningen ligger närmast i att lära sig var man hittar alla de olika vyerna och inställningarna, så man kan göra sina val så snabbt som möjligt när det sedan gäller.


Kul effekt: Exponera flera bilder på varann. Mera testbilder finns här.

Manuellt, automatiskt, konst

För den osäkra finns det förstås också ett helautomatiskt läge och 19 färdigt inställda motivprogram att ta till, förutom de vanliga P-, A-, S-, M-lägena. Vill man filma i HD-kvalitet vrider man på programratten och skjuter iväg. Förutom de här lägena har programratten ytterligare ett, ”art”. Där hittar man sex olika effekter som kan appliceras på bilden, bland dem popkonst (granna färger), mjuk fokus, kornig film (som om man fotat med svartvit film med högt ISO-tal) och hålkamera. Vana Photoshoppare kanske tycker att det här är onödigt, för att man kan åstadkomma alla effekter efteråt på datorn, men gör man det direkt i kameran går det snabbare och lättare. Också i konstlägena har man kontroll över en del faktorer, t.ex. kan man justera exponeringen, ifall man som vi tycker att de svartvita bilderna tagna med ”kornig film”-läget ibland blir onödigt överexponerade. I konstläget ska man vara beredd på att kameran blir långsammare, eftersom den ska processa varje bild lite mer än vanligt. En effekt som gömmer sig på ett helt annat ställe i menyerna är att kameran kan ta flera bilder som exponeras på varandra. När en bild är tagen visas den som en ”spökbild” på skärmen till följande tagits, så man kan komponera sitt konstverk direkt i kameran.

Vad gäller bildkvaliteten har vi, i likhet med andra recensenter, inte mycket att gnälla över - men det är lite svårt att ta ställning till dynamik och färgomfång när man fotar i vårt platta, grå novemberljus. En del recensenter har klagat just på detta, medan andra har varit helnöjda. Att Pen E-P1 inte har blixt är vi inte så missnöjda med, för med en kamera som utan problem tar bilder med 1600 ISO (upp till 6400 manuellt) och som dessutom har en välfungerande bildstabilisator är det sällan man saknar en blixt – tvärtom är det egentligen befriande att inte ens behöva fundera på om man ska ta sin bild med blixt eller utan. Tidningsfotografer och andra proffs är förstås inte nöjda – ISO 1600 ger redan så pass mycket brus att bilderna inte håller för att blåsas upp. I mindre format känns de fortfarande helt okej. För den f.d. kompaktkamerafotaren som har lärt sig att bilderna blir helt odugliga redan vid 400–800 ISO är skillnaden stor.


Utsnitt av bild tagen i 1600 ISO. Mera testbilder finns här.

Mycket för pengarna

Spontant upplever vi att på de 12,3 megapixelbilderna blir skarpa med snygga färger, också i dåligt ljus – men vi föredrog att inte använda automatisk vitbalans inomhus i glödlampsljus, för de bilderna kändes för gula. Ett foto av en tegelvägg taget med vidvinkel visar en vag antydan till tunndistorsion om man tittar noga i hörnen. Kromatisk aberration kunde vi se en liten aning av på en bild när vi zoomade upp den, men det yttrade sig bara som en lite ljusare rand runt en mörk gren. Det är mer än godkänt för våra behov. Skärpan är utmärkt. En del recensenter har klagat på att kameran har långsam autofokus, men vi upplevde inte att den skulle vara värre än andra. Proffs och hängivna amatörer kan fota i RAW-format och får alltså full kontroll över bilden i sitt digitala mörkrum.

För den som är van vid kompaktkameror med priser kring 200–300 euro känns Pen säkert dyr, medelpriset för enbart kamerahuset är 750 euro. Å andra sidan får man en systemkameras kvalitet och flexibilitet i en förpackning som inte är mycket större än den gamla kompakten.

Se mera av Prylbloggens testbilder på Flickr!

Andras åsikt:
Geek.com gillar den sådär
Kamera & Bild tycker till om Pen E-P1
Digicamreview gillar den skarpt

Videor tagna med Pen EP-1 på YouTube:
En kort, svartvit film
Mest blåbär, här finns både både närbilder och zoomningar
Här testas ljudkvaliteten och det ljud som uppstår vid fokusering

Olympus egna videohandböcker


Specifikationer
Olympus Pen E-P1
Micro Four Thirds-kamera

Säljs med 17 mm pancake-objektiv, 14–42 mm objektiv eller både-och. Möjlighet att använda andra systemkameraobjektiv med hjälp av adapter.
Storlek: 120 x 70 x 35 mm (utan utstickande delar), vikt 335 g (enbart hus)
Lagring: SD-kort, SDHC-kort
Bildsensor: 4/3'' Hi-Speed Live MOS sensor, 12,3 megapixel (effektiva), Type TruePic V
Bildformat: RAW 12 bit / JPEG, även parallellt, 4:3 / 3:2 / 16:9 / 6:6
Bildstabilisator, både horisontalt och vertikalt, kompenserar upp till 4 steg
Slutarhastighet: 2–1/4000 s
Fokusområden: 11 / 25 / 225 st.
Lägen: P(rogramme), i-Auto, A(perture priority), S(hutter priority), M(anual), 19 olika scenlägen, 6 olika konstlägen
AF-låsning, manuell fokus tillgänglig, exponeringskompensation +/- 3 EV ( 1, 1/2, 1/3 stopp), exponeringsgaffling: 3 rutor ( +/- 1/3, 1/2, 2/3, 1 stopp), ISO-gaffling, vitbalansgaffling
ISO: 200–6400 (förvalt ISO 200–1600, manuellt 100–6400)
Självutlösare: 12 s / 2 s
Slutartider: 1/4000–60 s (manuellt upp till 30 min)
Vitbalans: automatiskt, 8 förinställda lägen, enligt färgtemperatur, manuellt
Färgrymd: sRGB / AdobeRGB
Skärpa + kontrast: justerbart i 5 nivåer, mättnad: 5 nivåer, fotolägen: Vivid, Natural, Muted, Black & White.
Skärm: LCD, 3", 230.000 p, 100 % live-vy, förhandsvisning av exponeringsinställn, vitbalans, ansiktsigenkänning, linjer, möjlighet förstora 7x/10x, MF/S-AF, AF-visning, histogram, m.m.
Index: 4, 9, 16, 25, 49, 100 rutor
Film: AVI Motion JPEG, HD 1280 x 720 (16:9), SD 640 x 480 (4:3), 30 fps. Max filstorlek: 2 GB, max inspelningstid 14 min (SD), 7 min (HD)
Ljud: Stereo PCM / 16 bit, 44.1kHz, WAV
Utgångar: HDMI, USB 2.0
Menyspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, holländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, rumänska, ryska, tjeckiska, polska, ukrainska, serbiska, bulgariska, kroatiska, slovakiska, slovenska, grekiska, lettiska, litauiska, estniska, ungerska, turkiska, koreanska, kinesiska, japanska, indonesiska, malajiska, thai
Pris, enligt Hintaseuranta:
Enbart kamerahus 749 €
Kit med 14–42 mm objektiv: € 749 €
Kit med 17 mm pancake-objektiv: 928 €
Kit med 17 mm och 14–42 mm objektiv € 977 €

Tags: Olympus, Pen, E-P1