Den här texten är förresten skriven och postad på plattan.

Eftersom Wikipedia är helt öppet har det ju funnits andra Wikipediaappar från förr, men den här skiljer sig från mängden bl.a. genom att det går att dela med sig artiklar och så är det himla lätt att se samma uppslagsord på olika språk (jättepraktiskt när man vill ha en snabb översättning av namn på t.ex. djur, blommor eller andra ting). Dessutom verkar den vara relativt snabb.

Appen finns här!

En liknande app har funnits för iOS redan länge, men enligt denna snabböversikt är den inte lika mångsidig som Androidversionen.

Idag berättade Nokia när Windows Phone-luren Lumia 800 ska komma ut i butik i Finland. Det blir den första februari. Förhandsbeställningar tas emot från och med idag. Pris i Nokias egna butiker: 529 €. Trots att den samlade finländska pressen applåderade när säljdatum utannonserades tycker vi att det är lite surt: mobilen har redan släppts i en del länder och i Sverige är säljstarten en hel vecka tidigare, den 23 januari. Dessutom har Nokia redan tillkännagivit en vassare uppföljare, Lumia 900 (se pressmeddelande här).

Men i alla fall: Prylbloggen har ett testexemplar och vi kommer att testa mobilen med sedvanlig frenesi. Stay tuned, som det heter.

Prylbloggen tar härmed en liten paus över jul och nyår. Vår julhälsning hittar ni här (det är inte något blinkande vykort med utsliten julmusik, utan lite nyttig hjärngymnastik – men obs att sidan kräver flash).

Ifall hjärnan håller på att damma ihop helt under helgerna kan man sedan fortsätta botanisera på sajten som julhälsningen finns på: http://www.jigidi.com/

LG har aldrig hört till de riktigt hypade märkena i Finland, men med en marknadsandel på 4,8 procent är företaget ändå världens tredje största mobiltillverkare (enligt Gartners siffror för Q3 2011). De flesta minns åtminstone Chocolate-serien för sådär fem år sedan, med sina touchknappar och en formgivning som kändes revolutionerande (se t.ex. bilden på Cnets recension från 2006). Dagens testmobil, E900, a.k.a. Optimus 7 har inte samma wow-faktor, men är ändå en alldeles habil telefon.

Siffran 7 efter namnet antyder sannolikt att det här är en Windows Phone 7-mobil – fast egentligen borde den då heta 7,5, eftersom den kör Mango, den senaste versionen av operativet. Färgschemat går i evigt populära svart och till storleken känns den här liten jämfört med de jätteblaffor vi nyligen har testat – skärmen är ”bara” 3,8 tum. Ovanför och under skärmen finns det dock en massa extra utrymme, så E900 är nästan exakt lika lång som en Samsung Galaxy S II med sin 4,27 tums skärm, men 6,3 mm smalare. Däremot väger den nästan lika mycket som jätten HTC Titan och är ett par millimeter tjockare. Slutintrycket är en tung och gedigen mobil, som ändå upplevs som rätt liten (om än inte tunn).

Bra för fumliga

Knappuppsättningen är den man är van vid: på/av upptill, volymknappar på vänstra sidan, laddningsport (dold under en lucka som hålls fast med en liten gummistropp, en lösning som vi alltid tycker att känns osäker) och kameraavtryckare på högra sidan. Och till skillnad från många andra WP-lurar hittar vi här fysiska knappar för tillbaka, hem och sök under skärmen. Hela nedre fronten under skärmen är en stor vippknapp med hemknappen som en upphöjd ö i mitten. Fysiska knappar är ett plus för dem som ofta kommer åt pekknapparna under skärmen av misstag. De här har dessutom tydlig och klar respons, så man vet verkligen om man tryckt på dem eller inte. Locket på baksidan är av metall och har en låsknapp. Sånt gillar vi.

Närbild – alldeles okej också i dåligt ljus.

Specifikationerna är i stor utsträckning styrd av Microsoft, så vi hittar bl.a. WiFi, Bluetooth, HSDPA, kamera (men bara 5 megapixel), GPS och en processor på 1 GHz. På en punkt skiljer man sig från många av konkurrenterna: det interna lagringsutrymmet är på 16 GB, medan många andra erbjuder bara 8. Operativsystemet är förstås detsamma som i alla andra WP-lurar – Microsoft tillåter ju inte att tillverkarna macklar speciellt mycket med det. Därför är det ingen idé att fördjupa sig i operativet, det har vi gjort i tidigare recensioner (t.ex. här). Men man kan upprepa att ord med räksmörgåsbokstäver alltså blir väldigt underliga om man använder den prediktiva textinmatningen i vissa appar, som i Evernote och Facebook.

Lite eget stuff också

Tre LG-specialare hittar vi i mobilen, de har alla en egen panel på startskärmen, så man ska hitta dem. Den ena är PlayTo, en app som låter en dela musik och bilder med DLNA. Den andra heter ScanSearch och är en app för ”förhöjd verklighet” (motsvarande Samsung Layar): appen pejlar av omgivningen och kan t.ex. visa var de närmaste restaurangerna, hotellen, bankerna etc. finns. Klickar man på en träff får man upp information om stället och kan t.ex. ringa restaurangen och boka bord direkt. Man kan välja själv om sökningen ska göras med Bing eller Google, men bara en kategori kan vara aktiv i taget. 

Panoramafunktionen är kul, men kräver övning för att bilden ska bli bra.

En tredje grej som tillverkaren marknadsför på startskärmen är Panorama, ett busenkelt sätt att ta panoramafoton (fem i bredd). Tydliga pilar och markeringar i rött och grönt visar hur långt man ska föra telefonen mellan varje bild. Efter att man manuellt har tagit den första bilden tas de övriga automatiskt, så fort kameran har flyttats tillräckligt långt. Bilden sys sedan ihop automatiskt – men bilden blir mycket mindre än vanliga foton och om man inte är säker på handen och rör sig tillräckligt långsamt blir det lätt suddigt eller underliga hack i bilden. Synd är att de fem fotona inte sparas som separata bilder också. 

I övrigt kan man konstatera att den lilla fotolampan inte gör stor nytta om man försöker filma i sämre ljus. Inomhusbilder får lätt en underlig blå ton, men vanliga utomhusbilder i bra ljus funkar. Som vanligt stör vi oss över att mobilen kräver Zune för att överföra bilder och annat mellan datorn och mobilen, men det är inte LG:s fel, utan något man ska gnälla på Microsoft för.

Det hänger på detaljerna

Under vår testperiod kändes mobilen snabb och smidig. Operativsystemet är, som vi har konstaterat tidigare, ganska trevligt och lätt att jobba med, fastän det ännu finns utrymme för förbättringar. Eftersom alla WP-mobiler är väldigt lika är det egentligen lagringsutrymmet, de fysiska knapparna under skärmen och den lite smalare utformningen som får bli avgörande för om det är den här mobilen man vill ha eller inte. Ja, och det faktum att vi upplevde att batteriet håller något längre än i många andra smartmobiler (vid aktiv användning ca 1,5 dygn mot 1 för många andra). Priset kan också spela en roll, den här placerar sig nämligen i ett lite billigare segment.

Inomhus i krattigt ljus. 

LG Optimus 7 (LG E-900)

Specifikationer: http://www.gsmarena.com/lg_e900_optimus_7-3532.php (här finns utförligare uppgifter än på LG:s egen webbplats)

Övrigt:

Menyspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, spanska, italienska, portugisiska, franska, polska, tjeckiska, ryska, grekiska, ungerska, japanska, kinesiska, koreanska.

Skrivspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, spanska, italienska, portugisiska, franska, polska, tjeckiska, ukrainska, ryska, grekiska, ungerska, turkiska, japanska, kinesiska (5 varianter), koreanska, filippinska, indonesiska, malajiska.

Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 352,51 €

Som alla vet vid det här laget ska Nokia skippa operativsystemet Symbian. Men än är det inte riktigt dags, för fortfarande släpper företaget Symbianmobiler. Vi har testat en nykomling, Nokia 701 som kör den senaste varianten av operativet, Symbian Belle.

Till det yttre är det här en förvånansvärt liten och smäcker mobil – i alla fall jämfört med de jätteblaffor som vi har testat nyligen. Vår testmobil har ett mörkgrått färgschema, men det finns färgvarianter. Hörnen är mjukt rundade och dessutom avfasade nertill på ett sätt som gör att den ser smalare ut nertill än upptill. Skärmen är på modesta 3,5 tum (i formatet 16:9, 360x640 pixlar), så det här är en mobil som slinker ner i nästan vilken ficka som helst. Luckan på baksidan är i metall. Tar man av den ser man att Nokia har valt en ovanlig lösning för sim-kortshållaren, den är utformad på samma sätt som en minneskortshållare: kortet trycks in i en liten skåra, för att få ut kortet igen trycker man det lite inåt, så att en fjäder frigörs och kortet spottas ut. Ovanlig, men förvisso fungerande (om man inte som Prylbloggsredaktionen dumt nog använder ett mikro-sim med adapter; det går snällt in, men kommer sedan inte ut mera – en erfarenhet som kostade oss 55 euro i en servicebutik).

Hederliga lurknappar

Det här är förstås en pekskärmsmobil, så de enda fysiska knappar som finns är upptil på/av, på sidan volymknappar med röststyrningsknappen som vanligt mellan dem, en låsknapp och kameraavtryckaren. Under skärmen finns tydligt markerade fysiska knappar, de gammaldags, hederliga röd och grön lur med en menyknapp i mitten.

Hårdvaran är helt okej, speciellt med tanke på att den här inte hör till de dyraste mobilerna. Kameran är på 8 megapixel, processorn på 1 GHz, mängden RAM är 512. WiFi, Bluetooth, HSDPA, GPS och allt sådant finns förstås också. Plus en FM-sändare för att skicka över musik från mobilen till en radio. Det interna lagringsutrymmet är på 8 GB och kan utökas med minneskort. Dessutom är mobilen utrustad med ett NFC-chip (Near Field Communication). Det är en relativt ny tekonologi som man kanske inte har så stor nytta av ännu, men om det t.ex. finns två telefoninnehavare som spelar gratisversionen av Angry Birds kan de använda NFC till att låsa upp flera gratisnivåer i spelet – ett smart sätt att visa nyttan med NFC. Andra användningsområden är t.ex. att para hörlurar och mobiler och föra över filer mellan två mobiler.

Pausbild: Gatuvy. Fungerar, i liten skala.

Större frihet på skärmen

De mest synliga skillnaderna i användargränssnittet är att man numera kan ordna sina hemskärmar mycket friare än förr: appar och widgetar kan placeras var som helst på de maximalt sex startskärmarna. Precis som på Androidmobiler trycker man och håller ner på en ledig yta för att sätta in saker på skärmen. Varje skärm kan ha sin egen bakgrundsbild, vilket ju är bekvämt för dem som t.ex. har skilda skärmar för jobb och fritid och snabbt vill kunna skilja på dem. Nokia skickar också med ett tjugotal widgetar, t.ex. för väder, FM-radion, favoritkontakter och WiFi-kontroll. En annan likhet med Androidvärlden är rullgardinsmenyn, där man kan se notifikationer och slå på och stänga av mobildata, WiFi, ljud, bluetooth. Ett klick på en symbol tar en direkt till motsvarande inställningar. Bra är också att fontstorleken i användargränssnittet kan varieras. Applistan har sluppit den underliga mappindelning som Nokiamobiler länge drogs med, nu ligger alla appar direkt i programmenyn, som på alla andra mobiler.

Allt bra, men...

Så långt låter allt jättebra. Det uppfräschade operativsystemet känns också snabbt och smidigt – och är ett av de få som fungerar konsekvent både i porträtt- och landskapsläge.

Men: det här är första gången hittills som Prylbloggsredaktionen i sina testanteckningar har skrivit ”INGET FUNKAR PÅ DEN HÄR S*T*NS MOBILEN” – och det är förstås inte helt sant, utan snarare ett uttryck för vår frustration i en desperat stund. Frustrationen hänger ihop med appar som använder sig av nätet via mobildata eller WiFi. För allt för ofta hände det att vi fick felmeddelanden eller att saker och ting bara gick oändligt långsamt, trots att anslutningen var snabb och stabil. Vi blev frustrerande när vi klickade på en rubrik i ett e-postmeddelande och sen satt en evighet och stirrade medan mobilen försökte tanka ner innehållet. Vi blev frustrerade när telefonen berättade att det finns en ny version av Nokia Maps, men den aldrig ville ladda ner den. Och när Social-appen gång på gång sa att ”tjänsten är inte tillgänglig”, trots att alla kontouppgifter hade angetts. Och när den sedan påstod att ”unable to connect to gateway”. I Nokias appbutik blev vi frustrerade över att det hette att en app höll på att laddas ner, men ingenting händer. Eller när vi fick beskedet ”there was a problem opening this page”. Eller när en app som flera gånger har vägrat att bli nedladdad äntligen kommer och man sitter i evighet och stirrar på ”preparing installation” – bara för att sedan få beskedet ”unable to complete installation” (citaten är på engelska för att vår testtelefon är gjord för sydligare marknader, så engelska var det enda för oss begripliga språket – mobiler som säljs i Finland har förstås andra språkval).

Ibland kunde testmobilen i och för sig vara blixtrande snabb, t.ex. med att hitta en position och visa det på kartan. Och när de nätberoende apparna fungerar så fungerar de jättebra. Problemet är att de ibland inte fungerar. Med tanke på det är det kanske bara bra att mobilen inte har någon inbyggd WiFi-hotspot och att det inte heller går att ladda ner Joikuspot för denna mobil (man kan alltså inte dela sin mobildataanslutning med andra via WiFi).

Fysisk kameraknapp är inte allt

Ett utsnitt av bilden ovan visar hur detaljerna smetas ut.

Kameran är sådär. Den använder sig av Nokias fixfokussystem som inte är ofelbart och som inte klarar att fokusera på mindre än 50 cm avstånd. Många av våra foton som togs normala decembermulna dagar uppvisar en överdrivet röd ton och bilderna är så hårt komprimerade att detaljerna blir utsmetade om man tittar på dem i full storlek på datorn. Standardinställningen för foton är formatet 16:9 med 6 megapixel. Vi är glada över att mobilen har en fysisk kameraknapp, men önskar att den hade suttit på en kamera av lite bättre kvalitet.

I Nokias appbutik finns Swype för den som inte känner för att skriva genom att dutta. Som vanligt är den bunden till de språk som redan är installerade i mobilen, man kan alltså inte välja att installera egna språk. Fånigt är det att man måste starta om telefonen om man byter från standardtangentbord till Swype eller vice versa.

För att överföra filer kan man använda bluetooth eller koppla in telefonen till datorn (men Nokias Multimedia Transfer-program för Mac funkar inte med 701). Men det går också att använda masslagringsläge och då är det ju bara att dra och släppa filerna.

Batterislukare

Enligt tillverkaren ska batteriet klara av att hålla mobilen i viloläge i 550 timmar (nästan 23 dygn), men i så fall ska nog mobildata vara avstängt. Med normal autouppdatering av e-post och sociala appar dog mobilen i regel efter två dygn!

Slutsatsen är att detta är en liten, nätt och trevligt utformad telefon för den som prompt vill fortsätta använda Symbian. Själva operativet fungerar också smidigare numera, men segheten i fråga om allt som kräver nätkontakt är störande.

Nokia 701
Smartmobil med Symbian Belle
Specifikationer

Telefon- och skrivspråk: kan ej uppges – testmobilen är inte gjord för den finska marknaden (den hade engelska, nederländska, tyska, franska, italienska, portugisiska, spanska, turkiska).

Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 325 €

Låsskärmarna är aktivare än på många andra mobiler.

Om man är intresserad av att skaffa en Androidmobil finns det som bekant ett stort utbud. Själva operativsystemet är ju samma i alla (även om versionsnumret kan variera), men det betyder inte att alla mobiler är skapta lika. Hårdvaran (processor, minne, skärmprestanda) skiljer sig från mobil till mobil, liksom det yttre skalet. Och dessutom väljer olika tillverkare att anpassa det grundläggande operativsystemet på lite olika sätt.

Den mobil vi ska titta på nu, HTC Sensation, hör till toppsegmentet i fråga om hårdvaran: processorn har dubbla kärnor och jobbar på i 1,2 GHz (precis som konkurrenten Samsung med sin Galaxy S II). Mängden RAM är 768 MB och skärmen, ja den är ställvis vidunderlig. Den har nämligen så hög resolution (960x540 bildpunkter på den 4,3 tum stora skärmen) och är så knivskarp att man ibland tror att skärmbilden är en dekal som klistrats ovanpå glaset. Däremot har den inte lika strålande i färger och betraktningsvinklar som Galaxy S II (vi ber om ursäkt över att igen dra in konkurrenten här, men det är oundvikligt att två av säsongens flaggskeppsmodeller blir jämförda med varandra).

Insidan lika viktig som utsidan

Den yttre hårdvaran är inte heller dålig. I motsats till många andra som tycker att tunn plast räcker bra som ytterhölje på en mobil vill HTC nämligen använda en hel del metall i sina skal. Precis som på HTC:s Windows Phone-mobil Titan är bakstycket närmast som en skål som kapslar in mobilen. Det känns respektingivande och den relativt stora tyngden ger ett lite vördnadsbjudande intryck. Det rejäla bakstycket, med en riktig låsknapp är något som den som ofta byter SIM-kort eller minneskort uppskattar – man behöver inte bryta sönder naglarna när man bänder upp locket. Tar man av bakstycket ser man att inälvorna är synliga, för de är inbäddade i genomskinlig, rökfärgad plast. I locket finns några grant orangegula plastduttar. Här har HTC alltså implementerat lite Mac-filosofi: en apparat ska se bra ut också på insidan. Det visar på en hälsosam omsorg om detaljerna.

Om man gillar den yttre designen är sedan en annan sak. Den här mobilen har ett färgschema som går i tre bruna/gråa nyanser. Bakstycket är indelat i tre böljande fält, av vilka det övre och det nedre är lite gummiaktigt för att ge ett bättre grepp. Mobilen har mjukt rundade hörn och ligger bra i handen. Skärmen är täckt av extra hållbart gorillaglas, men det är inte ofelbart – vår testmobil hade tydliga repor på skärmen, så ett skyddsplast kan vara till fördel, precis som med alla andra pekskärmsmobiler. Skärmen är förresten lite svagt skålformad, vilket gör att man känner precis när man närmar sig kanten med fingret. Eventuellt kan det också minska reflektioner en aning.

Pausbild. Maxzoom – lite mjölkig och suddig bild, men ingen pixelgröt.

Upptill har vi hörlursuttag och på/av/låsa upp-knappen, på vänster sida ett laddningsuttag och en volymknapp. Höger långsida är helt slät – som vanligt har vi alltså ingen fysisk kameraknapp. Under skärmen har vi fyra pekkänsliga knappar: hem, meny, tillbaka och sök.

Med egna kryddor

HTC har för vana att göra större ingrepp på användargränssnittet än många andra tillverkare genom att lägga ett eget skal, HTC Sense, över Android. Det här är på ont och på gott: dels gör det att mobilen skiljer sig ur mängden, dels kan det skrämma bort dem som inte vill ha så stora modifikationer i operativet. De mest uppenbara skillnaderna finns i notifikationsbalken och på låsskärmen.

I notifikationsmenyn finns överst finns lista över de senast använda apparna (det är samma som man kommer åt med ett långt tryck på Hem-knappen). Dessutom är notifikationsrullgardinen indelad i två flikar, en som heter Meddelanden – vilket är missvisande, för det som avses är de vanliga notifikationerna om t.ex inkommen e-post och kalenderalarm – och en som heter Snabbinställningar. Där kan man, elegant nog, slå på och stänga av WiFi, WiFi hotspot, mobildata, Bluetooth och GPS och så finns det en genväg till alla inställningar och uppgifter om minnesanvändning (för oss visade den i regel att ca 460 MB är i användning och ca 100 MB ledigt). Klickar man här hamnar man i aktivitetshanteraren, vilket ju är bra. Har man musikspelaren igång finns det också en snabbknapp för att stänga av musiken i notifikationsbalken. Men för att kunna t.ex. byta låt ska man antingen gå till musikspelaren eller använda kontrollerna på låsskärmen. Som med andra Androider är det som vanligt inget problem med att ladda in musiken: koppla in telefonen i datorn och dra och släpp.

Aktiv låsskärm

HTC:s variant av låsskärmen är mera aktiv än på andra mobiler. För att låsa upp mobilen helt vanligt tar man tag i en ring i nedre kanten och drar den uppåt. Men man kan också ha fyra genvägar till valfria appar på låsskärmen: tar man t.ex. tag i kameraikonen och drar den neråt, mot ringen, öppnas telefonen direkt i kameraläget. En del widgetar kan också visas på låsskärmen, t.ex. väderwidgetar, eller Friendstream (se bilden högst upp). Då svävar vännernas senaste statusuppdateringar omkring på skärmen – det är roligt en stund, men efter ett slag bytte vi till fotowidgeten och fick se våra senaste foton sväva omkring på skärmen istället. Egentligen borde man alltid ställa in ett kod- eller mönsterlås för att låsa upp skärmen, men på HTC-mobiler betyder det att man först ska låsa upp skärmen genom att dra i ringen och sedan mata in låskoden/-mönstret. Det krävs alltså två olika moment för att få igång mobilen och det är i vårt tycke ett för mycket.

HTC gillar för övrigt widgetar. I listan över tillverkarens egna widgetar finns inte mindre än 81 stycken, men många av dem är förstås variationer på samma tema, t.ex. olika typer av klockor. Annat som följer med från start är som sagt Friendstream, som samlar Facebook- och Twitteruppdateringar, plus separata Facebook- resp. Twitterwidgetar, flera e-post- och kalenderwidgetar, med mera. Och som vanligt går det ju också att ladda ner flera.

Appar, appar, appar

Lite förvirrande är att det i applistan finns två appar som heter Inställningar. Den ena leder till den vanliga inställningsmenyn, medan den andra, som har en trollkarlshatt som ikon, är ett HTC-tillägg som leder till de grundläggande inställningar som man gör första gången man startar upp mobilen. Det här känns både onödigt och förvirrande. Applistan har för övrigt den egenheten att den ofta glömmer att vi vill se apparna som en lista, inte som ett rutfält. Efter en omstart hoppade den ofta tillbaka till rutfältsläget. Mängden förinstallerade appar är stor, dels finns en del HTC-specifika appar, men också en lång rad andra som HTC tycker att är bra att ha – bland annat två olika Twitterklienter!

I debatten mellan Samsung- och HTC-användare brukar HTC-anhängarna ofta framhålla att ”deras” tillverkare är snabbare att komma med uppdateringar av operativet. Under testperioden uppdaterades också vår mobil till Android 2.3.4 – och det skedde elegant OTA, alltså utan att mobilen behövde kopplas in i datorn.

Vill ha ljus!

Helsingfors en novembereftermiddag. På nära håll ser man
att ingen av de stadsvyer vi tog den dagen blev riktigt skarp.

Kameran är på 8 megapixel, som hos konkurrenterna i detta segment. Standardinställningen är proportionerna 16:9, alltså bredskärmsformat. En serie bilder tagna utomhus en novembereftermiddag visade sig alla vara mer eller mindre suddiga, så autofokusen hade tydligen problem i det svaga ljuset (det finns både följande fokus och pekfokus). I kameraappen finns dels vanliga inställningar för bl.a. självutlösare, vitbalans, upplösning och olika fotomotiv (ett av dem heter ”åtgärd” – ikonen föreställer en springande  person, så vi antar att det är en klantig översättning av ”action”). Dessutom finns det en skärmknapp med trollstavsikon, här hittar man en rad filter som förvränger bilderna på olika sätt (vinjett, gråskala, solarisering och många till). På en del kan man justera hur stark effekten ska vara med hjälp av ett glidreglage på skärmen. Blixtinställningarna kommer man också åt med en egen knapp direkt på skärmen.

En av de roliga förvärngningseffekterna. Redaktionens bamsemugg
har slankats ner betydligt. Den vita linjen i högra nedre hörnet är
redaktionens datorskärm – en antydan om att man ska planera sina scener...

Skriva mer eller mindre bra

För att skriva med mobilen kan man välja mellan det inbyggda tangentbordet som är rätt så bra på att gissa ord och som erbjuder generöst med ordförslag. Däremot är det (som så ofta) problem med sammansatta ord: man kan inte godkänna ordval bit för bit; om man godkänner den första delen av ett sammansatt ord och sedan fortsätter skriva följande del får man inga ordförslag på den delen. Förutom ett vanligt qwerty-tangentbord finns det ett gammaldags telefontangentbord och en kompromissvariant mellan de två; ett kompakt tangentbord med två bokstäver per knapp. Och så har HTC skapat ett ”trace”-tangentbord. Det är alltså en funktion motsvarande Swype eller SlideIT, där man glider med fingret från bokstav till bokstav, men den fungerar så fruktansvärt dåligt att vi rekommenderar att man köper SlideIT istället (en gratis testversion finns här).

En anteckning gjord med HTC:s egen ”Swype”-variant. Vi har ingen aning om vad
det var vi försökte säga här. Använd det vanliga tangentbordet eller skaffa en
alternativ variant på Android Market är vårt råd.

I övrigt tuffar den här mobilen på som tåget; webb, gps, delningar, samtal – allt funkar. Ett par gånger upplevde vi mikrofrysningar i Angry Birds: ibland frös spelet till precis när vi tog i en fågel och när frysningen släppte bara ramlade fågeln rakt ner i backen. Men efter att vi fick en uppdatering av både Angry Birds och operativet försvann det problemet.

I regel brukar vi strunta i att nämna telefonfunktionerna – det här är ju en mobiltelefon, så man förväntar sig att den ska fungera just som en sådan. Men eftersom både vi och Swedroid upplever att det ibland brusar onödigt mycket i luren måste vi ändå påpeka det. Annars skiljer samtalskvaliteten inte från det man är man är van vid. 

Det som avgör

Det här är en kraftfull mobil som känns gedigen och pålitlig. På ett par ställen i användargränssnittet såg vi lite slarviga översättningar och en del kan störa sig på den stora mängden förinstallerade appar. HTC Sense, tillverkarens eget tillägg till användargränssnittet, är något som en del älskar och andra avskyr. Så eftersom de tekniska egenskaperna inte skiljer sig från andra mobiler är det i sista hand materialvalet och Sense som blir avgörande för om man skaffar en HTC-mobil eller inte.

HTC Sensation
Specifikationer: http://www.htc.com/europe/smartphones/htc-sensation/#specs
Dessutom:
Menyspråk: svenska, finska, norska, danska, engelska.
Textspråk: svenska, finska, engelska, norska, danska, tyska, nederländska, franska, spanska, italienska, portugisiska, rumänska, tjeckiska, kroatiska, polska, slovakiska, slovenska, serbiska, ungerska, turkiska.
Medelpris enligt MBnets Hintaseuranta: 482 €